Jag - en Super Randonneur...eller årets [2015] ego tråd
Med tanke på alla trådar om teknik, prylar och ANNAT så kommer här, helt oblygt en historia om en man som började cykla...
Snabb bakgrund är att jag har ingen historia som cyklist, utan jag satte mig på sadeln först i Juni 2014 då jag införskaffade mig en cykel. Sedan hittade jag hit och har lärt mig en väldans massa om cykling under det dryga året som gått. Det hela började som en utmaning på jobbet, att cykla vätternrundan 2015.
Det hela började med några stapplande försök cyklandes planlöst där jag lyckades få ihop en träningsrunda på 28km. Det tog mig 63 minuter att ta mig runt, med en snitthastighet på 28,4 km/h och jag var helt slut, alltså HELT slut efter en sådan runda.
Jag byggde på med lite jobbpendling, 33 km enkel väg. Det tog mig runt 68 minuter att ta mig till jobbet. Det hela var lite småjobbigt. Hur skulle det gå att cykla 30 mil?
Det blev augusti och jag fick nys om ett lopp på 83 km - uj, det var ju långt tänkte jag. Men jag är ju inte den som är den, utan ställde upp och kom in på den något mediokra tiden 3h 20 min. Kommer ihåg att jag fick stanna och leda upp cykeln för en backe.
Första riktiga långturen utfördes i september tillsammans med jobbkompisarna. En tur runt öresund på 176 km. Jag var riktigt slut, trots ett ganska lugnt tempo med pauser. Jag blev inte precis mindre orolig över vätternrundan. Men vadå? 20000 cyklister ställer ju upp varje år.
Började fundera över hur jag skulle klara av riktigt långa distanser utan att köra helt slut på mig. Det var ju bara träning som gällde. 2014(dvs 6 månader) resulterade i 875 km totalt.
Men nu blev det vinter och kallt, så vad göra? jo, inför 2015 så införskaffades en trainer som jag satt och nötte timmar på under februari och i mars blev det lite jobbpendling. Bara i mars lyckades jag få ihop 506 km, vilket för mig var jättelångt, tyckte jag då.
Randonneur cykling
Vet inte riktigt hur det började och hur jag hittade det. Men den 11:e april så stod jag nere på Shellmacken i Malmö. Startpunkten för all randonneur cykling från Malmö. Jag hade snubblat in på milslukarens sida och tänkte att det kunde ju vara utmanande. De har ju lite olika distanser, men den där 600k är det väl bara de som cyklat hela sitt liv gör? Så planen var att cykla 200 samt 300k. Då borde VR vara en enkel match.
200k Brevet från Malmö 11/4
Vi var 16 stycken som startade och det var jätteroligt hela vägen från Malmö till Ljungbyhed. Det gick i ett rasande tempo i klungan och innan jag visste ordet av så var vi framme vid första stämplingen i Höör. Därefter raskt vidare till Ljungbyhed för fika. De 135km som var avverkade hade gått som en dans. Jag var vid gott mod, tills vi började stigningen uppför söderåsen. Det är en rätt grym backe, 3 km lång och det var här som agnarna skiljdes från vetet. Jag blev helt enkelt frånåkt. Men så är det ju med randonneur cykling. Man ska klara sig på egen hand. Nu var det bara att HTFU och cykla ner till Malmö. Det var ju bara 60 km dit, vadå bara? För mindre än 6 månader sedan så var det ju skitjobbigt? Nu var det "bara"...Men vilka 60 km, det blåste rejält och som bekant så blåser det alltid motvind i Skåne.
Ganska trött rullade jag in i Malmö på totaltiden 8h 39min. Kändes ändå rätt så okej. Det är hanteringen av backarna som måste bli bättre.
Mellanakt
Hade inte cyklat sådär väldans mycket mer under april, tyckte jag, men hade ändå lyckats skrapa ihop 642 km under april. Så inte långt ifrån de 875 km jag cyklade under 6 månader av 2014.. på EN månad. Men det skulle bli värre, mycket värre visade det sig.
