Vilken svensk menar du skulle kunna sätta in en sådan monsterattack? SOK gör fel att inte skicka några svenska cyklister, men ett svenskt lag hade inte gjort några som helst intryck på denna typ av bana med tanke på vilka lag som stornationerna mönstrar.
Ingen. Jag formulerade mig medvetet provokativt för att illustrera en poäng. Det grundläggande problemet är att UCI har låtit sin vilja att sprida sporten globalt gått ut över det sportsliga vid stora mästerskap. Varje mästerskap uppstår den här diskussionen av en anledning. Många kompetenta cyklister blir åsidosatta.
Ludvigsson skulle kunna tas med utifrån framtidskriteriet och för att banan är som gjord för en opportunistisk attack. Många av de hårdaste bergsetapperna i de senaste årens grand tours har vunnits av utbrytare; utbrytare som är åkstarka på platten och kompetenta uppför (precis som Ludvigsson). Stephen Cummings, som liknar Ludvigsson i många avseenden, har lyckats vinna stentuffa bergsetapper i tuffast tänkbara konkurrens. Det faktum att det är över två mil från sista toppen till mål kan också öka oviljan bland favoriterna att samarbeta för att hämta in en utbrytning (i sista berget har Stannard et al bränt ut sig).
Att toppnationerna som mest får ha med fem cyklister minskar också deras förmåga att kontrollera loppet. Slutligen handlar det om tur. Linjelopp är till sin natur svårkontrollerbara (även på tuffa banor). Tittar man historiskt på resultatlistorna från OS-linjeloppen är de nedlusade med favoriter, men det förekommer undantag (vem trodde Lagutin skulle komma femma i senaste OS?). Jag inser att SOK inte kan ta ut idrottare på tur, men jag menar att man inte endast kan glo på en resultatlista för att bedöma en hjälpryttares (som Ludvigsson är) möjlighet att placera sig bra.
Sannolikt kan liknande argument göras för mängder av aktiva i andra idrotter. Förmodligen är jag helt verklighetsfrånvänd i min lilla cykelbubbla. Jag tycker bara det vore så kul att kunna heja på en svensk även i herrloppet.