nr83
Aktiv medlem
Hur jag föll för Revel Ranger
-”Håll i er, detta blev en uppsats”
I över 20 år har jag varit övertygad om att less is more när det kommer till cykling. Därför har jag envisats med helstela stålramar med så få växlar som möjligt vart jag än cyklat (undantaget bikeparken iofs).
Steel is real och allt detdär. Och det fortsätter jag nog skandera trotts att jag, förhoppningsvis, snart blir med en heldämpad kolfiberhojj.
Det är väl egentligen frugans fel efter som hon, till skillnad från mig, ledsnade på alla stela skogstraktorer jag byggde till henne. Hon köpte sig en stumpjumper och blev frälst.
Visst, jag paddlade omkring med stumpjumpern några gånger och kunde uppskatta utförslöporna men där emellan var det bara transport och jag kände mig långsam. Jag saknade accelerationen och klättringsförmågan en odämpad MTB erbjuder.
Utförs var ju heldämpat snäppet roligare men vägde det då upp?
Tankarna malde i bakhuvudet, sen började Pinkbike rulla ut sin 2020 XC/DC följetong. Svaret på alla mina bryderier EPIC EVO! Jag ringde runt till alla handlare och det som fanns tillgängligt var en ”vit” (specialized butiken i GBG kallade den rosa) i storlek medium. Inte för att det är nå fel med d men jag var inte helt såld på kulören. Sen tittade jag typ 5ggr till på videoserien från Pinkbike och började gräva djupare i var och en av modellerna. Jag kom över ett reportage där en av Revels ingenjörer nördade ner sig fullständigt i det så kallade CBF-länkaget. Är man ingenjör till yrket så känner man igen det där lätt upphetsade tonfallet och glittret i ögonen någon får när man har kommit på en lösning som gör att alla bitar bara faller på plats.
Det var avgörandet.
Skit i att den är lite tyngre, skit i att jag troligtvis får vänta tills att det börjar snöa innan jag får den.
Jag hade tidigare pratat med Jonatan på Trailstore om Spuren men kände att den tummade lite väl mycket på klättringsförmågan. Men Jonatan följde upp och frågade om jag inte var sugen på en Rascal. Nej, men en Ranger kanske gick att ordna? Och visst, det gjorde det.
Jonatan satt uppe till midnatt i fredags för att lägga till den i sortimentet på hemsidan och jag tryckte på köp.
Antiklimax.
Hjärnan har snurrat med cyklar i en månad och nu, tomt.
Bara å vänta. En månad.
Antar att det är därför jag skriver av mig.
Så medans jag väntar kanske jag kan få höra om någon har cyklat med den patenterade CBF upphängningen, är den så revolutionerande som jag fantiserar om?
Please, let me down gently ;-)
/Magnus
I över 20 år har jag varit övertygad om att less is more när det kommer till cykling. Därför har jag envisats med helstela stålramar med så få växlar som möjligt vart jag än cyklat (undantaget bikeparken iofs).
Steel is real och allt detdär. Och det fortsätter jag nog skandera trotts att jag, förhoppningsvis, snart blir med en heldämpad kolfiberhojj.
Det är väl egentligen frugans fel efter som hon, till skillnad från mig, ledsnade på alla stela skogstraktorer jag byggde till henne. Hon köpte sig en stumpjumper och blev frälst.
Visst, jag paddlade omkring med stumpjumpern några gånger och kunde uppskatta utförslöporna men där emellan var det bara transport och jag kände mig långsam. Jag saknade accelerationen och klättringsförmågan en odämpad MTB erbjuder.
Utförs var ju heldämpat snäppet roligare men vägde det då upp?
Tankarna malde i bakhuvudet, sen började Pinkbike rulla ut sin 2020 XC/DC följetong. Svaret på alla mina bryderier EPIC EVO! Jag ringde runt till alla handlare och det som fanns tillgängligt var en ”vit” (specialized butiken i GBG kallade den rosa) i storlek medium. Inte för att det är nå fel med d men jag var inte helt såld på kulören. Sen tittade jag typ 5ggr till på videoserien från Pinkbike och började gräva djupare i var och en av modellerna. Jag kom över ett reportage där en av Revels ingenjörer nördade ner sig fullständigt i det så kallade CBF-länkaget. Är man ingenjör till yrket så känner man igen det där lätt upphetsade tonfallet och glittret i ögonen någon får när man har kommit på en lösning som gör att alla bitar bara faller på plats.
Det var avgörandet.
Skit i att den är lite tyngre, skit i att jag troligtvis får vänta tills att det börjar snöa innan jag får den.
Jag hade tidigare pratat med Jonatan på Trailstore om Spuren men kände att den tummade lite väl mycket på klättringsförmågan. Men Jonatan följde upp och frågade om jag inte var sugen på en Rascal. Nej, men en Ranger kanske gick att ordna? Och visst, det gjorde det.
Jonatan satt uppe till midnatt i fredags för att lägga till den i sortimentet på hemsidan och jag tryckte på köp.
Antiklimax.
Hjärnan har snurrat med cyklar i en månad och nu, tomt.
Bara å vänta. En månad.
Antar att det är därför jag skriver av mig.
Så medans jag väntar kanske jag kan få höra om någon har cyklat med den patenterade CBF upphängningen, är den så revolutionerande som jag fantiserar om?
Please, let me down gently ;-)
/Magnus
Senast ändrad:
