Lejon
Aktiv medlem
Erfarenheter kring PRP (eller andra?) behandlingar för knäproblem.
Du är på några relevanta saker här, lite det jag försökte föra in tidigare: artroskopi bör användas med försiktighet om indikationen inte är solklar. Väldigt många tillstånd går över av sig själv och en artroskopi i dessa lägen ger bara en en inte helt ringa risk för komplikationer av åtgärden (infektion, smärta, ökad skada av ingreppet) förutom den ekonomiska aspekten. Åtgärden i sig är givetvis inte alls lika artrosdrivande som en skada i sig, men artroskopin för definitivt inget positivt med sig för leden ifråga på lång sikt.att det i gruppen som genomgått åtgärd mot åkomma som i sig ger ökad risk för framtida artros; i ökad utsträckning kommer få artros...
är ju inte direkt konstigt.
ortopeder jag talat med säger att det återstår att visa att artroskopi själva ingreppet i sig skulle innebära en märkbar riskökning. det mesta skulle väl tala för det omvända; chans till åtgärd av åkomma som annars på sikt skulle ha förstört leden.
det hindrar inte att kortet borde spelas med återhållsamhet?
och när det gäller artros i knän har det som jag fått förklarat och som nämnts i tråden att det finns övertygande studier som visar att skopi är utan verkan. och det är ingen liten grupp som söker ett halmstrå. hälften av våra 70-åringar lär ha artrosförändringar i sina knän. en dålig konstruktion?
för några år sedan såg jag också en artikel vad som hände om man struntade i att åtgärda meniskskada. runt 90 procent var besvärsfria ett år senare. det är ju klart att börjar man operera den gruppen kan ju nackdelar visa sig. det svåra är väl att från start veta vilka resterande 10 procent är....
disclaimer; har efter flera års plågor på nolltalet framgångsrikt åtgärdats för meniskskador i båda knäna samma dag.
Du skrev också i annat inlägg att ortopeder knappast gör en artroskopi ”för nöjes skulll”, jag vet inte vad man ska kalla det, men vi alla använder de redskap vi har, är man ortoped så är artroskopi ett sådant, även om det kanske är klokare att låta bli i många fall.
De ekonomiska incitamenten är ganska stora också. Jag tror det är därför man har svårt att få ner antalet till de önskade nivåerna i tex Stockholm där mycket av öppenvården ligger på privata utförare. Man får onekligen mer betalt för en artroskopi än för ett besök där man inte gör en artroskopi…
Summa summarum: riktlinjerna som finns kring att man ska vara restriktiv med artroskopier är vettiga tror jag. Oskuret är bäst som den skojfriska kirurgen brukar säga.
Tillägg: att i strikt vetenskaplig mening ”bevisa” att artroskopi ger ökad risk för artros i en frisk led på människa är nog svårt. Däremot är det ytterst rimligt att anta att det traumat är negativt för en led, precis som andra trauman är.
Man har, om jag minns rätt, utfört studier på artroskopier vid måttliga meniskbesvär genom placebokotrollerade studier då man söver patienter och sen ger dem en artroskopi eller endast ger dem sår som överensstämmer med de man får av en artroskopi. Men då är det ändå människor med ett medicinskt problem. Har svårt att se att en etisk kommitté skulle ge klartecken på en studie där man gör artroskopier på helt friska för att se om de utvecklar artros ca 10 år senare.
Senast ändrad:

