Hej! Jag glömde lite bort den här tråden när jag fick lite mer ordning på cyklandet. Jag bytte pedaler efter några rundor med cykelskor, fixade inte att vara fastspänd.
Så bytte till ett par mtb-pedaler.
Har haft det rätt besvärligt överlag med cyklingen. Att cykla på landsväg har inte varit några problem, men bor mitt i Malmö och har behövt cykla mycket genom städer i mina rundor och folk kan verkligen inte bete sig i trafiken, varken gångtrafikanter, andra cyklister eller bilister i städer. Har varit rädd, ledsen och varit mycket ångest. Har även haft problem med att jag fått skavsår i skrevet. Jag fick hjälp av cykelhandlaren som servat min cykel med att vinkla sadeln ordentligt och justera styret.
Men sen när jag väl cyklade tjejvättern så var det värt alla tårar och ångest! Trots att det blåste kraftig motvind första 1/3 (Är van vid det från rundorna här i Skåne), trots att jag inte vågar cykla så fort i nedförsbackarna och trots regn sista 1/3 så hade jag en fantastisk runda! Allt var så bra organiserat och alla medcyklister skötte sig otroligt bra och alla visade fin hänsyn till varandra.
Det var även fint för mitt självförtroende att jag cyklade om massor av människor men blev själv omcyklad av väldigt få.
Jag kom i mål på 4h 23 minuter vilket jag år väldigt nöjd med! Jag stannade i alla depåer och åt bulle och banan, drack kaffe och blåbärssoppa. Grät av glädje när jag gick i mål, jag är så stolt över mig själv. Hade mer i benen men inte mer i huvudet kände jag.
Är väldigt glad och stolt att jag klarade det trots att jag insett att jag är för mesig för denna sporten, jag tycker inte om att cykla så fort vilket ju faktiskt verkar vara poängen men landsvägscykling.
Men det har varit ett utvecklande och lärorikt äventyr och jag tackar för all hjälp jag fått här!
Kommer absolut fortsätta cykla men i andra sammanhang och på annan typ av cykel!
