Tobias/Frost Skrev:
-------------------------------------------------------
> well slutsats får man dra efter tycke o smak men
> jag tycker tajts är skitfult o mer kopplat till
> pajasklädda pudelrockare från åttiotalet än något
> annat...
Det är precis den effekten man vill uppnå:)
> dessutom känns det mer xc-isch med alla
> de kopplingarna till sportmentalitet,
> bästfaschism, hackordning o
> jag-är-snabbare-alltså-bättre-än-du-stilen som iaf
> jag upplevt på den sidan av sandlådan...
Finns den här attityden på riktigt??
Jag får en kännsla att den åtminstonde är några nummer större som mytbild än som faktisk företeelse...
Min erfarenhet av just xc-tävlingsvärlden är högst begränsad men inom andra idrotter där jag tävlat på hyffsat hög nivå var en dylik attityd väldigt ovanlig. Visst ville man alltid vinna under tävling (grrrr...BLODIGT allvar!) men efteråt var man precis som boxarna som kramar om varann efter århundradets blodigaste fight. Det är klart som F*N att man skall göra "allt" (inom regelverkets ramar) för att vinna men känner verkligen de människorna som vinner sig som bättre ÄN ANDRA för det och om de gör det sprider de en sådan stämning runt sig?
De få gånger jag vann i de sporter jag tävlat i kännde man en enorm tillfredställelse men inte kännde jag mig mer värd som människa för det. Jag tyckte INTE att de som förlorade mot mig var sämre människor!!
ALLA, dvs SAMTLIGA, yep you red it: "HELA BYKET" jag personligen träffat från xc-eliten i sverige (visserligen ganska få..) har verkat vara riktigt riktigt riktigt HELYLLE killar med riktgt riktigt skön stajl.
Ja nu när jag tänker efter så har jag träffat ett par ganska dryga "freeriders" (här inkluderar jag det som på happyspråk kallas för okynnescyklist, upplevelsecyklist etc) som tycker att de är bättre än alla andra för att de cyklar på det rätta sakerna och i de rätta kläderna MEN alltså inte en enda riktigt dryg xc-cyklist som tycker liknande saker....
Här skall jag vara MYCKET nogrann med att UNDERSTRYKA att NÄSTAN alla "freeriders" (här inkluderar jag det som på happyspråk kallas för okynnescyklist, upplevelsecyklist etc) jag träffat har varit enormt trevliga och riktigt rikigt helylle killar som inte alls har varit dryga på något sätt!
Är det så illa att min uppenbarelse (jag + cykeln) utstrålar xc-cyklist (även fast jag inte tävlar seriöst...kör en eller två tävlingar per år på skoj. Under tävlingens gång är jag däremot benseriös....) och att jag därför blir behandlat på det här sättet: Bra av xc-cyklister och dåligt av endel freeriders?
Nej min tes är som följer:
Det finns riktiga jubelidioter här i världen.
Låt oss säga att de riktiga jubelidioterna utgör 2% av befolkningen.
I alla grupper som är större än 50 kommer sannolikheten vara ganska stor att det finns minst en jubelidiot.
Jag har träffat betydligt fler freeriders (här inkluderar jag det som på happyspråk kallas för okynnescyklist, upplevelsecyklist etc) än vad jag träffat xc-tävlingscyklister och därmed är sannolikheten att jag skall ha träffat på betydligt fler dryga freeriders (här inkluderar jag det som på happyspråk kallas för okynnescyklist, upplevelsecyklist etc) än dryga xc-tävlingscyklister mycket hög.
Summa summarum tror jag att VARKEN bland freeriders, okynnescyklister, etc eller xc-tävlings människorna finns det överskott av riktiga jubelidioter. Om mina personliga erfarenheter skulle säga någonting tror jag att det snarare finns en underrepresentation av jubelidioter både bland FR- och XC- cyklister.
Jag tror ärligt talat inte heller att det procentuellt sett finns fler jubelidioter hos xc-tävlingscyklister än vad det gör hos FR-cyklister.
Men är det jag som är naiv och dum???
Är det inte på det här sättet??
Upplys mig ni som havo mer erfarenhet av xc-eliten!!