Kan vi reda ut det här med fin & fulram
Ok, efter att ha deltagit i den här tråden ett tag börjar man få en viss uppfattning om vad Bang bör ha för cykel.
Det bör vara racing på hög nivå, Pro-tour dugligt, snabbt, lätt och styvt, men samtidigt lite exklusivt och annorlunda, ingen svenssonram.
I finalen ser vi övervägande asienbyggda tyskar, och det kankse stämmer bra överens med önskemålet om ett precisionsinstrument.
Den cykel jag helst hade velat se och som passar bäst in på dessa definitioner är nog Storck, som ju är supertysken per excellence. Ovanlig är den också, och exklusiv.
Italienarna har fått stryka på foten, tramsiga böjda rör rimmar illa med önskemålet om en no-nonsence pure racing superduperram.
Ridley föll också på en design som ser ut att vara skapad mer av en marknadsavdelning än en ingengör, kanske rolig, men den har inget att sätta mot de torra tyskarna. Hade Helium varit med, eller förra modellens Noah, hade det kanske gått annorlunda.
Scott är för vanlig, så där gick den bort, trots att den hade "allt" annat på kravlistan.
Bianchi väcker tydligen många happyiters hat, lite tråkigt då den i övrigt hade det som krävs för att konkurrera med tyskarna, och en liten fördel i och med det otroligt anrika märket. "Reparto Corse" har byggt en och annan cykel som gått in i historieböckerna!
Av kvarvarande cyklar har amerikanerna har krökt lite för mycket, Tarmac är inte tillräckligt mycket renodlad racing för min smak, så den faller bort.
Cuben må se helt ok ut, men den har inget som Canyon inte har i mina ögon. Dessutom finns Canyon i en mumsig mattsvart (väl?), medan cube har lite mer "Vanlig" grafik. Alltså föll även den bort.
Pearl ser väldigt tilltalande ut med tjocka raka runda rör, inga konstigheter, förutom möjligtvis hur övre bakgaffelbenen fäster in i ramen. Tunna raka sadelstag med bromsbrygga är klart snyggast, och antagligen även väldigt bra ur ett ingengörsmässigt perspektiv. Dessutom krängs väl Pearl-ramen av johanf(?) omålad för mindre pengar, en riktig fulram alltså!
Kvar har vi alltså Giant och Canyon, två väldigt stora cykeltillverkare som här har gjort sitt allra bästa för att utvecka en optimal racerram. Giant verkar ha fokuserat lite mer på aerodynamik, med oval sadelstolpe till exempel, och sadelrör som omsluter bakhjulet. Visst, detta kan väl göra lite skillnad, och eventuellt se lite häftigt ut, men jag tror det blir som med "naken kolfiber", dvs att när det är nytt ser det rätt häftigt ut, men efter ett tag kommer "alla" ramar ha det, och ännu ett tag senare ser det mest billigt ut.
Canyon har en i mitt tycke tidlös och genomtänkt design, verkar vara tekniskt mycket bra och är väl dessutom att betrakta som prisvärd, om någon bryr sig. Men välj inte den med "canyon.com", det ser ju rätt trist ut.
Summa summarum är alltså att min röst faller på Canyon om man får välja bland cyklarna i detta sällskap och med tanke på vad jag tycker det verkar som Bang ska ha för hoj, med reservation för missuppfattningar, förrvirring och allmän idioti från författarens sida!
Det bör vara racing på hög nivå, Pro-tour dugligt, snabbt, lätt och styvt, men samtidigt lite exklusivt och annorlunda, ingen svenssonram.
I finalen ser vi övervägande asienbyggda tyskar, och det kankse stämmer bra överens med önskemålet om ett precisionsinstrument.
Den cykel jag helst hade velat se och som passar bäst in på dessa definitioner är nog Storck, som ju är supertysken per excellence. Ovanlig är den också, och exklusiv.
Italienarna har fått stryka på foten, tramsiga böjda rör rimmar illa med önskemålet om en no-nonsence pure racing superduperram.
Ridley föll också på en design som ser ut att vara skapad mer av en marknadsavdelning än en ingengör, kanske rolig, men den har inget att sätta mot de torra tyskarna. Hade Helium varit med, eller förra modellens Noah, hade det kanske gått annorlunda.
Scott är för vanlig, så där gick den bort, trots att den hade "allt" annat på kravlistan.
Bianchi väcker tydligen många happyiters hat, lite tråkigt då den i övrigt hade det som krävs för att konkurrera med tyskarna, och en liten fördel i och med det otroligt anrika märket. "Reparto Corse" har byggt en och annan cykel som gått in i historieböckerna!
Av kvarvarande cyklar har amerikanerna har krökt lite för mycket, Tarmac är inte tillräckligt mycket renodlad racing för min smak, så den faller bort.
Cuben må se helt ok ut, men den har inget som Canyon inte har i mina ögon. Dessutom finns Canyon i en mumsig mattsvart (väl?), medan cube har lite mer "Vanlig" grafik. Alltså föll även den bort.
Pearl ser väldigt tilltalande ut med tjocka raka runda rör, inga konstigheter, förutom möjligtvis hur övre bakgaffelbenen fäster in i ramen. Tunna raka sadelstag med bromsbrygga är klart snyggast, och antagligen även väldigt bra ur ett ingengörsmässigt perspektiv. Dessutom krängs väl Pearl-ramen av johanf(?) omålad för mindre pengar, en riktig fulram alltså!
Kvar har vi alltså Giant och Canyon, två väldigt stora cykeltillverkare som här har gjort sitt allra bästa för att utvecka en optimal racerram. Giant verkar ha fokuserat lite mer på aerodynamik, med oval sadelstolpe till exempel, och sadelrör som omsluter bakhjulet. Visst, detta kan väl göra lite skillnad, och eventuellt se lite häftigt ut, men jag tror det blir som med "naken kolfiber", dvs att när det är nytt ser det rätt häftigt ut, men efter ett tag kommer "alla" ramar ha det, och ännu ett tag senare ser det mest billigt ut.
Canyon har en i mitt tycke tidlös och genomtänkt design, verkar vara tekniskt mycket bra och är väl dessutom att betrakta som prisvärd, om någon bryr sig. Men välj inte den med "canyon.com", det ser ju rätt trist ut.
Summa summarum är alltså att min röst faller på Canyon om man får välja bland cyklarna i detta sällskap och med tanke på vad jag tycker det verkar som Bang ska ha för hoj, med reservation för missuppfattningar, förrvirring och allmän idioti från författarens sida!
