Som ni kanske märker så är det här med språk något som ligger mig varmt om hjärtat (så varmt att jag sysslar med det på heltid), så jag fortsätter besudla den här tråden med mer babbel. Om någon moderator finner det olämpligt får vi väl bryta ut hela den här diskussionen och föra den i egen tråd. :)
DIRAVI skrev:
-------------------------------------------------------
> Självklart så måste det finnas språkliga
> regler, annars så förstår vi ju inte varandra.
>
> Det är lika självklart att det kommer att finnas
> lägen där språkliga skilnader gör att vi
> kommer, antingen missförstå varandra, eller inte
> förstå något.(jag har själv haft grannar vars
> dialekter för mig varit svårtolkade, det är
> ansträngande, men berikar)
> Det behöver inte betyda att den ena har rätt och
> den andra fel, då språket ger oss ett relativt
> stort rörelseutrymme.
Det där är ganska intressant, för ett språk inom ett land är mer än bara ett språk med olika accenter och dialekter. Inom sociolingvistik pratar man om till exempel "Standard Brittish English". Det är den version av brittisk engelska som man på nationell basis valt till huvudspråk i England, liksom vi i Sverige har en aktivt vald svenska som vi använder som huvudspråk. Det lättaste sättet att se vad det är för språk som ett land använder är att kolla på skolorna: vad lär de ut? Det är en och samma svenska vi lär ut i hela Sverige, men accenten skiljer såklart en hel del beroende på var i landet man befinner sig.
Vidare har vi dialekter som du nämner, som på sätt och vis gör folk bilinguala (förvisso till en väldigt låg grad). I Sverige skiljer sig det dialektalt inte jättemycket vad gäller språket, så vitt jag vet är huvuddelen av det grammatiska och vokabulära detsamma. Tittar man istället på folk i Skottland och folk som pratar RP (en Brittisk engelska) så är skillnaderna enorma.
> Själv blir jag lite störd av att många tycks se
> skriftspråket som det "rätta" och det talade
> språket som något som bör konformeras med
> skriftspråket. Jag ser skriftspråket som en blek
> efterapning till vårt talade språk, som har
> både kulturella och regionala variationer.
Man kan också välja att se det som två olika språk. Återigen exemplet scots vs RP: Skriftspråk i Skottland är långt ifrån så dialektalt som det talade. På ett neurolingvistiskt plan så kan man lika gärna ha två helt olika språk.
> Det jag försöker säga är nog, att språket är
> väldigt komplext, både det talade och det
> skrivna, och vi kan inte få ett entydigt
> regelverk som säger att det är rätt att
> formulera sig på ett vis, och alla andra
> formuleringar är fel. Det finns olika sätt att
> formulera samma sak, för de flesta är det
> väldigt enkelt när dom talar att tala rätt, men
> det tycks vara avsevärt mycket svårare att
> formulera sig i skrift så att missförstånd
> undviks.
Jag håller med om att språk är komplext, eller snarare så är hur vi människor kan hantera språk väldigt komplext.
Däremot håller jag inte med om regelverket. Vi kan bestämma hur språket ska vara, vi bör bestämma det och vi gör det, är min ståndpunkt. Det är det vi har skolan till, det är det vi har språknämnden och svenska akademien till. För att förenkla språkinlärning, särskilt skriftspråk, är det viktigt med konsekvens och regler. Vad gäller talspråk är utvecklingen en helt annan kraft som är mycket svårare att räkna på, då man som barn helt enkelt tar efter det språk som ens sociala miljö använder. Det är först när man redan kan språket till en viss grad som man börjar sammankoppla det med det skrivna språket.
