[Kalender] Randonée 400 km Täby 2025-06-14, Mälaren XL

[Kalender] Randonée 400 km Täby 2025-06-14, Mälaren XL
Ingen anmäld till Mälaren XL?
Jag har problem med att \"Skapa/Hämta login\" på ebrevet.org, är det fler som har försökt?
Hursomhelst så tänkte jag cykla, årets första riktiga sommardag utlovas ju. Jag tänkte bättra på fjolårets tan-lines som nu börjat \"fejda\" ut till det övrigt likbleka på kroppen.
 
[Kalender] Randonée 400 km Täby 2025-06-14, Mälaren XL
Yes, Hovet har sagt upp stugan och ekonomin för RS klarade inte av att ta över arrendet , antingen höjer vi priset på Breveterna eller så vi cykla vi otare :).

Det finns oceaner av gratis parkeringsplatser på andra sidan Roslagsbanan, Täby Galopp.

Tyvärr får man inte ta med sig cykel på Roslagsbanan (Brompton el dyl går bra).

Det är lite yxigt att ta sig till parkeringen om man redan tagit sig till Circle.K, se min fina PrintScreen till parkeringen.
 

Bilagor

  • infartparkering.webp
    infartparkering.webp
    58.5 KB · Besök: 61
[Kalender] Randonée 400 km Täby 2025-06-14, Mälaren XL
Yes, Hovet har sagt upp stugan och ekonomin för RS klarade inte av att ta över arrendet , antingen höjer vi priset på Breveterna eller så vi cykla vi otare :).

Det finns oceaner av gratis parkeringsplatser på andra sidan Roslagsbanan, Täby Galopp.

Tyvärr får man inte ta med sig cykel på Roslagsbanan (Brompton el dyl går bra).

Det är lite yxigt att ta sig till parkeringen om man redan tagit sig till Circle.K, se min fina PrintScreen till parkeringen.
Vad gäller allmänna kommunikationer är det väl ingen större skillnad jämfört med gamla stället? Åtminstone cyklade jag alltid dit då det inte fanns så mkt att vinna på att ta pendeln en del av sträckan.
 
[Kalender] Randonée 400 km Täby 2025-06-14, Mälaren XL
Att man aldrig lär sig…



Jag ska börja med att gnälla och förklara och komma med bortförklaringar varför det inte l fungerar att cykla med nerver i kläm.

Jag har sedan jag skadade mig, feb 2024 försökt cykla långt, och det är fördjävligt varje gång. Men är det inte så att det är hoppet är det sista som överger en. Jag har ju besökt både kiropraktor och Naprapat så det borde väl gå, så tänker jag varje gång.

Och varför göra det enkelt för sig när man kan mixtra, last-minute-mecka och köra obeprövat material på en 40-milare, solo. Nybyggt dynamohjul, ny-poppat tubeless, nyborrat fäste för lampa, tempopinnar (som inte riktigt passar) med blippar. Allt ny-gjort funkade kalas. Men kalas med humle och malt dagen innan är inte kalas.

Det utlovades kanonväder så det fanns inte på kartan att jag INTE skulle cykla Vad kan gå fel, jag kan ju alltid mysa på i gubbtempo som den gubbe jag är och bättra på årets tanlines, men visst är det svårt att cykla långsamt när man vet att man kan (eller har kunnat) mosa på.

Täbys 40-milare har jag kört ett par gånger, även 60-milarna, Ötzi och även Hofvets MR så jag hittar ut ur stan och till första kontroll med förbundna ögon, därför ignorerade jag att Garmin skrek åt mig från KM 0. Gör en U-sväng, Vänd om, Beräknar ny tutt etc. men det kändes inte bra, så efter Norsborg stannade jag och började felsöka, GPS-spåret var helt paj, kartan visade en triangel över Mälaren och var typ bara 260 KM. Vad göra ..jo SMS till Grimpeur och Grimpeuse. Tajmingen var klockren när jag fick svar att de båda var vakna och hemma precis när jag klivit av cykeln hemma hos dem i Södertälje. Stort tack än en gång.

Laddade in ny rutt som såg korrekt ut och ut i finvädret igen. Efter första kontroll började det kännas i benet och vinden var allt annat än hjälpsam och det tär än mer på det trasiga benet.

Frukost kl. 04:00 samt cykling till start och GPS-haveriet gjorde att nu var jag lite sen och rejält hungrig så det blev ett längre stopp i Stallarholmen samt date med en kollega som håller till där om helgerna.

På de fina vägarna innan Torsås försökte jag lokalisera ett missljud från cykeln och kunde till slut konstatera att det var glapp i högerveven, kjedjeringarna och pedalarmen glappade 5 mm.

Stannade till vid en lada där jag för 15 år sedan stoppat för att fixa ett annat haveri. Fick låna verktyg och drog åt det igen, ja, jag hade dragit fast det med momentnyckeln innan.

Inne i Torsås blev det ett längre stopp för att vila benet och tanka. Satt på torget i skuggan och tittade på raggarbilar och lokala fyllon, det var mysigt och uppfriskande.

Innan jag lämnade Torsås tog jag en sväng in på Jula och köpte verktyget jag behövt låna, just in case, you never know och shit happens. I motvinden mellan Torsås till Köping vantrivdes jag rejält då jag insåg att det kommer bli en lång dag och natt när en välbekant huvudvärk gjorde entré. Stämplade bara i Köping och passerade Västerås centrala delar med smärta.

Slajdade in på Donken innan jag lämnade Västerås för att fylla på med hälsokost. Ett längre stopp i Enköping för att ladda enheter och vila benet där även den nyinköpta reflexvästen åkte på. Väl på Uppsalakontrollen åkte ALLA kläder på, jag var under dagen irriterade på att jag, i vanlig ordning, hade för mycket packning med mig men nu åkte de långa benvärmarna på, fast på armarna och jag bannande mig själv att jag inte hade långa handskar och pannbandet med mig. De sköna vägarna mellan Uppsala och Lindholmen är inte så sköna i 4 grader med fuktiga kläder. Avsaknaden av hyrsläp och luftskåp på vischan var jag nära att krascha en logdans med tjo och tjim men jag tror inte att de släppt in mig. Strax därefter fick jag panikbromsa och låsa bakhjulet och med sladd undvek jag en dum jävla grävling som sneddade in framför mig. Så när jag hade hela 30 km kvar så gick det inte längre. I kylan slocknade Garmin, telefonen började lysa rött och den fuktiga kylan gjorde det omöjligt att fortsätta. Lanthandeln i Vålsta bjöd på fruktkartonger från containern och strömuttag på lastkajen. Där satt jag, på kartongerna och mediterade och funderade över hur långt jag skall cykla nästa gång, kanske inte lika långt. Kartongerna kalvade och jag vaknade till med ett ryck.

Mer än en gång sneglade jag in i containern som onekligen såg inbjudande mjuk ut, den hade även gett skydd mot den kalla fuktiga luften.

Men med tanke på alla plåtlådor med otäck varningstext runt butikens väggar som vittnade om ett smärre problem med gnagare så fick det bli en sittande utomhusvila på isolerande pappkartong.

Jag satt kanske i tre timmar, 27 km från mål, struntade fullständigt att kontrollera maxtiden. När väl solen kom upp som gav lite värme kunde jag trampa vidare för att slutstämpla. Typ tre timmar till godo. Stämplade in med både ebrevet och PE:s digitala brevetkort,båda funkade bugg-fritt denna runda.

Varför vi håller på med det här behöver jag inte förklara för er som läser det här men jag kan inte förklara det för min fru, knappt för mig själv, men det är misärrundorna som skapar de roliga minnena, alla andra breveter är bara en sväng på cykeln.

Nu är det en 600 kvar för att stänga årets ”Super Randonneur”, men det är ju tack och lov numera bara gubbiga 2x300 samt med inslag av öl och hotellfrukost, det är lyx-randonne, som jag längtar.

Bifogar en bild på vad jag trodde var soluppgång i Uppsala-Danmark ..men det måste vara månen. För bilden är tagen 01:12
 

Bilagor

  • Soluppgång.webp
    Soluppgång.webp
    25.4 KB · Besök: 115
[Kalender] Randonée 400 km Täby 2025-06-14, Mälaren XL
Att man aldrig lär sig…



Jag ska börja med att gnälla och förklara och komma med bortförklaringar varför det inte l fungerar att cykla med nerver i kläm.

Jag har sedan jag skadade mig, feb 2024 försökt cykla långt, och det är fördjävligt varje gång. Men är det inte så att det är hoppet är det sista som överger en. Jag har ju besökt både kiropraktor och Naprapat så det borde väl gå, så tänker jag varje gång.

Och varför göra det enkelt för sig när man kan mixtra, last-minute-mecka och köra obeprövat material på en 40-milare, solo. Nybyggt dynamohjul, ny-poppat tubeless, nyborrat fäste för lampa, tempopinnar (som inte riktigt passar) med blippar. Allt ny-gjort funkade kalas. Men kalas med humle och malt dagen innan är inte kalas.

Det utlovades kanonväder så det fanns inte på kartan att jag INTE skulle cykla Vad kan gå fel, jag kan ju alltid mysa på i gubbtempo som den gubbe jag är och bättra på årets tanlines, men visst är det svårt att cykla långsamt när man vet att man kan (eller har kunnat) mosa på.

Täbys 40-milare har jag kört ett par gånger, även 60-milarna, Ötzi och även Hofvets MR så jag hittar ut ur stan och till första kontroll med förbundna ögon, därför ignorerade jag att Garmin skrek åt mig från KM 0. Gör en U-sväng, Vänd om, Beräknar ny tutt etc. men det kändes inte bra, så efter Norsborg stannade jag och började felsöka, GPS-spåret var helt paj, kartan visade en triangel över Mälaren och var typ bara 260 KM. Vad göra ..jo SMS till Grimpeur och Grimpeuse. Tajmingen var klockren när jag fick svar att de båda var vakna och hemma precis när jag klivit av cykeln hemma hos dem i Södertälje. Stort tack än en gång.

Laddade in ny rutt som såg korrekt ut och ut i finvädret igen. Efter första kontroll började det kännas i benet och vinden var allt annat än hjälpsam och det tär än mer på det trasiga benet.

Frukost kl. 04:00 samt cykling till start och GPS-haveriet gjorde att nu var jag lite sen och rejält hungrig så det blev ett längre stopp i Stallarholmen samt date med en kollega som håller till där om helgerna.

På de fina vägarna innan Torsås försökte jag lokalisera ett missljud från cykeln och kunde till slut konstatera att det var glapp i högerveven, kjedjeringarna och pedalarmen glappade 5 mm.

Stannade till vid en lada där jag för 15 år sedan stoppat för att fixa ett annat haveri. Fick låna verktyg och drog åt det igen, ja, jag hade dragit fast det med momentnyckeln innan.

Inne i Torsås blev det ett längre stopp för att vila benet och tanka. Satt på torget i skuggan och tittade på raggarbilar och lokala fyllon, det var mysigt och uppfriskande.

Innan jag lämnade Torsås tog jag en sväng in på Jula och köpte verktyget jag behövt låna, just in case, you never know och shit happens. I motvinden mellan Torsås till Köping vantrivdes jag rejält då jag insåg att det kommer bli en lång dag och natt när en välbekant huvudvärk gjorde entré. Stämplade bara i Köping och passerade Västerås centrala delar med smärta.

Slajdade in på Donken innan jag lämnade Västerås för att fylla på med hälsokost. Ett längre stopp i Enköping för att ladda enheter och vila benet där även den nyinköpta reflexvästen åkte på. Väl på Uppsalakontrollen åkte ALLA kläder på, jag var under dagen irriterade på att jag, i vanlig ordning, hade för mycket packning med mig men nu åkte de långa benvärmarna på, fast på armarna och jag bannande mig själv att jag inte hade långa handskar och pannbandet med mig. De sköna vägarna mellan Uppsala och Lindholmen är inte så sköna i 4 grader med fuktiga kläder. Avsaknaden av hyrsläp och luftskåp på vischan var jag nära att krascha en logdans med tjo och tjim men jag tror inte att de släppt in mig. Strax därefter fick jag panikbromsa och låsa bakhjulet och med sladd undvek jag en dum jävla grävling som sneddade in framför mig. Så när jag hade hela 30 km kvar så gick det inte längre. I kylan slocknade Garmin, telefonen började lysa rött och den fuktiga kylan gjorde det omöjligt att fortsätta. Lanthandeln i Vålsta bjöd på fruktkartonger från containern och strömuttag på lastkajen. Där satt jag, på kartongerna och mediterade och funderade över hur långt jag skall cykla nästa gång, kanske inte lika långt. Kartongerna kalvade och jag vaknade till med ett ryck.

Mer än en gång sneglade jag in i containern som onekligen såg inbjudande mjuk ut, den hade även gett skydd mot den kalla fuktiga luften.

Men med tanke på alla plåtlådor med otäck varningstext runt butikens väggar som vittnade om ett smärre problem med gnagare så fick det bli en sittande utomhusvila på isolerande pappkartong.

Jag satt kanske i tre timmar, 27 km från mål, struntade fullständigt att kontrollera maxtiden. När väl solen kom upp som gav lite värme kunde jag trampa vidare för att slutstämpla. Typ tre timmar till godo. Stämplade in med både ebrevet och PE:s digitala brevetkort,båda funkade bugg-fritt denna runda.

Varför vi håller på med det här behöver jag inte förklara för er som läser det här men jag kan inte förklara det för min fru, knappt för mig själv, men det är misärrundorna som skapar de roliga minnena, alla andra breveter är bara en sväng på cykeln.

Nu är det en 600 kvar för att stänga årets ”Super Randonneur”, men det är ju tack och lov numera bara gubbiga 2x300 samt med inslag av öl och hotellfrukost, det är lyx-randonne, som jag längtar.

Bifogar en bild på vad jag trodde var soluppgång i Uppsala-Danmark ..men det måste vara månen. För bilden är tagen 01:12
Bra gnetat. Det brukar gå lättare för varje gång.
 
[Kalender] Randonée 400 km Täby 2025-06-14, Mälaren XL
Exakt VAD blir lättare menar du?, Jag tycker att det bara blir svårare :)
Man lär sig hur man från sina förutsättningar bäst tar sig an långa distanser såväl fysiskt som mentalt och uppnår fysisk kapacitet.

Väljer man sedan att låta tävlingjäveln styra och överdriva farten kan det straffa sig med episka bonkar. Jo, jag har undersökt detta fenomen återkommande.
 
Tillbaka
Topp