Det värsta…

F

Fisken

Ny medlem
Det värsta…
En fegis som jag brukar vid blotta åsynen av en rot eller sten ofta fantisera om förskräckliga vurpor. Vurpor där knäskålen krossas, armar & ben går av, nyckelben spretar ut genom cykeltröjan, tänder ligger kvar på marken och …worst case scenario… nacken snäpper av…

Av ren nyfikenhet – och för att kunna avfärda denna noja som töntigt beteende – kan man ju fråga sig ”vad är det värsta som har hänt?” och det är här ni andra kommer in i bilden.
Just det, rapa upp det bara!
Värsta skadan från en cykelvurpa (om du blev manglad under morfars traktor som 5-åring är det OT fram till beviset om kappkörning på trehjulingen kommer fram).

Alla som bidrar lär ju ha överlevt (eller om har vi en kontaktperson till Psychic Friends Network bland oss?) så det kan troligtvis bara stärka…?

/FegisFisken
Jag är inte rädd – jag kan flyga av!
 
Det värsta…
Du är ju tjej och kan liksom inte vara med om "det värsta". Vad är du rädd för?! :-)

Har inte råkat ut för några sjusärdeles vådliga vurpor de senaste åren vad jag kan minnas. I yngre år gjorde jag en riktig "endo" och voltade ett varv framlänges medans jag satt kvar på cykeln, landade på bakljuset.

Hur det gick till? På något vis hamnade ena foten i framhjulet ...
 
Det värsta…
Axel ur led är det värsta som hänt mig på cykel. Hyfsat nyligt var det dessutom, under resan till Verbier i September med Jonas, Leo,Pelle Hå och Tobe. Det var ingen märkvärdig vurpa heller, det berodde nog mest på bristande koncentration, men jag tog emot mig på fel sätt tydligen. Ett akutmottagningsbesök med en massa schweiziskt fultjack och 1143 schweizer franc senare så satt leden på plats igen.

Nu är jag iaf ute och cyklar(!) igen så återhämtningstiden till att man kan vara aktiv igen inte är sååå lång. Tid till fullständig läkning däremot ligger på 5-6 mån och kantas av sjukgymnastik 3-4 ggr/vecka.

Jag kanske ska tillägga att jag haft axlarna (ja, båda) ur led förut och att luxerade leder lättare hoppar ur igen så det är inget man normalt behöver oroa sig för :-)

Edit:
Axlarna har tidigare hoppat ur led i samband med snowboardåkning, eller snarare hoppning, och eländet är således egentligen helt orelaterat till cykling ;-) Inget alls att oroa sig för mao.



Post Edited (03-10-31 14:04)
 
Det värsta…
Tja var skall man börja *S*

Blev som 6-åring överkörd av en hembyggd mopedbil, satt fast under "bilen" i några meter och har fortfarande ärr kvar.

Körde som 11-åring in ett högt staket med spräckt skalle som följd (det var inte modernt med hjälm då)

Knäckte som 12-åring en gammal DBS cykel i 2 bitar, med mindre skrapsår som följd.

Fick vid 22 års ålder in en påse i framhjulet och landade på styret med bröstet. Ena (trasiga) bromshandtaget åkte in mellan 2 revben (ca 8 cm) och punkterade en lunga.

Gick i backen vid 29 års ålder på MTB med ansiktet före. Spräckte upp överläppen och näsan så att de på akuten kunde köra upp ett finger i näshålan innifrån munnen. Nästan helt återställd i dag men ärr i ansiktet har jag fortfarande om kommer väl så att få ha :-/

Det är väl bara en riktig racer vurpa som fattas på CV:n...

Skam den som ger sig :-)

 
Det värsta…
Jag köpte en ny trekkingcykel i våras och började cykla till å från jobbet.
På väg hem en dag stannade jag till hos cykelhandlaren för att köpa en ny MTB-hoj oxå, lämnade kvar trekkinghojen för service å cyklade glatt hem på den nya.
Den har ju ingen pakethållare så jag hängde cykelväskan(rätt tung) på styret(smart va!) och blev tvungen att väja för en bil vid en utfart, med påföljd att cykelväskan i returen slog till framhjulet så jag brakade rätt in i trottoarkanten och gjorde en tjusig luftfärd över cykeln och landade på (turligt nog) trottoaren.
Kan säga att det kändes bra att ha haft hjälm på sig, för jag skrapade upp ansiktet rätt så rejält, även knän och armbågar fick skapliga skrapsår.

Tidigt på morgonen för ett par veckor sedan frontalkrockade jag på en cykelbana med en tjej även hon på cykel.
Mörkt var det men jag hade rejält lyse på hojen(Mila pannlampa), hon hade inget lyse men jag såg henne iaf och tyckte hon låg lite väl långt åt min sida på cykelbanan(alltså, man ska väl hålla sig på höger sida va? eller), ju närmre vi kom varann desto oroligare blev jag, så när det bara skilde typ 20 meter skrek jag åt henne att hålla åt sidan vilket hon gjorde fast åt min sida o jag hann inte väja så det blev en ny luftfärd(snart ska jag kunna flyga) som slutade i diket för mig, mjukt o skönt iaf.
Hon slog sig inte heller så illa, så den gången slutade det lyckligt utom för min nya pannlampa som blev bucklig(snyft, nyligen inköpt för 2.400).

 
Det värsta…
I augusti lyckades jag snurra över styret utför en klipphäll. Studsade ett par gånger på klipporna innan jag fick cykeln över mig. Klarade mig rätt bra med ett par rejäla skrapsår och en arm som svulnade upp till gigantiska proportioner. Hjälmen sprack... Tog ca 4 veckor innan jag kunde cykla igen.
 
Det värsta…
För mig är det bara material som har en förmåga att gå sönder. Gjorde ett tappert försök att totalsabba hojen för en dryg månad sen, men det var nästan bara ramen som pajjade. Verbier går hårt åt maskiner och manskap! =D

Mitt äventyr som glad sex-åring (eller när det var) vilket innebar att jag vaknade upp i ambulansen på väg in St. Görans sjukhus med spräckt skallben är preskiberat nu... Resultatet blev att jag inte kommer ihåg nånting av tiden innan incidenten.
 
Det värsta…
Jag trodde det skulle drälla in medelanden om utslagna tänder...

nåja, jag lyckades smaka asfalten (bokstavligt) efter att jag har hoppat ut
på en asfaltssträcka (ja det var fel) när jag var i luften så fick jag frammåt vikt (mycket) men av någon anledning så släppte jag inte styret, landade med ansiktet först i asfalten med avslagen framtand som följd
(den gick av på mitten) ca 3 km hemmifrån fick cykla hem med pulpan
hängandes ner från tanden en sen höstdag.tandläkarverk släng dig i väggen!! =)
 
Det värsta…
Hmm...det värsta var nog när jag -98 var ute och körde en lättare sväng med brorsan, var på väg hem på en rätt simpel smal grusväg. Kommer till en vänster->höger sväng som går över en bäck, genar lite för mycket pga av farten och fastnar med ena pedalen i en stubbe som ligger dold i gräset vid vägkanten. Flög några meter innan jag slog i grusvägen med ansiktet före, skrapade upp även knän och armar. "Dubbel" fläsklapp, inre sår i munnen, lite blod överallt, inget brutet! Brorsan som kom några meter efter träffade samma stubbe, flög också över styret men landade i diket i några buskar efter en vold i luften - han klarade sig rätt bra, lite stel i nacken bara men annars inget som tur var.

Den vurpan hindrade mig dock inte från att dagen efter köra korta bockstensturen -98, var anmäld sedan länge och det var ju "bara" 15km då på den tiden. Såg väl lite skräckinjagande ut där på startlinjen, minns att många tittade lite extra på mig. ;-)

Värsta grejen som påverkat cyklingen var däremot en enklare vurpa. Slog i högra fotknölen i ramen när jag var på väg att ramla nerför ett stup, med resultat att den svullnade upp rejält. Gick bra att cykla hem iaf. Ett par dagar senare var jag ute och körde i regnet igen, kändes bättre redan då, men då slog jag i ankeln igen när jag halkade av pedalen.... Det gjorde ONT, hade sen svullen ankel i en månad tror jag.... :-(

/Leo
 
Det värsta…
Kul o höra =)

Farfar byggde en 150 meters linbana på landet. fart: hög.
Jag tar en åktur med den, precis som vanligt. Men denna gång står traktorn med båtsläpet precis under vajern, vilket resulterar att jag efter ca 30 meter brakar in i det veckade plåttaket (sånt man har på vedbon, typ.. vågprofil..), och smäller ned i backen.
Ett brutet nyckelben. tolv års ålder då, ungefär.

 
Det värsta…
Otrevligaste incidenten vid träning: körde in i en trädgren i full fart i nerförsbacke. Den träffade vid bröstet rätt nära hjärtat. Tur att den var väldigt rutten, annars skulle man nog inte suttit här. Tröjan såg rätt lustig och blodig ut efter detta...

Otrevligaste incidenten med vanlig cykel: kommer i hög fart med en vanlig, risig damhoj som jag köpt för 50 kr någon vecka innan. Ska lyfta framhjulet över en trottarkant för att undvika genomslag. Då lossnar framhjulet...
Direkt in på akuten för sy lite i haktrakten... "man kunde se käkbenet" sade den gode doktorn. Andra roliga skador man ådrog sig: landade på hakan i skön betong, men innan dess fick jag styret i magen. Vid vissa tillfällen är det bra att ha "end plugs" i styret...
Tur i oturen: inga tänder skadades, jag fick behålla tungan, jag landade inte på huvudet.
 
Det värsta…
...värsta "nära ögat" grejen någonsin, alla kategorier(cykel, moppe,bil) var när jag var väl 15-16 år och körde moppe. I Göteborg på den tiden så parkerade stora turistbussar alltid utanför femmanhuset. Jag kom på cykelbanan(som går alldeles intill bussparkeringen) i full fart(ca 40-45) och såg någoting skymta förbi i halshöjd ca en halvmeter till vänster från mig. Kollade bakåt och såg att det var bagageluckorna som var vidöppna vinkelrätt ut mot cykelbanan. Var en halvmeter från halshuggning...ibland har man tur... :-S

/Leo
 
Det värsta…
Jag är en riktig rookie på att åka i skogen, har hållt till på asfalt med racern förut. Nu har jag "hittat rätt" och tycker att det är tok-roligt att köra i skogen. Pga min usla teknik blir det många vurpor, det har blivit så att när man kommer hem efter en runda i skogen frågar frun: hur många gånger vurpade du idag? Svaret har ständigt varit 2 eller 3 st! Inga allvarliga olyckor dock, förra veckan slog jag i hakan i en sten efter att cykeln slog runt framlänges. Kännde mig som en knockad boxare men kunde fortsätta. Vad jag inte visste vad att jag blödde ganska friskt. När jag kom in i civilisationen igen och mötte en dam med hund blev hon helt skräckslagen. Då tittade jag på jackan, helt nerblodad..
Det ska göra ont ibland!
/Erik

 
Det värsta…
...dåligt synkade bromsar gjorde att frambromsen nöp, men bakbromsen segbromsade.

Effekt? Hojjade i hellas o kom lite snett. Bromsade (se ovan) gick rakt över styret , rätt på kolan ut i spenaten. Gary (hojjen) kom sedan med ett brak över mig. Inte bra. Sne i nacken i någon vecka. Sedan var det bara att gå på igen...med synkade bromsar.

 
Det värsta…
Fisken: Kan trösta dig med att enda gånen som jag har gjort illa mig ordentligt på cykel var på asfalt. Brutet nyckelben i en liten krock. Helt onödigt och inte mitt fel. Men det hjälpte inte.

I skogen har jag bara fått skrapsår och rivmärken inget att oroa sig för.

 
Det värsta…
Jag är odödlig!
Har varit väldigt förskonad mot allvarliga krascher. Peppar, peppar...
Lite skrapsår och blåmärken här och var, och något svullet knä efter närkontakt med herr styrstam är det mesta jag får ihop.

Jo, en skrapad kind också men det är väl preskriberat vid det här laget. Jag var 8-9 år och störtade nerför en grusbacke på min bmx, det började mörkna ute så jag såg inte stubben när jag försökte köra om min kompis genom att gena över gräset i en kurva. Skön flygtur över styret och sedan kände jag vinddraget av cykeln, över huvudet, när den kom farande efter.
Började säkert grina på kuppen! =)

/Per



Post Edited (03-10-31 21:43)
 
Det värsta…
för 5 år sedan byggde jag och en kompis ett hopp i en nedfösbackepå ett löparspår. ingångsfarten var ca 40 km/h. hursomhelst så lyckades jag få lite (mycket) framåtvikt och gick över styret. landade på huvudet och spräckte hjälmen. 18 timmar senare vaknade jag upp på sjukhuset med bandage på rätt många ställen på kroppen och undrad var jag var, vad som hänt. mkt kraftig hjärnskakning med medföljande total minnesförlust och djupa skrubbsår på axlar, knän, armbågar, fotknölen, höften mm blev resultatet av den cykelturen....

sen har man gjort många vurpor som kunnat sluta riktigt illa. en gång skulle jag rycka en damcykel över en trotoarkant och hantaget lossnade. pang, - på en hundradedels sekund ner i asfalten mitt framför en busskur fullpackad med folk som bara står och glor. totaltrasig vit t-shirt med en del blod på och skrapsår både här och där inklusive kinden, armen var helt bortdomnad och jag kunde inte röra på den i fem minuter. det roliga(?!) är att ingen frågar om det gick bra, om jag behöver hjälp etc. sthlm!!
 
Det värsta…
För bara tre veckor sedan lyckades jag volta med cykeln på en skogsstig i förhållandevis hög fart (drygt 30 km/h säger kompisen som kommer ihåg nått). Kraschade med ansiktet före. Helt plötsligt är allt som en dröm där det dyker upp saker och personer ibland. Jag kommer bara ihåg små glimtar. Det blir bår, halskrage, och ambulans till akuten för undersökning. Jag är vaken men helt borta. Kan inte gå. Vet inte vilken dag det är, vilken månad eller att jag har två barn. Det enda jag fixar är personnumret. Först efter 5 – 6 timmar börjar jag få delar av minnet tillbaka men av träningsturen är det mesta borta och därefter en enda gröt. Det blir övernattning med dropp för observation med hjärnskakning. Och jag lovar, det var ingen vacker syn som spegeln visade mig morgonen efter.

Jag håller på att bygga upp ett nytt självförtroende på cykel, men efter att också ha läst era inlägg blir det nog en mycket försiktig man som trampar sin första runda efter detta. Har fortfarande viss ångest.

Och vi som körde efter devisen ”ju snabbare desto säkrare”.



Post Edited (03-10-31 23:03)
 
Det värsta…
På't igen, det är det enda som funkar. Har man krashat så bör man så fort det är möjligt cykla igen, annars blir det en slags mental blockering efter ett tag. När man väl börjar tänka på riskerna, då går det oftast bara åt "skogen". ;-)

/Leo
 
Det värsta…
Inte för att det är det västa men har man vrickat foten vid en löjlig balans-vält och blivit dålig av en sådan anledning så inser man hur bräcklig man är. Foten är inte bra än efter flera månader.
Skiter i att det gör ont men cyklingen blir ju lidande och det är väl det mest väsentliga.
 
Det värsta…
Har ju en rätt lång cykel karriär att se tillbaka på och kan nog bara konstatera att det var värre när jag körde landsväg. Var inblandad i några riktigt otäcka vurpor i samband med klungspurt på det glada 80-talet. Den värsta var nog när jag drog i backen på första etappen av U-6 dagars i samband med målgång. Har faktiskt ett målfoto på när jag flyger över mål linjen, mycket coolt. Läkarna upptäckte dock inte att jag hade fått hjärna skakning, så jag ställde glatt upp på de återstående etapperna med enorma sårskorpor samt 2:a-3:e gradens brännskador. Skulle jag aldrig gjort eftersom jag efter sista etappen åkte in akut och fick diagnosen hjärnskaning och absolut vila i 14 dagar. Kan ju dessutom tillägga att vi hade riktigt usla hjälmar på den tiden, typ "prinskorv" när vi tränade hade vi ingen hjälm alls. - Hur korkat som helst, numera kör jag inte en endaste cm utan hjälm.

Dessutom kör jag bara i skogen och slår mig sällan mer än att jag kan cykla dagen efter. Det har blivit några knäckta revben och avslagna benhinnor samt lite stukade fingrar och för närvarande en vrickad fot. Vet inte riktigt varför jag råkar ut för sånt här men det är nog 50-50 mellan att jag verkligen gillar att utmana mig själv samt att jag inte har vett på att bli rädd eller kanske rent av inse mina egna begränsningar :)

//Dick
 
Det värsta…
I skogen är det sällan man slår sig verkar det som. Jag har samma erfarenhet. Visst vurpar man ibland, men det är sällan det blir något allvarligt. Om du vurpar så slappna av och följ med i fallet. Försök inte stoppa det för då går saker sönder.

Min "värsta" vurpa är närkontakt av tredje graden med taggtråd. Vi cyklade fullfat över ett gärde och jag ledde. Full kraft på pedalerna och fokus på att kryssa mellan "presenterna" kossorna lämnat kvar.

Rätt vad det var så, snatch. Tvärstopp, kastad bakåt och märklig känsla i benen och på magen.

Först när jag började blöda förstod jag vad det var... Ett fyrradigt taggtrådsstängsel, som jag cyklat rakt in i med full fart. Jag träffade staketet med sådan kraft att hela tråden skar in i benen och magen, dvs det blev inte "punkterat" av taggarna utan "skuret" av tråden. Jag hade dessutom träffat staketet med sådan kraft att taggtråden gick av och lindade sig runt ben/bål.

Jag kan säga att det tog ett tag att reda ut, men tack och lov hade man så mycket adrenalin i kroppen att jag inte hade ont. Däremot gjorde det "hyggligt" ont på natten, men det är en annan sak...

Alla andra värre vurpor har skett på asfalt och i mer eller mindre stadstrafik.

Tänk på att vi människor oftare är fegare än vad vi behöver vara och kan vara mycket modigare än vad vi vanligtvis är.

/Mattias
 
Det värsta…
SKogen ar forlatande, jag har varit ner i backen vid vad som kan upplevas oms ganska otacka vurpot ett antal ggr pa MTB, men aldrig skadat mig varre an att man kunnat tagit sig hem och cyklat igen inom en relativ framtid. Det varsta pa MTB var nog nar jag skulle kora ifran en kompis pa vraltrimmad moppe ner for en stenig skogstraktorvag. Genom en skymd kurva som ar FULL med sten i full karriar vilkat var ca 50 knyck. Polaren sa att han sag forst cykeln forsvinna sen mig, sen cykeln och sen var det bara bang. Men det var inte varre an lite skrapsar och ett rejalt jack i knat. Cyklade dock hem med ett kna det rann om, folk tittade en del :-/

Pa skrotcykel har jag dock gjort langt varre. En midsommarafton med polarna pa vag fran en fest till en annan. Small ihop med en kompis av outredd anledning. byrtit nyckelben, hjarnskakning och sar i hela ansiktet och huvudet. Kommer inte ihag nagot av cykelfarden och jag tycker mest synd om mina polare som var tvungen att forsoka ta hand om mig som lag avsvimmad och blodande ur huvudet. Till saken hor att vi var pa en enslig grusvag dar det inte ar nagon mottagning pa mobil.

Pa landsvagscykeln har jag bara lyckats sla en vurpa, men den satt sina spar. Var har i NZ och jag kom for snabbt ner fran ett berg in i en rondell. En lang kurva som var feldoserad. Vurpade nagot i stil med den vurpa som Beloki gjorde pa Touren. Slog rygg, hoft, kna och armbage ratt illa, framforallt rygg, fick ga hos sjukgymnast ett bra tag for att fa massage for ryggen

Men vad spelar allt for roll? cykel ar alldeles for roligt, det ar bara att hoppa upp och kora igen sa fort som nagonsin mojligt!

Disskuterade det med en kompis harnere, han hade en ratt bra regel. Om den som vurpar borjar med att springa upp och kolla om cykeln fick nagra skador ar det relativt okey med honom, ligger han kvar och inte bryr sig om cykeln ar det ILLA!!!

 
Det värsta…
Har ett par storys, den första var förra hösten ute i tyrestaskogen, kom med löjligt låg fart in i en sten på cirka tio cm i diameter som resulterade i tvärstopp och en framåtvolt över styret och ner i backen på höger axel, för att krydda det hela kan jag tillägga att jag väger 110 kg så det var en rejäl smäll i marken. Det här hände i september förra året, i maj i år blev jag helt kurerad av smärtorna.

I somras cyklade jag under ett omkullvält träd, låg lågt över styret men jag var för hög ändå, så hjälmen smäller i vilket skickar huvudet rakt ner i styret och jag tar emot mig med munnen. Resultat, en käftsmäll och fläskläpp.

