Och så får man inte glömma dem som till och med ställer sig bredvid en för att säga helt ofattbara saker, kommentarer om ens mamma, ens jäkla ”…” eller ännu värre. I stället för att bidra till en lugn start på morgonen gör sådant att vi stadscyklister blir uppjagade och arga på varandra.
Så snälla ni, Tour de France-cyklister, låt oss vanliga pendlare som cyklar för nöjes skull få ha en trevlig resa även på de cykelbanor som slingrar sig genom vårt fina Stockholm.
Åh herregud. Jag vet inte var man ska börja. För det första så har jag aldrig själv stött på detta, så det känns spontant som att han måste ha gjort något väldigt konstigt själv för att få denna respons? Absolut, jag har sett folk som knappt kan cykla ibland som kör på fel sida och sånt. Folk korrigerar sig ofta och ber om ursäkt på egen hand, men har ändå fått en dryg kommentar faktiskt. Det var en person på damtralla som körde 3 km/h och vinglade över hela cykelbanan och blockerade. Han hade samtidigt ett videosamtal på FaceTime. Jag kom på min racer och plingade en gång bakom honom för att visa att jag skulle köra om och att styra upp sig lite så vi inte krockar. Han vänder sig om direkt, vinglar till så han måste sätta ner ena foten och säger (medan jag är på väg bort) med en sarkastisk ton ”aaahh jävlar vad bråttom vi har då”. Thats it.
Bingo-brickan på klyschor fylls ju direkt när det är nåt här från DN eller Facebookgrupper, men att ”Tour de France-cyklister” skulle ställa sig bredvid någon och fälla ”din mamma”-kommentarer?
”Lär dig cykla ditt jävla spån”, ”idiot”, ”vad fan håller du på med” osv osv. Det hade jag kunnat föreställa mig om jag verkligen, verkligen försöker använda fantasin. Om skribenten tex hade sagt något själv eller kört farligt, orsakat eller varit nära att orsaka krasch, såna grejer. Men knappt ens då alltså. Har aldrig hört nåt sånt. Jag har mer varit med om ”se dig för” (inte sagt till mig, tack och lov) eller typ ”oj, hur gick det?”. Under pendling har jag för det mesta bara sett omtanke, förståelse och respekt för varandra när ord har yttrats.
Men ”din mamma”? Är det nåt folk ens säger längre? Och att då mellanchefer, nördiga ingenjörer och annat kontorsfolk som ofta är dom som kör racer till jobbet (och då blir ”Tour de France”-cyklister, lol) skulle säga detta? Känns väldigt off brand. Hade dock kunnat se en kränkt rawbikeare med militärbyxor och balaclava i plusgrader kunna säga något sånt. Men inte helt oprovocerat då heller?