Diabetes typ 2 och långa pass

Diabetes typ 2 och långa pass
Dessa processer duger alldeles utmärkt för att hålla kroppen vid liv, men för att få ut maximalt ur kroppens förmåga behövs kolhydrater, det kommer man inte ifrån.
Ketoner ÄR kolhydrater, FYI. Finns folk som tävlar på hög nivå i uthållighetssporter (maraton) utan att äta en endaste liten kolhydrat. Fattar inte varför du alltid drar upp detta nonsens. :rolleyes:
 
Diabetes typ 2 och långa pass
Det går säkert att hitta riktigt bra och gott lokalt bakat bröd
Men ett som finns hos de flesta handlare är
ragbrod.png

Hej

Detta innehåller vetemjöl, som kroppen gör om till stärkelse, dvs socker.

Jag har fått diabetes 2, och käkar metformin, jardiance.

Det går att reversera typ 2, genom ha en annan kosthållning. Det finns mycket info på kostdoktorn.

När dom upptäckte min typ, var pga av en infektion, då jag var inlagd på Växjö lasarett, så fick saftsoppa, mycket mat med socker, jag klagade över detta.
 
Diabetes typ 2 och långa pass
Ketoner ÄR kolhydrater, FYI. Finns folk som tävlar på hög nivå i uthållighetssporter (maraton) utan att äta en endaste liten kolhydrat. Fattar inte varför du alltid drar upp detta nonsens. :rolleyes:
1) Om ketoner hade varit kolhydrater hade dem hetat kolhydrater.

2) Maraton är inte en maxprestation, det är en prestation som äger rum på en relativ jämn belastningsnivå rätt så långt från maxprestation. Jämfört med t.ex. ett cykellopp där en cyklist helt plötsligt måste svara på en attack och jobba på en intensitet som är primärt anaerob (där du har noll fördel av att ha en hög fettförbränning).

3) Det finns alltid individuella avvikelser - finns folk som sprungit 100 miles utralopp utan att tillföra energi alls. Är det samma personer som presterar bäst? Nej det är det inte. Att det går att genomföra något, är inte samma sak som att det är det som kommer göra det möjligt för så många som möjligt att prestera så nära sin potential som möjligt.

Det är vanligt att även atleter som till vardags äter låg kolhydratskost kolhydratsladdar inför prestation respektive tillför kolhydrater under prestation just för att kunna nyttja "en högre växel" och tillvänja kroppen vid att nyttja kolhydrater effektivt.
Hade de inte gjort en "infasning" av kolhydrater hade de haft svårt att svara på intensitetsökningar där fettförbränning inte är en tillräckligt snabb process för att skapa ATP.

Fett är ett långsammare bränsle som "kostar" mer metabolt att omvandla till ATP än glukos. När intensiteten ökar och musklernas syrekrav och energibehov behöver antingen ett snabbare bränsle nyttjas eller intensiteten sänkas. Vilket väljer en atlet månne tro?
 
Diabetes typ 2 och långa pass
Apropå maraton och att jag skrev att maraton är en submaximal prestation - värt att poängtera att världseliten ligger väldigt nära sitt Vo2 max tack vare enorm nyttjandegrad och löpekonomi. Trots att de bränner av distansen på dryga två timmar så räcker inte glykogendepåerna och eftersom fett inte är ett tillräckligt snabbt bränsle behöver även dem tillföra kolhydrater under loppet.
 
Diabetes typ 2 och långa pass
Är det verkligen så enkelt ? Visst, man får värden - men vem står för tolkningen ?
Det får man ju försöka analysera själv med hjälp av lite råd från div. källor och sin läkare o i mitt fall diabetessköterska.
Om jag kommer hem från en cykeltur och BS är lågt indikerar det väl att jag borde ha ätit lite mer, men jag märker också att efter en kort tur med intervall på slutet att BS istället har ökat. Rätt beteende då är jag inte säker på men detvore ju intressant att veta.
 
Diabetes typ 2 och långa pass
1) Om ketoner hade varit kolhydrater hade dem hetat kolhydrater.

2) Maraton är inte en maxprestation, det är en prestation som äger rum på en relativ jämn belastningsnivå rätt så långt från maxprestation. Jämfört med t.ex. ett cykellopp där en cyklist helt plötsligt måste svara på en attack och jobba på en intensitet som är primärt anaerob (där du har noll fördel av att ha en hög fettförbränning).

3) Det finns alltid individuella avvikelser - finns folk som sprungit 100 miles utralopp utan att tillföra energi alls. Är det samma personer som presterar bäst? Nej det är det inte. Att det går att genomföra något, är inte samma sak som att det är det som kommer göra det möjligt för så många som möjligt att prestera så nära sin potential som möjligt.

Det är vanligt att även atleter som till vardags äter låg kolhydratskost kolhydratsladdar inför prestation respektive tillför kolhydrater under prestation just för att kunna nyttja "en högre växel" och tillvänja kroppen vid att nyttja kolhydrater effektivt.
Hade de inte gjort en "infasning" av kolhydrater hade de haft svårt att svara på intensitetsökningar där fettförbränning inte är en tillräckligt snabb process för att skapa ATP.

Fett är ett långsammare bränsle som "kostar" mer metabolt att omvandla till ATP än glukos. När intensiteten ökar och musklernas syrekrav och energibehov behöver antingen ett snabbare bränsle nyttjas eller intensiteten sänkas. Vilket väljer en atlet månne tro?

Du får gärna låtsas att världselitens prestationer är relevanta för en svensson med diabetes 2 som vill kunna cykla långlopp. Påstå bara inte att kroppen behöver kolhydrater för annat än att bara "hålla sig vid liv", för det är totalt nonsens.
 
Diabetes typ 2 och långa pass
Eftersom det kommit lite frågor.

- Jag lider inte av övervikt
- Tränat mycket hela livet
- Jag äter Mittforgen (ökar cellernas förmåga att ta emot insulin) och Jardiance (utsöndring av socker via njurarna)
- Jag läser på och följer kostråd för diabetes


Mitt dilemma är att trots detta räcker det med att äta ett äpple, eller två skivor fullkornsbörd för att sockervärden skall påverkas markant och inte gå ner på lång tid. Äter jag enligt de kostråd jag får från vården så har jag konstant för höga värden, därav kommentaren från @Luzen om att min diagnos kanske inte är korrekt och att det kan vara insulinbrist som är orsaken. Svensk sjukvård är bra men inte så snabb så vi får se hur det går.
Jag blev diagnostiserad med typ hösten 2020 och har sedan dess gått på samma medicinering (metformin 2000mg + 10mg Jardiance).

Jag har fått ner mitt Hba1c från 92 vid diagnos till 46-47. Hade 40 och 43 ett tag, så lite upp sista tiden.
Direkt efter diagnos mätte de S-C-peptide som då var 0.57 (ref 0.3-0.8), så i alla fall då hade jag egen insulinproduktion....men det värdet lär ju vara färskvara...

Jag har mätt en del, dock bara med stick-i-fingret och försökt förstå när mitt socker är högt, eftersom mina rutinmätningar (brukar mäta faste/morgon, före och efter lunch samt kväll ca varannan vecka för att se att det inte skenar iväg) generellt ser rätt ok ut.

Har svårt att hålla nere morgonsockret och där verkar "gryningseffekten" ha en del inverkan.
Men generellt är det måltid som ger rätt snabb uppgång och långsam nergång, men det är väl lite typiskt typ 2...
Just äpple och två skivor fullkornsbröd har jag inte mätt efter, men är övertygad om att jag skulle få en ökning som har en långsam nergång.

Bröd har jag svårt att sluta med. Jag äter till största delen bara surdegsbröd jag bakar själv. Osötat med mycket fröer och lång liggtid (jäsning) så att surdegen får tid att konsumera av de lättillgängliga sockerarterna.
Pågen generellt tycker jag annars bakar med mer socker och sirap än kärlek och de flesta av deras (och många andra köpebröd) är nästan sockerkaka.
 
Diabetes typ 2 och långa pass
Ang frukosten får man även tänka på att insulinkänsligheten är lägre på morgonen och kan ge ett påslag. . (För de flesta)
 
Diabetes typ 2 och långa pass
För ordningens skull kan jag nämna att en CGM (continuos glukose monitoring) egentligen inte mäter blodsockret. Den mäter sockerhalten i vävnad. Det tar ca 20-30 minuter innan sockret har gått från blodet till vävnaden.Detta glömmer många när de försöker jämföra med ett stick i fingret. Det gör också att man inte skall sätta cgm`en precis var som helst på kroppen utan bara på godkända ställen.
Ja precis. Jag tänkte inte gå in på det ännu , men nu har du gjort det :) jag tänkte inte röra till det ännu mer för den oinvigde ?
 
Diabetes typ 2 och långa pass
Några medskick från en typ 1-diabetiker som har cyklat både Vätternrundan och några flerdagarslopp.
  1. Diabetes är en högst individuell sjukdom/tillstånd (både typ 1 och 2). Lyssna gärna på andra, men räkna inte att allt fungerar för just dig. Våra kroppar skiljer sig otroligt mycket åt.

  2. Kroppen är i ständig förändring vilket gör att det som fungerade igår inte behöver fungera imorgon. Jag får justera kost, beteende och hur jag lägger upp träningen med jämna mellanrum. Det som fungerade i början av säsongen är inte alls aktuellt några månader sedan.

  3. Blodsockermätare som kontinuerligt mäter glukosnivån (CGM) gör det i fettvävnaden och det är något annat än att mäta direkt i blodet. Här gäller det att lära känna sig själv och sin kropp för att veta hur stor skillnaden är mellan blod- och fett-glukosvärden i olika situationer, t.ex. vardag och när du tränar/tävlar. Dessutom finns det i regel en eftersläpning som kan vara problematisk under träning/tävling. Jag ser min sensor på armen som ett extra larm, men litar inte en sekund på värdena under träning/tävling (framför allt inte under hårda pass då jag pressar kroppen ordentligt).

