Har varit fullt upp sedan målgång men nu är det dags för lite trams! Ett stort tack till bjorre och LTS för trevligt sällskap och er andra för trippen till Heby! Instämmer med tidigare talare, fantastiska vägar och fantastiskt vackert i Dalarna! Man hinner uppleva en hel del under så lång tid, fysisk och mental berg- och dalbana, vackra vyer och man stöter på en brokig samling människor under vägen.
• När vi står vid ett rödlyse I Borlänge blir vi high-5’ade av en raggarfamilj när vi berättar om rundan. Mamma och pappa raggare är redan ganska sliriga trots tidig eftermiddag.
• På en Statoil i Rättvik kommer en annan ganska slirig raggare med en öl i handen fram till oss och vill prata cykel . Han berättar för oss att hans farfar vunnit Solleröloppet två gånger på 50-talet. Sen fortsätter han med en story om hur han köpte en gammal fin racercykel från 50-talet via någon annons och sedan stolt visade upp den för sin far som sa att “det där är ju farfars gamla cykel som jag sålt för att den bara stod och samlade damm.” "Cykeln kom tillbaka som en bumerang" sa vi. Då hör vi någon ropa “kom nu farsan” och vi ser hur fem ungdomar väntar i bilen och vill komma i väg. Vi funderar på om det kan vara kul att skjutsa runt sina fulla föräldrar i sommarnatten. Vår gissning blir att fin bil med full farsa ändå väger rätt tungt.
• På McDonalds I Falun får vi en skara fans bestående av 7-8 tjejer i 22-25-års åldern. Först kör vi en stunds Q&A och efter detta ringer en av damerna till någon kompis och berättar att “vi har träffat två killar som cyklat hit från Stockholm via Rättvik och nu ska de cykla tillbaka till Stockholm igen”. När jag och bjorre är på väg att gå ropar en annan dam “nu ska de åka, kom så går vi ut och tittar”. Jag säger lite tyst att “det är inte mycket att se, sitt kvar ni” men de kommer med ut allihopa. Efter ytterligare en kort Q&A och uppmaningar att vi som sportar inte ska äta donken-skitmat vinkar de adjö och önskar de två gubbarna lycka till.
• Efter Falun blir vi omkörda av en raggarbil som har en enorm sticker på bakrutan, täcker 1/3, där det står: “Diplomerad Fittrakare”. Vi funderar lite på vilken målgrupp budskapet är riktat till. Är det ett framgångsrikt raggar-trick? Typ som färgade näsdukar i bakfickan i New York.
Det märktes att jag inte åkt så här långt på ett tag då jag i stället för att äta sådant jag kan äta mycket av står och funderar på varför mackorna ser så läbbiga ut, fyra wienerbröd är bättre än en ökentorr fralla som med lite vätska kan användas som byggnadsmaterial eller att fylla potthål med. Att ta en QP-cheese i stället för BigMac där QP’n innehåller en större mängd “stekflotts-smak-kött” per tugga än en BigMac som jag sedan rapar hela vägen till Hedemora. Sen har jag tyvärr inte hittat några bars jag gillar men varför laddar jag inte då med ett gäng snickers? Allt detta är mitt eget fel och jag sjönk därför också ner i en riktigt avgrundsdjup svacka mellan Hedemora och Heby där det kändes som att jag gick på bara luft och jag tyckte synd om bjorre som fick släpa på den gamla säcken. Jag åkte och drömde om kall risotto, isté och mjölk. Underskatta inte kall risotto! Väl framme i Heby drack jag nästan två liter mjölk och åt en halv mumie-macka och på något sätt lyckades kroppen komma igång igen halvvägs till Skolsta. Efter dricka, bananer och choklad i Skolsta kände jag mig ganska normal igen och den sista etappen till Barkarby flöt på ganska bra, ibland ska man ha lite tur också ;-)
Det enda vi tyckte det var lite synd var när alla drog i från oss i Heby. Vi blev prejade av en hästtransport och kom inte över 72:an i tid. Sedan blev det något sorts missförstånd där vi trodde att killen som spurtade i kapp skulle be klungan hålla igen något men vi hade fel. Vi “vågade” inte tokköra för risken var för stor att kitzblitz eller DT skulle ta en förning precis när vi kom i kapp och det skulle kostat mycket att få släppa direkt, både mental och fysiskt :-) Vi såg era västar i horisonten ett flertal gånger på de långa raksträckorna som fanns efter Heby och insåg snabbt hur man stadigt tappar när man går runt på bara tre. I Hedemora förstod vi varför klungan inte väntade, det stod “economy” på våra stämpelkort :-)
Barkarby 60-mil gav mersmak! :-)
Gubbar på grönbete i Hedemora.