[OT] Chans att rädda karriären?
geologen skrev:
-------------------------------------------------------
> DT skrev:
> --------------------------------------------------
> -----
> > Angående att det inte finns några jobb att
> > söka: har du provat att ringa runt till de
> 15-20
> > företag/myndigheter/organisationer som verkar
> > mest intressanta för dig, och höra dig för
> hur
> > deras rekryteringsbehov (inom ditt fält) ser
> ut
> > framåt? Det är ju nämligen långt ifrån
> alla
> > jobb som tillsätts genom att man sätter ut en
> > platsannons, så om du bara söker de jobb som
> > "ligger ute" på Arbetsförmedlingen och olika
> > jobbsajter så kan du gå miste om en hel del
> > möjligheter utan att du ens vet om det. Det
> > skadar inte att vara proaktiv, och du har ju
> inget
> > att förlora på det.
>
> Ja, det ska jag göra.
Hurra!
En annan kommentar. Jag, och säkert många med mig, har erfarenhet av att komma ut som nyexaminerad till en arbetsmarknad som inte direkt ser gynnsam ut, utan någon arbetslivserfarenhet i bagaget.
Det tär på självförtroendet när man får avslag, och när man ringer för att följa upp så får man för vissa tjänster höra att det var hundratals sökande, och då är det lätt att bli uppgiven. Efter ett tag börjar man få panik och inbilla sig att man kommer sitta med sitt okvalificerade jobb i all oändlighet, för om ett halvår så går nästa kull nyexade ut och då är man gammal och förbrukad.
Om man sedan inte är supersocial själv så kanske det tar emot att ringa och snacka med arbetsgivare, höra sig för, lägga ut krokar etc. Det känns meningslöst och kanske lite "pinsamt".
Saken är den att det löser sig i slutändan för de allra flesta ändå.
MEN, det kommer inte att lösa sig om man bara sitter och väntar och väntar på att den helt perfekta platsannonsen dyker upp. Det blir inte bättre av att man övertygar sig själv om att "det finns inga jobb för mig, det finns inga jobb för mig" för det gör det - det skapas (och försvinner) massor av arbeten dagligen här i landet. Till och med för geologer. :-)
-------------------------------------------------------
> DT skrev:
> --------------------------------------------------
> -----
> > Angående att det inte finns några jobb att
> > söka: har du provat att ringa runt till de
> 15-20
> > företag/myndigheter/organisationer som verkar
> > mest intressanta för dig, och höra dig för
> hur
> > deras rekryteringsbehov (inom ditt fält) ser
> ut
> > framåt? Det är ju nämligen långt ifrån
> alla
> > jobb som tillsätts genom att man sätter ut en
> > platsannons, så om du bara söker de jobb som
> > "ligger ute" på Arbetsförmedlingen och olika
> > jobbsajter så kan du gå miste om en hel del
> > möjligheter utan att du ens vet om det. Det
> > skadar inte att vara proaktiv, och du har ju
> inget
> > att förlora på det.
>
> Ja, det ska jag göra.
Hurra!
En annan kommentar. Jag, och säkert många med mig, har erfarenhet av att komma ut som nyexaminerad till en arbetsmarknad som inte direkt ser gynnsam ut, utan någon arbetslivserfarenhet i bagaget.
Det tär på självförtroendet när man får avslag, och när man ringer för att följa upp så får man för vissa tjänster höra att det var hundratals sökande, och då är det lätt att bli uppgiven. Efter ett tag börjar man få panik och inbilla sig att man kommer sitta med sitt okvalificerade jobb i all oändlighet, för om ett halvår så går nästa kull nyexade ut och då är man gammal och förbrukad.
Om man sedan inte är supersocial själv så kanske det tar emot att ringa och snacka med arbetsgivare, höra sig för, lägga ut krokar etc. Det känns meningslöst och kanske lite "pinsamt".
Saken är den att det löser sig i slutändan för de allra flesta ändå.
MEN, det kommer inte att lösa sig om man bara sitter och väntar och väntar på att den helt perfekta platsannonsen dyker upp. Det blir inte bättre av att man övertygar sig själv om att "det finns inga jobb för mig, det finns inga jobb för mig" för det gör det - det skapas (och försvinner) massor av arbeten dagligen här i landet. Till och med för geologer. :-)

