[cykling som händer] Don't fear the ripio
- Trådstartare mmmrrrr
- Start datum
[cykling som händer] Don't fear the ripio
Längsta flygresan hittills, men så får det väl bli om man vill ha sin cykelsemester på vintern. Väldigt skönt att se cykeln lastas ombord för transatlantisk flygning...
Jag fick med mig ett klösmärke från en av katterna hemma. Må det tjäna som minne av allt det fina som finns i Sverige att komma hem till om fem veckor.
Jag fick med mig ett klösmärke från en av katterna hemma. Må det tjäna som minne av allt det fina som finns i Sverige att komma hem till om fem veckor.
Bilagor
[cykling som händer] Don't fear the ripio
Ja, den enda jag riktigt kommer ihåg är Fritzflint som också var i Chile.
Jag kommer dock göra något annat. Det är vanlig sketen touring som gäller. Jag har flugit till Puerto Montt, och härifrån tänkte jag cykla, tja, söderut helt enkelt. Puerto Montt är vackert och trevligt. Fågellivet är fantastiskt om man gillar sånt.
Mitt försök att lära mig spanska via Duolingo har gått sådär när verkligheten knackar på och folk pratar snabbare och mer fritt än appen. Hur avslutar man ett trevligt men extremt förvirrat samtal med en överförfriskad pratsjuk lokalbefolkning? "Ursäkta, jag behöver gå och sova, det var trevligt att pratas vid, god natt".
Äsch. Idag bär det i alla fall av med cykling. Jag ska se om jag lyckas aktivera mitt lokala simkort som jag fick gratis, det verkar som att jag måste på ett omständligt sätt registrera min telefon med deras PTS via en ackrediterad firma innan det funkar.
Jag kommer dock göra något annat. Det är vanlig sketen touring som gäller. Jag har flugit till Puerto Montt, och härifrån tänkte jag cykla, tja, söderut helt enkelt. Puerto Montt är vackert och trevligt. Fågellivet är fantastiskt om man gillar sånt.
Mitt försök att lära mig spanska via Duolingo har gått sådär när verkligheten knackar på och folk pratar snabbare och mer fritt än appen. Hur avslutar man ett trevligt men extremt förvirrat samtal med en överförfriskad pratsjuk lokalbefolkning? "Ursäkta, jag behöver gå och sova, det var trevligt att pratas vid, god natt".
Äsch. Idag bär det i alla fall av med cykling. Jag ska se om jag lyckas aktivera mitt lokala simkort som jag fick gratis, det verkar som att jag måste på ett omständligt sätt registrera min telefon med deras PTS via en ackrediterad firma innan det funkar.
Bilagor
[cykling som händer] Don't fear the ripio
Singular sa:
Den har varit med om en del, jag tror det är dags för gaffareparation innan hemresan. Men väldigt trevligt om man som jag ska göra nu behöver flyga tillbaka från annan ort, då kan jag vika ihop den och ta den på cykeln till nästa flygplats (visst viktstraff, men det är det värt).
[cykling som händer] Don't fear the ripio
På temat: aldrig ska man få vara nöjd (aningen överdrivet). Igår på väg ut ur Puerto Montt tänkte jag att jag skulle köpa det solskydd jag glömt köpa i stan.
Föga kunde jag ana att det inte finns alls utanför apoteken. Apotek finns bara i större orter, knappast i de byar jag passerade. Och dagen spenderades helt i rätt redigt solsken. När jag kom fram var det code red på stora delar av kroppen.
Men cyklingen. Gud vad skönt det kändes att vara på vägen. Och vilken mjukstart, fantastiskt väder och trevlig asfalt hela vägen. Träffade två chilenska cyklister på väg åt andra hållet och fick snacka lite. Annars ingen som pratar annat än spanska här. En kort färjefärd, och sedan någon kilometer till innan det fick räcka för dagen. Otroligt skönt var ordet!
Föga kunde jag ana att det inte finns alls utanför apoteken. Apotek finns bara i större orter, knappast i de byar jag passerade. Och dagen spenderades helt i rätt redigt solsken. När jag kom fram var det code red på stora delar av kroppen.
Men cyklingen. Gud vad skönt det kändes att vara på vägen. Och vilken mjukstart, fantastiskt väder och trevlig asfalt hela vägen. Träffade två chilenska cyklister på väg åt andra hållet och fick snacka lite. Annars ingen som pratar annat än spanska här. En kort färjefärd, och sedan någon kilometer till innan det fick räcka för dagen. Otroligt skönt var ordet!
Bilagor
GoranS
Aktiv medlem
[cykling som händer] Don't fear the ripio
Ser inte alls dumt ut. Jag får lite Norge-vibbar när jag ser bilderna.
Ett par frågor:
Hur länge har du tänkt dig att vara borta, eller är det hemligt?
Är det söderut i Chile som gäller eller tänker du ge dig in i Argentina också?
/nyfiken
Ett par frågor:
Hur länge har du tänkt dig att vara borta, eller är det hemligt?
Är det söderut i Chile som gäller eller tänker du ge dig in i Argentina också?
/nyfiken
[cykling som händer] Don't fear the ripio
Det där med solen var ju ett orosmoment. Men som tur var regnade det hela dagen igår! Jag inledde med att titta ut genom fönstret och se delfiner. Sedan intogs frukost, äggröra, bröd och ketchup, i en matsal där jag var enda gäst, till tonerna av en evighetsdiscomix på hög volym. Mycket bra.
Jag har i princip bestämt mig för att bli finväderstältare. Regnar det uppsöker jag om möjligt boende i hus. Det är ganska billigt ändå.
Nåja. Morgoncyklingen i det lätta regnet var fin. Landskapet ändrades till mer regnskog med ormbunkar storlek... Jättestora.
Den fina vägen som inledde dagen byttes strax ut mot ett par mils vägarbete. Uppgrävt och förhållandevis hemskt grus helt enkelt. Jag drog på mig min första punktering och lyckades ha sönder lite av monteringssystemet för en av framväskorna. Mindre bra.
Någon kanske undrar över trådtiteln. Alla förstår nog att det är en referens/ordvits baserad på den gamla PWEI-dängan Menofearthereaper
- men ripio?
Ja, alla som läst reseberättelser från denna del av världen har lärt sig att ripio är spanska för grus, och lejonparten av Carretera Austral är grusväg. Efter vägarbetet började strax grusvägen. Sedan trevlig cykling fram till färjeläget Hornopiren. Idag blir det bimodal transport med färjor och cykling om vartannat.
Jag har i princip bestämt mig för att bli finväderstältare. Regnar det uppsöker jag om möjligt boende i hus. Det är ganska billigt ändå.
Nåja. Morgoncyklingen i det lätta regnet var fin. Landskapet ändrades till mer regnskog med ormbunkar storlek... Jättestora.
Den fina vägen som inledde dagen byttes strax ut mot ett par mils vägarbete. Uppgrävt och förhållandevis hemskt grus helt enkelt. Jag drog på mig min första punktering och lyckades ha sönder lite av monteringssystemet för en av framväskorna. Mindre bra.
Någon kanske undrar över trådtiteln. Alla förstår nog att det är en referens/ordvits baserad på den gamla PWEI-dängan Menofearthereaper
Ja, alla som läst reseberättelser från denna del av världen har lärt sig att ripio är spanska för grus, och lejonparten av Carretera Austral är grusväg. Efter vägarbetet började strax grusvägen. Sedan trevlig cykling fram till färjeläget Hornopiren. Idag blir det bimodal transport med färjor och cykling om vartannat.
Bilagor
[cykling som händer] Don't fear the ripio
Äsch.
Jag hade pratat om det med de trevliga tyskarna på färjan. Jag ska ju vara här i fem veckor, men med en tidplan som innefattar att vara i Punta Arenas den 25/12.
Det går ju inte ihop, och jag har hela tiden vetat att jag måste ta lite alternativ transport för att ha en chans.
Nåja. Färjan från Hornopiren till Chaiten är uppdelad på två färjor med knappa två mil ripio som förbinder dem. Jag tror inte att det är något problem, men det är ytterst oklart hur ofta färja nummer två går. Färja nummer ett har två turer per dag.
Såg vid avstigning att en annan cyklist fått skjuts denna sträcka. Logiskt. Men det hade inte jag. Förrns jag blev vinkad till. Gött! Kändes helt rätt.
Pedro, en otroligt trevlig bonde, som förstod engelska tillräckligt bra för att vi skulle kunna prata om allt möjligt under vår färd, skulle hem till Puerto Aysen. Och, tja, varför inte? Någonstans behöver ja som sagt skjuts. Kanske trist att lägga det partiet så här tidigt in i resan, men skåda inte given häst i munnen etc. Jag fick yerba mate, någon slags sött friterat bröd, färska äpplen och jordgubbar. Och bra sällskap.
Landskapet för dagen var dock helt magiskt hela sträckan mellan Chaiten och Mañihuales. Där dog bilbatteriet, halv elva på natten. Jag hoppade av, vi sade farväl och så gav jag mig av för att göra natt.
Jaja. Det blir inte alltid som man tänkt sig, men oftast blir det rätt bra, bara man är villig att låta det där rätt bra hända. Jag blir dock lite sugen på att återvända till det landskapet jag fick rekat från bilfönstret, såg riktigt gosigt ut. Om några år?
Jag hade pratat om det med de trevliga tyskarna på färjan. Jag ska ju vara här i fem veckor, men med en tidplan som innefattar att vara i Punta Arenas den 25/12.
Det går ju inte ihop, och jag har hela tiden vetat att jag måste ta lite alternativ transport för att ha en chans.
Nåja. Färjan från Hornopiren till Chaiten är uppdelad på två färjor med knappa två mil ripio som förbinder dem. Jag tror inte att det är något problem, men det är ytterst oklart hur ofta färja nummer två går. Färja nummer ett har två turer per dag.
Såg vid avstigning att en annan cyklist fått skjuts denna sträcka. Logiskt. Men det hade inte jag. Förrns jag blev vinkad till. Gött! Kändes helt rätt.
Pedro, en otroligt trevlig bonde, som förstod engelska tillräckligt bra för att vi skulle kunna prata om allt möjligt under vår färd, skulle hem till Puerto Aysen. Och, tja, varför inte? Någonstans behöver ja som sagt skjuts. Kanske trist att lägga det partiet så här tidigt in i resan, men skåda inte given häst i munnen etc. Jag fick yerba mate, någon slags sött friterat bröd, färska äpplen och jordgubbar. Och bra sällskap.
Landskapet för dagen var dock helt magiskt hela sträckan mellan Chaiten och Mañihuales. Där dog bilbatteriet, halv elva på natten. Jag hoppade av, vi sade farväl och så gav jag mig av för att göra natt.
Jaja. Det blir inte alltid som man tänkt sig, men oftast blir det rätt bra, bara man är villig att låta det där rätt bra hända. Jag blir dock lite sugen på att återvända till det landskapet jag fick rekat från bilfönstret, såg riktigt gosigt ut. Om några år?
Bilagor
GoranS
Aktiv medlem
[cykling som händer] Don't fear the ripio
Är det Pedro på sista bilden?
En fundering kring när man har flera bilder i rad. Jag har personligen börjat lägga in en extra rad mellan bilder när jag skriver RR:Ar för att göra det lite luftigare. Jag kan tycka att bilderna annars lite grann flyter ihop och min hjärna upplever det som lite rörigt. Absolut inte menat som någon kritik, bara något som vara värt att testa och se hur du tycker det känns (givet att du inte redan gjort det).
En fundering kring när man har flera bilder i rad. Jag har personligen börjat lägga in en extra rad mellan bilder när jag skriver RR:Ar för att göra det lite luftigare. Jag kan tycka att bilderna annars lite grann flyter ihop och min hjärna upplever det som lite rörigt. Absolut inte menat som någon kritik, bara något som vara värt att testa och se hur du tycker det känns (givet att du inte redan gjort det).
[cykling som händer] Don't fear the ripio
Jag brukar lägga in mellanrum och bildtexter, samt lägga bilderna i någon slags vettig dramaturgisk ordning. Det får bli en efterredigering när jag kommer hem, nu blir det bara en dump av text och bilder, annars skulle jag aldrig se något utan bara redigera forumposter från mobilen dagarna i ända.
Oavsett! Låt oss prata lite om det vi kallar misärcykling. Om att det händer jobbiga saker ibland.
Det är, såklart, bullshit. Dagen efter att jag fått skjuts regnade det. Mycket, hela dagen. Och efter en inledande del på asfalt går Ruta 7 (Carretera Austral) in på ripio. Det går att cykla asfalt hela vägen över Puerto Aysen, det lägger på ca 15 kilometer men går gissningsvis snabbare. Men jag är inte the last American hero to whom speed means freedom of the soul. Jag är bara en enkel sörmlänning som tycker om cykling och fin utsikt.
