OMG vilken aktivitet det har varit i min ego-tråd medan jag varit ute och cyklat en sväng ;P
[RR]VR13
Hemma igen efter en heeelt makalös helg! Vilken otrolig folkfest det var i Motala. Synd man inte var riktigt skickad att delta på festen på kvällen.
Intrycken har varit många och jag ska försöka återge några av dem men först vill jag ju ödmjukast tacka för nomineringen till Happys Rookie off all times. Alltså hörni... Ni skojar hoppas jag. Men det är klart att det har varit en intensiv resa för mig oxå de senaste månaderna.
Jag fick hem min vita fina i mitten av maj. Det gjorde att jag fick ganska precis fyra veckor på mig att träna inför Vättern. Det var ju inte riktigt klart att jag skulle cykla VR när jag fick hem racern men när jag väl bestämde mig så var det så många saker som klaffade att det var kusligt. Bland annat så var startplatsen jag köpte samma starttid med många skåningar där av 4 stycken till från "min" klubb här i Hässleholm, vilket jag var helt omedveten om när jag köpte startplatsen. Efter mycket om och men så valde jag att cykla med sub10orna. Det beslutet är jag mycket glad över. Tack till alla Er som stöttat och peppat mig under beslutsprocessen :)
Här är min osminkade rapport.
Dagarna innan VR åkte jag på den ena sjukan efter den andra. Tisdagen (tror jag det var) var jag på väg in till akuten med magsmärtor som inte var av denna värd! Men halvvägs in till sjukhuset försvann det onda lika fort som det kom. Mådde rätt risigt med feber på onsdagkväll och på fredagen kom det halsont. Vilken vettig människa som helst hade ju ställt in allt och bara bäddat ner sig. Men inte jag, inte. Nä nä. Målet är upp satt. Jag hade en uppgift att lösa.
Två nätter innan start blev sömnlösa. Snacka om dåliga tävlingsnerver men oddsen den sista natten var ju rätt dåliga för sömn. Skulle upp kl 02:00 och vi kom i säng kl 22:00. Hur mycket sömn kan man få när man delar husvagn med tre snarkande karlar? Behövdes ju inte ställas nått larm på väckarklockan om man säger så.
Upp och iväg kom vi. Vi hade stämt träff kl 03:00 vid startfollan. Vår starttid var 03:24.
Kvällen innan var det gruppmöte där vi snackade ihop oss om strategin. Vår gruppledare sa att vi kunde räkna med motvind ner till Jönköping men medvind sen och i övrigt gynnsamma förhållanden. Han menade att vi skulle ta det lugnt ner till Jönköping och sen skulle vi med lätthet klara av att köra in förload tid, Vi skulle till och med klara av att komma in på 9:15, menade han. Jag skruvade på mig lite i stolen när de började diskutera 9:15. Var det inte sub10 vi skulle köra? Menar att den tiden var tillräckligt utmanande för mig. Nåja. Det löser väl sig, tänkte jag. Grindvakt skulle vi ha. 3 snabba stopp. Inga andra stopp förutom om det skedde olyckor (Gud förbjude). Alltså inga extra kisspauser eller stopp vid punkor. Jag kommer bli lämnad i första kurvan, tänkte jag. Jag med min överaktiva blåsa. 1/3 av gruppen ungefär var inte med på mötet.
Jag vet inte om gruppledaren gick igenom strategin en gång till med den delen av gruppen som inte var på infomötet kvällen innan. Förmodligen inte, för det blev en del dribblande och oro i ledet i början.
Start:03:24
Jag kan lugnt säga att de fem första milen var i särklass de värsta och mest mardrömslika fem landsvägsmil jag någonsin cyklat (i min tok-korta landsvägskarriär) Motvinden var totalt knäckande och jag var både mentalt och fyskist utmattad redan efter ett par, tre mil. Jag stångades med en alldeles för hög puls och låg på max hela tiden samtidigt som jag slet med att ignorera min begynnade förkylning. Dessutom var det en mycket osynkad klunga. Jag och andra fick bromsa med igångdrag som påföljd som ledde till en grav och uttröttande jojoeffekt. Jag var helt inställd på att bryta i vårt första depåstoppet.
