smiley skrev:
-------------------------------------------------------
> Intermezzo: Så bara för att det är vinter kan
> man inte cykla och kan man inte cykla finns det
> inga andra träningsalternativ att välja på? Och
> det betyder att brakfesten tar sin början? Alla
> kan gå ner i vikt med lite vilja. Det är inte
> det som är svårt. Det svåra är att behålla
> vikten. Att skaffa sig en livsstil som gör att
> man inte hela tiden pendlar upp och ner i vikt.
> Då mår kroppen och humöret som bäst.
Jag tänker inte säga emot dig en sekund. Jag är kanske dock inte helt representativ för happygenomsnittet. Det är inte ett försvar, snarare en förklaring :-)
Har levt ett 50 årigt liv utan någonsin utöva någon riktig motionsform, i alla fall inte för motionens skull. någon gång vid 20 års ålder cykelpendlade jag visserligen under ett år eller så till och från mitt jobb, en daglig repa på en 35 km.
Tyvärr är det nog preskiberat nu eftersom det gått 30 år. Sen började jag cykla förra året och tillryggalade 110 mil på en MTB varav säkert hälften varit på asfalt. För mig är det nog mer motion än jag skaffat mig de sista 20 åren eller så och jag cyklade glatt en bra bit i Oktober när temperaturerna låg runt en 5-6 grader. Sen åkte cykeln ner i källaren på landet för säsongen.
Jag var helt enkelt inte mogen för att slänga på dubbdäck och fortsätta, även om tanken definitivt fanns där..
Jo jag håller som sagt var med dig, det handlar defintivt om att skaffa sig en livstil som man trivs med och mår bra av och även om det behövs lite mer än bara LITE vilja för att bryta ett livslångt beteende så är det vad jag och många med mig behöver.
Men fröet till förändring är redan sått. Det går inte en dag utan att jag i postiva termer tänker på den happyride jag var med på i Hellas förra sommaren, där jag fick mig en genomkörare utan dess like och övriga deltagare fick stela leder av ett stadigt väntande på 'bromklossen putte'.
Bruse som självskriven ledare visade ett tålamod och en coaching som jag definitivt behövde, annars hade jag gett upp och insett att det aldrig skulle bli min grej. Vi var rätt många och jag förvånade mig över att det aldrig fälldes ett negativt ord, alla stöttade, gav så mycket av sig själva att det nog blev en av de roligaste event jag någonsin deltagit i.
Resten av sommaren harvade jag mest omkring ensam, inte med svansen mellan benen utan för att få en chans att så sakta jobba upp min egen teknik och ork. Hösten gick åt till sena kvällscyklingar på asfalt och grus mest för att pina upp kondisen en del.
Tyvärr så blev det inte något gjort under senhöst och 'vinter' trots en massa intentioner. Jag har inget att skylla på, fritt gym på jobbet, med gott om cyklar och allt lull lull, men icke...
Så jag har en lång bit kvar innan jag börjar diskutera i räkneformer runt motion och latte. Men cykla skall det bli, förhoppningsvis känner jag att jag har orken att slöa ner tempot ordentligt på någon eller några happyrides och jag känner nog den här misslyckade vintern som en injektion att försöka forsätta cyklingen lite längre nästa år, i alla fall till några minus, sen får jag väl se.
/putte
