Känner mig inte riktigt på topp när mobilklockan väcker mig, bonusbarnen kom hem från en Tysklandsresa med sin pappa sent i gårkväll och hade naturligtvis mycket att berätta, och nu är tröttheten som grus i ögonen efter ca 4 timmars sömn, snoozar 5min för att se om det känns bättre, och det gör det faktiskt, så raskt upp, genom badrummet, via frukostbordet och en snabb kopp starkt kaffe, och ut till cykeln. Det är ca. 10grader och en svag vind sida/med lyfter humöret en aning. Vädret är ganska mulet, men här och där syns morgonsolen lysa igenom. Utanför hotellet vid Gumsbacken söder om Nyköping står en grupp människor, förmodligen turister från något asiatiskt land, jag hör deras röster och skratt lång väg och ser att de tar bilder av de klargula rapsfälten som sträcker sig ända bort emot Ryssbergen åt söder, det är faktiskt väldigt vackert, och förmodligen väldigt exotiskt för dem.
Tröttheten håller i sig en stund och jag känner mig en aning matt i benen de första milen efter Nyköping, men försöker hålla tempot ändå.
Ungefär vid avtagsvägen mot Runtuna kommer en svart fälgtrimmad Audi med RS komplex och sveper förbi på knappa meterns avstånd, hastigheten är säkert den dubbla tillåtna och jag hinner varken bli rädd eller arg, mest förvånad tror jag, undrar vad han vill bevisa egentligen? Ser namnet Bogsta passera på en skylt, här bodde en skönhet som jag beundrade under gymnasietiden, men förmodligen fick hon aldrig veta det, det där "gyllene tillfället" infann sig liksom aldrig...... det slår mig att mycket har hänt sedan dess, men faktiskt så rullar jag fram här på samma cykel som jag pendlade till gymnasiet i Nyköping med, min gamla Rex racer!
Kanske är det tankarna på skoltiden som gör det, men tröttheten ger med sig och den normalt sett lite sega backen efter Gnestaavfarten och upp bakom macken vid Sillekrog passeras med skönt flyt, det går faktiskt så lätt att jag får snegla ner på bakväxeln för att se vad jag egentligen kör på.... och snart är jag i Vagnhärad. De nyvunna krafterna håller i sig och Tullgarn, Hölö och Pilkrog susar förbi, bestämmer mig för att pressa på lite extra den sista biten, ställer mig upp och trampar i backarna efter Järna, den lätta medvinden gör säkert sitt till också, men det känns rätt skönt att kunna ta detta parti bara på de två högsta växlarna, speciellt med tanke på att Vätternrundan närmar sig med stormsteg......
Anländer i god tid till Södertälje och jobbet, kanske inte den mest njutbara pendlingen men efter en varm dusch och en lugn kopp kaffe infinner sig den sköna känslan av att ha övervunnit tröttheten och klarat av något.
Mvh Ulf S.