Fältprästen skrev:
-------------------------------------------------------
> Vitaliserande att se att en utbrytning ger
> utdelning, både i herrarnas och damernas lopp.
> Och slippa se alla dessa tråkiga klungspurter,
> där segraren knappt gjort ett skit under hela
> loppet.
Håller med om att det var kul att se lyckade utbrytningar.
Men att vinna en klungspurt efter 25 mil är inte att pissa på. Först och främst ska man hänga med hela vägen, och de riktiga spurtraketerna kan ju få slita så fort det lutar mot en aning. Sen ska man placera sig långt fram, på rätt rulle. Samma rulle som ett tiotal andra adrenalinstinna alfahannar siktat in sig på. Nu ligger du säkert i 50 knyck, käkar styrlinda och hoppas att du inte ska behöva slicka asfalten. Och när du nu närmar dig linjen så är tanken att du ska ÖKA hastigheten ännu mer. Och för att kunna göra det behöver du köra om dina konkurrenter, och då får du vind på näsan. Vind på näsan är det värsta en spurtare vet. Och så har du några sekunder på dig. Sen förlorar du oftast ändå. Om du inte heter Mario, Eric, Allesandro, Tom eller Mark.
Jag gillar klungspurter, de är hårda spurtarna. Precis som attackcyklister och bergsspecialister.