I augusti i år kommer jag över ett krön bara för att se att marken i nerförslöpan inte riktigt finns, snabbt hinner jag koppla ur ena foten men den andra sitter fast och jag får med mig cyklen ett par meter nerför innan den kopplar ur, jag lyckas springa ner för backen helt oskadd men det hade kunnat sluta riktigt riktigt illa. Hade kunnat blivit en obehaglig vrid och brytskada på knät.
 
Det värsta…
I skogen:
Träningsrunda med bättre tränade cykelkompisar - maxpuls/mjölksyra så jag ser i kors.
Låg fart/Nedförsbacke/liten sten/liten grop bakom.
Framhjulet över stenen, ned i gropen.
Bakhjulet med mig fortsätter i en båge över.
Mjukt fin skogsunderlag - mossa/barr, men jag landar med bröstet på min EGEN knutna högerhand.
Fortsätter cykla 1,5 timme efteråt med "lite ont i bröstet".
3 dagar senare blir det sjukstugan pga JÄVLIGT ont i bröstet - facit 3 spräckta revben och 3 veckor sjukskrivning.
Lärdom: bakvikt i nedförsbackar och inte mjölksyra så man ser otydligt:-)

På landsvägen:
Blåser i 30 genom cykeltunnel under väg.
Unge cyklar nedför slänten på andra sidan tunneln och stannar tvärs cykelbanan 1,5 m framför mig.
Vaknar upp BORTANFÖR oskadd skräckslagen stammande unge - på rygg med cykeln bredvid mig.
Krossad banan/nyckelknippa i ryggfickan, stort krossmärke på hjälmen bak och världens huvudvärk.
Mest troligt ryckte jag frambromsen, voltade över ungen och dunkade platt på rygg/huvud i asfalten.
Inga bestående men - som jag upptäckt iaf:-)
Lärdom: ungar på cyklar kan dyka upp varsomhelst/närsomhelst.

/MickeS - som hittills gjort 1 ordentlig vurpa/år jag cyklat, förutom i år - ta i trä:-)
 
Det värsta…
Mina vurpor är slående lika mickes!!

I skogen: Lång nerförsbacke med grus som underlag. Självklart släpper man på. Längst ner i backen korsar en annan väg och där kommer en liten liten unge på cykel. Ungen stannar givetvis mitt i korset och blir där stående. Jag gapar och skriker och låser bakdäcket men inget hjälper, det är för brant och ungen vill inte flytta på sej... Vaknar upp i diket, rusat fram till ungen för att se om allt ok. Ungen bölar såklart men är oskadd i övrigt. Morsan kommer springande mot mej med stora knytnävar och är väldigt nära att puckla på mej men hon inser att ungen är oskadd och att min ena arm/axel hänger och dinglar så hon nöjer sej med att ge mej en rejäl utskällning. Antagligen nöp jag väl i frambromsen när jag kom ner mot ungen och flög över styret.
Resultat: paj på nyckelbenet och promenad hem.

Mickes Andra vurpa tror jag vi alla gjort nåra ggr!? (den då man voltar över styret och tar med sej cykeln runt) Jag har iaf gjort ett par sånna men aldrig skadat mej.
 
Det värsta…
Av åldersskäl så tar jag nog det ganska lugnt, när man läser om ovan bedrifter.
Den enda vurpa som resulterat i något bestående, är när jag var litta överambitiös i en mycket brant backe, fick cykeln över mig.
Kontentan blev 7 jack med olika ljup strax ovanför ankeln.
Framkransen hade gjort en vacker rad av blödande jack, right into the flesh...
Upp&iväg, för att 400 meter senare, då på en plan skogsstig, göra en riktig saltormortal igen, men i betydligt högre fart - denna gång utan några men.
Sen vände jag hem, i sakta mak...

 
Det värsta…
Har väl inte gjort några värre saker på mtb:n.

Flugit över styret ett par ggr, oftast landar man mjukt. Skrapat up knät, värsta var väl en handlös vältning på teknisk singeltrack, fick en skaplig "kaka" på låret. Kunde ta mig hem och cyklade dan efter.

Värsta på cykel var i 11 års åldern ute på landet, på brorsans cykel (högt styre och vxl reglage på ramen) Ja det var 100 år sedan...

Kom nedför öns värsta backe (grus) ska växla styret vrider sig, pang! skrapar upp större delen av överkroppen med skrapsår på olika nivåer...

