bluetail
Aktiv medlem
Hjälp, min tå pekade snett. Nu operation 2
Det var torsdag och Kristi himmelsfärdsledigheten hade precis anlänt. Den här helgen visade det sig att även jag skulle jag flyga. Samma kväll flög jag nämligen med Treken. Inte högt eller snyggt eller ens avancerat. Vi flög lågt och lite för långt. Hade hög fart och missade därför landningen och slog istället ner pärlan i nästkommande branta högersväng. Misstänker att rebounden är lite i snärtigaste laget för när jag landade kastade hojen upp mig i luften så när jag andra gången sänkte kroppshyddan neråt missade jag vänsterpedalen och satte ner foten i marken……Hårt…. Kände direkt att nåt blev tokigt.
Lyckades dock med konststycket att få upp foten på pedalen igen efter några meters kanande på marken och samtidigt hålla mej kvar på cykeln och så småningom få fason och stopp på ekipaget.
Det smärtade mest under foten och jag kunde inte stödja mig på den. Jag förstod direkt att det var färdigcyklat för idag. Tack och lov var det nerför nästan hela vägen till bilen som stod nära. Så jag rullade ner till bilen och hoppandes på ett ben fick jag fast cykeln i hållaren på dragkroken. När jag satte mig i bilen tog jag av mig den nya fivetendojjan och strumpan för att göra en okulärbesiktning.
Visst, mina fötter är inte några skönheter. Plattfot som sväller ut när man sätter ner foten och hallux valgus som väl är operationsmogna vilken dag som helst gör att man gärna behåller skorna på när man är bland folk…
Nåja, fram med foten. Tittar klentroget på eländet och konstaterar att tån närmast stortån pekar uppåt och snett över stortån. Som en Större korsnäbb satt jag där med korslagda tår!
Bäst att åka hem så fort som möjligt innan svullnad och smärtan kommer tänkte jag. Så jag bet ihop och lyckades på nåt sätt att koppla med hälen och köra de 5 kilometrarna hem. Det gjorde ont som tusan men det gick. Det gjorde fortfarande mest ont under foten men eftersom tån såg ut som den gjorde så trodde jag att den nog var bruten.
Två Ibuprofen och sen skjutsade hustrun mig till akuten i Mora.
Nåja, jag skall inte trötta ut någon eventuell läsare med hur ett besök på en akutmottagning går till. Det har du säkert själv varit med om tillräckligt många gånger.
Blev röntgad och när läkaren kom med röntgenplåtarna sa han att det inte var något benbrott. Enligt plåtarna skulle jag till och med kunna fortsätta med löpträningen sa han. Varför tårna låg i kors kunde han däremot inte förklara. Kanske har tån hoppat ur led och lagt sig över den sen tidigare inåtpekande stortån sa han.
Han gav mig en bedövningsspruta och sedan försökte han dra den tillrätta.
Inget hände. Den var korslagd och det var inget en nattjobbande AT-läkare kunde ändra på. Hur mycket han än drog.
Han insåg att han inte kunde göra mer för stunden så han frågade om jag hade alvedon hemma och när jag sa att det hade jag så blev jag hemskickad med ett löfte om att få komma tillbaka några dagar senare.
Eftersom jag nu inte alls kunde stödja mig på vänsterfoten skjutsade hustrun mig till bilen med en lånerullstol. Som tur var hade jag kryckor hemma som jag struttade runt på de närmaste dagarna. Hela foten var svullen och låg mest och vilade i högläge. Tur att det var långledigt från jobbet…
Så småningom kunde jag kasta kryckorna men foten var så svullen att inga skor passade förutom ett par för stora foppatofflor som nu passade perfekt. Tack vare fjädringen i dem så kunde jag halta mig till jobbet på måndagen. När jag ungefär en vecka senare gjorde mitt återbesök till sjukhuset hade den värsta svullnaden börjat att ge med sig.
Den unga flickan som tjänstgjorde på ortopedmottagningen konstaterade att jag höll på att få blåmärken vilket antydde att svullnaden var på väg tillbaka och de inte kunde göra nåt mer. Tån skulle nog lägga sig tillrätta när svullnaden helt gått tillbaka. Om läget förvärrades så skulle jag höra av mig igen sa hon och gick.
Igår, exakt fyra veckor efter flygturen tog jag min första cykeltur. Det gick jättebra! Har dock inte vågat springa nåt än. På morgnarna känns det som om jag skulle kunna göra det, men på eftermiddagen blir jag öm och de dagar jag gått mer än 6000 steg börjar jag linka och få ont under foten. Kanske är det i den bula som dröjer sig kvar under foten och känns geleaktig och ömmar lite när man trycker direkt på den.
Tån är fortfarande nästan dubbelt så bred som den brukar vara och ligger fortfarande över stortån. Jag är fortfarande väldigt öm i tån och börjar även få skavsår på ovansidan då den skaver i skorna jag använder. När jag försöker pressa ner tån till där den hör hemma så gör det ont.
Exakt vad var det som hände när jag satte ner foten i marken?
