Det är skillnad på jobb. För vissa går det säkert utmärkt att ha hela livet i datorn. För andra är det svårare. Ingår problemlösning och förbättring i arbetet tycker jag att det är svårt att hantera det abstrakt i datorn. Jag vill ha både prylar, verktyg, papper och penna till hands. Dessutom har allehanda kartongbitar, pumpar, tejp, gem, gummisnoddar, slangar och allt möjligt annat ingått i processen. I det jobb jag har idag skulle jag kunna sortera bort massor med saker, men inte i en del tidigare jobb jag haft. Men även nu händer det att folk efterlyser att få fram det nya okända för att få bort bekymmer och brister i verksamheten.
Om man omsätter det till Happy tror jag tex inte att vi hade fått se resultaten som EST och PiPPiW producerar om de inte hade haft tillgång till alla led i processen. Ingen av dem verkar vara främmande för arbete med datorer och mjukvara heller för den delen. Den gemensamma nämnaren vill jag påstå är tillgång till förståelse och kunskap inom många led. Skulle bli ytterst förvånad om deras skrivbord är helt tomma och alltid har varit det.
Två talesätt att roa sig med.
Om röriga skrivbord tyder på röriga människor, vad tyder då tomma skrivbord på?
Hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete.
Ja, jag vet att jag verkar vara en bakåtsträvare, men det är mest att man sett så mycket korkade modenycker under årens lopp.
Edit: Såg inte T-bones inlägg. Mycket vettigt där som inte går i samma linje som min. Men jag tror att det fria fikamötet innehåller en hel del av kommunikationen om man tillåter det att både räcka till paus och fritt arbete. Personligen tappar jag ibland min tråd och börjar lösa någon annans om jag inte kan slippa att höra samtalet om problemet som inte berör mig.