Och det fick man ju. Grusvägen går upp och ned, den är generellt väldränerad. Blir inledningsvis inte så mycket fotat, men det är till slut bara att ge upp och försiktigt hala fram kameran, regnet till trots. Det är lite för vackert. Se där, en patagoniennegrito på en taggtråd. Se där, två tofskarakaror på en stubbe. Så kan det gå. Och regnet faller, och efter att ha passerat lilla Villa Ortega kommer ett långt vägarbete.
Då säger teleobjektivet: Lens error. Var det regnet (trots att jag var försiktig), vibrationerna, alltihopa som orsakade det? Okänt, men otroligt drygt. Jag upptäcker det vid en fantastisk utsikt över dagens mål, Coyhaique. Sedan ett riktigt fint monster till nedförsbacke. Det är betongplattor som underlag, men man får vara ganska aktiv i körningen då de bitvis är spruckna.
Efter backen ser jag att jag glömt stänga en av de små extraväskorna efter att jag packade om kameran längst upp.
Och det objektiv som borde ligga där, ett snabbt fast objektiv som jag hittills knappt använt, gör inte det. Har det ramlat ut under den bitvis skakiga nedfärden? Nåja. Klockan är inte så mycket, jag hinner upp. Men tankarna går: kommer jag se en överkörd plastbit som det står Nikon på på vägen?
Längst upp vid utsikten ligger objektivet i en vattenpöl. Helt, och fungerande (jag väntade med att testa tills det torkat helt). Nedför samma sköna backe, och så till Coyhaique. In på vandrarhem, torka allt.
Baserat på ovanstående, var det en misärdag på cykeln?
Jag skulle med viss emfas hävda: Nej, misärcykling är en oxymoron. Det regnade hela dagen, men jag cyklade och det var helt fantastiskt vackert. Mitt tele gick sönder, men nu får jag fokusera på vidvinkelfoto, samt mer cykling och färre fotopauser. Jag fick cykla uppför en mastig backe som jag nyss cyklat utför, men uppförscykling är bra trevligt och jag fick uppleva backen utför en gång till.
Ja, det kanske är som så att man ibland går på stickor. Men så länge man cyklar är stickorna alltid förgyllda.
Oavsett! Låt oss prata lite om det vi kallar misärcykling. Om att det händer jobbiga saker ibland.
Det är, såklart, bullshit. Dagen efter att jag fått skjuts regnade det. Mycket, hela dagen. Och efter en inledande del på asfalt går Ruta 7 (Carretera Austral) in på ripio. Det går att cykla asfalt hela vägen över Puerto Aysen, det lägger på ca 15 kilometer men går gissningsvis snabbare. Men jag är inte the last American hero to whom speed means freedom of the soul. Jag är bara en enkel sörmlänning som tycker om cykling och fin utsikt.
Och det fick man ju. Grusvägen går upp och ned, den är generellt väldränerad. Blir inledningsvis inte så mycket fotat, men det är till slut bara att ge upp och försiktigt hala fram kameran, regnet till trots. Det är lite för vackert. Se där, en patagoniennegrito på en taggtråd. Se där, två tofskarakaror på en stubbe. Så kan det gå. Och regnet faller, och efter att ha passerat lilla Villa Ortega kommer ett långt vägarbete.
Då säger teleobjektivet: Lens error. Var det regnet (trots att jag var försiktig), vibrationerna, alltihopa som orsakade det? Okänt, men otroligt drygt. Jag upptäcker det vid en fantastisk utsikt över dagens mål, Coyhaique. Sedan ett riktigt fint monster till nedförsbacke. Det är betongplattor som underlag, men man får vara ganska aktiv i körningen då de bitvis är spruckna.
Efter backen ser jag att jag glömt stänga en av de små extraväskorna efter att jag packade om kameran längst upp.
Och det objektiv som borde ligga där, ett snabbt fast objektiv som jag hittills knappt använt, gör inte det. Har det ramlat ut under den bitvis skakiga nedfärden? Nåja. Klockan är inte så mycket, jag hinner upp. Men tankarna går: kommer jag se en överkörd plastbit som det står Nikon på på vägen?
Längst upp vid utsikten ligger objektivet i en vattenpöl. Helt, och fungerande (jag väntade med att testa tills det torkat helt). Nedför samma sköna backe, och så till Coyhaique. In på vandrarhem, torka allt.
Baserat på ovanstående, var det en misärdag på cykeln?
Jag skulle med viss emfas hävda: Nej, misärcykling är en oxymoron. Det regnade hela dagen, men jag cyklade och det var helt fantastiskt vackert. Mitt tele gick sönder, men nu får jag fokusera på vidvinkelfoto, samt mer cykling och färre fotopauser. Jag fick cykla uppför en mastig backe som jag nyss cyklat utför, men uppförscykling är bra trevligt och jag fick uppleva backen utför en gång till.
Ja, det kanske är som så att man ibland går på stickor. Men så länge man cyklar är stickorna alltid förgyllda.
Bilagor
[cykling som händer] Don't fear the ripio
Sitter för övrigt i Villa O'Higgins på ett trevligt vandrarhem med massa fransmän. Alla väntar på båten till Argentina, en båt är trasig och den båt som finns kan inte ge sig ut i de vindar som går på sjön just nu.
Wifit är lite för långsamt för bilduppladdning, men som en kort sammanfattning: det är väldigt fint. Landskapet varierar mellan regnskog, hedlandskap, högöken och cypresskog. Vinden efter Villa Cerro Castillo önskar jag inte min värsta fiende. Själv ska jag ta mig tillbaka till Caleta Tortel för att ta en liten kryssning till Puerto Natales.
Wifit är lite för långsamt för bilduppladdning, men som en kort sammanfattning: det är väldigt fint. Landskapet varierar mellan regnskog, hedlandskap, högöken och cypresskog. Vinden efter Villa Cerro Castillo önskar jag inte min värsta fiende. Själv ska jag ta mig tillbaka till Caleta Tortel för att ta en liten kryssning till Puerto Natales.
Velocipeden
Aktiv medlem
[cykling som händer] Don't fear the ripio
Jag skådar...fåglar på Happy, trevligt!
Hav förtröstan på Gluggen, den kanske torkar och helar sig på lite grusväg.
Fin och spännande resa!
Hav förtröstan på Gluggen, den kanske torkar och helar sig på lite grusväg.
Fin och spännande resa!
[cykling som händer] Don't fear the ripio
Sitter just nu på färjan till Porvenir efter en veckas vila/häng med flickvän i Punta Arenas.
Allting ska skrivas ihop senare, men nu är det dags att cykla på Eldslandet i ca tio dagar.
Det får bli lite luckor att fylla igen, men kan säga att: Cochrane - Villa O'Higgins var två otroligt fina dagar. Sedan cyklade jag som sagt tillbaka till Caleta Tortel och tog färjan, så jag fick se vägen från Villa O'Higgins till Puerto Yungay igen. Vattenfall överallt precis bredvid vägen, glaciärer, sjöar, floder, regnskog, fjälliknande landskap.
Caleta Tortel sedan var en intressant stad, utan gator, bara långa träpromenader. Bära cykel upp och ned för blöta, hala trätrappor.
Kommer bli intressant med Eldslandet. Den här rutten dök upp "i mitt flöde" för ett tag sedan: http://www.bikepacking.com/routes/fin-del-mundo/ - känns som ett fint sammanträffande. Har lämnat halva bagaget i Punta Arenas för att få det lättare på de ocykelbara delarna.
Allting ska skrivas ihop senare, men nu är det dags att cykla på Eldslandet i ca tio dagar.
Det får bli lite luckor att fylla igen, men kan säga att: Cochrane - Villa O'Higgins var två otroligt fina dagar. Sedan cyklade jag som sagt tillbaka till Caleta Tortel och tog färjan, så jag fick se vägen från Villa O'Higgins till Puerto Yungay igen. Vattenfall överallt precis bredvid vägen, glaciärer, sjöar, floder, regnskog, fjälliknande landskap.
Caleta Tortel sedan var en intressant stad, utan gator, bara långa träpromenader. Bära cykel upp och ned för blöta, hala trätrappor.
Kommer bli intressant med Eldslandet. Den här rutten dök upp "i mitt flöde" för ett tag sedan: http://www.bikepacking.com/routes/fin-del-mundo/ - känns som ett fint sammanträffande. Har lämnat halva bagaget i Punta Arenas för att få det lättare på de ocykelbara delarna.
[cykling som händer] Don't fear the ripio
Ja, vad ska man säga om Eldslandet? Det levererar, helt klart. Fantastiskt, vindpinat. Gårdagens cykling från Porvenir till kungspingvinkolonin i Bahia Inutil var otrolig.
Idag inleddes med motvind delux och en snittfart väl under 10 km/h de första 3 milen till Cameron. Men. På vägen mötte jag en schweizisk cyklist. Vi språkades vid en kort stund, men jag undrade vad det var som jamade. Det visade sig att hon i korgen framför styret hade en katt som hon räddat i Kirgizistan och tagit med sig på resan. Det är jobbigt med motvind, men om det innebär medvind för hon och katten betalar jag gärna det priset.
Sedan var det det där med rutten. Jag är väldigt lockad av den. Men jag hade verkligen velat fylla på skafferiet lite i Cameron där det finns en kiosk. Varning har utgått för att man kan få vänta en stund på att den öppnar, men när jag kom dit visade det sig att ägarinnan var i Punta Arenas och inte skulle komma tillbaka under dagen. Kanske imorgon?
Efter Cameron vänder vägen inåt landet, i ett ganska kraftigt V, och motvinden blir en medvind. Landskapet ändras och det blir mer skog, men fortsatt magiskt vackert. Sitter nu i Russfin, imorgon blir det Argentina. Men det blir mer direkt mot närmsta civilisation i Rio Grande, snarare än den roliga vägen.
Idag inleddes med motvind delux och en snittfart väl under 10 km/h de första 3 milen till Cameron. Men. På vägen mötte jag en schweizisk cyklist. Vi språkades vid en kort stund, men jag undrade vad det var som jamade. Det visade sig att hon i korgen framför styret hade en katt som hon räddat i Kirgizistan och tagit med sig på resan. Det är jobbigt med motvind, men om det innebär medvind för hon och katten betalar jag gärna det priset.
Sedan var det det där med rutten. Jag är väldigt lockad av den. Men jag hade verkligen velat fylla på skafferiet lite i Cameron där det finns en kiosk. Varning har utgått för att man kan få vänta en stund på att den öppnar, men när jag kom dit visade det sig att ägarinnan var i Punta Arenas och inte skulle komma tillbaka under dagen. Kanske imorgon?
Efter Cameron vänder vägen inåt landet, i ett ganska kraftigt V, och motvinden blir en medvind. Landskapet ändras och det blir mer skog, men fortsatt magiskt vackert. Sitter nu i Russfin, imorgon blir det Argentina. Men det blir mer direkt mot närmsta civilisation i Rio Grande, snarare än den roliga vägen.
Bilagor
-
DSC_8114.JPG -
DSC_8150.JPG -
DSC_8164.JPG -
DSC_8165.JPG -
DSC_8174.JPG -
DSC_8193.JPG -
DSC_8221.JPG -
DSC_8257.JPG -
DSC_8286.JPG -
DSC_8330.JPG -
DSC_8335.JPG -
DSC_8362.JPG -
DSC_8392.JPG -
DSC_8398.JPG -
DSC_8417.JPG -
DSC_8429.JPG -
DSC_8509.JPG -
DSC_8518.JPG -
DSC_8523.JPG -
DSC_8553.JPG -
DSC_8566.JPG -
DSC_8576.JPG -
DSC_8582.JPG -
DSC_8596.JPG
[cykling som händer] Don't fear the ripio
Teleobjektivet skickade jag för övrigt hem med flickvännen. Hon kom dock upp med ett kortare tele som jag lämnade hemma, vilket har varit väldigt trevligt för mitt fotografi.
Men det är klart att man saknar det långa telet. På pingvinkolonin fanns det fasta teleskop där jag kunde digiscopea lite, dock!
Men det är klart att man saknar det långa telet. På pingvinkolonin fanns det fasta teleskop där jag kunde digiscopea lite, dock!
Bilagor
Liknande trådar
Köp & Sälj
-
Säljes i Älvsborg -
Säljes i Stockholm -
Säljes i Skaraborg -
Säljes i Stockholm -
Säljes i Stockholm