300k Brevet från Malmö 2/5
Dagen innan start så dök det upp en fråga på facebook om det var någon som var sugen att hänga med på en träningstur och jag var ju inte sen att ställa upp. Skulle nog inte bli så långt. Det blev 97 km...dagen innan man skulle cykla 300 km. Kanske inte det smartaste man gjort. Men, ingen minns ett fegsnöre ;)
Dagen efter stod man återigen på startlinjen för vad man som normal människa skulle beteckna som väldigt långt att cykla. Det var i varje fall vad mina medmänniskor runt om mig sa till mig. Med lite nervösa känslor över att inte orka med och bli lämnad ensam så drog gruppen iväg från Malmö klockan 08:00. Det flöt på bra och när vi kom till Ljungbyhed (via Höör) så blev det gofika i samband med stämplingen.
Finbesök från Stockholm, Bengt Sandborgh tillsammans med Jenny W.
Nu skulle vi upp över Söderåsen, stämpla och sedan tillbaka över åsen igen så drog jag ifrån gruppen för att skapa mig lite försprång inför stigningen. Men jag kände mig stark och jag lyckades hålla ihop med den långsammare gruppen som inte riktigt orkat hålla samma tempo som de starkare. Vi samlades i Kågeröd för att äta lite och därefter bar det upp för åsen igen och bort mot nästa ås, Hallandsåsen.
Stigningen uppför Hallandsåsens sydsida är inte speciellt brant, men vääääldigt lång (ja, alltså med skånska mått). 140 höjdmeter på en sträcka av 10 km.
Inte undra på att den heter Åsarundan.
Väl uppe på åsen, så var det perfekt tid för att ta en ordentlig måltid. Klockan hade hunnit bli 15:30, efter att ha passerat Höör, Ljungbyhed, Kågeröd och Eket, så hade vi nu avverkat 188km och jag kände mig oförskämt pigg i benen, trots de tre stigningarna.
Persiljejärpar med kokt potatis
Nu var det nedförbacke till Malmö och vi trampade på bra och vi passerade Ängelholm och därefter Helsingborg, där vi stannade för stämpling samt påfyllnad av mat och dricka.
Vi hade haft mot/kantvind i princip hela vägen så det började fresta på. Men efter Landskrona så vände det och vi fick faktiskt medvind, vilket var välkomnande för de vid det här laget trötta benen. Klockan hade hunnit bli 20:24 innan vi stapplade in på Shell i Malmö.
304 km på 12h 24min med en rulltid på 10h 23min
Maj månad - en cykelmånad
En veckas vila och sedan var det dags för Hallandsloppet. 95 km, var ju en baggis vid det här laget. Dessutom i klunga, vilket gjorde att det gick fort runt (ja, allt är ju relativt). men för mig var det fort. 33,7 km i snitthastighet och rullande in nöjd på tiden 2:49.
Därefter en veckas vila igen och sedan en tur till Danmark med riktigt fina cykelvägar. Återigen började all cykling ge resultat. Jag orkade längre och snabbare. 80km avverkades med en snitthastighet på 31,8 km/h och då var vi bara 5 st.
Typisk Danmarksmat
Hmmm...alltså, 600 kilometer. Om man skulle ta och prova det ändå. Vad kan gå fel liksom? Det enda som kan hända är ju att man får bryta för att man inte orkar. Ja, jag anmäler mig och så får det bära eller brista.
600k Brevet från Malmö 23/5
Med blandade känslor så gav jag mig ner till Malmö för min tredje brevet och som några av mina vänner påpekade... Du är helt galen.
Förvisso, men vad kan gå fel?
På väg ut ur Malmö
Det mänskliga psyket är roligt. När man vet att man ska cykla långt, nej förresten... SKITLÅNGT. Då blir de korta distanserna mycket kortare och till Strömsnäsbruk, 147 km via Kågeröd 59km så kändes det ganska okej. Började dock göra lite ont i mitt högra knä. Tyckte det var konstigt, jag har ändå rätt hög smärttröskel, men det gjorde ont. Nåväl, vi stannade till i Markaryd och intog lite lunch på torggrillen och därefter vidare mot Strömsnäsbruk
147km, dvs 25% avverkade, på 6h 15min. Nu var vi bara tre i vår grupp och vi bestämde oss för att det är roligare tillsammans och beslöt oss för att hålla ihop. Turen gick genom Småland och erbjöd fantastisk cykling i...ja, ni gissade rätt... mot/kantvind. Men det var torrt och solen sken.
Vi nådde Ullared och stannade till på pizzerian där. Ägaren tittade konstigt på oss när vi berättade att vi cyklat från Malmö och att vi startade klockan 08:00. Nu gjorde det dessutom RIKTIGT ont i knäet. två stycken ipren intogs och sedan cyklade vi vidare. Jag njöt av varje utförsbacke där jag slapp att trampa.
Det hade blivit sent innan vi nådde Kungsbacka, som var vändpunkten. Klockan var 23:08 när vi efter 335 km fick stämpel och signatur. Knäet gjorde mindre ont nu, inbillade jag mig själv. Nu skulle vi bara hem igen. Mer än hälften var ju avklarat. Det blev ganska tråkig cykling genom natten och man trampade mest för att ha någonting att göra och det var ju det enda man kunde göra.
Halmstad, klockan 05:14. Dagen hade grytt och det var tre trötta själar, som stapplade in på Eurostop i Halmstad. Jag var i någon sorts zombiestadie. Där gränserna suddats ut. La mig ner och sov? i några minuter. Försökte få i mig mat och näring. Svårt. Ville bara hem.
Vidare gick turen ner mot Hallandsåsen och upp över densamma. Jättekul med 8% stigning när man har 500 km i benen och inte sovit på 24 timmar.
Hallandsåsens nordsluttning
Knäsmärtorna var riktigt jobbiga att hantera när vi passerade Ängelholm. Då hade jag 5km hem till en dusch och min säng. Men istället så valde jag (förstås?) omvägen via Malmö. Det fanns ju inte på kartan att jag skulle bryta nu med 90 km kvar. Vi var tre stycken mycket slitna (ja, okej...jag var ordentligt medtagen) som rullade in på Shellmacken i Malmö för den sista stämplingen.
605 km avverkade på en totaltid av 29h 10min och en rulltid på 23:35.
Dagen efter så mådde mitt knä inte så bra om man säger som så...
Nu fick det bli vila i en vecka, för sedan var det dags för Ringsjön runt. Nu var det ändå så att jag klarat det, så det kändes som att jag kunde klara allt och jodå, under vissa protester så avverkades de 123 kilometrarna på 3:51, trots kraftig vind så höll vi ett snitt på 32 km/h.
Summering av Maj månad - 1334 km. Det blev en del cyklat :)
Mellanakt
Helt plötsligt så blev VR nedgraderat från årets händelse, till något som bara skulle cyklas och i ärlighetens namn så blev det inte mycket cyklat alls i juni. Vätternrundan klarades av på för mig snabba 9:44. Målet vi satt för gruppen var SUB11 men blev SUB10, så det fick man ju vara nöjd med. Räkneverket för juni stannade på 435 km. Siktet var nu istället inställt på den avslutande etappen av de fyra som krävs för att kunna titulera sig Super Randonneur. Stopp ett tag nu! Jag skulle ju bara cykla 200 och 300? ja, men så blev det ju 600k ocks, av en ren händelse. Då måste jag ju köra 400k också. På grund av massa ANNAT så var den enda möjligheten att cykla kvällsstarten från Malmö den 24:e juli.
400k Brevet Nattsvart från Malmö 24/7
Jag hade gått och oroat mig för detta datum. Tänk om jag blir sjuk, tänk om jag inte kan, tänk om något går sönder, tänk om det blir misär.
När jag väl stod där, på den vid det här laget välbekanta Shellmacken, så var det ändå med ett visst lugn som vi startade. Totalt 9 stycken kom till start och det bjöds på fantastisk kvällscykling.
In i mörkret cyklade vi och det var riktigt trevligt upp till Strömsnäsbruk. Men av någon anledning så kändes det fruktansvärt segt att ta sig de 138 kilometerna upp dit. Vet inte varför faktiskt. Men dit kom vi, utan större bekymmer. Sen var det bara att fortsätta genom natten. Största faran var väl att det skulle springa upp en grävling eller nåt på vägen. Vi tuffade på rätt bra genom natten och sikten var ju begränsad.
Vi nådde Karlshamn, utan några incidenter och klockan hade hunnit bli fem på morgonen när vi klev in genom dörrarna på McDonalds och beställde "frukost"
Randonneurfrukost
Nu väntade fincyklng i motvind, som för en gångs skull kom bakifrån ;) Det var riktigt skönt och välkommet att för en gångs skull ha medvind. Det gick fort, stundtals mycket fort och misärvädret som skulle dra in över Skåne hade blivit fördröjt. Första prognosen sa att vi skulle få det jobbigt de sista 5-6 milen. Det visade sig senare att det blev de sista 2 milen.
Vägar försvann, brunnar överfylldes och vi blev precis genomdränkta från topp till tå. Så det var fem stycken blöta cyklister som steg in genom dörrarna på shellmacken klockan 11:26, dvs 15h 26min efter starten. Jag var väldigt stolt över mig själv att ha klarat att hålla ett tempo på 30,4 km/h över 411 km och till detta hör att vi har tagit nästan 2000 höjdmeter.
Så, där har ni det! Det har förvisso kostat på en hel del och cyklingen har upptagit en betydligt större del av mitt liv än vad som var tänkt från början. Det som jag tycker är roligt att se och som varit otroligt sporrande, är utvecklingen som jag gjort. Totalt har jag i år, till dags dato cyklat 4321 km. Av dessa är 1527 km förknippat med Randonneur cykling.
Jag - En Super Randonneur. Kan ni tänka er.
Snabb bakgrund är att jag har ingen historia som cyklist, utan jag satte mig på sadeln först i Juni 2014 då jag införskaffade mig en cykel. Sedan hittade jag hit och har lärt mig en väldans massa om cykling under det dryga året som gått. Det hela började som en utmaning på jobbet, att cykla vätternrundan 2015.
Det hela började med några stapplande försök cyklandes planlöst där jag lyckades få ihop en träningsrunda på 28km. Det tog mig 63 minuter att ta mig runt, med en snitthastighet på 28,4 km/h och jag var helt slut, alltså HELT slut efter en sådan runda.
Jag byggde på med lite jobbpendling, 33 km enkel väg. Det tog mig runt 68 minuter att ta mig till jobbet. Det hela var lite småjobbigt. Hur skulle det gå att cykla 30 mil?
Det blev augusti och jag fick nys om ett lopp på 83 km - uj, det var ju långt tänkte jag. Men jag är ju inte den som är den, utan ställde upp och kom in på den något mediokra tiden 3h 20 min. Kommer ihåg att jag fick stanna och leda upp cykeln för en backe.
Första riktiga långturen utfördes i september tillsammans med jobbkompisarna. En tur runt öresund på 176 km. Jag var riktigt slut, trots ett ganska lugnt tempo med pauser. Jag blev inte precis mindre orolig över vätternrundan. Men vadå? 20000 cyklister ställer ju upp varje år.
Började fundera över hur jag skulle klara av riktigt långa distanser utan att köra helt slut på mig. Det var ju bara träning som gällde. 2014(dvs 6 månader) resulterade i 875 km totalt.
Men nu blev det vinter och kallt, så vad göra? jo, inför 2015 så införskaffades en trainer som jag satt och nötte timmar på under februari och i mars blev det lite jobbpendling. Bara i mars lyckades jag få ihop 506 km, vilket för mig var jättelångt, tyckte jag då.
Randonneur cykling
Vet inte riktigt hur det började och hur jag hittade det. Men den 11:e april så stod jag nere på Shellmacken i Malmö. Startpunkten för all randonneur cykling från Malmö. Jag hade snubblat in på milslukarens sida och tänkte att det kunde ju vara utmanande. De har ju lite olika distanser, men den där 600k är det väl bara de som cyklat hela sitt liv gör? Så planen var att cykla 200 samt 300k. Då borde VR vara en enkel match.
200k Brevet från Malmö 11/4
Vi var 16 stycken som startade och det var jätteroligt hela vägen från Malmö till Ljungbyhed. Det gick i ett rasande tempo i klungan och innan jag visste ordet av så var vi framme vid första stämplingen i Höör. Därefter raskt vidare till Ljungbyhed för fika. De 135km som var avverkade hade gått som en dans. Jag var vid gott mod, tills vi började stigningen uppför söderåsen. Det är en rätt grym backe, 3 km lång och det var här som agnarna skiljdes från vetet. Jag blev helt enkelt frånåkt. Men så är det ju med randonneur cykling. Man ska klara sig på egen hand. Nu var det bara att HTFU och cykla ner till Malmö. Det var ju bara 60 km dit, vadå bara? För mindre än 6 månader sedan så var det ju skitjobbigt? Nu var det "bara"...Men vilka 60 km, det blåste rejält och som bekant så blåser det alltid motvind i Skåne.
Ganska trött rullade jag in i Malmö på totaltiden 8h 39min. Kändes ändå rätt så okej. Det är hanteringen av backarna som måste bli bättre.
Mellanakt
Hade inte cyklat sådär väldans mycket mer under april, tyckte jag, men hade ändå lyckats skrapa ihop 642 km under april. Så inte långt ifrån de 875 km jag cyklade under 6 månader av 2014.. på EN månad. Men det skulle bli värre, mycket värre visade det sig.
300k Brevet från Malmö 2/5
Dagen innan start så dök det upp en fråga på facebook om det var någon som var sugen att hänga med på en träningstur och jag var ju inte sen att ställa upp. Skulle nog inte bli så långt. Det blev 97 km...dagen innan man skulle cykla 300 km. Kanske inte det smartaste man gjort. Men, ingen minns ett fegsnöre ;)
Dagen efter stod man återigen på startlinjen för vad man som normal människa skulle beteckna som väldigt långt att cykla. Det var i varje fall vad mina medmänniskor runt om mig sa till mig. Med lite nervösa känslor över att inte orka med och bli lämnad ensam så drog gruppen iväg från Malmö klockan 08:00. Det flöt på bra och när vi kom till Ljungbyhed (via Höör) så blev det gofika i samband med stämplingen.
Finbesök från Stockholm, Bengt Sandborgh tillsammans med Jenny W.
Nu skulle vi upp över Söderåsen, stämpla och sedan tillbaka över åsen igen så drog jag ifrån gruppen för att skapa mig lite försprång inför stigningen. Men jag kände mig stark och jag lyckades hålla ihop med den långsammare gruppen som inte riktigt orkat hålla samma tempo som de starkare. Vi samlades i Kågeröd för att äta lite och därefter bar det upp för åsen igen och bort mot nästa ås, Hallandsåsen.
Stigningen uppför Hallandsåsens sydsida är inte speciellt brant, men vääääldigt lång (ja, alltså med skånska mått). 140 höjdmeter på en sträcka av 10 km.
Inte undra på att den heter Åsarundan.
Väl uppe på åsen, så var det perfekt tid för att ta en ordentlig måltid. Klockan hade hunnit bli 15:30, efter att ha passerat Höör, Ljungbyhed, Kågeröd och Eket, så hade vi nu avverkat 188km och jag kände mig oförskämt pigg i benen, trots de tre stigningarna.
Persiljejärpar med kokt potatis
Nu var det nedförbacke till Malmö och vi trampade på bra och vi passerade Ängelholm och därefter Helsingborg, där vi stannade för stämpling samt påfyllnad av mat och dricka.
