Cyklistjävlar!
Nu är måttet rågat. Nu har t.o.m. überpräktiga jag (som alltid stannar för rött, tackar vänliga bilister, stannar för fotgängare på overgångsställen, skänker pengar t CAncerfonden varje jul etc etc...), fått mig en skopa...
När jag skulle hem idag, hoppade jag i vanlig ordning upp på cykeln, och rullade i promenadtempo de ca 60 meterna på trottoaren, som jag brukar göra för att slippa korsa gatan 2 gånger. Det är en gata på Kungsholmen i Stockholm, med en bred och fin trottoar. Mot mig kommer en lirare i solbrillor och obligatoriska Ajfån-lurar. Det är bara han och jag, på hela trottoaren. I korsningen så blir trottoaren extremt bred, från de vanliga 3 metrarna till + 10 m. Där håller jag tydligt t vänster för att visa min intention, och då sidsteppar han åt samma håll. Jag håller då höger, och han sidsteppar åt mitt håll igen. Jag stannar då, från mitt promenadtempo, eftersom jag inte vill SPD-vurpa. Han är då ca 3 meter framför mig, och måste ta ett par steg fram mot mig. Jag säger "Hej", med ett leende, och tror han vill fråga mig om vägen. Då kommer det: "Cykla på vägen!" konstpaus "Idiot!" Sen går han vidare.
Jag häver ur mig några väl valda ord (eller inte) och cyklar lika lugnt vidare. Måste sett rätt komiskt ut, särskilt att han var tvungen att gå mot mig för att komma nära.
Det är synd om människorna...