Detta var rittet med stort R! Träffade Bigmollo under racet i början. Mitt race var helt otroligt underhållande, det började med att vi låg i andra klunga, med lätthet låg vi med när vi började första klättringen, då tappade min kompis Lars framlyset och vi fick lov att stanna och plocka upp det. När vi hade kommit igång igen så hade vi hamnat i tredje klungan, det gick lite sakta men vi hade som målsättning att komma i mål så det var lugnt. Efter ett vägbygge med grus fick jag punka och plötsligt var vi sist och det började mörkna, efter femhundra meter fick jag punka igen, suck :( troligen klämd slang och nu var det mörkt.. Hoppas ni orkar fortsätta för det finns mycket att berätta efter 43mil..
Vi har tur och en service bil stannar och hjälper till att byta slang och pumpar upp det med riktig pump, nu ska det väl bli bra men icke, hjulet blir obalanserat och det känns som biopace på hjulet, ovalt alltså, efter loppet har jag tittat och det visar sig att däcket sitter utanpå fälgen på ca 5cm! Så körde jag över hela filefjäll som är det första fjället och ner mot Fagernäs. Under tiden ner mot Fagernäs har vi kommit i kapp flera och en kille tar sällskap med oss och han är bra och hjälper till och dra, vi kör över 33 i snitt och det går riktigt bra i mörkret. När vi närmar oss Fagernäs har vi fått med oss en till kille och det börjar ljusna lite lätt, då händer det som inte får hända, en mötande bil styr över på vår sida jag som ligger sist ser inte det som håller på att hända, dom framför mig bromsar och styr åt sidan, jag kör in i bakhjulet på den framför mig och plötsligt så rutschar jag på rygg med huvudet nedåt i 40km rakt ner i en slänt! slänten var gräsbeklädd och helt slät så jag kommer upp helt oskadd :) Vilken chock både för mig och kompisen som ena stunden väjer för en bil och sedan inte ser mig och tror att jag är överkörd.
Nu kan det väl inte bli värre eller? Vi har kännt oss pigga hela tiden trots att vi har kört själva i stor sett hela tiden, vi passerar Beitostölen i bra fart och under kontroll på väg mot Valdresflya, bakväxeln har rasslat hela tiden sedan dikeskörningen men inget som egentligen stör, det gör däremot bakdäcket som vobblar, då händer det som inte fär hända i uppförsbacken så smäller det till, kedjan går av och bakväxeln går in i bakhjulet :( Av någon anledning så känner jag mig så taggad, troligen efter att ha tränat hela året sedan november för detta, jag konstaterar att växelörat är snett och troligen ramen också, så jag börjar förbereda en fixie. Mitt i allt elände så stannar en lastbil som innehåller arangören som plockar upp alla som bryter, han frågar om inte jag ska bryta och jag svarar "aldrig i livet!" då kommer en gammal farbror med parkinson darrande ut ur lastbilen och säger " du kan ta min cykel" helt otroligt! Han är förvisso 20cm längre än mig men det är bara att tacka och ta emot, jag flyttade över min sadel/stolpe och fortsatte.
Ska inte trötta ut er mer men fortsättningen gick bra, vi hade 17 timmar körtid, totalt 21.54, tycker det gick otroligt bra trots frånvaron av klungor, ett av dom jobbigaste avsnitten var från Songnefjäll och hem.
Har lite bilder att lägga in sedan. För att sammanfatta så var det det häftigaste jag har gjort på cykel vi har kört "safe" hela dygnet och har hela tiden varit starka och haft otroligt kul och har fokuserat om trots alla olyckor. Ni som har funderat ÅK!
/Mats
Före start
Farbron som räddade min dag (han var så stolt över att hans cykel kom mål)
Äntligen mat!