Vi hade haft mot/kantvind i princip hela vägen så det började fresta på. Men efter Landskrona så vände det och vi fick faktiskt medvind, vilket var välkomnande för de vid det här laget trötta benen. Klockan hade hunnit bli 20:24 innan vi stapplade in på Shell i Malmö.
304 km på 12h 24min med en rulltid på 10h 23min
Maj månad - en cykelmånad
En veckas vila och sedan var det dags för Hallandsloppet. 95 km, var ju en baggis vid det här laget. Dessutom i klunga, vilket gjorde att det gick fort runt (ja, allt är ju relativt). men för mig var det fort. 33,7 km i snitthastighet och rullande in nöjd på tiden 2:49.
Därefter en veckas vila igen och sedan en tur till Danmark med riktigt fina cykelvägar. Återigen började all cykling ge resultat. Jag orkade längre och snabbare. 80km avverkades med en snitthastighet på 31,8 km/h och då var vi bara 5 st.
Typisk Danmarksmat
Hmmm...alltså, 600 kilometer. Om man skulle ta och prova det ändå. Vad kan gå fel liksom? Det enda som kan hända är ju att man får bryta för att man inte orkar. Ja, jag anmäler mig och så får det bära eller brista.
600k Brevet från Malmö 23/5
Med blandade känslor så gav jag mig ner till Malmö för min tredje brevet och som några av mina vänner påpekade... Du är helt galen.
Förvisso, men vad kan gå fel?
På väg ut ur Malmö
Det mänskliga psyket är roligt. När man vet att man ska cykla långt, nej förresten... SKITLÅNGT. Då blir de korta distanserna mycket kortare och till Strömsnäsbruk, 147 km via Kågeröd 59km så kändes det ganska okej. Började dock göra lite ont i mitt högra knä. Tyckte det var konstigt, jag har ändå rätt hög smärttröskel, men det gjorde ont. Nåväl, vi stannade till i Markaryd och intog lite lunch på torggrillen och därefter vidare mot Strömsnäsbruk
147km, dvs 25% avverkade, på 6h 15min. Nu var vi bara tre i vår grupp och vi bestämde oss för att det är roligare tillsammans och beslöt oss för att hålla ihop. Turen gick genom Småland och erbjöd fantastisk cykling i...ja, ni gissade rätt... mot/kantvind. Men det var torrt och solen sken.
Vi nådde Ullared och stannade till på pizzerian där. Ägaren tittade konstigt på oss när vi berättade att vi cyklat från Malmö och att vi startade klockan 08:00. Nu gjorde det dessutom RIKTIGT ont i knäet. två stycken ipren intogs och sedan cyklade vi vidare. Jag njöt av varje utförsbacke där jag slapp att trampa.
Det hade blivit sent innan vi nådde Kungsbacka, som var vändpunkten. Klockan var 23:08 när vi efter 335 km fick stämpel och signatur. Knäet gjorde mindre ont nu, inbillade jag mig själv. Nu skulle vi bara hem igen. Mer än hälften var ju avklarat. Det blev ganska tråkig cykling genom natten och man trampade mest för att ha någonting att göra och det var ju det enda man kunde göra.
Halmstad, klockan 05:14. Dagen hade grytt och det var tre trötta själar, som stapplade in på Eurostop i Halmstad. Jag var i någon sorts zombiestadie. Där gränserna suddats ut. La mig ner och sov? i några minuter. Försökte få i mig mat och näring. Svårt. Ville bara hem.
Vidare gick turen ner mot Hallandsåsen och upp över densamma. Jättekul med 8% stigning när man har 500 km i benen och inte sovit på 24 timmar.
Hallandsåsens nordsluttning
Knäsmärtorna var riktigt jobbiga att hantera när vi passerade Ängelholm. Då hade jag 5km hem till en dusch och min säng. Men istället så valde jag (förstås?) omvägen via Malmö. Det fanns ju inte på kartan att jag skulle bryta nu med 90 km kvar. Vi var tre stycken mycket slitna (ja, okej...jag var ordentligt medtagen) som rullade in på Shellmacken i Malmö för den sista stämplingen.
