Konflikt mellan vandrare och cyklister?

[osklod]

Hej! Jag är journalist och ska göra ett radioprogram för Sveriges Radio om hur cykling i naturen blir allt mer populär och vad som händer i mötet med andra som vill njuta av vildmarken. Jag vet av egen erfarenhet att det kan väcka ganska starka känslor hos tex vandrare när cyklister börjar ta plats på ”deras” leder etc. Nu letar jag efter cyklister som har upplevt den typen av situationer och tips på bra platser att besöka för att berätta om den här konflikten, tex i fjällen. Kanske har ni till och med tips på någon person eller något område tar sikte på att minska risken för konflikter. Tar gärna emot tips och om ni har några andra tankar kring detta! Mvh, Oskar Lodin

 

[jonte987]

Det är inga problem så länge man har vett att sakta in och säga hej.....

 

[happymtb.fr]

Allt skulle vara mycket bättre om Strava inte fanns

 

[Luthman Photography]

Jag har själv inte stött på så mkt av den varan. Inte till fjälls iaf, de flesta är vänligt inställda om man hälsar och saktar in. Men nu var det ju inte det du ville veta.

Kolla med Andy White som driver Trail Center Cafe i Vålådalen.

 

[Luthman Photography]

Allt skulle vara mycket bättre om Strava inte fanns

+42

 

[Rattnalle]

De stora konfliktpunkterna är väl annars i storstadsområdena där det är många människor i rörelse. Där borde föreningar som Stockholms och Göteborgs stigcyklister vara bra kontaktpunkter.

 

[happymtb.fr]

De stora konfliktpunkterna är väl annars i storstadsområdena där det är många människor i rörelse. Där borde föreningar som Stockholms och Göteborgs stigcyklister vara bra kontaktpunkter.

I storstad, sthlm i mitt fall, upplever jag att det finns konflikter i stadstrafik medan i skogen är det hur lugnt som helst.
Enda gången jag har blivit tillsagd att jag borde inte finnas där med cykeln var på en vandringsled i Åre dessutom av 2 olika personer under samma tur.

 

[Eveningstar]

Steg 1 är att vi får dig till inbiten cyklist så du helhjärtat förstår varför man vill cykla i skogen (och i förlängningen även på väg så att du kan rapportera om hur "roligt" det känns att bli omkörd med 20 cm marginal av en vråltutande bilist samtidigt som man blir nedsprutad med spolarvätska).

Jag är övertygad om att det finns massvis med trevliga själar här som mer än gärna visar dig alla sina favoritstigar. Bor du strax väster om Stockholm ställer jag upp vilken dag som helst.

 

[Rattnalle]

De stora konfliktpunkterna är väl annars i storstadsområdena där det är många människor i rörelse. Där borde föreningar som Stockholms och Göteborgs stigcyklister vara bra kontaktpunkter.

I storstad, sthlm i mitt fall, upplever jag att det finns konflikter i stadstrafik medan i skogen är det hur lugnt som helst.
Enda gången jag har blivit tillsagd att jag borde inte finnas där med cykeln var på en vandringsled i Åre dessutom av 2 olika personer under samma tur.

Jag stöter sällan på folk som aktivt säger åt en men det märks på sina ställen att det finns irritation med tanke på den energi som läggs på att t ex blockera stigar.

 

[Gurra]

Oron för konflikt är ett större problem än själva konflikterna.

Den oron gör att de som skriver föreskrifter för blivande naturreservat gärna förbjuder cykling för att det blir enklast så.

Det kan också leda till att man försöker segregera stigarna/lederna, men det kan leda till kraftigare konflikter så fort någon hamnar på fel stig. (Man kan inte skylta hela skogen)

/Gustav, ordförande i Stockholms Stigcyklister.

PS. Kom på årsmötet på cykelcafé Le Mond, 6 maj, 18:00
=]

 

[kontorsråttan]

Håller till i Nackaskogarna ("Hellas") där det finns både cyklister och fotgängare (ex vis med hund). Inga som helst konflikter att rapportera under alla dessa år.

Det är inte så att det försöks hittas en konflikt där ingen finns...? Det är ju populärt att skriva om hur illa ansedda cyklister är...

 

[BJS]

Oron för konflikt är ett större problem än själva konflikterna.

Den oron gör att de som skriver föreskrifter för blivande naturreservat gärna förbjuder cykling för att det blir enklast så.

Det kan också leda till att man försöker segregera stigarna/lederna, men det kan leda till kraftigare konflikter så fort någon hamnar på fel stig. (Man kan inte skylta hela skogen)

/Gustav, ordförande i Stockholms Stigcyklister.

PS. Kom på årsmötet på cykelcafé Le Mond, 6 maj, 18:00
=]

Dessutom är de (rätt få) som verkligen hamnar i konflikter ofta sånna som har konflikter i trafiken, på jobbet, hemma, med grannen och vad det nu kan vara. Den typen av konfliktmagneter är inte speciellt för cyklister - de hatar alla motmänniskor i största allmänhet.

Sen folk som cyklar där det är uttryckligen förbjudet i stravahetstempo mellan vandrare och barnvagnar (tänker på barnvagnsslingan i Tyresta) är det ju hål i skallen på och fullt naturligt att det måste stävjas då det är farligt, dumt och otroligt provocerande även gentemot "normala" människor.

 

[Startgas]

Det är inte så att det försöks hittas en konflikt där ingen finns...? Det är ju populärt att skriva om hur illa ansedda cyklister är...

Jag får samma intryck. Jag kan nämligen inte minnas att jag någonsin varit med om några sura miner eller kommentarer eller liknande. Varken här i Östergötland eller västra Jämtland.

 

[Lingon]

Av alla hundratals människor jag mött genom åren har jag stött på en eller två som ifrågasatt att jag cyklar. 99,9% hejar glatt och är glada att stöta på någon.
Det existerar ingen konflikt mellan vandrare och cyklister.

 

[H.]

Vore det inte bättre att fokusera på hur olika intressegrupper njuter av vårens ankomst till naturen, istället för att belysa (och därmed elda på) konflikter?

Det räcker gott med alla journalister som ska skriva om konflikten mellan bilister och cyklister.

 

[KiwiQ]

Allt skulle vara mycket bättre om Strava inte fanns

Här har vi svaret..

 

[Stervelo]

Allt skulle vara mycket bättre om Strava inte fanns

Här har vi svaret..

Nja, svaret är att många är helt hänsynslösa, det är inte stravas fel. Strava tar fram det dock, men det är inte stravas fel.
De här människorna är hänsynslösa överallt tror jag.
Hur man inte kan visa hänsyn mot andra människor, det övergår mitt förstånd.

Jag har mött en som skulle gnälla i hellas, annars har det alltid varit glada eller neutrala miner. Sakta ner ordentligt och hälsa, det måste få gå före ditt stravahetsande. Jag har strava, hetsar mot segment, men dyker det upp någon, då är det bara att sakta ner. Inte värre än så.

Det är bara att titta på götgatspuckeln i stockholm, gåzonen, 6 km/h för cyklar anser stockholmspolisen är maxfart.
Nästan varje dag när jag cyklar där kör någon igenom långt över 20 km/h, och kryssar i gliporna mellan människor som blir skrämda, det övergår mitt förstånd.

Tyvärr har den inre kontrollen som Sveriges samhälle, frånvaron av poliser exempelvis, bygger på, försvunnit.

 

[KiwiQ]

Allt skulle vara mycket bättre om Strava inte fanns

Här har vi svaret..

Nja, svaret är att många är helt hänsynslösa, det är inte stravas fel. Strava tar fram det dock, men det är inte stravas fel.
De här människorna är hänsynslösa överallt tror jag.
Hur man inte kan visa hänsyn mot andra människor, det övergår mitt förstånd.

Jag har mött en som skulle gnälla i hellas, annars har det alltid varit glada eller neutrala miner. Sakta ner ordentligt och hälsa, det måste få gå före ditt stravahetsande. Jag har strava, hetsar mot segment, men dyker det upp någon, då är det bara att sakta ner. Inte värre än så.

Det är bara att titta på götgatspuckeln i stockholm, gåzonen, 6 km/h för cyklar anser stockholmspolisen är maxfart.
Nästan varje dag när jag cyklar där kör någon igenom långt över 20 km/h, och kryssar i gliporna mellan människor som blir skrämda, det övergår mitt förstånd.

Tyvärr har den inre kontrollen som Sveriges samhälle, frånvaron av poliser exempelvis, bygger på, försvunnit.

Nu kanske jag tolkar dig fel men vad har polisens frånvaro med stigcykling att göra?

I skogen och på stigen där vi cyklar bemöter vi vandrare, andra cyklister osv med respekt, ser vi någon framför saktar vi ner eller stannar, möter vi någon samma sak, jag är alltid trevlig och ler, jag kan förstå de vandrare som hatar mtb cyklister, jag har själv mött den, han utmärker sig i åtsittande kläder med en stor blöja, frustar och skriker.. Fyfan

 

[nikasp]

Jag har heller inte råkat ut för någon som klagar här i Stockholm på flera års hojande i skogen i alla väderstreck.
Däremot finns det mycket fördomar bland fikaborden verkar det som. Gick en stugvärdskurs där några 50-60-plussare gick igång och menade att cyklister far fram som ena jordfräsar i terrängen. Tror de blandar ihop MTB med motocrosshojar.
Tänkte på det när jag jobbade uppe i Sälka 2014 och stigen verkligen är jäääättebred och upptrampad av tiotusentals människor.

 

[ooms]

Allt skulle vara mycket bättre om Strava inte fanns

Här har vi svaret..

Nja, svaret är att många är helt hänsynslösa, det är inte stravas fel. Strava tar fram det dock, men det är inte stravas fel.
De här människorna är hänsynslösa överallt tror jag.
Hur man inte kan visa hänsyn mot andra människor, det övergår mitt förstånd.

Jag har mött en som skulle gnälla i hellas, annars har det alltid varit glada eller neutrala miner. Sakta ner ordentligt och hälsa, det måste få gå före ditt stravahetsande. Jag har strava, hetsar mot segment, men dyker det upp någon, då är det bara att sakta ner. Inte värre än så.

Det är bara att titta på götgatspuckeln i stockholm, gåzonen, 6 km/h för cyklar anser stockholmspolisen är maxfart.
Nästan varje dag när jag cyklar där kör någon igenom långt över 20 km/h, och kryssar i gliporna mellan människor som blir skrämda, det övergår mitt förstånd.

Tyvärr har den inre kontrollen som Sveriges samhälle, frånvaron av poliser exempelvis, bygger på, försvunnit.

Nu kanske jag tolkar dig fel men vad har polisens frånvaro med stigcykling att göra?

I skogen och på stigen där vi cyklar bemöter vi vandrare, andra cyklister osv med respekt, ser vi någon framför saktar vi ner eller stannar, möter vi någon samma sak, jag är alltid trevlig och ler, jag kan förstå de vandrare som hatar mtb cyklister, jag har själv mött den, han utmärker sig i åtsittande kläder med en stor blöja, frustar och skriker.. Fyfan

Jag tror Stervelo syftar på det generella förfall i samhället som blir följd av frånvaro av ordningsmakt. Folk märker att brott mot lagar och regler inte ger några konsekvenser, då är det lätt att det tänjs ytterligare på det, osv. Vi ser ju t.ex. i emtb-diskussionerna här på forumet hur många motiverar det med "polisen får väl ta mig, haha", osv.

 

[ooms]

Steg 1 är att vi får dig till inbiten cyklist så du helhjärtat förstår varför man vill cykla i skogen (och i förlängningen även på väg så att du kan rapportera om hur "roligt" det känns att bli omkörd med 20 cm marginal av en vråltutande bilist samtidigt som man blir nedsprutad med spolarvätska).

Ungefär så kan jag tänka mig att en vandrare som blir omkörd, eller i värsta fall omkullkörd, av en frustande stravahetsande mtb-cyklist känner sig.

 

[Salabaladala]

Mitt tips för att minska konflikter är att visa hänsyn och undseende för andra och att i allmänhet bete sig som en hövlig och civiliserad människa. Fungerar både på cykeln och i övriga livet. Säg det i programmet.

 

[osklod]

Stort tack för alla intressanta svar! Skönt att höra att de flesta av er inte verkar bli ifrågasatta ute på stigarna. Själva temat för avsnittet kommer vara att allt fler cyklar i naturen och att beskriva hur och varför. Huvudfokus kommer alltså inte att vara på de eventuella konflikter som uppstår, men om de uppstår så är de intressanta att skildra, det betyder inte att jag har för avsikt att elda på eller förstora något. Som jag skrev vill jag dessutom gärna berätta om ev initiativ/ideer för att minska risken för konflikter. Fortsätt gärna att skriva om era erfarenheter och tips på bra personer att prata med! Oskar

 

[tobo]

Det är inga problem så länge man har vett att sakta in och säga hej.....

Jag har blivit utskälld trots att jag saktat in och sagt "hej", så undantag finns...

 

[jonte987]

Var det i senaste allt om mtb som det stod om arbetet i Gbg? Kanske lämpligt studie material

 

[Kristoffer R]

Hej! Jag är journalist och ska göra ett radioprogram för Sveriges Radio om hur cykling i naturen blir allt mer populär och vad som händer i mötet med andra som vill njuta av vildmarken. Jag vet av egen erfarenhet att det kan väcka ganska starka känslor hos tex vandrare när cyklister börjar ta plats på ”deras” leder etc. Nu letar jag efter cyklister som har upplevt den typen av situationer och tips på bra platser att besöka för att berätta om den här konflikten, tex i fjällen. Kanske har ni till och med tips på någon person eller något område tar sikte på att minska risken för konflikter. Tar gärna emot tips och om ni har några andra tankar kring detta! Mvh, Oskar Lodin

Mina tankar:

Det känns som du på förhand bestämt dig för att fokusera på ett väldigt litet problem.

Under mina tjugo år som mtb-cyklist har jag blivit tillsagd en handfull gånger, alla felaktiga därtill. De som är upprörda är sådana som uppenbart är ovana att vandra eller vistas i skogen eller tror sig vara ovanligt viktiga. Alternativt någon som bara bestämt sig för att det är på ett visst sätt och vägrar ändra åsikt.

Så rullar man hundratals mil varje år i godan ro samtidigt som media skapar någon slags bild av att cyklistkadern består av galna landsvägsåkare och stigmarodörer.

Att jag har jag pratat med vandrare, jägare, forskare, traillöpare och annat folk ger knappast klick.

Vanligen blir det lite prat om väder, vägvisning, cyklar, djur, tält, vindskydd, bästa stigen osv.

Dvs dramafritt.

Stervelo har bästa poängen. Givetvis har jag sett cyklister som beter sig korkat men jag ser många människor som beter sig korkat varje dag och skapar konflikter oavsett vilket sammanhang de figurerar i.... :)

 

[Der Kaiser]

Lustigt nog har jag när jag blivit utskälld i Hellas oftast blivit det av folk med lös hund.
Det är kopplingstvång året runt där...

 

[Salabaladala]

När ska det sändas? Lägg gärna upp en länk här på forumet sen.

 

[Deleted member 43681]

https://sverigesradio.se/konflikt

 

[mr.morango]

Hej oskar,
Tycker att det är en ganska trist journalistisk tanke att skriva om något som inte är ett problem. Det är att ställa grupper mot varandra och skapa en berättelse som egentligen inte finns. Hur ser din/er bakgrund ut till denna tanke? Jag cyklar ganska mycket i skogen men även dagligen i centrala sthlm. Jag har aldrig upplevt en konflikt i skogen utan snarare en ömsesidig respekt och förståelse. I centrala sthlm uppstår det väsentligen fler konflikter även om jag personligen inte upplever det som ett problem. Även där flyter det på ganska bra. Kom ihåg att;
Journalistens första förpliktelse är mot sanningen.
Journalistens första lojalitet är till medborgarna.
Journalistens disciplin är verifiering.

 

[Stream]

Hej! Jag är journalist och ska göra ett radioprogram för Sveriges Radio om hur cykling i naturen blir allt mer populär och vad som händer i mötet med andra som vill njuta av vildmarken. Jag vet av egen erfarenhet att det kan väcka ganska starka känslor hos tex vandrare när cyklister börjar ta plats på ”deras” leder etc. Nu letar jag efter cyklister som har upplevt den typen av situationer och tips på bra platser att besöka för att berätta om den här konflikten, tex i fjällen. Kanske har ni till och med tips på någon person eller något område tar sikte på att minska risken för konflikter. Tar gärna emot tips och om ni har några andra tankar kring detta! Mvh, Oskar Lodin

Det finns inget problem, inget att se. Hitta på något annat pseudoproblem att skriva om. Vänligen cirkulera!

 

[Crocko]

Lustigt nog har jag när jag blivit utskälld i Hellas oftast blivit det av folk med lös hund.
Det är kopplingstvång året runt där...

Så kan vi passa på att reda ut den förvirringen på en gång, det finns inget som heter vare sig koppel eller kopplingstvång däremot finns det tydliga regler för hur du under det strikta ansvaret skall framföra våra hundar, men ingenstans beskrivs något slags koppel eller annan anordning som skall användas.

Sen kan det finnas lokala eller regionala regler och föreskrifter i Nationalparker och Naturreservat.

https://www.naturvardsverket.se/Var-natur/Allemansratten/Det-har-galler/Hundar-i-naturen/

Med risk för att vara part i målet så kan man tolka lagen så att så länge du har samma kontroll på din hund som om den vore fysiskt kopplad med någon slags band så uppfyller du kravet på "kollad hund" när du inte har det bryter du mot föreskrifter som kräver detta, men nu kommer knorren, även om du har din hund kopplad och den orsakar skada för att den slet sig, nådde trots koppel eller försvarade sig effektivare än en möjlig angripare, där kommer det strikta ansvaret på ägaren in.

Så vilken metod hundägare väljer för att följa lagen är ganska löst definierat, däremot är det väldigt tydligt när man brister och vilket ansvar man har. En metod som brukar fungera för mig är att kalla in hundarna så de sitter vid sidan och tittar på när cyklisten passerar kan till och med leda till en trevlig dialog i övrigt en metod som fungerar vad man än möter för människor i skogen.

 

[Stervelo]

Allt skulle vara mycket bättre om Strava inte fanns

Här har vi svaret..

Nja, svaret är att många är helt hänsynslösa, det är inte stravas fel. Strava tar fram det dock, men det är inte stravas fel.
De här människorna är hänsynslösa överallt tror jag.
Hur man inte kan visa hänsyn mot andra människor, det övergår mitt förstånd.

Jag har mött en som skulle gnälla i hellas, annars har det alltid varit glada eller neutrala miner. Sakta ner ordentligt och hälsa, det måste få gå före ditt stravahetsande. Jag har strava, hetsar mot segment, men dyker det upp någon, då är det bara att sakta ner. Inte värre än så.

Det är bara att titta på götgatspuckeln i stockholm, gåzonen, 6 km/h för cyklar anser stockholmspolisen är maxfart.
Nästan varje dag när jag cyklar där kör någon igenom långt över 20 km/h, och kryssar i gliporna mellan människor som blir skrämda, det övergår mitt förstånd.

Tyvärr har den inre kontrollen som Sveriges samhälle, frånvaron av poliser exempelvis, bygger på, försvunnit.

Nu kanske jag tolkar dig fel men vad har polisens frånvaro med stigcykling att göra?

I skogen och på stigen där vi cyklar bemöter vi vandrare, andra cyklister osv med respekt, ser vi någon framför saktar vi ner eller stannar, möter vi någon samma sak, jag är alltid trevlig och ler, jag kan förstå de vandrare som hatar mtb cyklister, jag har själv mött den, han utmärker sig i åtsittande kläder med en stor blöja, frustar och skriker.. Fyfan

Du tolkar mig helt fel ja. Bristen på poliser, jämfört med andra länder, har vi för att vårt samhälle är byggt på inre egen kontroll. Man visar hänsyn. Då behövs inte lika stor ordningmakt. Bristen på inre kontroll gör att man är hänsynslös saktar inte ned för gående på stigarna som exempel. Är du med nu?

 

[pbeijer]

Träffar mest på äldre med hund när jag cyklar och dessa blir nästan mest glada att de möter nån som de kan prata av sig med. Bara mött någon enstaka som varit otrevlig ute i skogen.

På racern ute på vägarna är en annan sak där har man fått smaka på spolarvätska ett antal gånger.

 

[grondahl]

Så kan vi passa på att reda ut den förvirringen på en gång, det finns inget som heter vare sig koppel eller kopplingstvång däremot finns det tydliga regler för hur du under det strikta ansvaret skall framföra våra hundar, men ingenstans beskrivs något slags koppel eller annan anordning som skall användas.

Sen kan det finnas lokala eller regionala regler och föreskrifter i Nationalparker och Naturreservat.

https://www.naturvardsverket.se/Var-natur/Allemansratten/Det-har-galler/Hundar-i-naturen/

Med risk för att vara part i målet så kan man tolka lagen så att så länge du har samma kontroll på din hund som om den vore fysiskt kopplad med någon slags band så uppfyller du kravet på "kollad hund" när du inte har det bryter du mot föreskrifter som kräver detta, men nu kommer knorren, även om du har din hund kopplad och den orsakar skada för att den slet sig, nådde trots koppel eller försvarade sig effektivare än en möjlig angripare, där kommer det strikta ansvaret på ägaren in.

Så vilken metod hundägare väljer för att följa lagen är ganska löst definierat, däremot är det väldigt tydligt när man brister och vilket ansvar man har. En metod som brukar fungera för mig är att kalla in hundarna så de sitter vid sidan och tittar på när cyklisten passerar kan till och med leda till en trevlig dialog i övrigt en metod som fungerar vad man än möter för människor i skogen.

I Nackareservatets föreskrifter står det tydligt "förbud mot att medföra hund som inte är kopplad"

 

[nikasp]

Crocko, det är *väldigt* vanligt i många reservat i Stockholm att man måste ha fysiskt koppel.

 

[jonte987]

Här verkar det finnas stoff till ett inslag. Kopplad eller inte?

 

[slashtmp]

Hej Oskar!

Bra att det inte är konflikterna i sig som är i fokus, men jag vill ändå understryka det som flera redan nämnt med att oron för konflikter är större än de faktiska situationerna. I de kontakter vi har med förvaltare och myndigheter arbetar vi medvetet för att fokusera på att alla ska kunna dela på utrymmet i naturen i stället för att hantera en konfliktsituation som inte finns.

Vi har inte heller en bild av att det, i skogen, finns någon generell konflikt mellan cyklister och andra grupper. Det förekommer förstås enskilda situationer där det blir konflikt, men det är så sällan förekommande att det inte bör kallas en konflikt i en bredare bemärkelse.

Det handlat inte om att vi som är aktivt engagerade i de här frågorna vill undvika att prata om att det finns vissa problem utan att de är så få och små att vi hellre tittar på hur vi kan samsas om naturen för att undvika uppdelning och förbud. Vi tittar ju trots allt mycket på hur vi ska bygga bort konfliktpunkter så det i sig tyder ju på en medvetenhet, men jag vill nog mer att det ska handla om att de rättigheter vi som cyklister har att vistas i naturen också innebär att vi behöver respektera våra skyldigheter mot andra som rör sig där.

Om man ska titta på de konfliktsituationer som ändå förekommer är det väl två huvudtyper; dels i möten mellan människor där cyklisten uppfattas som en fara rent säkerhetsmässigt, och dels de som inte vill att (MTB-)cyklister ska få vara i naturen överhuvud taget. Den första kategorin hanterar vi främst med det stigvård och i den mån det går uppmana våra medlemmar till ett bra beteende. Den andra kategorin har nog ofta sin grund i okunskap och bitterhet, det kommer alltid att finnas och där tror jag faktiskt inte att vi kan gör något direkt utan snarare fokusera på det positiva arbetet för att genom det ge cyklingen en självklar roll i skogen :)

Något som är väldigt positivt är att vi mer och mer blir kontaktade av andra intressegrupper och föreningar som på olika sätt vill stötta oss i det vi gör och/eller samarbeta på något sätt. Så på riktigt skulle jag vilja säga att mellan människor som är aktivt engagerade och organiserade finns mig veterligen inga konflikter alls i Göteborg idag.

Du får väldigt gärna höra av dig om du vill veta lite mer om hur vi jobbar i Göteborg med detta.

Hälsningar
/ Tomas, ordförande i Göteborgs Stigcyklister

 

[salle]

Lustigt nog har jag när jag blivit utskälld i Hellas oftast blivit det av folk med lös hund.
Det är kopplingstvång året runt där...

Så kan vi passa på att reda ut den förvirringen på en gång, det finns inget som heter vare sig koppel eller kopplingstvång däremot finns det tydliga regler för hur du under det strikta ansvaret skall framföra våra hundar, men ingenstans beskrivs något slags koppel eller annan anordning som skall användas.

Sen kan det finnas lokala eller regionala regler och föreskrifter i Nationalparker och Naturreservat.

https://www.naturvardsverket.se/Var-natur/Allemansratten/Det-har-galler/Hundar-i-naturen/

Med risk för att vara part i målet så kan man tolka lagen så att så länge du har samma kontroll på din hund som om den vore fysiskt kopplad med någon slags band så uppfyller du kravet på "kollad hund" när du inte har det bryter du mot föreskrifter som kräver detta, men nu kommer knorren, även om du har din hund kopplad och den orsakar skada för att den slet sig, nådde trots koppel eller försvarade sig effektivare än en möjlig angripare, där kommer det strikta ansvaret på ägaren in.

Så vilken metod hundägare väljer för att följa lagen är ganska löst definierat, däremot är det väldigt tydligt när man brister och vilket ansvar man har. En metod som brukar fungera för mig är att kalla in hundarna så de sitter vid sidan och tittar på när cyklisten passerar kan till och med leda till en trevlig dialog i övrigt en metod som fungerar vad man än möter för människor i skogen.

Fast i Stockholm som var fallet här så gäller strikt koppeltvång förutom på hundrastgårdar.
"Hundar ska hållas kopplade utom på de hundrastplatser som kommunen anordnat." https://www.stockholm.se/KulturFritid/Park-och-natur/Friluftsliv/Hundrastplatser/ och https://stad.stockholm/politik-och-...anna-lokala-ordningsforeskrifter-i-stockholm/
Samma lika i Hellas dvs Nackareservatet.

 

[JojjeM]

+1 på att prata med stigcykelföreningarna. De jobbar medvetet med "stigvett"

T.ex.
https://www.goteborgsstigcyklister.se/stigvard/cykelomraden-i-goteborg/
https://uppsalastigcyklister.wordpress.com/cykla-med-ansvar/

För övrigt kan jag stämma in i att problemet är försvinnande litet. Jag har cyklat i stadsnära skogar (Umeå och Uppsala) i snart 15 år och aldrig stött på sura miner.

Därmed inte sagt att det inte finns problem. Jag vet att min gamla mamma blir skrämd av "snabbcyklister" i motionsspår när hon är ute med hunden, Där finns ett problem med avsaknad av hänsyn hos vissa.

/Johan

 

[Hälsingland]

Av alla hundratals människor jag mött genom åren har jag stött på en eller två som ifrågasatt att jag cyklar. 99,9% hejar glatt och är glada att stöta på någon.
Det existerar ingen konflikt mellan vandrare och cyklister.

Konflikten som finns och lär eskalera är väl mellan cyklister/vandrare och samebyar, finns ju en pågående diskussion i Vålådalen med omnejd där samerna anser att det börjar bli för mycket människor på fjället som stör rennäringen. Ska se om jag hittar en artikel jag läste tidigare. Hittade inte den men några andra, den jag läste innan ville helt enkelt förbjuda cykling kring Vålådalen om jag inte minns fel.

https://www.ltz.se/artikel/insandare/insandare-cyklar-stor-renkalvningen
https://www.turist.se/rennaring-och-fjallturism/

"Nicklas Johansson är ordförande i Tåssåsens sameby i Bergs kommun. Han pekar på den allt mer populära terrängcyklingen som han tycker börjar bli ett okontrollerbart problem i Funäsdalen, Bydalen, Höglekardalen… I fjol restaurerade Länsstyrelsen de nedslitna lederna kring bland annat Blanktjärn och sedan dess har antalet cyklister ökat markant på Tåssåsens året-runt-betesmark."

 

[ooms]

Så kan vi passa på att reda ut den förvirringen på en gång, det finns inget som heter vare sig koppel eller kopplingstvång däremot finns det tydliga regler för hur du under det strikta ansvaret skall framföra våra hundar, men ingenstans beskrivs något slags koppel eller annan anordning som skall användas.

Sen kan det finnas lokala eller regionala regler och föreskrifter i Nationalparker och Naturreservat.

https://www.naturvardsverket.se/Var-natur/Allemansratten/Det-har-galler/Hundar-i-naturen/

Med risk för att vara part i målet så kan man tolka lagen så att så länge du har samma kontroll på din hund som om den vore fysiskt kopplad med någon slags band så uppfyller du kravet på "kollad hund" när du inte har det bryter du mot föreskrifter som kräver detta, men nu kommer knorren, även om du har din hund kopplad och den orsakar skada för att den slet sig, nådde trots koppel eller försvarade sig effektivare än en möjlig angripare, där kommer det strikta ansvaret på ägaren in.

Så vilken metod hundägare väljer för att följa lagen är ganska löst definierat, däremot är det väldigt tydligt när man brister och vilket ansvar man har. En metod som brukar fungera för mig är att kalla in hundarna så de sitter vid sidan och tittar på när cyklisten passerar kan till och med leda till en trevlig dialog i övrigt en metod som fungerar vad man än möter för människor i skogen.

I Nackareservatets föreskrifter står det tydligt "förbud mot att medföra hund som inte är kopplad"

Vad står det om cykling då?

 

[Crocko]

Lustigt nog har jag när jag blivit utskälld i Hellas oftast blivit det av folk med lös hund.
Det är kopplingstvång året runt där...

Så kan vi passa på att reda ut den förvirringen på en gång, det finns inget som heter vare sig koppel eller kopplingstvång däremot finns det tydliga regler för hur du under det strikta ansvaret skall framföra våra hundar, men ingenstans beskrivs något slags koppel eller annan anordning som skall användas.

Sen kan det finnas lokala eller regionala regler och föreskrifter i Nationalparker och Naturreservat.

https://www.naturvardsverket.se/Var-natur/Allemansratten/Det-har-galler/Hundar-i-naturen/

Med risk för att vara part i målet så kan man tolka lagen så att så länge du har samma kontroll på din hund som om den vore fysiskt kopplad med någon slags band så uppfyller du kravet på "kollad hund" när du inte har det bryter du mot föreskrifter som kräver detta, men nu kommer knorren, även om du har din hund kopplad och den orsakar skada för att den slet sig, nådde trots koppel eller försvarade sig effektivare än en möjlig angripare, där kommer det strikta ansvaret på ägaren in.

Så vilken metod hundägare väljer för att följa lagen är ganska löst definierat, däremot är det väldigt tydligt när man brister och vilket ansvar man har. En metod som brukar fungera för mig är att kalla in hundarna så de sitter vid sidan och tittar på när cyklisten passerar kan till och med leda till en trevlig dialog i övrigt en metod som fungerar vad man än möter för människor i skogen.

Fast i Stockholm som var fallet här så gäller strikt koppeltvång förutom på hundrastgårdar.
"Hundar ska hållas kopplade utom på de hundrastplatser som kommunen anordnat." https://www.stockholm.se/KulturFritid/Park-och-natur/Friluftsliv/Hundrastplatser/ och https://stad.stockholm/politik-och-...anna-lokala-ordningsforeskrifter-i-stockholm/
Samma lika i Hellas dvs Nackareservatet.

Just det, då var det ju bara den lilla detaljen, vad är ett koppel? och sen skall vi nog hålla isär stockholm stad och övriga kommuner eftersom dessa regler hör till lokala regler, och för att göra det supertydligt så är det inte så mycket mark på norra sidan av Källtoprsjön som hör till naturreservatet och lyder under de reglerna innan vi hamnar i Nacka kommun istället.

Min enda poäng var att det är inte så svart eller vitt som man önskar, men med enskopa respekt och folkvett undviker man 99% ev potentiella konflikter.

 

[Crocko]

Crocko, det är *väldigt* vanligt i många reservat i Stockholm att man måste ha fysiskt koppel.

Det är en väldigt intressant information, skulle gärna ta emot fakta om vad detta går att läsa och det fysiska kopplet beskrivs, inte ett dugg ironisk utan det skulle verkligen vara kul om någon faktiskt lyckats hitta denna beskrivning som så många självskrivna företrädare av lag och ordning försökt beskriva för mig.

Polisen har nämligen inget svar på tal att erbjuda.

 

[Crocko]

Så kan vi passa på att reda ut den förvirringen på en gång, det finns inget som heter vare sig koppel eller kopplingstvång däremot finns det tydliga regler för hur du under det strikta ansvaret skall framföra våra hundar, men ingenstans beskrivs något slags koppel eller annan anordning som skall användas.

Sen kan det finnas lokala eller regionala regler och föreskrifter i Nationalparker och Naturreservat.

https://www.naturvardsverket.se/Var-natur/Allemansratten/Det-har-galler/Hundar-i-naturen/

Med risk för att vara part i målet så kan man tolka lagen så att så länge du har samma kontroll på din hund som om den vore fysiskt kopplad med någon slags band så uppfyller du kravet på "kollad hund" när du inte har det bryter du mot föreskrifter som kräver detta, men nu kommer knorren, även om du har din hund kopplad och den orsakar skada för att den slet sig, nådde trots koppel eller försvarade sig effektivare än en möjlig angripare, där kommer det strikta ansvaret på ägaren in.

Så vilken metod hundägare väljer för att följa lagen är ganska löst definierat, däremot är det väldigt tydligt när man brister och vilket ansvar man har. En metod som brukar fungera för mig är att kalla in hundarna så de sitter vid sidan och tittar på när cyklisten passerar kan till och med leda till en trevlig dialog i övrigt en metod som fungerar vad man än möter för människor i skogen.

I Nackareservatets föreskrifter står det tydligt "förbud mot att medföra hund som inte är kopplad"

Vad står det om cykling då?

Så här var det 2014 sen vet jag att man skulle se över det för att öka möjligheten med cykling, men misstänker att vissa nog tolkade ordningsföreskriften lite mindre strikt än den skrivna versionen innan 2014:

Det är förbjudet att cykla överallt inom reservatet förutom där det är anlagt, exklusive elljusspåren. Anlagt innebär att stig eller väg har fått en ökad tillgänglighet genom att markägaren har förbättrat tillgängligheten med nya skikt som lagts på för att öka bärigheten. Det kan till exempel vara en sammanhängande gång- och cykelstig.