[OT] Bryta tröstätavana

ol__

Aktiv medlem
[OT] Bryta tröstätavana
Hej Happy!

Nu gör jag såhär. Jag startar en tråd. Vet inte helt var det tar vägen, kanske det är bra att bara få bikta sig. För när den 200 gram chokladkakan som jag bara skulle smaka en bit av försvann inom en kvart så tyckte jag inte ens det var gott. Det känns mest kvalmigt. Jag måste få en förändring i mitt beteende.

Försök att summera senaste åren kort: Tror egentligen det kanske började runt 2018. Tog tjänstledig för en utlandstjänst som visade sig vara något annat än jag trott. Gav väldigt lite stimuli och utveckling, tvärtemot förväntan. Min mentala hälsa fick sig en knäck, och någonstans där tror jag att tröskeln för sötsaker sänktes. Flyttade hem till Göteborg och något år senare flyttade jag till Norge, strax före pandemin. Ny stad, nytt land och isolation tog hårt på min mentala hälsa. Blev sjukskriven för depression en period där. Sen kom barnen, det första med kolik och dålig sömn första året, det andra har vi fortfarande sömnutmaningar med efter två år. Vidare har min sambo haft utmaningar, bland annat en olycka som gav hjärnskakning, som gjort att jag i perioden nästan känt mig som ensammastående pappa (ingen skugga kastad på henne, hon är en krigare). Tid för egen återhämtning och mental återuppbyggnad är extremt begränsad.

Kanske anledning och historia i och för sig inte spelar så stor roll. Ville lufta när jag ändå skriver av mig. Problemet är att jag under dessa perioder av nedstämdhet och/eller hög belastning anskaffat mig en väldigt dålig vana av att tröstäta, främst godis och kakor. En hel stor chokladkaka försvann alltså tidigare idag. En dag tidigare i veckan så reste jag mig från kontorsstolen och gick till kvartersbutiken och köpte 3 hg lösgodis. Jag bara gjorde det, knappt utan att tänka. Den påsen tog slut under dagen.

Nu är jag av kroppsmodell som jag äta mycket utan att det syns. Men jag tränar inte längre, cyklar bara för transport till jobb, och passerade nyligen 40. Det börjar trots allt synas lite på magen, men framförallt borde jag väl få förändring för att minska risk för framtida sjukdomar samt ta hand om mina tänder.

Den mentala hälsan är väl på rätt väg. Till sommaren flyttar vi hem till Sverige, till Småland, närmare vänner och familj. Men jag tröstäter fortfarande.

Så, vad tror ni? Vad är vinnande upplägg för att sluta tröstäta? Och börja träna? Någon med liknande erfarenheter?

Jag tänker jag testat detta, att dela med mig av problemet. Då kanske jag påminns när jag tittar in här och får lite mer hävarm på mig själv att förändra mitt egna beteende.
 
[OT] Bryta tröstätavana
För mig som hade ett ohälsosamt förhållande till alkohol pga olika svåra trauman = självmedicinering så bröt jag det med att byta mot något annat. Jag tog upp tävlande med radiobilar igen. Samt även så gick jag i kbt typ två år. Men för att bryta ett mönster lär man vara lite påhittig. Vanan är fruktansvärt stark men ej omöjlig att bryta. Detsamma gäller snusare och rökare. Nikotinsuget släpper ganska fort men vanan håller i länge. Jag kan än i dag tänka på att åka in på systemet när livet pissar på mig, men så kommer jag på mig själv och åker och tränar radiobil istället! 😅
 
[OT] Bryta tröstätavana
Är du säker på att det bara är "tröst" då, och inte rent sockerberoende? På samma sätt som andra beroenden (alkohol, nikotin, med mera) så kan det lura hjärnan såpass att det blir nåt som liknar en psykisk sjukdom där man rent fysiskt verkligen inte kan låta bli, hur mycket man än vill. Socker är ju ett jäkla elände i största allmänhet, så det är nog läge att försöka sluta helt med det. Kanske byta mot nåt annat, åtminstone tillfälligt.

Terapi är inte dumt heller som nämnts ovan. Du har ju i alla fall tagit ett stort kliv åt rätt håll med den här tråden. Klapp på axeln!
Själv har jag lätt att bli apatisk och då i dåliga stunder ta till saker jag inte borde. Då är det bra att ha en lista med grejer man borde göra istället. Kommer man inte på nåt så funkar det nästan alltid att ta en promenad eller cykeltur, gärna utan nåt specifikt mål. Bara för att röra om i skallen lite.
 
[OT] Bryta tröstätavana
Hade inte alls lika tufft men senaste barnet sov "typ aldrig" i tre år. Vi turades om att sova på soffan med öronproppar varannan natt. Fortfarande inte optimalt men bra mycket bättre än två svintrötta surisar...

Mitt bästa småätartips är att antingen mealpreppa nåt nyttigt, typ "muffins" på keso och ägg, kokt småpotatis eller annat som är nyttigt / mättande. Om jag inte äter en vettig frukost så jag står mig till 11-12 så köper jag också kakor i fiket på jobbet. Hemma har jag alltid nåt "bättre" förberett i kylen.
 
[OT] Bryta tröstätavana
Är du säker på att det bara är "tröst" då, och inte rent sockerberoende? På samma sätt som andra beroenden (alkohol, nikotin, med mera) så kan det lura hjärnan såpass att det blir nåt som liknar en psykisk sjukdom där man rent fysiskt verkligen inte kan låta bli, hur mycket man än vill. Socker är ju ett jäkla elände i största allmänhet, så det är nog läge att försöka sluta helt med det. Kanske byta mot nåt annat, åtminstone tillfälligt.

Terapi är inte dumt heller som nämnts ovan. Du har ju i alla fall tagit ett stort kliv åt rätt håll med den här tråden. Klapp på axeln!
Själv har jag lätt att bli apatisk och då i dåliga stunder ta till saker jag inte borde. Då är det bra att ha en lista med grejer man borde göra istället. Kommer man inte på nåt så funkar det nästan alltid att ta en promenad eller cykeltur, gärna utan nåt specifikt mål. Bara för att röra om i skallen lite.
Jo, tror definitivt det rör sig mot ett beroende/missbruk. Det kanske började som tröst, men det är nog andra mekanismer iblandade nuförtiden.

Jag har på senare år nått självreflektionen att jag har en "fallenhet" för att blir nedstämd, om man kan säga så. Mitt verktyg emot det har oftast varit cykling och delvis annan träning. När jag tappat detta har jag också tappat detta som verktyg, och då menar jag utöver påfyll and endorfin och dopamin.
 
[OT] Bryta tröstätavana
Jag hakar på tråden. Jag känner igen mig i mycket av det du skriver. Jag har också lätt för att överäta olika saker när livet känns motigt. Har tyvärr inte kommit på någon underkur som rår på problemet.
 
Tillbaka
Topp