Dagens inresa måste varit en oannonserad deltävling i SM i charmlös cykling. För dåligt för att vara trevligt, inte tillräckligt dåligt för att vara utmanande. Men sällskap in och till finfikat.
Väl på jobbet satte jag namn på ett småtrist fenomen: efterfrysning.
Det är vad man märker efter att man klivit ur den goa duschen, börjat klä sig, och upptäcker att man fortfarande fryser...
Hemresan blev sur i dubbel bemärkelse. Torkrummet hade inte gjort sitt, så det var bara att kliva i förfuktade kläder att inleda resan i. Och som en ren bonus så luktade hela stället vällagrad jumpapåse. Hurra.
Men det var IAF gott om plats på cykelbanorna. Inte ens götgatspuckeln var särskilt trång.