Sånt häringa högsommarväder har jag inget emot alls. Det känns som att jag får ut dubbelt så mycket kraft bara av att vara lite varmare i kroppen när turen börjar.
Igår på vägen hem så hade en tant kraschat och slagit sig illa i den tillfälliga cykelbanedragningen förbi Birka-terminalen. Stor-ambulans, avspärrat, tillfällig omdirigering av cykelbanan, m.m. Förvånar mig inte alls, det är så knäppt draget där, slalom mellan en massa betongskrot, trottoarkanter och asfalt-blobs.
Idag på vägen till jobbet väckte jag förarg hos en medpendlare, när jag misstog honom för en lämmeltågare bakom en damtralla, och började köra om när han plötsligt svänger ut för att köra om damtrallan, precis när mötande passerar vid väg-korsande backen i Henriksdal. Mitt fel att ens försöka köra om där, men förmildrande omständighet är extremt låg hastighet och därmed ingen större fara för någon.
Denne medpendlare blev dock superarg och började gapa om hur allvarlig den manövern hade varit i en bil. Han var fast bestämd att mitt misstag var så mycket värre än hans, och sen började han försöka slå mig på kroppen, medans vi fortfarande cyklade. Jag sa lugnt "vad är det för fel på dig, ska du slåss nu? etc." men det verkade inte gå fram. Droppade denne medpendlare, och nu tänker jag även glömma honom.
Humöret var stärkt av det fina vädret, så jag blev inte ens upprörd, men jävligt förvånad.