I jakten på snö denna avskyvärda vinter drog jag och svepe upp mot Kåbdalis i Norrbottens inland.
Fatbike-abstinenesen har vart svår i snöfritt land.
Kl 07.15 söndag stod jag redo med cykel och skidor. Vi skulle lämna ett isigt Luleå för ett "winter wonder land". Det behövdes inte köras många mil inåt landet innan världen blev vit istället för slaskgrå. Då dagarna fortfarande är korta här uppe var tanken att cykla på förmiddagen medan det var dagsljus. Därefter byta till skidor och få några åk på eftermiddagen.
Att glida omkring med fatbike bland skidåkarna väckte viss uppmärksamhet. Men man börjar ju bli van efter några månader med feting. Någonstans skulle det finnas en trasportsträcka för pistmaskinen upp till toppen. Efter en kort bit på prepareade längdåkningsspår fann vi den.
Skatebädd är ett trevligt underlag men bör kanske undvikas för att inte reta upp längdåknings-commuityn, å andra sidan åker ju de rullskidor på cykelvägarna.
Minus två grader, dimma 3.5 kilometer klättring på lösa spår tog ut sin rätt. Sikten på toppen var minst sagt begränsad. Flatljus deluxe!
Men har man kommit upp finns det alltid en väg ned. Det är ju för den man lever...
Vi tog oss friheten att köra av de pistade nedfarterna, "solsvängen" tror jag den heter.
Fatbike i slaombacke. Roliare än så blir det knappast!
Nu var ju solen minst sagt frånvarande men lyckan att bomba utför med fat biken fick solen att skina varmt inombords. Efter skidåkarlucnh i form av grillad lax bytte vi utrustning.
Eftermiddan spenderades på skidor. Tala om perfekt dag, fat bike och utförsåkning på samma dag.
Tidigare i veckan sa väderprognosen att solen skulle kunna titta fram. Jag packade med mina gopro´s och tänkte att det var läge att filma lite. Nu var väl inte ljuset det bästa men det blev en liten film i alla fall. Var tvungen att lägga svart/vitt filter för att få någorlunda samma ljus i klippen. =)
Efter åtta år på happy kan jag fortfarande inte bädda in filmer. Men här är den iallafall. =)