LRM1200 Midnight Sun Randonnée 1200 – Juni 2022

WSMC

Aktiv medlem
LRM1200 Midnight Sun Randonnée 1200 – Juni 2022
När jag studerade startlistan för att se vilka man ev skulle träffa på. så var det 4 stycken som jag i alla fall inte skulle hänga på. 1 kom inte till start, de andra 3 - hängde jag på i 25 mil! Vissa lär sig aldrig av sina egna misstag.

Första känningen i knät kom innan Hatfjälldal men det försvann så jag brydde mig inte så mycket. I en backe efter Hatfjälldal när jag tryckte på så kändes det som något gick sönder i knät och det gjorde ont som F*N. När jag ståt vid vägkanten och grinat några minuter så provade jag att cykla. Det gick hyfsat om jag inte tog i och inte ställde mig upp. Jag tänkte att jag tar mig nog till Mo I Rana och sedan tåget hem. När jag ställde in cykeln i garaget i Mo I Rana kontrollen såg jag att era cyklar redan stod där. Efter 4 timmars sömn kändes knät något bättre så jag fortsatte.

Vägen Kittelfjäll till Mo Rana över fjället var helt fantastisk även om det började regna på slutet.
Den värsta backen tycker jag var den lilla toppen med serpentinvägen mellan nerfarten från Saltfjället och backen upp mot Svenska gränsen. Jag sneglade länge på tunneln men cykla i tunnel med tung och mycket trafik är lite av en skräckupplevelse så jag valde vägen runt. Jag kom 100m upp i backen men med bara vänsterbenet intakt så gick det inte. Jag gick i stort sätt hela backen upp. Det blev fler backar senare som jag också gick uppför. Det är första gången som jag slitet ut ett par pedalklossar på en runda.

UTU är längre men backarna snällare. Hoppas bara att knät hinner återställa sig.

Slutet gått, Allting gått.
Visa bilaga 563135
Bra pannben!
Lycka till på UTU och njuta av den andra ölen, den är du värd!
 

fhloston

Aktiv medlem
LRM1200 Midnight Sun Randonnée 1200 – Juni 2022
Garmin, Strava och jag är eniga: ”This is your longest ride…”

TLDR; det var jobbigt och jag var trött.



Vilken resa! Start 23:07, dvs solnedgången, från Brännlands Värdshus, vilket hade föregåtts av en middag kvällen innan, och även arrangemang på dagen innan med lunch och madrasser för de som ville vila. Jag hade dock sent bestämt mig för att behålla hotellrummet under loppet pga att jag har fem veckors packning och en MTB för den stundande semestern med mig.

DSC_2498.JPG

DSC_2496.JPG


Som sagt, start 23:07 med ca 80 randonneurer som drog iväg i klunga. Klungan var stor fram till första kontrollen, som var ”hemlig”. Hemlig i den meningen att vi inte visste var den var, men den fanns från början i den app som användes för att meddela arrangörerna vilka kontroller man kommit till. Appen hade ingen formell stämplings-funktion. Där gällde de gula korten. Här kan ju nämnas att arrangörerna har gjort jättefina stämplar med lokal anknytning till respektive stämplingsort, så varje stämpel ser olika ut, men ändå med en enhetlig design. Volontärerna på varje ort satt redo och stämplade och hjälpte till med mat och plats för vila om man så önskade.

Exempel på stämpel:
1656346736018.png


DSC_2499.JPG


Hemliga kontrollen:
DSC_2500.JPG

Efter den hemliga kontrollen (20 juni 01:34), där vi fick kaffe och en chokladboll, rullade vi vidare i en något mindre klunga till första riktiga kontroll i Lycksele (20 juni 03:30) . Sedan rullade det på förbi Storuman (20 juni 08:13) och till Kittelfjäll (20 Juni 14:38). Någonstans på vägen här ändrades klungan, lite osäker på när och var.

DSC_2501.JPG

DSC_2507.JPG

Efter Lycksele återanslöt jag till ett gäng från Skellefteå (som hade varit med i jätteklungan), för att senare tappa dem och ansluta till Bollnäs-gänget. Det var även här någonstans som jag och Peter grupperade oss och cyklade tillsammans hela vägen till Sorsele.
Ursprungsplanen, eller förhoppningen kanske är ett bättre ord, var att jag skulle kunna ta mig till Hattfjelldal innan en sovpaus, men liksom i min tidigare 60-milare, sade hjärnan stopp. Peter och jag tog en tvåtimmars sovpaus i Kittelfjäll. När vi rullade iväg rullade Jonas in för sin sovpaus.

DSC_2511.JPG

DSC_2513.JPG

DSC_2527.JPG

DSC_2524.JPG

DSC_2529.JPG

Vidare till Hattfjelldal (20 juni 22:51), och redan där blev det en ny sovpaus, denna gång på tre timmar. Och en dusch! Hattfjelldal är värt ett extra omnämnande då de var extra trevliga och hjälpsamma, frågade om man ville duscha, hämtade handduk filt och kudde. Serverade varm mat, fisksoppa, och dessutom hade frukost när vi gav oss i väg. Guldstjärna till dem!

När vi gav oss i väg från Hattfjelldal började regnet, och vi hörde om en som ringt och meddelat att han skulle bryta. Peter och jag mötte honom, Kaspar, kall och frusen på vägen, pratade en stund om att det var nog nedförsbacke både mot Hattfjelldal och Mo i Rana. Sen drog vi vidare åt varsitt håll. Efter ett tag dök dock Kaspar upp, han hade ångrat sig, sen höll vi tre sällskap stor del av resterande sträcka. På vägen ner mot Yttervik nickade Kaspar till och kraschade, men klarade sig bra.

DSC_2534.JPG

Från Yttervik (21 juni 09:22) tror jag att vi höll sällskap med Skellefteågänget fram till Arctic Circle center (21 juni 15:21) hela tiden. Kaspar hade dock stannat på XXL i Mo i Rana för att förstärka klädseln. Efter Arctic Circle lämnade jag och Peter Skellefteå-gänget ett tag. Vägen ner från Arctic Circle var en lång lång brant nedförsbacke som gick parallellt med en rejäl fors. Riktigt häftigt. När nedförsbacken tog slut och vi svängde höger mot Sverige så ersattes den av en rejäl klättring. En nybyggd tunnel gick genom berget, men där var det cykelförbud, så banan följde gamla vägen. En väg med en klättring som jag i normala fall hade uppskattat, men med drygt 65 mil i benen så var det ganska tungt.

Regnet fortsatte hela vägen till Tjaktjaure (21 juni 20:53) Där det var dags för den tredje sovpausen, denna gång fyra timmar. Här kom även Kaspar i kapp oss. Vi var rejält frusna och blöta när vi kom fram, så värmen i stugan sattes på max för att torka kläder. Baksidan var ju att det blev så varmt att jag knappt kunde sova. Någon gång efter att vi hade lagt oss kom Jonas och tog den fjärde platsen i stugan. Klockan sattes på 02:00 och ca 02:30 rullade vi iväg.

Sen rullade det på till Hornavan (22 juni 07:16) där det bjöds på wraps, som jag stoppade i ryggfickan, och istället köpte en hotellfrukost. Jösses vad den satt som en smäck! Vidare mot Sorsele så såg Kaspar att Peters bakhjul var vint, Peter försökte skruva lite på det, men det hjälpte inte och Peter drog ner på tempot. Kaspar och jag fortsatte ensamma mot Sorsele (22 juni 12:57). När Peter rullade in till Sorsele hade han hittat sprickor i fälgen. Peter försökte få tag på ett hjul, lyckades till slut få tag på en cykel som inte fungerade, se tidigare inlägg av Peter.
Kaspar och jag fortsatte efter lite proviantering på Coop, vi stack lite tidigare än Skellefteå-gänget. De körde sedan om oss när vi hade en paus, och sen hann vi i kapp dem lite senare, och anslöt med dem för slutspurten fram till Åmsele (22 juni 21:09).

DSC_2556.JPG

Åmsele är också värt ett extra omnämnade med uppstekt palt. Varm mat, mycket mat, mycket energirik mat. Exakt vad en trött och hungrig Randonneur vill ha i magen efter 108 mil i benen. Etappen mellan Sorsele och Åmsele var dessutom den längsta med sina 16 mil genom skog, skog och åter skog.

Sista etappen mot Umeå var även den skog, skog och åter skog. Man påminns om vad glesbygd är.

Till slut rullade vi in till Scandic Plaza (23 Juni 03:57) Jösses vilken resa!

DSC_2557.JPG


Nå fhloston, hur kändes det?

Ja, allt är lite dimmigt och rörigt. Många saker som jag upplevde vet jag inte riktigt när de inträffade. Tex på vilken delsträcka nickade jag till för första gången? Vet inte. Men så här i efterhand så inser jag att jag nog nickade till lite för många gånger för att det ska vara bra… En lärdom till nästa långtur, om det kommer att ske, är nog att jag måste både sova mer, men även att kanske stanna och ta en kvarts powernap vid behov, samt kanske ha mer koffein tillgängligt.

Det är även slående hur vi var tre grupperingar, Peter/Kaspar/jag, Skellefteå, och Jonas, som i slutändan höll ganska jämt tempo trots att vi passerade varandra flera gånger under loppets gång. Olika strategier (nåja, jag hade väl ingen strategi direkt) som tex gav Skellefteå en ordentlig natts vila i Hornavan (tror jag det var), samtidigt som jag aldrig hade en riktig sömn.

Hallucinationer. Lite lustigt så tänkte jag att jag inte hade haft hallucinationer, men när någon sade att den hade sett hus som inte fanns, så insåg jag att det hade jag också. Ett flertal hus som bara försvann. Och jag cyklade under broar, som också bara försvann när jag tittade efter. Tröttheten ledde, förutom rena tillnickningar, att jag kunde börja fundera över hur länge jag hade cyklat halvt bortdomnad utan att riktigt vara medveten om vad som skedde kring mig. Ibland glömde jag bort att trampa. Inte bra, och farligt, både för mig och framförallt de kring mig.

Den mentala tröttheten och sömnbristen var det jobbigaste. Visst var jag fysiskt trött, men fysiskt hade jag nog kunnat fortsätta ett bra tag till. Dock hade jag ont i ett knä redan från början. Det knät och regnprognosen för Norge, samt att jag var så sov-trött på väg in mot Kittelfjäll gjorde att jag allvarligt övervägde att bryta där. Jag är mycket glad att jag inte bröt.

Perspektiven blir väldigt konstiga för mig på en sådan här tur. Redan på väg mot Tjaktjaure efter 72 mil, kändes det som att nu är det klart, bara 48 mil kvar. 48 mil?? 40 mil är ju annars en rejäl Rando för mig.

Lite statistik:
1209 km på 76:47 varav 50:10 i sadeln och 9 timmar sömn.
7797 höjdmeter
22204 kcal
Tyvärr hade batterierna i pedalerna tagit slut under transporten, så jag har inga sådana siffror… Lärdom är att ta ur batterierna under transport (Garmin rally, bytte batterier innan avfärd hemifrån)

Starten 23:07 känns inte optimal. Man startar med sömnbrist, även om man försökt sova under dagen, och sömnbrist samlar man ju på sig oavsett på ett sådant här lopp.

Jättefint arrangemang! Kudos till Florian, cykelintresset och de som bemannade kontrollerna. Stort tack till de som jag cyklade med! Peter, Kaspar, Jonas, Skellefteå och Bollnäs!

En liten tur jag kan rekommendera om den arrangeras igen, vilket jag hoppas!
 

JLarsson

Aktiv medlem
LRM1200 Midnight Sun Randonnée 1200 – Juni 2022
Fantastiskt! Kommer ihåg i höstas när jag kom till River Hotel i Sorsele och det visade sig att det fanns uppstekt palt på middagsbuffén. Den lämnade man inte hungrig.
 
Topp