Värst var nog när morsan skulle rengöra såret, lite svårt att sova var det. Ganska stel, så fort man rörde sig gjorde det ont.

/Anders
 
Det värsta…
eftersom att ja kör street (inte lvg utan alltså hoppa,droppa,trick m.m) så blir det inte så ofta "fart" vurpormen lite andra skador har man ju fått, hpppa en trappa, landar på bakhjulet med rövensen eftersom att ja kör me flaties med rättså vassa pinnar på så har ja ju rivit upp benet rättså rejält. Dettutom så har ja hoppat en trappa och precis när ja landar inser jag att mitt i vägen så står där en lyktstolpe som jag naturligtvis kör rätt in i -->böjt styre och ont i ena skinkan eftersom att ja landa på just den sidan där ja hade nycklarna och mobilen (i bakfickan), mobilen funkar inte längre och jag fick byta styre.

 
Det värsta…
Hmm. Det var några år sen. Jag hade skolkat från jobbet en eftermiddag och var ute i Lill-Jansskogen. Jag skulle över ett dike men lyckades göra en klockren "faceplant" rätt över styret. Mycket trasigt och blodet rann. Skrämde antagligen skiten ur dom jag mötte på hemvägen. Hjälmen och glasögonen blev totalkvaddade, så jag stannade till på Cykelstallet på hemvägen och köpte en ny likadan. Dom hade flyttrea och jag vågade inte visa upp min trasiga hjälm för familjen. Inga stygn, men illamående och yrsel i några dagar . Annars är väl det värsta sjukhusbesöket -98 när jag för första gången använde V-bromsar. Avslitet ledband i höger axel. Men det gör nästan inte ont alls längre, och jag har en kul knöl där numera.

 
Det värsta…
Jag lyckades med konststycket att spräcka revbenen igår. Kommer cyklandes med min nyinköpta Spd-attiraljer, ska stanna till vid ett rödlyse men får inte loss skon från pedalI/&/&##"!%/& vilket resulterar i att cykeln välter och jag följer med. Tyvärr föll jag inte rakt åt sidan. Istället föll jag rätt på styret som hade vikt sig och nu stod på högkant - revbenen rätt emot kanten på handtaget och cirkus 100 kilos tyngd bakom. Det gjorde rätt ont och idag gör det än ondare så jag ska ta mig till akuten för en röntgen så att jag kan få skadan verifierad. Det blir knappast aktuellt med något mer jobb den här veckan.
 
Det värsta…
Vurpor får ,man räkna med. Det är bara att köra på och ha kul testa nya saker..sen får man se vad som händer.
kör på bara..annars blir det ingen spänning, har själv varit med om några.

Men om du vill ha kul, så måste du förr eller senare vurpa...tycker att det är rätt kul..
 
Det värsta…
Hittade en dum sten i uppfarten på ett hopp på en motocrosstävling. Freestyle-landade på huvudet från ca 6 meters höjd med hastighet på ca 60 km/h. Vaknade efter 18timmar och kunde inte röra nått nedanför axlarna.
Lite läskigt. Men 3 dagar senare började jag kunna röra mig igen (en svullnad i ryggraden som klämde på nerver, som gick ned). Men några dagar i rullstol hans med...
 
Det värsta…
Jag inledde min cykelkarriär när jag ledde upp min cykel uppför en slänt och åkte nerför den, i slutet av slänten var en ladugårsvägg så mangan fick ett jack i hakan som blödde så morsan trodde jag tagit livet av mej.

Senaste vurpan var förra sommaren då jag cruisar på en cykelväg och en bilj*vel stannar framför mej, jag bromsar för hårt fram så hojjen niger, får svängt ner i diket bredvid cykelbanan och landar med axeln nästan ur led. När jag reser mej så ploppar det till och axeln åker tillbaka i läge ( don't try that at home ). När jag får rest mej så är mitt fräcka framhjul alldeles böjt men jag kopplar ur frambromsen och adrenalinkör hem, fullt ös, står t o m och hoppar hemma hos kompisen för jag kan inte sitta still...
I duschen svider ALLA skrapsåren och man önskar sig lite adrenalin då istället...

Vad var det han alltid sa i Hillstreet Blues? Be careful out there?
 
Det värsta…
I tioårs-åldern cyklade jag rätt ut runt ett hörn i skymd korsning, smal asfalt-väg. Där kom en bil, konstigt nog!

Cykeln blev skev, jag slog låret i grillen på bilen, flög en volt och landade med benen i kors på asfalten framför bilen. Vid landningen bet jag med spetsiga övre framtänder rakt igenom underläppen - ärret har jag kvar. Inte så illa - men det tråkiga med den historien var bilisten ... Han kollade typ bara att jag levde, sen försvann han :(

Några kollegor till min bror var ute och cyklade landsväg och stannade intill varandra vid en järnvägsbom, båda klickade ur samma spd-pedal, varav den enda tappade balansen och föll mot den andra (som förstås också föll). Den förste sträckte ut handen för att ta emot sig, men träffade oturligt nog, med spretande fingrar, rätt i ekrarna på kompisens bakhjul!

Aj. Sa han. Har jag hört.

/ joakim

 
Det värsta…
Det är tråkigt att bil förare ska hålla på så där, det är tragiskt. Om man kör över någon, så måste man självklart ta sitt ansvar och hjälpa honom/henne och ringa ambulans..

ta ansvar !! Det är min åsikt.
 
Det värsta…
#1 Som 8 åring cyklade jag hem på min limphoj med högt styre och skulle stila för polarna genom att släppa styret i en nerförsbacke (jättesmart... ). Det slutade med ett sjukhusbesök, två framtänder kort och 2 veckors soppa ur sugrör.
#2 Under mitt första år i skogen på min alldeless för stora mtb (vill knappt kalla den för det) så körde jag framhjulet mellan två gigantiska rötter och gick således över styret, iallafall nästan för mitt i rörelsen så bestämmer sig tyngdlagen för att nu ska vi rakt ner och sålunda använder jag revbenen för att bocka min ena barend - misstänkt spricka i revbenen - ont i ca 4 veckor efteråt.

Sedan har jag givetvis gjort ett otal andra vurpor men dessa var mina värsta.
/Hassec
 
Det värsta…
Själv har man lyckats med många vurpor och även kört över en kompis när han hade ramlat.
Då var de så att vi var små och dumma, han fick för sig att sitta "kinesen"(skräddarställning) på ramen och släppa styret ned för en brant back! De gjorde han också och ramlade förståss regält, ca 5 m efter honom kommer jag i hygglig fart och när han ramlar kör jag rätt över honom. han var blodig överallt i ansiktet och inte särskillt snygg mad alla sårskorpor efter heller.

En annan gång jag gjorde en riktig tabbe var när jag skulle stila för några kids, kom i ca 35-40 och skulle göra ett fint hopp mellan två diken. Det blev inte så eftersom jag tappade fästet när jag körde ned i första diket så jag kom snett i hoppet, flög snett i 4 meter och missade de andra diket men träffade ett gäng brevlådor som stog intill vägen.Klarade mig med skrapsår men J*vlar vad pinsamt det var.
 
Det värsta…
körde hem lite på lyran efter en kompis kräftskiva och när jag nästan var hemma tyckte jag det var så fantastiskt att jag klarat att cykla hem utan att ramla varpå jag började kolla hur skarpa kurvor man kunde ta.... så jag kom inte hem utan att ramla....

sen när jag väl kom hem slängde jag mig rätt ner i syrrans säng där hon och hennes grabb låg och sov och började asgarva, jag kunde inte sluta på säkert 10 minuter.... (ok det här var nog alltså 10 år sen...)
 
Det värsta…
När man läst den här tråden litet granna vågar man ju knappt ge sig ut igen. Hua. Men min värsting var när jag var en sådär 12 år och hade vridit upp mitt höga styre på limphojen så att det skulle se coolare ut. Sen gav jag mig ner för en brant grusbacke och naturligtvis slutar styret styra. Det gick så att säga att snurra runt sin egen axel... Så ner för backen gick det och färden slutade i en grop med rötter och taggbuskar. Min morsa såg hela färden och höll på att avlida, men det var hon som fick bära mig tillbaka till hust. Det gick rätt bra, litet omtöcknad och ett blått öga. Sen dess kollar jag rätt bra att styret sitter när jag skruvat på det.
 

Senaste inläggen

Köp & Sälj

Ny annons

Artiklar

Tillbaka
Topp