  4. Det finns mycket som påverkar blodsockernivån utöver mediciner och kost, t.ex. hormoner i kroppen och sömn, som kan vara bra att lära känna. I samband med tävling får jag t.ex. ett rejält adrenalinpåslag vilket gör att blocksockret kan dra iväg ordentligt precis innan start helt utan orsak.
Och så till det du egentligen frågade om:
  • När det gäller kost fungerar de flesta tips som gäller "vanliga" cyklister även för mig, dvs. kontinuerligt energiintag (men håll koll på blodsockret).
  • Jag blandar egen sportdryck som består av Dextrosol och vatten + lite salt ibland. Jag dricker sällan upp all sportdryck, men som diabetiker är marginaler nödvändigt och viktigt.
  • Jag har alltid med bananer och energibars på medel- och långpassen. På långpassen har jag även med fika (riktigt goda smörgåsar med pålägg på). De bananer/bars som jag inte äter upp spar jag till nästa pass. Ibland får jag slänga dem då de blir gamla.
  • Vissa pass äter/dricker jag mycket och på andra väldigt lite. Hur mycket/lite beror på dagsform, intensitet och längd på passen. Trots 20 års träning/tävling kan jag fortfarande bli förvånad.
  • Vid en längre paus kan mitt blodsocker dra iväg. Dels p.g.a. den energi jag har tillfört, men också för att kroppen själv frigör energi som helt plötsligt inte tas upp av musklerna i samma omfattning. Det finns med andra ord en viss tröghet och det märker jag framför av efter passen då min kropp är lite långsam med att förstå att träningen/tävlingen är över.
  • Då jag äter relativt mycket energi under passen är behovet av extra kolhydrater efter passen lite av en fälla för min del. Det är lätt att jag äter alldeles för mycket kolhydrater efteråt och glömmer bort den mängd energi som jag redan har fått i mig, framför allt i slutet av passet och som kroppen inte har förbrukat fullt ut.
  • Efter passen äter jag mycket protein (ägg, mjölk, fågel/fisk/kött) vilket ger mig ett stabilare och jämnare blodsocker, men gör också underverk när det gäller återhämtningen och möjligheten att köra långa pass flera dagar i följd.
  • En CGM-mätare med larm har hjälpt mig otroligt mycket när det gäller sömnen och rädslan av att bli låg på natten. Under de intensivare tränings-/tävlingsperioderna är den ovärderlig för en typ 1:a som jag.
 
Diabetes typ 2 och långa pass
Några medskick från en typ 1-diabetiker som har cyklat både Vätternrundan och några flerdagarslopp.
  1. Diabetes är en högst individuell sjukdom/tillstånd (både typ 1 och 2). Lyssna gärna på andra, men räkna inte att allt fungerar för just dig. Våra kroppar skiljer sig otroligt mycket åt.

  2. Kroppen är i ständig förändring vilket gör att det som fungerade igår inte behöver fungera imorgon. Jag får justera kost, beteende och hur jag lägger upp träningen med jämna mellanrum. Det som fungerade i början av säsongen är inte alls aktuellt några månader sedan.

  3. Blodsockermätare som kontinuerligt mäter glukosnivån (CGM) gör det i fettvävnaden och det är något annat än att mäta direkt i blodet. Här gäller det att lära känna sig själv och sin kropp för att veta hur stor skillnaden är mellan blod- och fett-glukosvärden i olika situationer, t.ex. vardag och när du tränar/tävlar. Dessutom finns det i regel en eftersläpning som kan vara problematisk under träning/tävling. Jag ser min sensor på armen som ett extra larm, men litar inte en sekund på värdena under träning/tävling (framför allt inte under hårda pass då jag pressar kroppen ordentligt).

  4. Det finns mycket som påverkar blodsockernivån utöver mediciner och kost, t.ex. hormoner i kroppen och sömn, som kan vara bra att lära känna. I samband med tävling får jag t.ex. ett rejält adrenalinpåslag vilket gör att blocksockret kan dra iväg ordentligt precis innan start helt utan orsak.
Och så till det du egentligen frågade om:
  • När det gäller kost fungerar de flesta tips som gäller "vanliga" cyklister även för mig, dvs. kontinuerligt energiintag (men håll koll på blodsockret).
  • Jag blandar egen sportdryck som består av Dextrosol och vatten + lite salt ibland. Jag dricker sällan upp all sportdryck, men som diabetiker är marginaler nödvändigt och viktigt.
  • Jag har alltid med bananer och energibars på medel- och långpassen. På långpassen har jag även med fika (riktigt goda smörgåsar med pålägg på). De bananer/bars som jag inte äter upp spar jag till nästa pass. Ibland får jag slänga dem då de blir gamla.
  • Vissa pass äter/dricker jag mycket och på andra väldigt lite. Hur mycket/lite beror på dagsform, intensitet och längd på passen. Trots 20 års träning/tävling kan jag fortfarande bli förvånad.
  • Vid en längre paus kan mitt blodsocker dra iväg. Dels p.g.a. den energi jag har tillfört, men också för att kroppen själv frigör energi som helt plötsligt inte tas upp av musklerna i samma omfattning. Det finns med andra ord en viss tröghet och det märker jag framför av efter passen då min kropp är lite långsam med att förstå att träningen/tävlingen är över.
  • Då jag äter relativt mycket energi under passen är behovet av extra kolhydrater efter passen lite av en fälla för min del. Det är lätt att jag äter alldeles för mycket kolhydrater efteråt och glömmer bort den mängd energi som jag redan har fått i mig, framför allt i slutet av passet och som kroppen inte har förbrukat fullt ut.
  • Efter passen äter jag mycket protein (ägg, mjölk, fågel/fisk/kött) vilket ger mig ett stabilare och jämnare blodsocker, men gör också underverk när det gäller återhämtningen och möjligheten att köra långa pass flera dagar i följd.
  • En CGM-mätare med larm har hjälpt mig otroligt mycket när det gäller sömnen och rädslan av att bli låg på natten. Under de intensivare tränings-/tävlingsperioderna är den ovärderlig för en typ 1:a som jag.
Väldigt bra skrivet ?
 
Diabetes typ 2 och långa pass
Några medskick från en typ 1-diabetiker som har cyklat både Vätternrundan och några flerdagarslopp.
  1. Diabetes är en högst individuell sjukdom/tillstånd (både typ 1 och 2). Lyssna gärna på andra, men räkna inte att allt fungerar för just dig. Våra kroppar skiljer sig otroligt mycket åt.

  2. Kroppen är i ständig förändring vilket gör att det som fungerade igår inte behöver fungera imorgon. Jag får justera kost, beteende och hur jag lägger upp träningen med jämna mellanrum. Det som fungerade i början av säsongen är inte alls aktuellt några månader sedan.

  3. Blodsockermätare som kontinuerligt mäter glukosnivån (CGM) gör det i fettvävnaden och det är något annat än att mäta direkt i blodet. Här gäller det att lära känna sig själv och sin kropp för att veta hur stor skillnaden är mellan blod- och fett-glukosvärden i olika situationer, t.ex. vardag och när du tränar/tävlar. Dessutom finns det i regel en eftersläpning som kan vara problematisk under träning/tävling. Jag ser min sensor på armen som ett extra larm, men litar inte en sekund på värdena under träning/tävling (framför allt inte under hårda pass då jag pressar kroppen ordentligt).

  4. Det finns mycket som påverkar blodsockernivån utöver mediciner och kost, t.ex. hormoner i kroppen och sömn, som kan vara bra att lära känna. I samband med tävling får jag t.ex. ett rejält adrenalinpåslag vilket gör att blocksockret kan dra iväg ordentligt precis innan start helt utan orsak.
Och så till det du egentligen frågade om:
  • När det gäller kost fungerar de flesta tips som gäller "vanliga" cyklister även för mig, dvs. kontinuerligt energiintag (men håll koll på blodsockret).
  • Jag blandar egen sportdryck som består av Dextrosol och vatten + lite salt ibland. Jag dricker sällan upp all sportdryck, men som diabetiker är marginaler nödvändigt och viktigt.
  • Jag har alltid med bananer och energibars på medel- och långpassen. På långpassen har jag även med fika (riktigt goda smörgåsar med pålägg på). De bananer/bars som jag inte äter upp spar jag till nästa pass. Ibland får jag slänga dem då de blir gamla.
  • Vissa pass äter/dricker jag mycket och på andra väldigt lite. Hur mycket/lite beror på dagsform, intensitet och längd på passen. Trots 20 års träning/tävling kan jag fortfarande bli förvånad.
  • Vid en längre paus kan mitt blodsocker dra iväg. Dels p.g.a. den energi jag har tillfört, men också för att kroppen själv frigör energi som helt plötsligt inte tas upp av musklerna i samma omfattning. Det finns med andra ord en viss tröghet och det märker jag framför av efter passen då min kropp är lite långsam med att förstå att träningen/tävlingen är över.
  • Då jag äter relativt mycket energi under passen är behovet av extra kolhydrater efter passen lite av en fälla för min del. Det är lätt att jag äter alldeles för mycket kolhydrater efteråt och glömmer bort den mängd energi som jag redan har fått i mig, framför allt i slutet av passet och som kroppen inte har förbrukat fullt ut.
  • Efter passen äter jag mycket protein (ägg, mjölk, fågel/fisk/kött) vilket ger mig ett stabilare och jämnare blodsocker, men gör också underverk när det gäller återhämtningen och möjligheten att köra långa pass flera dagar i följd.
  • En CGM-mätare med larm har hjälpt mig otroligt mycket när det gäller sömnen och rädslan av att bli låg på natten. Under de intensivare tränings-/tävlingsperioderna är den ovärderlig för en typ 1:a som jag.
Att det är olika för alla är viktig information, men man kan samtidigt ha nytta av att veta hur andra löst det och fått det att funka. Fler saker att testa och ffa inte bli alltför bekymrad eller förvånad över att en viss sak inte funkar.

När man mäter momentanvärden kan en mätning helt plötsligt spreta iväg och vara obegripligt hög. T ex ibland har jag 11-12 två timmar efter lunch, men oftast är det inte mer än 7,5-9,5... Vilket även det ser högt ut. Men då HbA1c visar ok så verkar det för mig vara så att topparna är höga och släpar efter måltid och så går det upp på morgonen (gryningseffekten). Men efter frukost verkar det gå ner lite snabbare. Men dygnsmedelvärdet är är ju det som ger HbA1c, så enstaka mätningar som spretar är inte alltid de går att förklara. Det viktiga är att medelvärdet inte drar iväg.

Jag hade även en lång diskussion med en kollega/kompis som är typ 1 ganska kort efter diagnos.
Han sa t ex att stress kan dra upp det lätt 1-2 enheter eller mer och en dålig natts sömn lika mycket men oxå att om man sköter sig med mat och läkemedel så brukar det ordna sig och man kan leva ett långt bra liv med diabetes. Sen berättade han om vilken modell som funkade för honom, men som han sa inte var helt enligt vad hans diabetessköterska och läkare sa var "rätt" och just att det kan finnas flera rätt och samma sak funkar inte för alla och inte alltid.
Jag var stressad som en iller och orolig efter diagnos, men efter att ha pratat med honom och sen läst om lite fler och vad som kunde funka och försökte tro på att det skulle lösa sig bra på något sätt och då började jag lugna ner mig och då började Hba1c sjunka.
 
Diabetes typ 2 och långa pass
Det är mycket bra information och erfarenheter från typ 1 diabetiker i tråden. Man bör dock ha med sig att det handlar om 2 sjukdomar som skiljer sig åt gällande många saker. Hypoglykemi med ev. ketoacidos är något som många typ1 har erfarenhet av men som är mycket ovanligt hos typ 2. Om det inträffar är det vanligtvis när man har en kombinationsbehandling eller vid annan svår sjukdom ex infektioner och fortsatt medicinering. Det nämns CGM vilket ej används hos kost/tablettbehandlad typ 2 utan vid svårinställd insulinbehandling med höga hba1c.
 
Diabetes typ 2 och långa pass
Jag kör med G6. I västra Götaland finns inte g7 ännu och jag saknar den inte. Jag kör även omnipod dash och väntar på den nya och det är oklart om den klarar g7. Hade gärna sluppit fjärrkontrollen till Dash för den suger. Men annars funkar det riktigt bra.
Skalan är 4-8,5. Sällan över 10-11.
Känns som om dom släppte G7 alldeles för tidigt och hela tiden jobbar på att få allt att fungera. G6 var mer pålitlig men den korta/obefintliga uppvärmningstiden och den lilla storleken på G7:an väger ändå över för mig.
Håller även tummarna för att den snart ska fungera enbart med Apple watch så man kan lämna luren hemma ibland.
 
Diabetes typ 2 och långa pass
Känns som om dom släppte G7 alldeles för tidigt och hela tiden jobbar på att få allt att fungera. G6 var mer pålitlig men den korta/obefintliga uppvärmningstiden och den lilla storleken på G7:an väger ändå över för mig.
Håller även tummarna för att den snart ska fungera enbart med Apple watch så man kan lämna luren hemma ibland.
Den dagen ?❤️, kör Tandem Tslim nu sen 4år och den funkar riktigt bra även under träning.
 
Diabetes typ 2 och långa pass
Ketoner ÄR kolhydrater, FYI. Finns folk som tävlar på hög nivå i uthållighetssporter (maraton) utan att äta en endaste liten kolhydrat. Fattar inte varför du alltid drar upp detta nonsens. :rolleyes:

Prestationsdelen var det du som drog upp - och där blir det svårt att komma ifrån hur metabolismen i slutändan funkar. Jag var ganska tydlig i mitt tidigare inlägg att det för "gemene man" verkar som att den bästa förändringen man kan göra vid typ 2 diabetes är att gå ned i vikt - och att det kan göras med vilken metod som helst som önskas förutsatt kaloriunderskott. Jag var också tydlig att "äta kolhydrater" inte är samma sak som att trycka 120g i timmen varje gång man lyfter ändan från stolen. Man kan äta kolhydrater i sin kost utan överdrift och fortfarande nå ett energiunderskott och gå ned i vikt utan att behöva leva strikt LCHF / i ketos eller vad man nu vill infoga för typ av kostupplägg som går ut på att snudd på helt välja bort grundläggande nutrienter.

Men each to his own som man säger....
 
Diabetes typ 2 och långa pass
Prestationsdelen var det du som drog upp - och där blir det svårt att komma ifrån hur metabolismen i slutändan funkar. Jag var ganska tydlig i mitt tidigare inlägg att det för "gemene man" verkar som att den bästa förändringen man kan göra vid typ 2 diabetes är att gå ned i vikt - och att det kan göras med vilken metod som helst som önskas förutsatt kaloriunderskott. Jag var också tydlig att "äta kolhydrater" inte är samma sak som att trycka 120g i timmen varje gång man lyfter ändan från stolen. Man kan äta kolhydrater i sin kost utan överdrift och fortfarande nå ett energiunderskott och gå ned i vikt utan att behöva leva strikt LCHF / i ketos eller vad man nu vill infoga för typ av kostupplägg som går ut på att snudd på helt välja bort grundläggande nutrienter.

Men each to his own som man säger....
Kolhydrater är bara "grundläggande" om man håller sig beroende av dem. Fattar inte att det ska vara så oändligt viktigt att äta nåt som inte behövs. Verkar ju synnerligen dumt att hålla sig beroende av just sådant som är problematiskt om man har diabetes typ 2. Men varsågod och gör det om du känner ett behov. :rolleyes:
Man presterar tydligen skitbra på anabola förresten. Betyder det att de är "grundläggande" för att hålla sig i god form?

Edit: Märkligt förresten att du och många andra inte fattat att kaloriunderskott av alla slag innebär att du tvingar kroppen till ketos. Det är därför man går ner i vikt. Sen kan man göra det lättare eller svårare för sig genom att fylla på med det man blev tjock av, eller låta bli.

---------

Edit: Angående inlägget precis här ovanför är det synnerligen fascinerande att man tydligen kan tycka att det är vettigare att lyssna på dem som orsakat sitt eget sjukdomstillstånd istället för på dem som INTE gjort det. Världen är verkligen helt jävla upp-och-ned.
 
Senast ändrad:
Diabetes typ 2 och långa pass
Kolhydrater är bara "grundläggande" om man håller sig beroende av dem. Fattar inte att det ska vara så oändligt viktigt att äta nåt som inte behövs. Verkar ju synnerligen dumt att hålla sig beroende av just sådant som är problematiskt om man har diabetes typ 2. Men varsågod och gör det om du känner ett behov. :rolleyes:
Man presterar tydligen skitbra på anabola förresten. Betyder det att de är "grundläggande" för att hålla sig i god form?

Edit: Angående inlägget precis här ovanför är det synnerligen fascinerande att man tydligen kan tycka att det är vettigare att lyssna på dem som orsakat sitt eget sjukdomstillstånd istället för på dem som INTE gjort det. Världen är verkligen helt jävla upp-och-ned.
VEM har orsakat sitt eget sjukdomstillstånd menar du?
 
Diabetes typ 2 och långa pass
Den som har diabetes typ 2. Vem menar du har orsakat det annat än du själv med ditt leverne och din kost? Har det bara uppstått hux flux av ingen anledning alls?
Du är ute på väldigt svag is nu, så passa dina ord.
Min mor blev nyligen faktiskt konstaterad med typ2, hon har haft ett normalt leverne, inte överviktig, går mycket, äter normalt av all kost. Hur har hon orsakat det menar du?
 
Diabetes typ 2 och långa pass
Du är ute på väldigt svag is nu, så passa dina ord.
Min mor blev nyligen faktiskt konstaterad med typ2, hon har haft ett normalt leverne, inte överviktig, går mycket, äter normalt av all kost. Hur har hon orsakat det menar du?
Problemet är att det du och många andra tycker är "normalt", är allt annat än normalt. Du sätter väl i dig massa socker i samband med träning, tycker jag mig ha läst? Det är fan inte "normalt". Att över huvud taget basera sin kost på kolhydrater har inte varit normalt under merparten av människans evolution.

Ja, sannolikheten att få det påverkas av gener. Men du får det bara under vissa omständigheter. Som du i största mån kan styra själv.


Tyvärr är det som vanligt; man får stånga huvudet blodigt mot en vägg av konservativa vanföreställningar som leder till att ingenting förändras. Ska därmed försöka låta bli att kommentera mer i tråden, för det kommer inte leda nån vart. Fortsätt ni med sockret, det blir nog bra. Lite som alkisen som "inte vill sluta dricka för att man mår bra av spriten ju!"
 
Diabetes typ 2 och långa pass
Problemet är att det du och många andra tycker är "normalt", är allt annat än normalt. Du sätter väl i dig massa socker i samband med träning, tycker jag mig ha läst? Det är fan inte "normalt". Att över huvud taget basera sin kost på kolhydrater har inte varit normalt under merparten av människans evolution.

Ja, sannolikheten att få det påverkas av gener. Men du får det bara under vissa omständigheter. Som du i största mån kan styra själv.


Tyvärr är det som vanligt; man får stånga huvudet blodigt mot en vägg av konservativa vanföreställningar som leder till att ingenting förändras. Ska därmed försöka låta bli att kommentera mer i tråden, för det kommer inte leda nån vart. Fortsätt ni med sockret, det blir nog bra. Lite som alkisen som "inte vill sluta dricka för att man mår bra av spriten ju!"
Det här bevisar bara din okunskap om funktionen med insulin, vad som händer när man har aktivt insulin som är konstgjort i kroppen.
Jag är så jävla less på dig Martin.
 
Diabetes typ 2 och långa pass
Haha
Gick in i tråden för att när jag kollade igår så hade den ännu inte spårat.
Tänkte göra ett inlägg om lchf för att trigga igång nåt troll men det var redan för sent???
 
Diabetes typ 2 och långa pass
Nej det här har inte spårat. Jag är förbannad på riktigt nu.
Verkar enormt korkat att bli förbannad på vetenskap. Men som sagt, fortsätt gärna med konservativa dumheter om du vill. Det är ingen annan än du själv som drabbas.

Before the discovery of insulin in 1921, low carbohydrate (LC) diets were the most frequently prescribed treatment for diabetes [69,70]. The paradigm shifted both with the development of exogenous insulin and later with the emergence of the low-fat diet paradigm. A diet low in fat, which by default is high in carbohydrate, became the standard recommendation in guidelines around the globe [71]. Rather than preventing elevations in glucose, the goal became maintenance of blood sugar control via the increased use of glycemic control medications, including insulin [72]. Over the last decade, clinical studies have begun to resurrect the pre-insulin LC dietary approach. In response to the new evidence on the efficacy of carbohydrate restriction, low-carbohydrate has recently been endorsed as an eating pattern by the ADA and the European Association for the Study of Diabetes (EASD) [5,73]. In addition, the Veterans Affairs/Department of Defense (VA/DOD) guidelines now recommend carbohydrate restriction as low as 14% of energy intake in its most recent guidelines for treatment of diabetes (VA) [74].

Det vill säga; istället för att ta bort orsaken till sjukdomen så började man behandla den med konstgjort insulin. Skitsmart. Eller inte.

Källa: Länken jag postade tidigare.
 
Diabetes typ 2 och långa pass
Haha
Gick in i tråden för att när jag kollade igår så hade den ännu inte spårat.
Tänkte göra ett inlägg om lchf för att trigga igång nåt troll men det var redan för sent???
Om vetenskap är "troll" så visar du och övriga bara hur jäkla korkat ni beter er. Ni får ha er okunskapsklubb ifred. Ajöken. (y)
 
Diabetes typ 2 och långa pass
Äter jag enligt de kostråd jag får från vården så har jag konstant för höga värden,
Det verkar som det saknas tillräckligt stora nationella studier för att de ska kunna användas som underlag för nationella kostrekommendationer för diabetiker. Därför får inte en diabetessköterska på en vårdcentral rekommendera dieter som hon sett eller hört ge goda resultat hos andra patienter. Det saknas nödvändig evidens, för det finns inga privata eller statliga medel som vill bekosta tillräckligt stora koststudier.

Allt detta och mkt mer beskrivs trovärdigt och lättfattligt i Fernholms bok som jag nämnde tidigare.
 
Senast ändrad:
Diabetes typ 2 och långa pass
Att över huvud taget basera sin kost på kolhydrater har inte varit normalt under merparten av människans evolution.
Det beror på vilken klimatzon man har befunnit sig i, man har förstås ätit det som funnits tillgängligt i sitt habitat. Det finns därför inte bara en "korrekt" kost utan flera. Jag tolkar det som att människan har kunnat leva gott på enbart animalier (tex inuiter) men också på huvudsakligen växter/kolhydrater (tex tropikerna) men då inte mer än ca 70-75 energi%. Det är alltså fel att kolhydrater i sig skulle vara "onda". Men försöker man leva enbart på kolhydrater går det illa på sikt. I västvärlden har det tex förekommit ett antal rättsfall där frukterian-föräldrar tvingat barnet att bara äta frukt över tid. Barnet har då avlidit.
 
Senast ändrad:
Diabetes typ 2 och långa pass
Jag tolkar det som att människan har kunnat leva gott på enbart animalier (tex inuiter)
Eftersom Inuiter genetiskt skiljer sig från majoriteten av jordens människor stämmer inte det.
<Redigerat>
Genetiska studier visar alltså att inuiterna sedan många tusen år tillbaka är evolutionärt anpassade för sin speciella arktiska diet, de har speciella gener som hjälper dem att hantera fett som underlättar för dem att bilda så kallat brunt fett, alltså särskilda fettceller som hjälper kroppen att förbränna kalorier från fett och hålla värmen.
https://science.sciencemag.org/content/349/6254/1343.full
Att från inuiters kosthållning dra slutsatser om vilken kost som skulle vara lämpad för oss svenskar, eller andra västerlänningar, riskerar alltså att bli helt tokigt
</REDIGERAT>

Dessutom är det en felaktig skröna att de levde på enbart animalier.
<REDIGERAT>
Att traditionell inuitkost skulle vara lika kolhydratfattig som de nivåer LCHF-fantasterna förespråkar stämmer inte. Det skall vara taget ur en gammal felaktig upptäcksresandebeskrivning och har fått eget liv. Även om den har motbevisats gång efter annan lever påståendet kvar.
https://traningslara.se/eskimaernas-verkliga-diet/
</REDIGERAT>
 
Senast ändrad:
Diabetes typ 2 och långa pass
Den genetiska variationen mellan folkslag är så liten att den troligen kan försummas i diskussioner om kosthållning, är mitt intryck. Vilket stöds av det första stycket nedan (sista meningen), och även det andra stycket.

6-9 månader om året med enbart animalier, räcker inte det? Eftersom du kallar det skrönor får du gärna länka till något substantiellt som styrker ditt påstående.

Saxat från https://en.m.wikipedia.org/wiki/Vilhjalmur_Stefansson

Stefansson documented the fact that the Inuit diet was then consisted about 90% meat and fish. Inuit would often go six to nine months a year eating nothing but fatty meat and fresh fish, which might currently be perceived as a 'zero carb' / no-carbohydrate diet. (The diet technically contains a very low amount of carbohydrates, as the fresh fish that the Inuit ate would have had a small amount of glycogen.) Stefansson found that he and his fellow explorers of European, Black, and South Sea Islands descent were also “perfectly healthy” on such a diet.

Some years after his first experience with the Inuit (known as Eskimos in Stefansson's time), Stefansson returned to the Arctic with a colleague, Dr. Karsten Anderson, to carry out research for the American Museum of Natural History. They were supplied with every necessity, including a year's supply of 'civilised' food. They declined, electing instead to live off the land. In the end, the one-year project stretched to four years, during which time the two men ate only the meat they could kill and the fish they could catch in the Canadian Arctic. Neither of the two men suffered any adverse after-effects from their four-year experiment. Stefansson deduced, as had William Banting, that the body could function, remain healthy, vigorous, and slender if a diet in which as much food was eaten as the body required, with only carbohydrates restricted and the total number of calories ignored.[22]
 
Senast ändrad:
Diabetes typ 2 och långa pass
Den här tråden hade mått bra av ett filter så bara de med diagnosen diabetes typ 1 eller typ 2 kan skriva. Så många åsikter från personer som tror de vet men i själva verket inte har en aning om vad det innebär mer än på en högst teoretisk nivå.
Hälsningar från en med typ1 sedan 27år tillbaks som fick diagnosen först för 4,5 år sedan och de senare åren varit med i två forskningsstudier.
 
Diabetes typ 2 och långa pass
Precis, det går inte att veta att rökning orsakar lungcancer om man inte själv har eller har haft cancer. Alla läkare, forskare och andra med intresse och kunskap måste själva ha haft den sjukdom de uttalar sig om. ?
 
Diabetes typ 2 och långa pass
Precis, det går inte att veta att rökning orsakar lungcancer om man inte själv har eller har haft cancer. Alla läkare, forskare och andra med intresse och kunskap måste själva ha haft den sjukdom de uttalar sig om. ?
Varför tror du att vårdpersonal bara ger allmänna råd till individer med typ 1 och hänvisar till patientens egna kunskaper och sätt att hantera sjukdomen?
 
Diabetes typ 2 och långa pass
Varför tror du att vårdpersonal bara ger allmänna råd till individer med typ 1 och hänvisar till patientens egna kunskaper och sätt att hantera sjukdomen?
För att vården alltid ligger efter på grund av försiktighetsskäl. Det betyder inte att de alltid har rätt. Och det betyder definitivt inte att den som har diabetes inte kan forska på egen hand.

Men nu vände jag mig mest mot den helt idiotiska inställningen att det bara skulle vara folk med diabetes som kan ge råd om diabetes. Fullständigt befängt.
 
Diabetes typ 2 och långa pass
Kan det inte också duga med prediabetes/sänkt glukostolerans samt syskon och förälder med typ 2?
Självklart! Jag ville bara få fram att diabetes är enkelt att läsa sig till hur det fungerar men det är lite annat i praktiken. Där skiljer sig sjukdomen mot de flesta andra sjukdomar.
 
Diabetes typ 2 och långa pass
Precis, det går inte att veta att rökning orsakar lungcancer om man inte själv har eller har haft cancer. Alla läkare, forskare och andra med intresse och kunskap måste själva ha haft den sjukdom de uttalar sig om. ?
En helt irrelevant jämförelse. Det är skillnad på faktisk kunskap som finns inom sjukvården och den upplevda kunskapen som finns hos en del av folket på Happy. Sen är det lite komiskt att just du helt plötsligt tycker att man ska lyssna på experterna när du tidigare i tråden sitter och hittar på saker. Jag skulle inte bli förvånad om du tycker att alla cancerfall är självförvållande.
 
Diabetes typ 2 och långa pass
Självklart! Jag ville bara få fram att diabetes är enkelt att läsa sig till hur det fungerar men det är lite annat i praktiken. Där skiljer sig sjukdomen mot de flesta andra sjukdomar.
Det i sig innebär ett par intressanta saker: Det du läser dig till kan vara föråldrat och orsaken till att det inte stämmer i praktiken. För det andra så skulle det annars vara ett skäl att förkasta din egen åsikt om att diabetiker är bäst på att ge råd, eftersom diabetes tydligen ändå är så individuellt att råden blir värdelösa. Ser du inte hur ologiskt resonemanget är?

En helt irrelevant jämförelse. Det är skillnad på faktisk kunskap som finns inom sjukvården och den upplevda kunskapen som finns hos en del av folket på Happy. Sen är det lite komiskt att just du helt plötsligt tycker att man ska lyssna på experterna när du tidigare i tråden sitter och hittar på saker. Jag skulle inte bli förvånad om du tycker att alla cancerfall är självförvållande.
Sjukvården har fel om väldigt många saker eftersom de sällan eller aldrig förlitar sig på färska rön, utan på uråldrig forskning som ska ha tuggats genom byråkrati i årtionden innan den får användas. Alltså missar de väldigt mycket som är ganska uppenbart. Ett bra exempel är D-vitamintillskott där rekommenderad dos är minst tio gånger för låg. Trots att all modern forskning visat det länge och väl. Detta orsakar massor av onödigt lidande, sjukdomar och mental ohälsa. Men man gör inget åt det.

Många cancerfall är självförvållade, givetvis. Särskilt lungcancer som var exemplet jag tog.

--------

Detta kommer bara krascha i att diabetikerna i tråden försvarar sina metoder med näbbar och klor. Vilket såklart är helt okej eftersom ni har egna erfarenheter. Men det betyder inte att alla andra måste hålla käften. Det finns uppenbarligen fakta som ni inte känner till, och märkligt nog inte verkar vilja känna till. Edit: Om man till exempel som typ-2-diabetiker har chansen att slippa eller åtminstone minimera medicinering bara genom att ändra kosten; hur i hela friden kan man förkasta det utan att ens prova? För mig är det helt obegripligt. Hur kan "maximal prestation" vara viktigare än att vara allmänt mycket friskare från sin sjukdom? WTF?

Ska försöka låta bli att kommentera mer även om det är svårt.
 
Tillbaka
Topp