Jag tänker att jag kan väl knappast vara den enda som råkat ut detta? Har någons tår börjat peka snett efter en likande händelse?Rättar de till sig igen?
Hur lång tid kan det ta att bli helt frisk?
Har funderat på att gå tillbaka till sjukvården men känns som jag kommer att få bättre svar här.
Edit1: Flestavnig
Edit2: byte rubrik
Edit3: byte rubrik
Edit4: byte rubrik
Lyckades dock med konststycket att få upp foten på pedalen igen efter några meters kanande på marken och samtidigt hålla mej kvar på cykeln och så småningom få fason och stopp på ekipaget.
Det smärtade mest under foten och jag kunde inte stödja mig på den. Jag förstod direkt att det var färdigcyklat för idag. Tack och lov var det nerför nästan hela vägen till bilen som stod nära. Så jag rullade ner till bilen och hoppandes på ett ben fick jag fast cykeln i hållaren på dragkroken. När jag satte mig i bilen tog jag av mig den nya fivetendojjan och strumpan för att göra en okulärbesiktning.
Visst, mina fötter är inte några skönheter. Plattfot som sväller ut när man sätter ner foten och hallux valgus som väl är operationsmogna vilken dag som helst gör att man gärna behåller skorna på när man är bland folk…
Nåja, fram med foten. Tittar klentroget på eländet och konstaterar att tån närmast stortån pekar uppåt och snett över stortån. Som en Större korsnäbb satt jag där med korslagda tår!
Bäst att åka hem så fort som möjligt innan svullnad och smärtan kommer tänkte jag. Så jag bet ihop och lyckades på nåt sätt att koppla med hälen och köra de 5 kilometrarna hem. Det gjorde ont som tusan men det gick. Det gjorde fortfarande mest ont under foten men eftersom tån såg ut som den gjorde så trodde jag att den nog var bruten.
Två Ibuprofen och sen skjutsade hustrun mig till akuten i Mora.
Nåja, jag skall inte trötta ut någon eventuell läsare med hur ett besök på en akutmottagning går till. Det har du säkert själv varit med om tillräckligt många gånger.
Blev röntgad och när läkaren kom med röntgenplåtarna sa han att det inte var något benbrott. Enligt plåtarna skulle jag till och med kunna fortsätta med löpträningen sa han. Varför tårna låg i kors kunde han däremot inte förklara. Kanske har tån hoppat ur led och lagt sig över den sen tidigare inåtpekande stortån sa han.
Han gav mig en bedövningsspruta och sedan försökte han dra den tillrätta.
Inget hände. Den var korslagd och det var inget en nattjobbande AT-läkare kunde ändra på. Hur mycket han än drog.
Han insåg att han inte kunde göra mer för stunden så han frågade om jag hade alvedon hemma och när jag sa att det hade jag så blev jag hemskickad med ett löfte om att få komma tillbaka några dagar senare.
Eftersom jag nu inte alls kunde stödja mig på vänsterfoten skjutsade hustrun mig till bilen med en lånerullstol. Som tur var hade jag kryckor hemma som jag struttade runt på de närmaste dagarna. Hela foten var svullen och låg mest och vilade i högläge. Tur att det var långledigt från jobbet…
Så småningom kunde jag kasta kryckorna men foten var så svullen att inga skor passade förutom ett par för stora foppatofflor som nu passade perfekt. Tack vare fjädringen i dem så kunde jag halta mig till jobbet på måndagen. När jag ungefär en vecka senare gjorde mitt återbesök till sjukhuset hade den värsta svullnaden börjat att ge med sig.
Den unga flickan som tjänstgjorde på ortopedmottagningen konstaterade att jag höll på att få blåmärken vilket antydde att svullnaden var på väg tillbaka och de inte kunde göra nåt mer. Tån skulle nog lägga sig tillrätta när svullnaden helt gått tillbaka. Om läget förvärrades så skulle jag höra av mig igen sa hon och gick.
Igår, exakt fyra veckor efter flygturen tog jag min första cykeltur. Det gick jättebra! Har dock inte vågat springa nåt än. På morgnarna känns det som om jag skulle kunna göra det, men på eftermiddagen blir jag öm och de dagar jag gått mer än 6000 steg börjar jag linka och få ont under foten. Kanske är det i den bula som dröjer sig kvar under foten och känns geleaktig och ömmar lite när man trycker direkt på den.
Tån är fortfarande nästan dubbelt så bred som den brukar vara och ligger fortfarande över stortån. Jag är fortfarande väldigt öm i tån och börjar även få skavsår på ovansidan då den skaver i skorna jag använder. När jag försöker pressa ner tån till där den hör hemma så gör det ont.
Exakt vad var det som hände när jag satte ner foten i marken?
Jag tänker att jag kan väl knappast vara den enda som råkat ut detta? Har någons tår börjat peka snett efter en likande händelse?Rättar de till sig igen?
Hur lång tid kan det ta att bli helt frisk?
Har funderat på att gå tillbaka till sjukvården men känns som jag kommer att få bättre svar här.
Edit1: Flestavnig
Edit2: byte rubrik
Edit3: byte rubrik
Edit4: byte rubrik
Senast ändrad:

