Jag led verkligen med dig igår när jag läste ditt inlägg. Visst, det är "bara" en förkylning, men det finns få saker som är så frustrerande som att inte få träna. Jag lever inte själv som jag lär när det gäller att respektera alla råd om vila när man är sjuk, men så har jag också vid flertalet tillfällen bittert fått erfara att det straffar sig att börja träna för tidigt, eller träna när man är krasslig. Om det är en virusinfektion, vilket det oftast är i början åtminstone, så funkar ju inte antibiotika, utan det gäller att ta det lugnt. Jag hade en långdragen förkylning förra året, 11 veckor! Tränade så fort jag kände mig bättre någon dag, för att sen åka på ett bakslag, kom som ett brev på posten. Det ena viruset avlöste det andra, och så höll det på. Till slut åkte jag in till akuten, psykiskt knäckt, och tänkte att jag vägrar gå därifrån utan att ha fått hjälp. När jag sedan kom in mötte jag en läkare som kände igen mig. Han log stort och sa, "jaha, det är du som brukar träna sjuk". Men det är en annan historia. Hur som helst, om din förkylning skulle envisas och det fortfarande skulle visa sig vara ett virus, så finns det hjälp att få. Jag blev hemskickad med en kortisonkur på en vecka av hästdos-slaget (tabletter som man löser upp i vatten), astammediciner som vidgade luftvägarna (jag har ingen astma annars), plus kortison spray, Rhinocort, för bihålorna och en kortisonvariant, Pulmicort, för luftvägarna. Det tog några dagar, sen var jag helt bra! Du verkar vara på bättringsvägen, så ge det hellre en dag extra än att göra som jag, börja träna innan du känner dig helt bra. Om inget annat fick du ju här ett avskräckande exempel på hur det kan gå annars. Krya på dig!