Rätt som det är ropar en av de andra i klunga att det går för fort. Att hon inte kommer orka och att vi måste dra ner å tempot. Flera andra bifaller. Det är alltså inte bara jag, tänkte jag lättat. Med det så lättar tycket en aning och jag får oxå hjälp av en Micke i klungan så jag slipp dra några varv så jag fick återhämta mig. Tack Micke. <3
Straxt innan första depåstopp i Gränna fick vi dessvärre en krash. Långt bak i ledet var det någon som körde in i någon annan och tre stycken cyklister blev skadade. En av dessa fick bryta. Hörde att det det var skador på cykeln som gjorde att han inte kunde fortsätta. Hoppas det gick bra med dig, du som fick bryta pga krashen. Två andra som var med i krashen fortsatte trots skador. En blödde ymningt från ett skapligt sår på hakan. Så lite otäckt ut. Och en annan (jag vet att du läser detta ;) ) skadade handleden och fick någon knäck på styret. Jäkla tuffingar ni är att ändå genomföra loppet. Hoppas det har gått bra med er - och era hojar.
Vi fick fart igen och det var inte långt till depån vid Gränna.
Depåstopp Gränna 06:10 (9 minuter efter tidplan)
Där behövde jag kissa och fylla vatten. Jag kastade min flaska till en kompis och ställde mig i en stessande lång toakö. Tack och lov rörde sig toakön rätt fort så besöket var snabbt avklarat. Det blev ett disiplinerat snabbstopp som planerat.
Vägen ner till Jönköping var tämligen händelselös, förutom ett par sköna uppförbackar. Vi slet fortfarade med att synka laget men efter Jönköping så blev det lite ordning på leden och det verkade som om medvinden gjode oss lite snällare och mer samarbetsvilliga. Helt plötsligt funkade allting. Kommunikationen gick igenom. Skiften funkade. De som drog höll en jämnare takt och vi kunde hålla en jämnare hastighet. Himmelriket å jorden! Shit vilken känsla de var när allting funkade.
Jag tänkte på det här med vätsketillförsel. Inte för mycket och inte för lite. Hur mycket är det? Jag bestämmde mig för att det är max en 0,75-flaska på 6 mil (vilket motsvarade mina motivations-etapper (5x6)) Strategin funkade. Det gick åt 4 flaskor på hela rundan. Jag behövde inte gå på toa mer än den gången i Gränna. Angående övrig energiintag hade jag gjord tre påsar, en för varje 10-milare, som fick plats i ramväskan. I varje påse hade jag delat upp bars i små mumsbitar och rekommenderat antal GT + gel och annat som ingick i VR-paketet. Det funkade oxå rätt bra men jag blev hungring innan sista depån och det var lite störigt. Jag skulle plockat på mig en banan eller en bulle (Inga jävla bullar! :DD Sorry. :DD Väldigt internt skämt) och sparat i fickan.
Depåstopp Hjo 09:31 (8 minuter efter tidplan) Vi stannade i en snabbdepå bara för att fylla vatten efter Hjo.
Några mil innan sista depåstoppet som var planerat i Boviken blev det påtagligt att vissa började krokna medan en vissa andra i gruppen hade mycket krafter kvar. Några ville stanna redan i Karlsborg i stället. Alltså tidigare än planerat och några lobbade för att köra den sista biten utan några fler stopp alls. Det blev bestämmt att gruppen skulle delas upp och jag fick genomgå ett smärre mentalt krig innan jag bestämde mig hur jag skulle göra. Jag var hungrig och började bli lite kissnödig samtidigt hade det varit skönt med en kort benstäckare. De flesta av mina vänner från HCK sa att de skulle stanna. Jag ville ju hänga med dem. Samtidigt ville jag ju ha chans på att komma i mål på under 10 timmar och då skulle jag inte ha råd med några fler stopp. Efter en stunds inre krigande bestämde jag mig i alla fall att inte stanna utan hänga med snabbgruppen. Timo. Du är fortfarnade skyldig mig en Bar ;) Jag lyckades hänga med i snabbgruppen ett par mil men blev avhäng någonstann innan depån i Boviken, där jag bestämde mig för att gå in för att fylla på med enegi. Jag rullade in och tänkte glida förbi lite snabbt och lätt bara fånga en banan och eventuellt en bulle i flykten och dra vidare. Jag behövde inte (längre) gå på toa men jag fylde vatten. Såg att de hade saltgurka och trots att jag vanligtvis inte äter saltgurka så verkade det locknde att prova. Det stod en farbor där och åt. Han stoppade fingarna i hinken. Tog en gurkbit. Stoppade den i munnen. Slikade av sina fingrar. Stoppade fingararna i hinken. Repeterade. Jag väntade på att han skulle ta färdigt. Farbron hade inte så brottom. Jag hade väl rätt kort till stubinen och sa till slut till honom "Ta vad du ska ha och gå!!!" Han blev så klart skitsur och menade att jag skulle parkera cykeln som alla andra. Huff. Lite känsligt läge alltså. Jag sträckte mig över gubben tog en grabbanäve gurka så det skvätte och drog vidare. Saltgurkan var faktiskt rätt god just då.
Passerade (strax efter) Hammarsundet (enligt säker källa) 12:09 (7 minuter efter plan)
Efter att ha blivit avhäng fick jag ju köra solo. Här fick jag verkligen börja bita ihop då krafterna började sina och jag fick tättare och tätare mellan bonk-känningarna. Hittade lite spontanklungor jag kunde hänga på här och där. Men det var inte lätt att hitta någon som hade passande tempooch förmodligen var jag rätt ojämn själv gällande hastigheten. Jag var nere på frustrerande 20-25km/h av och till. Jag ville inte titta på klockan utan tänkte att jag kör så hårt jag kan. Mer kan jag inte göra. Sista 20 km var jag så nära väggen att jag önskade nått kunde gå sönder på cyklen. Jag hade nöjt mig med en simpel punka, bara jag fick stanna. Mina kroppsdelar började säga upp sig en efter en. Sovande och bonkade cyklister kantade vägen. De satt och låg i diket om vart annat hela vägen de sista milen innan mål. Jisses vad jag var lockad att bara rulla rakt ner i diket och välta ner i gräset. Någon mil innan mål hittade jag en ladugårdsvägg som jag tog rygg på. Jag annonserade min närvaro men fick inget svar. Han gav sitt tysta medgivande och ångade på i 35-40km/h sista biten. Jag låg 1 cm bakom. Tack för draghjälp du okända.
Tillslut rullade jag över mållinjen. Jag hade ingen kraft att klicka ur så jag styrde cyklen mot staketet och bara stannade och lutade mig mot det en liten stund. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Eller kräkas. Jag fann lite kraft att få ur fötterna och jag kom av cyklen och kunde stappla iväg mot mat och öl. Jag hittade min grupp och det blev lite sol och utbyte av upplevelser och många gapflabb.
Ber om ursäkt för den suddiga bilden. Det hade kommit fukt i kameran.
Fyra stycken ur gruppen, som från början var 31 st, kom i mål på sub10. Jag kom i mål på 10:07 (8 minuter efter plan)
Jag får väl ändå säga att jag är nöjd även om jag inte grejade sub10. Så nu sitter jag här med en präktig förkylning och planerar nästa års VR :D
Fast innan dess är det ju CV.
Mot nya äventyr
Edit:RR :)