Följ med i videon nedan för att se hur du installerar vår webbplats som en webbapp på din startskärm.
Notera: This feature may not be available in some browsers.
Vacker RR! Bra kört av er :-)Det här är vad jag minns.
När Peter och jag rullar in på hotellet i Barkarby sitter redan ett gäng luttrade randonneurer där. Någon stärker sig med en öl före loppet.
Starten gick, som de flesta i Barkarby, i ett rasande tempo. Ett par cyklister droppade av i backarna, men för övrigt hängde de flesta på skapligt.
— PFFFFSCH! Peter fick punka bara 4 mil in. Inget skräp i däcket, kanske var det att fälgbandet låg snett på ett ställe? Hålet på slangen såg ut som en liten gremlin hade skurit upp. Vi stoppar in en ny slang och lagar den trasiga.
När vi rullade in på Öresundsbro hade alla stuckit, även de som droppat från klungan. Vi snabbar oss på och rullar från butiken med varsin glass i munnen.
— PFFFFSCH! Strax före Heby, nu var det ett litet hål. Peter bytte slang och vi lagade den trasiga. Vi pratade om att köpa eltejp som nödlösning ifall det är fäljbandet som skär upp slangen.
På macken i Heby var det ett väldigt dåligt vegetariskt utbud. Jag köpte en mos utan korv och tänkte att det ändå var gott med något som inte smakade socker. Vi håller ett bra tempo och pratar lite med Svante S när vi kör in i Avesta.
Vi möter en cyklist som vänt och cyklar hem igen. Elektriska växlar, får vi veta senare, urladdade.
I Hedemora ser vi att vi bara ligger en halvtimma efter stora klungan, punkorna till trots. Sushi på uteservering känns lyxigt och gott. Problemen att äta var som bortblåsta.
I Djursås (Djurås?) rullar vi in på Circle K när de andra rullar ut, bara Jonas är kvar. Han klär på sig armvärmare och reflexväst för kvällen. Vegokorven här tog emot lite att äta men gick ner. När vi skulle åka gick det inte alls. Peters däck var tomt! Peter eltejpade fälgen och bytte till reservdäcket. Extrapoäng att ta med ett reservdäck, eller hur!
I solnedgången upp mot Tällbergsbacken var det väldigt vackert. Det var svalare nu så vindjackan kändes bra att ta på. Uppe på Tällberg kom jag på att jag nog kunde använt lilla klingan, för det var rejält brant.
De bilburna ungdomarna i Rättvik ropar åt oss att trampa! Något är fel på Peters framväxel, när vi kommer till macken ser vi att den klyvts i två delar! Det lär bli lillklinga resten, men så har vi också dagens stora stigning framför oss. Efter fikat ska upp på Sörskogsbacken.
Tjejen i kassan säger att de andra precis åkt innan vi kom, och att några frågade vägen till camping. Vi har ingen jättebra plan för natten, förutom en förhoppning om att komma till Hedemora igen innan vi blir trötta. Det har pratats om en öppen värmestuga på Sörskogstoppen, men jag hade ingen koll på den.
Sörskogsbacken var inte så farlig som den såg ut på kartan, men utför i natten var något helt annat. Alla förstärkningsmaterial till trots så var det en bitande kyla att susa nerför. Hela vägen till Falun frös vi. Där var Max öppet till 04 och ett jäkla röj med festande ungdomar. Vi stannar en timme och värmer oss. Svante S rullar in när vi rullar ut. Vi bestämmer att vi ses på Hedemora resecentrum som öppnar 06.
Vi kommer 10 minuter för tidigt till Hedemora och rullar sedan in cyklarna på resecentrum och försöker lägga oss på de hårda korta bänkarna. Vi sätter larmet på 07 men det blir ingen riktig sömn, jag vaknar hela tiden. Svante S har inte dykt upp, vart tog han vägen?
Halvvägs till Avesta tappar Peter orken, känner sig yr och lägger sig i diket. Bilar stannar och erbjuder hjälp men jag tackar och säger att det ordnar sig.
I Avesta äter vi frukost och passar på att slumra lite i den varma solen.
Mitt högerknä skriker till. Så dumt kört igår! Och motvinden ligger på hela tiden över de öppna åkrarna. Nu blir varje meter en kamp. Peter som har piggnat till väntar in mig i varje backe. Det går inte fort! Jag vill köpa Voltarensalva. I Örsundsbro möter vi Angelica som bott på hotell i Rättvik och Thomas som sovit i värmestugan. ICA hade ingen Voltaren så jag köper Tigerbalsam och Treo istället.
I Bålsta verkar det bli bättre. Knät funkar okej. Kanske är det mer skog som skyddar mot vinden, men det går att cykla i hyfsad fart igen. Till slut ser vi underbara Welcome Hotel Barkarby och lämnar in vår kort och köper ett par bira. Efter en timme kommer en glad kvartett in. Vi skålar i öl. Alla har blivit Super Randonneurer och är klara för Paris-Brest-Paris! Chapeau!