Happy Witch Ride

[1888]

Hur många "stollar" kom till start?

Jag räknade till 18 tappra!

Fantastiskt!
Alla är värda några kalla ikväll! ?

 

[Road_Runner]

Häxan kan väl inte hunnit med 13st som saknas

 

[hansandreasson]

Jag, Peter och Robert överlevdel också (Robert bakom kameran). Inga större missöden vare sig med gubbar eller cyklar. :-) :-) :-)

 

[Road_Runner]

Härligt

 

[mb5]

Målgång ett par minuter efter kl 6. Stämmer bra med uppskattade 10 km/t genomsnitt jag sa före starten, eller hur? :-) Häxan ändrade strategi på den sista milen och försökte lura mig vilse med gömda rätta markeringar och nya röda högsynliga pilar och märke som lede helt fel. Men till slut hittade jag porten.

Tack för ett fin tillfälle (och motivation) att cykla Roslagsleden. Jag tror rutten är faktiskt jättefin.

Fatbiken hälsar att leriga stigar och djupa vattenpölar är ju MUMS (bara grus och asfaltvägar vara lite tråkigare). Och att nästa simma genom Tunneln till helvetet var kul. :)

Kanske är det inte den bästa cykeln att vara 1:a i målet (men det är ingen annan cykel heller i mitt fall :) ), men tjocka däck är underbara att verkligen njuta såna stigar i lugnt tempo. Det kändes enklare att cykla stigar än vägar. :) Massa med grepp och de bara rullar jämt över (nästan) allt.

 

[Road_Runner]

Grymt jobbat mb5

 

[Fågelben]

Imponerande prestation!

 

[surefire]

Me too (tog mig hela vägen)
Nya stansade Nobby Nic 2,25 var en välsignelse idag. Nu slut som artist.

 

[Der Kaiser]

Jag o Dman landade ca 18.50.
Träningsupplägget med 1-2 rundor i veckan à 1-2 mil sista halvåret garanterade en rejäl hwr-upplevelse.

 

[Fjärdebrunn]

Härligt!
Bra kört
Kul att ni hade det bra.
Alla framme?

 

[Der Kaiser]

Härligt!
Bra kört
Kul att ni hade det bra.
Alla framme?

Vi hade bara en cyklist bakom oss, en lokal Bergshamra-cyklist som verkade ta en relativt "kort" runda som började samtidigt som alla helhjärtade hwr'are.
Om någon framför oss bröt vet jag inte.

 

[ruben_ride]

Idag var det riktigt Happywitch väder, magiskt helt enkelt. Fråga någon som har en sko som är tätt?

 

[MickeMud]

Tionde Witchriden på raken, 2019 års Witchride var helt klart en av dom jäkligare och lite som jag minns hur det var dom första fem- sex. Stundtals kom man knappt frammåt för det var sådan där lera som bär men ändå flyttar på sig. Rötterna helt utan fäste, djupa pölar och diken, pulshöjande riktigt såphala spänger, ja sådär som en Withride ska va ?. Dock behöver det ju inte regna just på själva Witchride som i år, iallafall inte så länge å mycke, dryga sex timmar regn utan uppehåll, sedan bara lätt dugg emellanåt, sista timmen i mörker, Men vi fixade det på nästan prick tio timmar.

 

[lazer]

Japp - en av de eländigaste witchriderna. Blött och kallt bortom den (kanske begränsade) föreställningsförmåga jag hade när jag bestämde vilka kläder som skulle användas. Ett misstag, skulle det visa sig.
Klockan 8.00 lämnade 18 naiva och aningslösa optimister Grovsta i ymnigt regn. Efter omkring 10 meter uppstod ett smärre kaos när folk halkade på rötter, fastnade i lera och körde fel. Det dröjde ett par hundra meter innan ledet hade spritt ut sig såpass att framåtrörelsen kunde kallas ”cykling” istället för ”förvirring med ständiga stopp”.
Benen var pigga och trots förhållandena kändes det bra. En kort stund.
Mina vattentäta handskar visade sig vara lika vattentäta som Wettex. Fingrarna domnade bort och det gick knappt att växla med en tumme som kändes som taskigt gjord protes. I Vira såg jag Domarudden som ett mål och inte något som skulle passeras. Kylan spred sig ända upp i handlederna och trots att benen var pigga så kändes allt eländigt, ynkligt och rent witchrideigt.
Vid Dalen föreslog jag för Micke Mud att vi skulle ta genvägen för att komma till Domarudden så fort som möjligt.
- Hellre bryta än att fuska, sa Micke bestämt.
- Men det är tillåtet att fuska, sa jag.
- Nej, sa Micke.
- Det rekommenderas till och med, sa jag.
- Nej, sa Micke.
- Snälla, sa jag.
- Nej, sa Micke.
I mitt ömkliga tillstånd orkade jag inte framhärda utan svängde lydigt uppför backen efter Dalen istället för fuskvägen. Och det visade sig naturligtvis vara helt rätt. Med lite mer motstånd i pedalerna kom värmen och eftersom det är en av de roligaste sträckorna så kom också lusten att cykla. Det dröjde inte många minuter förrän jag glatt studsade fram mellan stenar och rötter som en get på amfetamin (nåja, en gammal halt get kanske).
I slutet av sträckan kom vi ikapp Franzalbert som hängde på, och lite senare också mb5 på fatty. Det slutade regna och allt kändes helt okej, men fartsträckorna kylde fortfarande så vi åkte in till Domarudden för att byta kläder och ta en snabb kopp kaffe. Självklart gick det inte häxan förbi så det började regna igen, och rejält. Men Franzalbert, Micke Mud och jag gav oss iväg ändå. Vi var snabbt genomblöta och konceptet ”torrt” fanns inte. Vi halkade fram på rötter och kravlade fram i lera och lyckades mot alla odds ta oss ut ur den hemska Brollsta-Brottby-skogen med dess hemsökta spångar.
I Brottby svängde vi in på macken som några ligister hade trashat med en lerchock. Vi gjorde likadant och bad ödmjukt om ursäkt för stolarnas, bordens och golvets tillstånd, men expediten sa glatt att det var lugnt och att hon skulle sanera stället. Just där och då hade häxan konkurrerats ut av den goda fen och tre nygräddade kanelbullar bars ut. Vi högg dem girigt, övertygade om att de var lösningen på alla svårigheter som låg framför oss.
Vi fortsatte över de fostrande Angarnssjöängarna där en flock kor försökte stoppa oss, men vi vann. Inte på grund av mod, utan på grund av utmattningsorsakad dumhet.
Nästa stopp blev Circle-K i Kyrkbyn där världens absolut godaste korvar serverades. Sedan fortsatte vi, sakta men envisa som zombies med hjärnvittring. Och vid det här laget ungefär lika smarta.
Strax efter 18 var vi äntligen framme vid portalen dit md5 just hade anlänt efter att på ett lömskt sätt ha utnyttjat vårt svullande på Cirkle-K och kört om oss. Som straff tvingade Micke Mud honom att lyfta den löjligt tunga fattyn över huvudet för målfotografering. En prestation i nivå med witchriden, bara det.
Sammanfattningsvis den miserablaste, kallaste, blötaste och lerigaste witchriden på många år. I kombination med dålig träning blev lidandet precis så ohyggligt som jag fruktat och planerat.

 

[jansson99]

Häxan har talat!

Vid Dalen föreslog jag för Micke Mud att vi skulle ta genvägen för att komma till Domarudden så fort som möjligt.
- Hellre bryta än att fuska, sa Micke bestämt.
- Men det är tillåtet att fuska, sa jag.
- Nej, sa Micke.
- Det rekommenderas till och med, sa jag.
- Nej, sa Micke.
- Snälla, sa jag.
- Nej, sa Micke.

 

[lazer]

Idag var det riktigt Happywitch väder, magiskt helt enkelt. Fråga någon som har en sko som är tätt?

Mina var helt täta. Läckte inte ut en droppe :)

 

[Mathias]

Nu börjar det likna det episka lidande jag hoppades man skulle få läsa om här i tråden. Det låter alldeles underbart. Grattis allihop!

 

[ruben_ride]

Lazer du måste skämta eller har du fått någon typ av häxsmörjelse för dina skor, om inte ber jag ödmjukt om märke och modell?

 

[JeM]

Fantastisk RR, strongt gjort av samtliga startande som trotsade häxans värsta!

 

[lazer]

Lazer du måste skämta eller har du fått någon typ av häxsmörjelse för dina skor, om inte ber jag ödmjukt om märke och modell?

De läckte inte ut ;) In rann regnvattnet längs benen och fyllde dem effektivt.
Northwave Raptor. Lyckas man täta vid benen fungerar de kanske också i regn.

 

[Der Kaiser]

Lazer du måste skämta eller har du fått någon typ av häxsmörjelse för dina skor, om inte ber jag ödmjukt om märke och modell?

De läckte inte ut ;) In rann regnvattnet längs benen och fyllde dem effektivt.
Northwave Raptor. Lyckas man täta vid benen fungerar de kanske också i regn.

Mina var av exakt samma konstruktion. Hade ett par Endura overboots som stänkskydd, det funkade de som, men också bra som rännor att fylla skorna genom. Från halvvägs till Domarudden till Brottby hade jag en sjö i varje sko, på macken meckade jag ur fötterna och vred ur sockorna, efter det hade jag ganska behagliga dyngsura skor, men inget plaskande i dem.

 

[lazer]

En ögonblicksbild från en minut innan start. Ingen var särskilt pigg på att stå ute i regnet och vänta, förberedelserna pågick in i det sista och någon uppställning med all häxmat hanns inte med. (Och ja, bildkvaliteten är lika dålig som vädret var.)

 

[Olmo]

Jag o Dman landade ca 18.50.
Träningsupplägget med 1-2 rundor i veckan à 1-2 mil sista halvåret garanterade en rejäl hwr-upplevelse.

Tack igen Kaiser för sällskapet!

Vi tog en bekväm sista plats från start. Kändes inte så illa i början men sen insåg man att det var bara 3 km som vi körde och 92 kvar.
Vid 15:e km fick vi besök av häxan: först tvärstoppade både Kaiser och jag i ett hål, sen fick Kaiser landa frpn cykel på rakt ben och två minuter senare var jag plötsligt OTB. Böjt styre, sönder framskärm, CamelBaks munstycke försvann och Kajsers kedjestyrare gick sönder. Temperaturen sänkte (eller åtminstone kändes det så) och jag fryste ihjäl, men vågade inte stanna, ta bort de blotta vantarna och jackan. Känslan i händerna och fötterna försvann. Skulle häxan fortsätta med sina tricks och tvinga oss byta slang eller fixa kedja i regn med frusna händer? :D
Till slut strax innan Vira Bruk bestämde jag mig för att ta på mig ett lager till, Kajser fick i sig lite kolhydrater och därifrån kändes allt bättre. Häxan var på reträtt.

Anlände i Domarudden med OK humör, och fortsatte mot macken i Brottby där vi kom fram kl 14.15. Där var expediten inte längre så glad på att rensa all skit som alla Witchriders i flera omgång tag in med sig. Vi försäkrade honom att vi var de sista för detta år, han fnyste lite. Det var korvar och ombyte av kläder. Betydlig skillnad därefter med torra och varma kläder och inget regn.

Allt fortsatt bra och vi var relativt snart i Täby/Kyrkby. Där slog tröttheten och mörkret till och vi började vika av leden. Kajser visade sig vara mycket bättre i att följa leden. Han visade också stort tålamod med mig när jag började tappa förmågan att uttrycka mig på svenska (en klar tecken av utmattning). Fortsatt lugnt och glädjen var stor vid "Danderyds kommun" skylt. Var fram vid portalen 18.49 efter ett par till avvikelser från leden. Bild, cyklarna på bil, hem, dusch, mat, öl och säng.

Tack alla för en fin ride, och stort tack till Franzalbert som fixade skjuts till Grovsta! Jag kommer tillbaka nästa år!

 

[Road_Runner]

Härligt iår fick man slita lite för att slutföra HWR bra jobbat av alla som ställde upp på startlinjen :-)
Här är en liten film ifrån gårdagen, ber om ursäkt om kvaliten inte är den bästa men var inte på högsta prion :-) hade svårt nog ibland att lyckas få igång den med fingrar som inte riktigt ville lyda :-)

 

[surefire]

Nu även med finisher-bild. Fotografen upplyste mig först efter att jag hade hissat upp cykeln att det var 10 sek utlösning på kameran. Lite sammanbitet!

 

[gumraröracing]

Härligt cyklat av er som pallade ta er igenom detta race "själv gömde jag mig i Ånnaboda skogarna för lite bergs cykling %

 

[Der Kaiser]

Tack igen Kaiser för sällskapet!

Tack själv!

Vid 15:e km fick vi besök av häxan: först tvärstoppade både Kaiser och jag i ett hål, sen fick Kaiser landa frpn cykel på rakt ben och två minuter senare var jag plötsligt OTB. Böjt styre, sönder framskärm, CamelBaks munstycke försvann och Kajsers kedjestyrare gick sönder. Temperaturen sänkte (eller åtminstone kändes det så) och jag fryste ihjäl, men vågade inte stanna, ta bort de blotta vantarna och jackan. Känslan i händerna och fötterna försvann.

Just ja, det jävla avsnittet. Men jag fick iallafall se en älgko o kalv där i vindfällena!

Allt fortsatt bra och vi var relativt snart i Täby/Kyrkby. Där slog tröttheten och mörkret till och vi började vika av leden. Kajser visade sig vara mycket bättre i att följa leden.

Fördelen med även vaga minnen av leden.

Han visade också stort tålamod med mig när jag började tappa förmågan att uttrycka mig på svenska (en klar tecken av utmattning).

Men du höll humör uppe och orkade dig upp för backar som jag vid det laget inte ens drömde om att cykla uppför. Bra pepp! Vi var ett bra team!

Tack alla för en fin ride, och stort tack till Franzalbert som fixade skjuts till Grovsta! Jag kommer tillbaka nästa år!

Detsamma! Förutom det där med att komma tillbaka nästa år :D

 

[JeM]

Härligt iår fick man slita lite för att slutföra HWR bra jobbat av alla som ställde upp på startlinjen :-)
Här är en liten film ifrån gårdagen, ber om ursäkt om kvaliten inte är den bästa men var inte på högsta prion :-) hade svårt nog ibland att lyckas få igång den med fingrar som inte riktigt ville lyda :-)

Härlig film, såg ändå ut som helt ok förhållanden emellanåt :)

 

[Fjärdebrunn]

Feck
Vad är väl en bal att missa?

 

[Mathias]

Hur lång är sträckan nu för tiden?
Första åren var den väl 12mil kort har jag något vagt minne av.

 

[lazer]

Håller man innerkurva och aldrig kör fel går det nog att komma ner i 93 km. Brukar ofta bli 100 km med ett par felkörningar.
De förändringar som gjorts på Roslagsleden är bara smärre justeringar som knappast inneburit mer än +/- 1 km så 120 har den nog aldrig varit. Den största skillnaden mot för 15-20 år sedan är att 3-4 riktigt jävliga kilometer på Brollsta-Brottby-sträckan har blivit grusväg. Så lite mesigare än förr är det, fast lika långt ?

 

[Road_Runner]

Tror inte det var någon felkörning iår (förutom precis i starten :-) 93,8km
https://www.strava.com/activities/2818442106/overview

 

[ejma]

Den största skillnaden mot för 15-20 år sedan är att 3-4 riktigt jävliga kilometer på Brollsta-Brottby-sträckan har blivit grusväg. Så lite mesigare än förr är det, fast lika långt ?

Jag körde sträckan Danderyd-Domarudden för ca 25 år sedan på helstel MTB och då gick stigarna mer på egna stigar, dvs mindre på motionsspår och grusade bilvägar. Minst 1/3 av sträckorna har flyttats sedan dess, men sträcklängden har inte ändrats nämntvärt.

Motionsspåren hade sugande kutterspån samt mer sten och rötter. Grusvägarna från Brottby upp till Domarudden var i större utsträckning stigar och enkla privata bilvägar utan grus. Flera brötpartier var förr specialsträckor som gick utanför huvudsträckningen.

Förr trampade hästar i spåren, idag har enduromotorcyklar tagit den rollen. Förr kördes mest crossmotorcykel på anvisade banor.

Befolkningsförtätningen av Täby och Vallentuna har påverkat Roslagsleden. Stigarna norr om Domarudden går i princip genom områden som ej drabbats av befolkningsförtätning.

Lite underligt att så pass få kör Roslagsleden under sommaren då den är njutbar, men nu när den är som värst strömmar folk till. Eller är myggorna värre än lera och hala rötter?

 

[Affe WildDogs]

Tack för ett roligt och utmanande äventyr :)
Då jag var dubbelbokad fick jag tyvärr vika av vid Wira och cykla hem igen då det tog en attans tid i blötan
Jag var garanterat sist och såg inga skadade eller rester av någon i skogen fram till Wira...
Bra jobbat alla och vi ses nästa år:)
//Bergshamra cyklisten

 

[*SoloRider*]

Tyckte det rulla lite trögt i lördags när bromsen skrapa i.?

 

[*SoloRider*]

Dags att byta.

 

[Oskar]

Äntligen!