GT - mest otippade eller minst värdiga vinnaren?

[NLC]

På förekommen anledning, de senaste två stora etapploppn i åt har haft oväntade vinnare, då från 2010 och framåt vilka har varit de 3 mest otippade rep minst värdiga vinnarna på Girot, Touren och Vueltan?

Otippat
3) Froome - Giro d'Italia 2018
2) Carapaz - Giro d'Italia 2019
1) Geogehan Hart - Giro d'Italia 2020

Minst värdigt
3) A. Schleck - Tour de France 2010
2) Horner - Vuelta Espana 2013
1) Nibali - Tour de France 2014

 

[GoranS]

Som jag ser det finns det två aspekter på otippat: a) att få personer före loppet startade trodde han skulle vinna, eller b) att åkaren under loppet halkade efter i GC och att folk därför inte trodde att han längre hade någon chans att vinna bara för att få se honom göra en remarkabel upphämtning.

TGH känns som han hamnar i kategori a medan Froome väl mer var i kategori b.

 

[kakan_polen2]

Varför var inte Nibali värd segern 2014?

 

[Ustzeust]

"värdiga att vinna" :D så länge dom inte fuskar så är vinnaren alltid värdig.

 

[Vic]

"värdiga att vinna" :D så länge dom inte fuskar så är vinnaren alltid värdig.

Instämmer helt. Förklara gärna varför någon skulle vara ovärdig segern efter 3 veckors cykling?

 

[NLC]

Instämmer helt. Förklara gärna varför någon skulle vara ovärdig segern efter 3 veckors cykling?

Inte helt snällt men Nibali hade lite för mycket tur med att andra föll ifrån den Touren, inte vann på egen hand. Lite som Steven Bradbury kortbaneskridsko i OS 2002

 

[NLC]

Som jag ser det finns det två aspekter på otippat: a) att få personer före loppet startade trodde han skulle vinna, eller b) att åkaren under loppet halkade efter i GC och att folk därför inte trodde att han längre hade någon chans att vinna bara för att få se honom göra en remarkabel upphämtning.

TGH känns som han hamnar i kategori a medan Froome väl mer var i kategori b.

Ja, det finns två aspekter där a) (nästan) lika gärna kan hamna i andra listan beroende på omständigheter.

 

[Mats65]

Om man nu ska utse någon minst värdig så är det väl i så fall de som har vunnit och har en dopingdom före eller efter vinsten.
Alla andra som har vunnit är lika värdiga segrare.

 

[NLC]

Om man nu ska utse någon minst värdig så är det väl i så fall de som har vunnit och har en dopingdom före eller efter vinsten.
Alla andra som har vunnit är lika värdiga segrare.

Det var lite därför tidsperioden var 2010 och framåt, färre fall av GT vinnare som senare blev fällda för fingrarna i syltburken.

 

[Vic]

Inte helt snällt men Nibali hade lite för mycket tur med att andra föll ifrån den Touren, inte vann på egen hand. Lite som Steven Bradbury kortbaneskridsko i OS 2002

Att hålla sig på hjulen (eller benen) ingår i tävlingen.

Att andra kör bort sig eller av olika anledningar inte kan prestera som förväntat, är inte vinnarens fel. Att kalla det för en ovärdig seger bara för att motståndarna inte lever upp till förväntningar är fruktansvärt nedsättande, för att inte säga oförskämt!
Eller så har man inte förstått vad tävlingen går ut på?

 

[Raggamuffin]

Jag har vunnit en gång för att alla andra i klassen bröt. Jag inbillar inte mig att jag vann för jag egentligen var bäst, ja jag var bäst just den dagen enligt resultatlistan.

 

[RN]

Var det bara jag som trodde det skulle vara gin i den här tråden?

 

[Alex Supertramp]

Froome körde en rätt tråkig Schumacher/Ferrari-dominering 17 i Frankrike, och det såg ju på pappret ut som om det skulle upprepa sig året efter. Men så satt man där i Paris med dyrt rosé och fick se en jävla engelsman ta hem ballongerna. Fan, tycker nästan att de ovärdiga... nej, otippade vinnarna är de ballaste. Som i årets Giro tex. GT på det (har ju en egen sån tråd). Skål.

 

[Der Kaiser]

Jag har vunnit en gång för att alla andra i klassen bröt. Jag inbillar inte mig att jag vann för jag egentligen var bäst, ja jag var bäst just den dagen enligt resultatlistan.

Du får svaret fast det gäller även andra vinnare: folk kan ju bryta av olika orsaker: Tom Dumoulin bröt ju nyss vueltan för att han var sliten, då har han ju överansträngt sig, cyklat snabbare än han tål. Å andra sidan kan man ha otur som att få en flaska kastad under framhjulet i en trång gränd.

 

[GoranS]

Om man utvidgar tidsperioden så har man girosegrarna för Berzin 94 och Cunego 04 som får sägas ha varit hyggligt oväntade, i synnerhet om man skulle ha gissat på nyårsdagen respektive år.

Berzin hade gjort en hel del bra resultat den säsongen innan girot började men Indurain var ändå klar favorit efter tre raka toursegrar och två raka segrar i girot. Inför säsongen, då han också började jobba med en viss dr Ferrari, var Berzin rankad 379 i världen.

I Cunegos fall var han vid början av säsongen inte rankad topp-100. Han hade, precis som Berzin, kört bra innan girot och bl.a. vunnit Giro del Trentino totalt och dessutom två etapper. Han var dock egentligen hjälpryttare till Simoni.

 

[GoranS]

I touren brukar Walkowiaks seger 1956 framhållas som en av de mest oväntande. Han hade fullföljt touren 1951 och 53 med placeringarna 57 och 47 och fullföljde även 1958. Då som 75:a. Förutom det hade han en 15:e-plats i vueltan 1957 då han också tog en etappseger, något han även gjort året innan då han dock bröt loppet.

Går att läsa lite om hur det kom sig att han vann TdF 1956 på https://en.wikipedia.org/wiki/Roger_Walkowiak

 

[GoranS]

Om man ska tala om ovärdiga segrare kanske den första toursegraren, Maurice Garin, ligger bra till. Enligt Joakim Jakobsens bok "Tour de France" favoriserades han och hans team. De fick draghjälp av andra åkare mot betalning och de tog emot otillåten proviant. Dessutom hade laget betalt en åkare som brutit loppet att fortsätta för att i händelse av att Garins cykel skulle gå sönder kunna erbjuda en reservcykel. När cykeln för en av Garins lagkamrater gick sönderdrygt halvvägs in på den femte etappen tog han "reservcykeln" och cyklade ikapp Garin och två andra lagkamrater. Garin blev förbannad och krävde att han skulle stiga av frårn reservcykeln. Det hela urartad i handgemäng och Garin hoppade på reservcykeln s.a. den blev obrukbar.

Över huvud taget var tourens inledning en orgie i skandaler och osportsligt uppförande. I andra upplagan blev de fyra första diskade i november och det ryktades att segraren åkt bil en del av en etapp. Dessutom förekom sabotage med avsågade ramar och gafflar vilka resulterade i krascher under etapper. Även tricks som järnfilspån och klipulver i byxor och undertröjor nyttjades för att hindra konkurrenters framfart.

 

[ooms]

Det var mer underhållning förr, alltså

 

[NLC]

Fuel to the fire ?

The Column: Of Primož Roglič, La Vuelta and

The final WorldTour race of the season finishes with “a worthy winner”. Though Roglic gave up 21 second to Richard Carapaz on the Alto de la Covatilla, the 30 bonus seconds of advantage he’d gained in the previous 16 stages was enough to keep the red jersey on Slovenian shoulders ahead of the...

www.rouleur.cc

Of course, the notion of a worthy winner implies the existence of its negative: an unworthy one. So what does make someone an unworthy winner?

The obvious answer is any who has cheated, but does an illegitimate victory count as a victory at all?

A better example might be one where the rider in question was thought to have exploited the work of others might count. Ruben Guerreiro’s stage of the Giro last month wasn’t the most popular. It’s not easy to think of many more.

Twitter helps us here, too, though a keyword search summons just two results: Alexandre Vinokourov’s Olympic gold in 2012 and Nibali’s 2014 Tour de France. The latter seems less about him than his team, which happened (still happens) to be that of the same figure who won the aforementioned road race in London. Read into that what you will.

It says something similarly special about our sport that there seems to be so few.