Pugilism skrev:
-------------------------------------------------------
> Snyggt kört och kul med lite bilder. Ser ut att
> ha varit en rätt mysig runda.
En runda som skiljer sig från andra rundor, så att säga. Upplägget med tre etapper och två övernattningar gör att man normalt aldrig behöver kämpa mot sömnen. Inte heller behövs några stora ram- eller styrväskor för alla grejer man kan tänkas behöva transporteras till upphållen av Örebrocyklisternas minibuss.
Första övernattningen efter starten i Örebro och 38 mil är Esperantogården som är lite på deken, men vida omtalad i randonneurskretsar. Lennart Svensson som driver det f.d. äldreboendet som numera är omgjort till ett kooperativt vandrarhem är lite speciell men har ett gott hjärta och vill alla väl. I källaren finns dusch, stor bastu och säker cykelförvaring. Mat finns men den har tyvärr en del övrig att önska...
Andra etappen startar klockan 07.00 och går först mot Vansbro och Dala Järna för att sedan vika av mot Leksand där det är stämpling på Moskogens hotell och dags att äta deras goda lunchbuffé. Sedan väntar nästan helt bilfria mulliga vägar genom dalalandskapet ner till Sala och övernattning på vandrarhem. Etappen är endast 30 mil och vi är inne tidigt så det blir det gott om tid för återhämtning. Mat, lite cykelsnack och sedan väntar vila på rummet.
Tredje etappen är något längre, cirka 32 mil och går via Fagersta och sedan mot Sunnansjö, Malingsbo/Kloten, Skinnskatteberg plus lite andra små bruksorter i Bergslagen. I Kopparberg är det stämpling och intag av stor pizza. Sedan är det dags för dagens höjdpunkt, en backe som är cirka 7 kilometer med skaplig lutning. Efter ytterligare några timmar ser vi resterna av den stora skogsbranden som var förra sommaren och det landskapet ser inte roligt ut. Efter glassen i Kolsva återstår 7 mil och den enda utmaningen är backen i Käglan några mil från Örebro därutöver är det pannkaksplatt.
Vi körde rätt lugnt mellan stämplingarna och rullsnittet stannade på 31. Förra årets solskensrunda var lite snabbare och då hade vi 33 km/h. Jag upplevde aldrig att det var någon tidshets under etapperna eller att någon snackade snittfart eller tider.
Vid slutstämplingen i Örebrocyklisternas fina klubblokal väntade dusch och till eftersnacket serverades limpmackor, muffins, kaffe och läsk.
Utan Börje och Magnus fina engagemang med bansträckning och annat fix skulle förstås 100-milaren inte bli så lyckad som den blev. Det känns oerhört lyxigt att ha allt serverat och klart och bara behöva koncentrera sig på att cykla och samla mil.