Nypåmtb sa:
jekyll sa:
Plattlandsenduro till vänster, höglandsenduro till höger.
Lätt att vela som Warrior.
Väldigt tjusiga!
Fungerar mojo 3 så mkt bättre till plattlandsenduro att det är värt att ha båda? Själv sugen på att komplettera HD4:an med lätta stighul för just stigåka och plattlandsenduro.
Tack!
Befogad fråga! Jag har omvända ingången, jag skaffade Mojo 3 först. Tanken och målet var en "gör-det-allt-cykel", dvs från grusvägsrally,via xc, till stig och vidare till enduro och bikepark. Mojo 3 är faktiskt en helt magiskt kompromiss-cykel. Den fixar allt mer eller mindre bra som jag utsätt mig och den för. Men trivs bäst i stiglandet.
Jag har/hade 2 uppsättningar hjul med olika däck för att få olika karaktär beroende på vad jag vill köra. Lättrullat och lätt / greppigt och tungt.
Tidigt i år bestämde jag mig för att köra Gesunda-endurot och hade fått livfulla beskrivningar om sten, brant och bröt. Det kände jag att jag inte riktigt fixade med glädjen i behåll på Mojo 3. Så efter lite turer kom jag över HD4:an.
Efter att ha rullat båda ganska mycket i sommar så är det två cyklar med ganska olika inrikting.
Mojo 3 är lekfull, snabb, snärtig och allmänt skitkul på stigar. HD4 känns betydligt sävligare om det inte lutar nerför. Helt ok att trampa med men den där lekfullheten saknas.
Paret ligger kanske en gnutta för närma varandra i användningsområde men jag är väldigt glad över mina I-landsbekymmer.
Mojo 3 är cykeln jag kör mina vanliga rundor på. Åks det bikepark eller mer enduroinspirerat så är det HD4 som gäller.
Hojarna är snarlika vad gäller komponeneter så skulle något paja på den ena så kan jag ta från den andra osv. Har även samma kassett och bromsskivor så jag kan mixa hjulen, detta kommer jag har nytta av när den leriga vintern kommer och mer grepp behövs.
Nu ska jag inte lusa ner tråden med mina reflektioner. PM:a om du vill mer veta något mer