Johan A skrev:
-------------------------------------------------------
> Poopzilla skrev:
> --------------------------------------------------
> -----
> > Hej Fråga Lund
> >
> > Är det reptilhjärnan som som styr om jag blir
> > omblåst av en elcykel i början av
> Liljeholmsbron
> > och instinktivt bara måste jaga ifatt, trots
> att
> > jag hade bestämt mig för att ta det lugnt och
> > spara mina onda knän?
> >
> > Undrande cykelpendlare i Stockholm
>
> Det är ju då det är så skönt att hoja fixi,
> man har ju bara sin utväxling att lira med och
> inser snart att det bästa man kan göra är att
> lalla på i sin takt oavsett vilken fart
> omvärlden har. Utan stress....
Gör tyvärr ingen skillnad för mig. Jag är kronisk kränkmissbrukare/stresscyklare när det finns andra cyklar i närheten, oavsett alla andra faktorer (sjukdom möjligtvis enda undantaget). Otaliga gånger har jag tänkt "ta det lugnt" och motarbetat mig själv med allehanda knep, som formella rörelsebegränsande kläder, släta finskor på små SPD-pedaler osv. Rullar på lugnt nynnandes på nån baktakt. Sen kommer en flåsande neongubbe på hybrid o trängs, eller en Hofvare som ska ta sin Djurgårdsrunda, eller hipster på en kokosorgie och så måste jag dra upp tempot iaf och bli svettig. Visst är det oftast kul, men helt ärligt är det ibland jobbigt att inte kunna lägga band på själv. Ett dagligt i-landsproblem för mig ;)