Jag håller med STIZZE, av de intervjuer med aktiva eller tidigare cyklister som kommit i kölvattnet av Lance-gate utkristaliseras två typer. Ena gänget vill få till en förändring medan andra, tolkar jag, vill bevara/försvarar omertan och dopingkulturen. Vissa pressas som Magnusson och andra bara uttalar sitt stöd för Armstrong utan till synes någon anledning alls.
Vill spanjorerna sätta oss cykelintresserade på plats? -Vi cyklister bestämmer våra egna spelregler, hylla och beundra våra bedrifter för fan era soffpotatisar och fläskmotionärer.
Någonstans på vägen har de tappat kompassen och verkar helt oförmögna att förstå att deras makabra verklighet har väldigt lite gemensamt med min. Förstår dom att deras uttalanden får cykelsporten att framstå som en freakshow?
Undrar också om inte amerikanerna ser allvarligare på lögnaren Armstrong än på fuskaren Armstrong? Om så är fallet skulle han tjäna på att erkänna, sedan får det säkert juridiska konsekvenser.
Tror han skulle kunna vinna tillbaka endel anseende genom att göra en pudel:
"Hej, jag heter Lance Armstrong jag har under stora delar av min karriär dopat mig, jag är hemskt ledsen för det men sporten krävde det av mig såsom den krävde det utav alla andra som ville nå toppresultat vid den tidpunkten. EPO gick inte att spåra och härjade helt utan kontroll. Jag är ett barn av min tid. Döm mig om ni vill jag har inga ursäkter."