605 km avverkade på en totaltid av 29h 10min och en rulltid på 23:35.
Dagen efter så mådde mitt knä inte så bra om man säger som så...
Nu fick det bli vila i en vecka, för sedan var det dags för Ringsjön runt. Nu var det ändå så att jag klarat det, så det kändes som att jag kunde klara allt och jodå, under vissa protester så avverkades de 123 kilometrarna på 3:51, trots kraftig vind så höll vi ett snitt på 32 km/h.
Summering av Maj månad - 1334 km. Det blev en del cyklat :)
Mellanakt
Helt plötsligt så blev VR nedgraderat från årets händelse, till något som bara skulle cyklas och i ärlighetens namn så blev det inte mycket cyklat alls i juni. Vätternrundan klarades av på för mig snabba 9:44. Målet vi satt för gruppen var SUB11 men blev SUB10, så det fick man ju vara nöjd med. Räkneverket för juni stannade på 435 km. Siktet var nu istället inställt på den avslutande etappen av de fyra som krävs för att kunna titulera sig Super Randonneur. Stopp ett tag nu! Jag skulle ju bara cykla 200 och 300? ja, men så blev det ju 600k ocks, av en ren händelse. Då måste jag ju köra 400k också. På grund av massa ANNAT så var den enda möjligheten att cykla kvällsstarten från Malmö den 24:e juli.
400k Brevet Nattsvart från Malmö 24/7
Jag hade gått och oroat mig för detta datum. Tänk om jag blir sjuk, tänk om jag inte kan, tänk om något går sönder, tänk om det blir misär.
När jag väl stod där, på den vid det här laget välbekanta Shellmacken, så var det ändå med ett visst lugn som vi startade. Totalt 9 stycken kom till start och det bjöds på fantastisk kvällscykling.
In i mörkret cyklade vi och det var riktigt trevligt upp till Strömsnäsbruk. Men av någon anledning så kändes det fruktansvärt segt att ta sig de 138 kilometerna upp dit. Vet inte varför faktiskt. Men dit kom vi, utan större bekymmer. Sen var det bara att fortsätta genom natten. Största faran var väl att det skulle springa upp en grävling eller nåt på vägen. Vi tuffade på rätt bra genom natten och sikten var ju begränsad.
Vi nådde Karlshamn, utan några incidenter och klockan hade hunnit bli fem på morgonen när vi klev in genom dörrarna på McDonalds och beställde "frukost"
Randonneurfrukost
Nu väntade fincyklng i motvind, som för en gångs skull kom bakifrån ;) Det var riktigt skönt och välkommet att för en gångs skull ha medvind. Det gick fort, stundtals mycket fort och misärvädret som skulle dra in över Skåne hade blivit fördröjt. Första prognosen sa att vi skulle få det jobbigt de sista 5-6 milen. Det visade sig senare att det blev de sista 2 milen.
Vägar försvann, brunnar överfylldes och vi blev precis genomdränkta från topp till tå. Så det var fem stycken blöta cyklister som steg in genom dörrarna på shellmacken klockan 11:26, dvs 15h 26min efter starten. Jag var väldigt stolt över mig själv att ha klarat att hålla ett tempo på 30,4 km/h över 411 km och till detta hör att vi har tagit nästan 2000 höjdmeter.
Så, där har ni det! Det har förvisso kostat på en hel del och cyklingen har upptagit en betydligt större del av mitt liv än vad som var tänkt från början. Det som jag tycker är roligt att se och som varit otroligt sporrande, är utvecklingen som jag gjort. Totalt har jag i år, till dags dato cyklat 4321 km. Av dessa är 1527 km förknippat med Randonneur cykling.
Jag - En Super Randonneur. Kan ni tänka er.
Senast ändrad:
