[OT] Chans att rädda karriären?

[OT] Chans att rädda karriären?
K sa:
Jag hade en polare under gymnasietiden, för att vara mild i uttrycket så var han skitful. En annan polare, som ansågs vara en riktig hunk, störde sig på att den fule i stort sett varje helg hade med sig en ny tjej hem från krogen. Kanske framförallt för att han själv ALDRIG lyckades.
En kväll sitter vi och förkrökar varpå hunken frågar den fule hur faan han gör. Den fule svarar -"jag går en runda och frågar om någon ska med hem".

Haha!
 
[OT] Chans att rädda karriären?
geologen sa:
daikai1 sa:
geologen sa:
Jag tror absolut att jag skulle ha stor nytta av att gå till en psykolog. Nån föreslog det för nåt dussin sidor sen i tråden, och jag avfärdade det väl den gången. Nu inser jag mer och mer hur bitter, otrevlig och lättirriterad jag är i vardagen, på grund av min jobbsituation och den ekonomiska misären som den medför. Och att jag nog skulle må bra av hjälp utifrån. När man fastnat i leran går det inte att komma loss genom att dra i stövelskaften...

Det ironiska är att jag inte har råd att gå till en psykolog.

Går att få psykolog via landstinget, ruskigt dåligt med tid dock, men prata med vårdcentral om hur du mår, så kanske du får en remiss dit

Jo, men jag måste ta ledigt från jobbet för det. Det är där det blir dyrt!


Det låter verkligen som att du är problemfokuserad. Där andra ser möjligheter och försöker ge dig hjälp ser du bara nya problem. Antingen är du i en tillfällig svacka eller så har du ett tankeschema som ofta leder in dig i negativa tankebanor. Vad du skriver nu är att du inte har råd att ta tag i dina problem. Om du verkligen tror på det så är det inget att göra. Jag tror dock att du måste förändra din situation i grunden.

Jag var i liknande situation som du vad gäller jobbet för några år sedan (dock inte alls lika velig och vad väder verkar negativ). Jag sa upp mig utan att ha något annat. Det var det bästa jag gjort på mycket länge. Du har bara ett liv kompis.
 
[OT] Chans att rädda karriären?
Akoa sa:
Jag sa upp mig utan att ha något annat. Det var det bästa jag gjort på mycket länge. Du har bara ett liv kompis.

Nu i augusti tog lönen slut den 18:e. Jag fick låna av mig själv, från det jag satt undan till kvarskatten som ska betalas i november.
Förhoppningsvis blir det inte lika illa nu i september.

Att säga upp mig utan att ha nåt annat, vad skulle det hjälpa? Ska jag sluta äta och flytta till ett tält?
 
[OT] Chans att rädda karriären?
geologen sa:
Akoa sa:
Jag sa upp mig utan att ha något annat. Det var det bästa jag gjort på mycket länge. Du har bara ett liv kompis.

Nu i augusti tog lönen slut den 18:e. Jag fick låna av mig själv, från det jag satt undan till kvarskatten som ska betalas i november.
Förhoppningsvis blir det inte lika illa nu i september.

Att säga upp mig utan att ha nåt annat, vad skulle det hjälpa? Ska jag sluta äta och flytta till ett tält?

Vad har du för lön och utgifter då? jobba 7-16 och inte ha råd över hela månaden låter sådär :/
du borde ju iallafall få ut 15-16kkr efter skatt, kanske se över utgifter?
 
[OT] Chans att rädda karriären?
Du skriver om kvarskatt och sjukdagar, får man fråga vilken anställningsform du har? och drar inte arbetsgivaren korrekt preliminärskatt? Sedan har jag för mig att karensdagen inte gäller vid återinsjuknande (inom en viss tid, kan det vara två veckor?)
 
[OT] Chans att rädda karriären?
Jag och en vän sökte jobb ungefär samtidigt för några år sedan och insåg då att vi läste annonser helt olika. Hon letade upp saker i annonsen som gjorde henne okvalificerad, jag letade upp saker i annonserna som gjorde att jag passade...

Alltså, ett "problem" och hon kände att den passade dåligt. Ett rätt (även om resten inte stämde) och jag övervägde att söka.

Än i dag för jag ungefär likadant... Söker det jag vill ha snarare än att gå på vad rekryteraren har målat upp för drömkandidat. Har gett mig ett jobb jag trivs med och en fortbildning av chefens chef då jag sökte just chefsposition, men var för orutinerad och okvalificerad för, men där min personlighet uppenbarligen stämde.

I övrigt kan jag bara hålla med flera innan... Tråden blir lite konstigt intressant, samtidigt som den borde må bäst av att få dö.
 
[OT] Chans att rädda karriären?
smurfarfrasse sa:
Du skriver om kvarskatt och sjukdagar, får man fråga vilken anställningsform du har? och drar inte arbetsgivaren korrekt preliminärskatt? Sedan har jag för mig att karensdagen inte gäller vid återinsjuknande (inom en viss tid, kan det vara två veckor?)

Jag har en tidsbegränsad anställning med månadslön. Vad nu det har med nåt att göra...?

Kvarskatten är ett resultat av dels dålig princip hos Skatteverket (tidigare jämkning ligger kvar efterföljande år, dvs "opt out" i stället för det rimliga "opt in"), dels att jag inte läste ordentligt när det kom nåt papper om det i början av året. Det spelar inte så stor roll egentligen. Jag hade ett ackumulerat överskott i början av året som ju uppstod som en konsekvens av att för lite skatt drogs. Satte undan beloppet redan i våras på ett separat konto.

Det blir alltid en ny karensdag om det inte är nån enstaka dag mellan, och det dessutom är samma sjukdom. Om jag har migrän på måndag och sen får migrän igen på fredag blir det två karensdagar om jag skulle behöva vara hemma. Men nu var det inte det som var problemet, utan flera dagars frånvaro pga förkylning. Lönen minskar ju en hel del på efterföljande sjukdagar.
 
Senast ändrad:
[OT] Chans att rädda karriären?
Edarion sa:
Jag och en vän sökte jobb ungefär samtidigt för några år sedan och insåg då att vi läste annonser helt olika. Hon letade upp saker i annonsen som gjorde henne okvalificerad, jag letade upp saker i annonserna som gjorde att jag passade...

Alltså, ett "problem" och hon kände att den passade dåligt. Ett rätt (även om resten inte stämde) och jag övervägde att söka.

Än i dag för jag ungefär likadant... Söker det jag vill ha snarare än att gå på vad rekryteraren har målat upp för drömkandidat. Har gett mig ett jobb jag trivs med och en fortbildning av chefens chef då jag sökte just chefsposition, men var för orutinerad och okvalificerad för, men där min personlighet uppenbarligen stämde.

Det handlar förstås om hur man är som person. Jag trivs inte med att ta plats, förhäva mig eller på andra sätt försöka framstå som störst, bäst och vackrast. Det finns redan alldeles för många såna typer i den här världen.

Problemet är väl att de som anställer förförs av just såna typer. Men tysta, snälla typer som kan göra ett minst lika bra jobb, går inte hem.
 
[OT] Chans att rädda karriären?
geologen sa:
Edarion sa:
Jag och en vän sökte jobb ungefär samtidigt för några år sedan och insåg då att vi läste annonser helt olika. Hon letade upp saker i annonsen som gjorde henne okvalificerad, jag letade upp saker i annonserna som gjorde att jag passade...

Alltså, ett "problem" och hon kände att den passade dåligt. Ett rätt (även om resten inte stämde) och jag övervägde att söka.

Än i dag för jag ungefär likadant... Söker det jag vill ha snarare än att gå på vad rekryteraren har målat upp för drömkandidat. Har gett mig ett jobb jag trivs med och en fortbildning av chefens chef då jag sökte just chefsposition, men var för orutinerad och okvalificerad för, men där min personlighet uppenbarligen stämde.

Det handlar förstås om hur man är som person. Jag trivs inte med att ta plats, förhäva mig eller på andra sätt försöka framstå som störst, bäst och vackrast. Det finns redan alldeles för många såna typer i den här världen.

Problemet är väl att de som anställer förförs av just såna typer. Men tysta, snälla typer som kan göra ett minst lika bra jobb, går inte hem.

Nej, det är inte det som är problemet! Din teori bygger på att vi som anställer folk inte är tänkande människor som analyserar de som söker jobbet...
Ingen har sagt att du ska förhäva dig och framstå som störst, bäst och vackrast - de som gör det sorterar iaf jag ut ganska snabbt - tillsammans med sådana som inte framstår som motiverade och intresserade.
Senaste personen jag skrev kontrakt med har inte tagit ut examen - i annonser skrev vi att vi ville ha högskole- eller civilingenjörer - men personen var intresserad, brann för det jobbet handlade om, och allmänt driven... Klart grabben ska få jobbet och visa vad han går för - än så länge är jag inte besviken, och en med fin meritlista och mycket högre löneanspråk hade inte gjort jobbet bättre
 
[OT] Chans att rädda karriären?
Visst, alla är kanske inte lika lättlurade, men med tanke på vilka äggskallar jag träffat på både bland kollegor och i vardagen i övrigt, personer som nån ju måste ha anställt eftersom de är anställda, så finns det tillräckligt många anställare som köper tramset.
 
[OT] Chans att rädda karriären?
geologen sa:
Edarion sa:
Jag och en vän sökte jobb ungefär samtidigt för några år sedan och insåg då att vi läste annonser helt olika. Hon letade upp saker i annonsen som gjorde henne okvalificerad, jag letade upp saker i annonserna som gjorde att jag passade...

Alltså, ett "problem" och hon kände att den passade dåligt. Ett rätt (även om resten inte stämde) och jag övervägde att söka.

Än i dag för jag ungefär likadant... Söker det jag vill ha snarare än att gå på vad rekryteraren har målat upp för drömkandidat. Har gett mig ett jobb jag trivs med och en fortbildning av chefens chef då jag sökte just chefsposition, men var för orutinerad och okvalificerad för, men där min personlighet uppenbarligen stämde.

Det handlar förstås om hur man är som person. Jag trivs inte med att ta plats, förhäva mig eller på andra sätt försöka framstå som störst, bäst och vackrast. Det finns redan alldeles för många såna typer i den här världen.

Problemet är väl att de som anställer förförs av just såna typer. Men tysta, snälla typer som kan göra ett minst lika bra jobb, går inte hem.

Fel! Folk som gnäller och är allmänt bittra är de som får svårt. Jag har flera exempel på "tysta, snälla typer" som fått precis de jobb de vill och gör den med bravur. En är vännen i exemplet, som tog en tjänst på en arbetsplats där hon ville vara och sen tyst och snällt visat var hon går för. Nu är hon erbjuden den där tjänsten hon tittar på några år... Hon behövde aldrig söka, utan blev handplockad.
 
[OT] Chans att rädda karriären?
En annons är ingen kravlista, det är en önskelista, och långt ifrån alltid är den som uppfyller alla punkter på kvalifikationer rätt person....

Vissa yrken kan så klart ha vissa kvalifikationskrav - du kan inte jobba som sjuksköterska utan utbildning, eller läkare... Iaf inte i teorin, sedan att kontrollerna verkar vara lite dåliga så att förfalskade legitimationer slinker igenom är en annan femma...
Eller bussförare utan körkort kan också vara dumt...
 
Senast ändrad:
[OT] Chans att rädda karriären?
Edarion sa:
geologen sa:
Edarion sa:
Jag och en vän sökte jobb ungefär samtidigt för några år sedan och insåg då att vi läste annonser helt olika. Hon letade upp saker i annonsen som gjorde henne okvalificerad, jag letade upp saker i annonserna som gjorde att jag passade...

Alltså, ett "problem" och hon kände att den passade dåligt. Ett rätt (även om resten inte stämde) och jag övervägde att söka.

Än i dag för jag ungefär likadant... Söker det jag vill ha snarare än att gå på vad rekryteraren har målat upp för drömkandidat. Har gett mig ett jobb jag trivs med och en fortbildning av chefens chef då jag sökte just chefsposition, men var för orutinerad och okvalificerad för, men där min personlighet uppenbarligen stämde.

Det handlar förstås om hur man är som person. Jag trivs inte med att ta plats, förhäva mig eller på andra sätt försöka framstå som störst, bäst och vackrast. Det finns redan alldeles för många såna typer i den här världen.

Problemet är väl att de som anställer förförs av just såna typer. Men tysta, snälla typer som kan göra ett minst lika bra jobb, går inte hem.

Fel! Folk som gnäller och är allmänt bittra är de som får svårt. Jag har flera exempel på "tysta, snälla typer" som fått precis de jobb de vill och gör den med bravur. En är vännen i exemplet, som tog en tjänst på en arbetsplats där hon ville vara och sen tyst och snällt visat var hon går för. Nu är hon erbjuden den där tjänsten hon tittar på några år... Hon behövde aldrig söka, utan blev handplockad.

Nu pratar vi om olika saker här. Jag menar i ansökningsprocessen och under intervjun. Det du beskriver är ju nån som tog nåt "sämre" jobb under tiden och väntade på sin tur.
 
[OT] Chans att rädda karriären?
e120guru sa:
En annons är ingen kravlista, det är en önskelista

Nej, det har ältats till förbannelse här. Men likväl är det ju så att många, kanske de flesta, annonser jag läser, har krav som är fullt möjliga för väldigt många att passa in på till fullo. I många fall känner jag just såna personer. Om jag då kanske passar in på en av tio saker, nätt och jämnt, varför ska då jag slösa tid på att söka? Det kommer ju vara 75 andra som är mer kvalificerade som söker.

Vad jag menar är att det väl är bättre att jag lägger tiden på att söka jobb jag åtminstone till största delen uppfyller kraven för, eftersom det är väldigt tidskrävande att söka jobb. Det handlar om ett par timmar per ansökan.
 
Senast ändrad:
[OT] Chans att rädda karriären?
e120guru sa:
geologen sa:
Edarion sa:
Jag och en vän sökte jobb ungefär samtidigt för några år sedan och insåg då att vi läste annonser helt olika. Hon letade upp saker i annonsen som gjorde henne okvalificerad, jag letade upp saker i annonserna som gjorde att jag passade...

Alltså, ett "problem" och hon kände att den passade dåligt. Ett rätt (även om resten inte stämde) och jag övervägde att söka.

Än i dag för jag ungefär likadant... Söker det jag vill ha snarare än att gå på vad rekryteraren har målat upp för drömkandidat. Har gett mig ett jobb jag trivs med och en fortbildning av chefens chef då jag sökte just chefsposition, men var för orutinerad och okvalificerad för, men där min personlighet uppenbarligen stämde.

Det handlar förstås om hur man är som person. Jag trivs inte med att ta plats, förhäva mig eller på andra sätt försöka framstå som störst, bäst och vackrast. Det finns redan alldeles för många såna typer i den här världen.

Problemet är väl att de som anställer förförs av just såna typer. Men tysta, snälla typer som kan göra ett minst lika bra jobb, går inte hem.

Nej, det är inte det som är problemet! Din teori bygger på att vi som anställer folk inte är tänkande människor som analyserar de som söker jobbet...
Ingen har sagt att du ska förhäva dig och framstå som störst, bäst och vackrast - de som gör det sorterar iaf jag ut ganska snabbt - tillsammans med sådana som inte framstår som motiverade och intresserade.
Senaste personen jag skrev kontrakt med har inte tagit ut examen - i annonser skrev vi att vi ville ha högskole- eller civilingenjörer - men personen var intresserad, brann för det jobbet handlade om, och allmänt driven... Klart grabben ska få jobbet och visa vad han går för - än så länge är jag inte besviken, och en med fin meritlista och mycket högre löneanspråk hade inte gjort jobbet bättre
+1000
Men Geo vill inte ta till sig detta, utan alla råd som går utanför Geo's synsätt är främmande/skrämmande & tom felaktiga.
Geologen, se möjligheter istället för problem! Folk ger dig massvis av bra råd hur du skall agera, du letar reda på en artikel som då skall stärka din synpunkt om att samtalet inte är vktigt, men även den artikel visar att specifika frågor leder dig högre upp i ansökningshögen! Så sök jobb, var aktiv i din sökprocess, skicka spontanansökningar, ring företag & fråga om tjänster eller berätta att du gärna skulle vilja arbeta där!
 
[OT] Chans att rädda karriären?
sen är det ju väldigt mycket kontakter också...

var på kommunen/anläggningar och de rekryterade för en tjänst... personen som fick den hade "redan fått den" när den kom ut på platsbanken då de kände varandra och han hade ett liknande jobb i grannkommunen.

fick dock läsa några ansökningar, de fick in 80 ansökningar och kanske 10st var seriösa
 
[OT] Chans att rädda karriären?
Och trots att motsatsen är bevisad många gånger så insisterar du på att man absolut inte ska visa sig intresserad och framåt - för då måste man per automatik förhäva sig? Trots att många, mig själv inkluderad, visat gång på gång fall där - på pappret - underkvalificerade fått jobbet framför de med rätt kompetens för att de var rätt person och visade ett intresse som vissa andra inte gjorde....

Jag begriper verkligen inte hur man kan vara så principfast vid en så, för sin egen del, skadlig princip... Jag får lite självskadevibbar av hela grejen... Kan det vara så att din misär med jobbsökandet egentligen är ett sätt att få andra problem att kännas mindre?
 
[OT] Chans att rädda karriären?
Jag menade inte att samtalet inte kan vara viktigt, men min poäng var att det sannolikt gör mer skada än nytta att ringa om man inte har nåt att säga. Dvs, utan att ha konkreta, trovärdiga/ärliga frågor, som är rimliga i det skedet av processen, så blir det bara falskt och negativt. Om ett samtal stjälper mer än det hjälper ska nog bäst undvikas.
 
[OT] Chans att rädda karriären?
daikai1 sa:
sen är det ju väldigt mycket kontakter också...

Jo, jag har fått ett par jobb via kontakter genom åren, så visst är det så.

Sen ska man ha gott minne också. En bekant erbjöd sig att snacka med sin chef på ett georelaterat företag nyligen. Några dagar senare sa han att han hade gjort det och att chefen hade sagt att jag skulle mejla ett CV. Tror ni jag kom ihåg det? Kom väl på det 3-4 veckor senare, och då hade det bara varit pinsamt att skicka in det. Det vore att säga "Hej, jag vill jobba hos er, men jag är så glömsk att jag missar viktiga saker!" och det är ju ingen hit.
 
[OT] Chans att rädda karriären?
geologen sa:
Nej, det har ältats till förbannelse här. Men likväl är det ju så att många, kanske de flesta, annonser jag läser, har krav som är fullt möjliga för väldigt många att passa in på till fullo.

Ja, ingen har sagt att önskelistan ska vara omöjlig att uppnå... Sedan jag anställde senaste killen så har jag säkert avfärdat iaf 10 personer som uppfyllt önskelistan, i vissa fall överträffat dem - ingen av de personerna har varit folk jag vill ha i teamet, antingen på grund att att de vid intervjun kännts som ganska negativa personer, eller folk som rent allmänt varit ointresserade - den typen av personer som gärna suttit på Ericsson anonyma i en korridor.
 
[OT] Chans att rädda karriären?
geologen sa:
Jag menade inte att samtalet inte kan vara viktigt, men min poäng var att det sannolikt gör mer skada än nytta att ringa om man inte har nåt att säga. Dvs, utan att ha konkreta, trovärdiga/ärliga frågor, som är rimliga i det skedet av processen, så blir det bara falskt och negativt. Om ett samtal stjälper mer än det hjälper ska nog bäst undvikas.

Och det baserar du på alla de gånger du ringt och hört hur det går i processer och utryckt att det skulle vara väldigt kul och inspirerande att få träffa dem och sedan fått beskedet att du inte gick vidare i processen för att du ringde och störde?
 
[OT] Chans att rädda karriären?
e120guru sa:
Jag får lite självskadevibbar av hela grejen... Kan det vara så att din misär med jobbsökandet egentligen är ett sätt att få andra problem att kännas mindre?

Nej, det är det här som är mitt problem. Jobbet och ekonomin (som ju indirekt beror på jobbet).

Jag har det faktiskt väldigt bra i övrigt. Har flera fritidsaktiviteter jag trivs med (cykling, segling, styrketräning, pubquiz, sällskapsspel), är frisk för det allra mesta, har flera härliga vänner och många goa bekanta, bra relationer och tätt umgänge med föräldrar och syskon (och syskonbarn!), en lägenhet jag älskar.
 
[OT] Chans att rädda karriären?
geologen sa:
daikai1 sa:
sen är det ju väldigt mycket kontakter också...

Jo, jag har fått ett par jobb via kontakter genom åren, så visst är det så.

Sen ska man ha gott minne också. En bekant erbjöd sig att snacka med sin chef på ett georelaterat företag nyligen. Några dagar senare sa han att han hade gjort det och att chefen hade sagt att jag skulle mejla ett CV. Tror ni jag kom ihåg det? Kom väl på det 3-4 veckor senare, och då hade det bara varit pinsamt att skicka in det. Det vore att säga "Hej, jag vill jobba hos er, men jag är så glömsk att jag missar viktiga saker!" och det är ju ingen hit.

Du ville väl inte ha något jobb där, helt enkelt.
 
[OT] Chans att rädda karriären?
geologen sa:
daikai1 sa:
sen är det ju väldigt mycket kontakter också...

Jo, jag har fått ett par jobb via kontakter genom åren, så visst är det så.

Sen ska man ha gott minne också. En bekant erbjöd sig att snacka med sin chef på ett georelaterat företag nyligen. Några dagar senare sa han att han hade gjort det och att chefen hade sagt att jag skulle mejla ett CV. Tror ni jag kom ihåg det? Kom väl på det 3-4 veckor senare, och då hade det bara varit pinsamt att skicka in det. Det vore att säga "Hej, jag vill jobba hos er, men jag är så glömsk att jag missar viktiga saker!" och det är ju ingen hit.

Ojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojoj Oj...
Du vill ju inte ha ett nytt jobb.
Det där med självskadevibbar och att få andra problem att kännas mindre... Jotack.
Dags att skicka CVt nu kanske? Dags att säga "Hej jag vill jobba hos er".
 
[OT] Chans att rädda karriären?
e120guru sa:
Och det baserar du på alla de gånger du ringt och hört hur det går i processer och utryckt att det skulle vara väldigt kul och inspirerande att få träffa dem och sedan fått beskedet att du inte gick vidare i processen för att du ringde och störde?

Jag har ringt i det skedet vid ett antal tillfällen, förr om åren. Jag har inte fått nåt av de jobben. Och det kändes inte som om samtalet var särskilt välkommet. Jag tror inte att de spelade nån roll för resultatet iofs, för jag hade knappast fått jobben ändå. Detta var när jag nyss hade slutat plugga och sökte massvis med jobb som låg i närheten av vad jag hade pluggat.
 
[OT] Chans att rädda karriären?
geologen sa:
e120guru sa:
Jag får lite självskadevibbar av hela grejen... Kan det vara så att din misär med jobbsökandet egentligen är ett sätt att få andra problem att kännas mindre?

Nej, det är det här som är mitt problem. Jobbet och ekonomin (som ju indirekt beror på jobbet).

Jag har det faktiskt väldigt bra i övrigt. Har flera fritidsaktiviteter jag trivs med (cykling, segling, styrketräning, pubquiz, sällskapsspel), är frisk för det allra mesta, har flera härliga vänner och många goa bekanta, bra relationer och tätt umgänge med föräldrar och syskon (och syskonbarn!), en lägenhet jag älskar.

Men ta då tag i ditt problem istället för att älta en miljon dåliga ursäkter till att slippa ta tag i det... Du har ju fått en massa tips på hur du ska framstå som mer attraktiv att anställa än vad du hitintills lyckats visa dig. Och notera nu att det behöver inte betyda att du ska förhäva dig och framstå som bättre än vad du är, bara att du ska kunna visa att du inte bara söker för sökandets skull - och handen på hjärtat skulle du säga att alla där du har sökt jobb har fått en rättvisande bild av vem du är som person och hur du skulle fungera i deras team?
Men om du verkligen inte är mer intresserad än vad du ger sken av så kanske inte karriärbyte är något för dig.... Ledsen att säga det, men vissa personer är inte anställningsbara... Men jag får ändå en känsla av att det finns saker du intresserar dig för på ett sätt att du skulle kunna dra energi ur det till att utvecklas istället för att avvecklas...
 
[OT] Chans att rädda karriären?
Oskar sa:
geologen sa:
daikai1 sa:
sen är det ju väldigt mycket kontakter också...

Jo, jag har fått ett par jobb via kontakter genom åren, så visst är det så.

Sen ska man ha gott minne också. En bekant erbjöd sig att snacka med sin chef på ett georelaterat företag nyligen. Några dagar senare sa han att han hade gjort det och att chefen hade sagt att jag skulle mejla ett CV. Tror ni jag kom ihåg det? Kom väl på det 3-4 veckor senare, och då hade det bara varit pinsamt att skicka in det. Det vore att säga "Hej, jag vill jobba hos er, men jag är så glömsk att jag missar viktiga saker!" och det är ju ingen hit.

Du ville väl inte ha något jobb där, helt enkelt.

Alltså det här med vill och vill. Jag hävdar fortfarande att det är en försvinnande liten andel som brinner för ett visst jobb. Ibland stämmer det säkert, men de flesta vill bara ha ett bra kneg som ger pengar till räntan på huset. Det handlar nog om att båda sidor, arbetsgivare och arbetstagare, tar på sig samma "suspension of disbelief". Men jag kan ha fel. Jag hoppas jag har fel. Men jag befarar att jag har rätt.

Jag är så okunnig om vad för företag som finns, att jag omöjligen skulle kunna brinna för ett visst företag. De flesta är ju helt anonyma utanför den egna branschen. Är man då inte inne i branschen, är det väldigt svårt att känna till särskilt mycket om ett företag när man söker. Det man har att gå på är i grova drag annonsen (om man söker en annonserad tjänst) och företagets hemsida (som kan vara bra, men som lika gärna kan vara mycket bristfällig).

Om vi tar geobranschen som exempel, så skulle jag nog inte under pistolhot kunna räkna upp tio geoföretag i Sverige. Eftersom jag inte har några egentliga kontakter i den branschen är det svårt att ha koll. Jag känner till några som jag sökt hos, och så de stora teknikkonsultföretagen som ÅF och liknande, sen nåt enstaka som tidigare kurskamrater jobbat hos.
 
[OT] Chans att rädda karriären?
Och du... "vill inte ta plats"

44 sidor nu! Kom inte och säg att du INTE är uppmärksamhetssökande och INTE vill ta plats.

För övrigt är det samma sak... Hon tog ett jobb hon ville ha och siktade sedan på ett som det finns väldigt få av. Hon har även hunnit göra mycket nytta för både arbetslag och ledning genom sitt "tysta och snälla" arbete.

Varför går du till jobbet? Jag gör det givetvis för att få lön, men hade det bara vart för det kunde jag lätt tjänat mer på annat håll. Jag trivs sjukt bra och det känns sällan tungt när helgen är slut. Det påverkar hela livssituationen.
 
[OT] Chans att rädda karriären?
e120guru sa:
Ledsen att säga det, men vissa personer är inte anställningsbara...

Du har helt rätt, men inte i den betydelsen du nog avser, utan i en alternativ tolkning. Det jag egentligen är dålig på, och det är jag väldigt, väldigt dålig på, är att söka jobb. Och i det räknar jag in att hitta jobb att söka, hitta företag att spontanansöka hos, skriva ansökningsbrev, och sen göra allt det där oskrivna runt omkring som så många andra verkar ha lätt för men som känns onaturliga och oärliga för mig. Så i det avseendet är jag nog inte anställningsbar.

Vad jag däremot vet att jag är, är en bra anställd, när jag väl får chansen.
 
[OT] Chans att rädda karriären?
Edarion sa:
Varför går du till jobbet? Jag gör det givetvis för att få lön, men hade det bara vart för det kunde jag lätt tjänat mer på annat håll. Jag trivs sjukt bra och det känns sällan tungt när helgen är slut. Det påverkar hela livssituationen.

Absolut. Jag hade säkert kunnat hitta ett butiksjobb där jag hade kunnat tjäna betydligt mer än nu, till exempel. Men då med sämre villkor när det gäller arbetstider och så. Allt är en avvägning mellan olika saker. Jag har faktiskt gått ner i lön tre gånger. Först när jag lämnade mitt förrförrförra jobb 2013 och sen när jag blev uppsagd från mitt förra jobb 2014. Förrförrförra jobbet hade jag motsvarande 26 000 kr i månaden. Det förrförra gav som mest 23 000 kr. Det förra ca 22 500 kr. Mitt nuvarande 21 000 kr. Räknar man med lite inflation/lönehöjningar i övriga samhället handlar det om större skillnader i reallön.
 
[OT] Chans att rädda karriären?
Personerna jag avfärdar är just de som uppfyller kraven, men jobbar enbart för att "sitta av tiden" och leverera ungefär vad som förväntas...

Men på vår arbetsplats förväntas mer, man förväntas ha ett intresse och ha ett syfte... Värför går jag upp på morgonen för att gå till jobbet? Vad är mitt syfte... När man hittar företaget där ens syfte stämmer överens med bolagets syfte så kommer man jobba för det man tror på, och lönen blir en konsekvens - istället för de som jag avfärdar som har rätt kompetens, men som skulle jobba för lönen och resultatet förhoppningsvis tar företaget närmare att uppfylla sitt syfte...

Kan varmt rekommendera att investera 18 minuter i denna TED-talk på ämnet, fast att det handlar kanske mer om företagets roll i det hela: https://www.ted.com/talks/simon_sinek_how_great_leaders_inspire_action?language=en
 
[OT] Chans att rädda karriären?
Mitt tips till geologen är att försöka undvika ställen där de kör med floskler som jobba för intresse och passion istället för lön. Bara psykopatchefer som vill komma billigt undan som kör med dylikt.
 
[OT] Chans att rädda karriären?
geologen sa:
Jo, men det där är ju en önskan från din sida. Några enstaka såna personer finns förstås, men de flesta är inte såna.

Konstigt att nästan alla (bortsett från ett par fåtal som är riktiga gnällspikar) i min bekantskapskrets är "såna" då...

Det finns två grupper av folk, då som vill något - och de är inte bara enstaka personer - och så finns det de som faktiskt inte vill särskilt mycket. De som absolut inte vill anstränga sig för att komma någonstans, men som gärna vill klaga på allt de inte har - "jag tjänar för lite", "jag gillar inte mitt jobb, det går inte att gilla sitt jobb", "ingen vill anställa någon som inte fyller alla kvalifikationskrav", osv...

En person har kontrollen att göra något åt din situation - du själv - ingen annan kommer att göra det.
Så ta nu alla tips du fått, ta dig själv i kragen och sluta hitta på massa orimliga och dåliga ursäkter för att slippa ta tag i din situation.
"Glömsk"?!? Snälla, det var nog det sämsta jag hört på länge - det var inte att du var glömsk, det var att du var ointresserad... Hade du varit intresserad och en möjlighet till karriärbyte dykt upp hade du fasiken inte glömt av det i en månads tid tills något råkade på inna dig om det...

Ska du komma någon stans måste du gå utanför din comfort zone - och det handlar inte om att föreställa sig eller att förhäva sig. Det handlar i mångt och mycket att bryta dina tankebanor som är självdestruktiva - för till syven och sist så är det du som säger att du vill förändra din livssituation. Vi andra påverkas inte på något annat sätt än att vi behöver undvika, eller stå ut med, gnället... Och att vi, några gråa hår senare, får inse att det nog egentligen inte önskas någon förändring - men att det är skönt att få gnälla av sig - vilket kan vara nog så viktigt ibland - men då behöver ju iaf inte folk lägga energi på att försöka hjälpa till.
 
[OT] Chans att rädda karriären?
Du får ju tro på min glömska hur mycket eller lite du vill. Men det förändrar inte att det är sant. Jag har förlorat en hel del pengar genom åren på grund av den. Om du bara visste!
 
[OT] Chans att rädda karriären?
Henrik_E sa:
Mitt tips till geologen är att försöka undvika ställen där de kör med floskler som jobba för intresse och passion istället för lön. Bara psykopatchefer som vill komma billigt undan som kör med dylikt.

De som ser lönen som ett resultat av sitt arbete - inte målet - är de som är duktiga och och tjänar mer än de som bara jobbar för lönen... Men det kanske bara är psykopatchefer som vill komma billigt undan som anställer folk som brinner för vad de gör så att de kan tjäna bättre...?
Du har nog inte förstått skillnaden på att jobba för pengarna eller att jobba för ett högre syfte - att jobba för ett högre syfte innebär inte att man ska tjäna mindre...
 
[OT] Chans att rädda karriären?
geologen sa:
Du får ju tro på min glömska hur mycket eller lite du vill. Men det förändrar inte att det är sant. Jag har förlorat en hel del pengar genom åren på grund av den. Om du bara visste!

Låt oss då säga att den är ett reellt problem - du har tagit tag i det problemet och fått hjälp med glömskan? Annars kan jag tipsa om att det finns hjälp att få.
 
[OT] Chans att rädda karriären?
Snarare är det så att de är bra på att ge andra, främst cheferna, illusionen av att de brinner. Be dem jobba utan lön och se hur många som nappar. Klart som fan att nästan alla jobbar för lönen.

Men det du inte verkar fatta är att man kan göra ett jävligt bra jobb UTAN att vara den där lilla skogsbranden. Det finns nåt som heter pliktkänsla och vilja att göra sitt bästa!
 
[OT] Chans att rädda karriären?
e120guru sa:
geologen sa:
Du får ju tro på min glömska hur mycket eller lite du vill. Men det förändrar inte att det är sant. Jag har förlorat en hel del pengar genom åren på grund av den. Om du bara visste!

Låt oss då säga att den är ett reellt problem - du har tagit tag i det problemet och fått hjälp med glömskan? Annars kan jag tipsa om att det finns hjälp att få.

Det är så min hjärna fungerar. Eller kanske inte fungerar, om man så vill. Inte nåt att göra nåt åt. Visst, man kan göra som nordkoreanska generaler och ha med sig anteckningsblock hela tiden. Men det är inte realistiskt.
 
[OT] Chans att rädda karriären?
e120guru sa:
Henrik_E sa:
Mitt tips till geologen är att försöka undvika ställen där de kör med floskler som jobba för intresse och passion istället för lön. Bara psykopatchefer som vill komma billigt undan som kör med dylikt.

De som ser lönen som ett resultat av sitt arbete - inte målet - är de som är duktiga och och tjänar mer än de som bara jobbar för lönen... Men det kanske bara är psykopatchefer som vill komma billigt undan som anställer folk som brinner för vad de gör så att de kan tjäna bättre...?
Du har nog inte förstått skillnaden på att jobba för pengarna eller att jobba för ett högre syfte - att jobba för ett högre syfte innebär inte att man ska tjäna mindre...
Om man som chef tror att ens anställda ser företaget de jobbar för som ett högre syfte bör man nog gå en kurs i verklighetsförankring. Sådant skitsnack är återigen till för att få osäkra människor att acceptera sämre villkor genom floskler.
 
[OT] Chans att rädda karriären?
Henrik_E sa:
e120guru sa:
Henrik_E sa:
Mitt tips till geologen är att försöka undvika ställen där de kör med floskler som jobba för intresse och passion istället för lön. Bara psykopatchefer som vill komma billigt undan som kör med dylikt.

De som ser lönen som ett resultat av sitt arbete - inte målet - är de som är duktiga och och tjänar mer än de som bara jobbar för lönen... Men det kanske bara är psykopatchefer som vill komma billigt undan som anställer folk som brinner för vad de gör så att de kan tjäna bättre...?
Du har nog inte förstått skillnaden på att jobba för pengarna eller att jobba för ett högre syfte - att jobba för ett högre syfte innebär inte att man ska tjäna mindre...
Om man som chef tror att ens anställda ser företaget de jobbar för som ett högre syfte bör man nog gå en kurs i verklighetsförankring. Sådant skitsnack är återigen till för att få osäkra människor att acceptera sämre villkor genom floskler.

Nej, åter igen ett tecken på att du inte har förstått, precis som geologen... Företaget är inte syftet, då kommer man inte komma långt i livet... Företaget man jobbar för är verktyget för verkställa sitt syfte... Det gäller att hitta det företaget som kan vara det redskapet...

Sedan finns det absolut företag som huvudsakligen är ute efter billi arbetskraft - men då sällan företag som förväntar sig något högre mentalt resultat av sina anställda...
 
Senast ändrad:
Tillbaka
Topp