[OT] Chans att rädda karriären?
frossarn sa:
Nej, det har faktiskt inget med det att göra. Vi hade en väldigt avslappnad och vänlig relation. Det var väl snarast så att det blev för lite relation och mest bara ett kompisaktigt samboende till slut. Vi hade inga konflikter eller liknande, utan det var bara vardag. Hon bodde faktiskt kvar i nära fem månader efter att vi gjorde slut, helt konfliktfritt. Men det jag, i backspegeln, känner är att jag inte är beredd att kompromissa i min fritid. Jag vill rå om mig själv och inte behöva tänka på nån annan i hushållet. Kalla det ego, men det passar mig bäst. Med erfarenhet av båda världarna har jag konstaterat vad jag trivs bäst med.
Jag har dejtat lite då och då under åren, men varje gång, och mer och mer för varje gång, har jag upplevt en ångest inför det. Jag har upplevt det mer som ett hot än nåt positivt att det skulle kunna bli ett förhållande och i förlängningen ett samboskap. Det är ingen bra känsla. När jag senast återaktiverade min profil på Tinder och fick en matchning fick jag en mild panik och raderade omedelbart matchningen och avaktiverade profilen igen. Så nu har jag funnit frid i mitt beslut att leva ensam.
frossarn sa:
Ja, jag köper det du skriver. Jag tror inte det är fullt så lätt som du får det att låta - du hade säkert mycket mer eftertraktade egenskaper och meriter - men för all del.
Jag bara avskyr att söka jobb. Det är nåt av det hemskaste jag kan ta mig för. Jag upplever att var mening är falskklingande och tillgjord, även om den faktamässigt är korrekt. Jag tycker det är ett fjäskande och lismande som äcklar mig. Ett staplande av positivt laddade ord, på ett högst onaturligt sätt. Det är nog det som är kärnan i mitt problem. Att själva aktiviteten att söka jobb är så obehaglig och konstlad. Och jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur den känslan. Kanske genom ren och skär nötning.
[OT] Chans att rädda karriären?
Klar trådkapning för att få lite luftombyte i tråden. Ingen av alla er som försöker övertyga geologen som kan tänka er att ta in en fantastisk kvinna på intervju? Grundläggande är att hon aldrig ger sig, kan jobba med nästan vad som helst, gillar datorer och excel, kan affärssystem typ SAP mm. Ger sig aldrig om ett mjukvaruproblem måste lösas med nån motsträvig support i Indien, har en naturlig fallenhet för äkta Lean, skriva instruktioner och hålla utbildning, dokumenterad ledarskapsförmåga inom kundtjänst med otaliga referenser, multifunktionell med att leverera det som bestämts plus ingå i projekt samtidigt och leverera, makalöst bra på att hantera missnöjda personer, resvillig vid behov både med bil och annat. Orädd men pragmatisk, mjuk framtoning, socialt en medlande levererande frukost och middagsfixare som stabiliserar grupper, men även teknikintresserad, felsökande och med god slutledningsförmåga. Bor i Stockholm och vill huvudsakligen jobba där, VAB:ar aldrig, sällan sjuk, passar tider, tålmodig och stresstålig. Inga problem med tidiga morgnar, övertid eller tillfälliga helgjobb. Står ut med gubbar (även knäppa som är lite av hennes specialitet) som gillar cyklar, cyklar lite lvg själv. Har jobbat som chef tills nyligen när outsourcing tog allt till Riga. Hon jobbade i Riga frivilligt och såg till att kundtjänsten där levererade över målet redan första veckan efter övertaget. Hon vill ha hyfsat betalt men går hellre ned och kommer igång än ratas pga att löneanspråken förväntas bli ohållbara. Ta er tid att träffa henne, väl investerad tid. Gör ett klipp för verksamheten. Jo det är min fru om någon undrar. Säg inte att jag skrev detta, för då blir hon kanske förbannad om hon nu kan bli det.
[OT] Chans att rädda karriären?
1888 sa:
Kanske är det olika för tidigare anställda och nyanställda? Eller så skiljer det mellan PV och lastvagnar? Min f d kollega som började på Volvo Lastvagnar sa i alla fall att hon måste växla mellan dagskift och kvällsskift. Men lönen är där, ja, strax under 30 000 kr.
[OT] Chans att rädda karriären?
Lulle sa:
Den meningen lyckades jag inte dechiffrera fullständigt. Vad menar du med "för ett schysst jobb" på slutet?
Det jag inte tycker om är att det inte går att planera fritiden. Oplanerad övertid tar död på privatlivet. Övertid borde egentligen förbjudas i lag.
GoranS
Aktiv medlem
[OT] Chans att rädda karriären?
En betydligt rimligare situation tycker jag vore att var och en själv får avgöra om hen vill godta frivillig/beordrad övertid och ersättningen för detta. Då kan de som inte vill gå med på övertid få det inskrivet i sitt anställningskontrakt och de som kan godta få det inskrivet i sitt. De senare skulle (i alla fall om det handlar om beordrad övertid) förstås få en ekonomisk kompensation för detta.
Det tycker jag hade varit ett rimligt system. Att tycka att något ska förbjudas bara för att man själv ogillar det leder i slutänden till krav på att i stort sett allt ska förbjudas då det finns få saker som alla gillar.
Det tycker jag hade varit ett rimligt system. Att tycka att något ska förbjudas bara för att man själv ogillar det leder i slutänden till krav på att i stort sett allt ska förbjudas då det finns få saker som alla gillar.
[OT] Chans att rädda karriären?
geologen sa:
Är det inte bättre att du då utmanar dig själv och skriver ihop en ansökan du känner dig någorlunda bekväm med och skickar in till någon intressant arbetsgivare än ingen alls?
Jag kan till stor del relatera till känslan du har att söka jobb och faktum är att jag idag anställer lite till och från och jag tycker inte det är särskilt intressant att läsa personliga brev skrivna efter nån guide på internet med klassiska floskler utan jag tittar på andra saker. Och det finns säkert fler där ute i näringslivet som tänker som jag för det är trots allt människor som rekryterar och inte robotar.
Sen funkar det säkert inte överallt men chansen att du får ett nytt jobb är väl oändligt mycket större ifall du faktiskt skickar in en ansökan som nån läser istället för att ge upp på förhand.
/F
[OT] Chans att rädda karriären?
lugosi sa:
Jo, jag vill extremt mycket förändra den. Det är mer att det brister i utförande och förmåga. Jag börjar komma till insikt om att jobbsökande är en mycket svår konst som måste läras in precis som att lära sig virka eller cykla enhjuling.
lugosi sa:
Beskedet kom samma dag som jag nämnde det här i tråden. Inte i våras, utan 28:e augusti, typ.
lugosi sa:
Det behåller jag för mig själv. Ett problem med jobb som läggs in här är att de blir sökbara för arbetsgivaren, och knyter då till tråden. Förmodligen sitter de inte och söker efter var annonserna publiceras, men om så är fallet så är det ett problem.
lugosi sa:
Sen tråden startades? Ett antal. Jag för inte statistik.
lugosi sa:
Jodå, jag är fullt medveten om att jag högst sannolikt uppfyller kraven för en asperger-diagnos. Jag är där i gränslandet åtminstone. En ganska stor del av min bekantskapskrets för några år sen utgjordes av personer med olika NPF-diagnoser, främst asperger och ADHD. Jag är väl insatt i ämnet. Jag vill inte ha nån diagnos även om jag kunde få en, för pga samhällets okunnighet sätter det käppar i hjulet för folk. Många har också en helt felaktig bild av vad det innebär, och tillskriver särskilt personer inom asperger-spektrat många negativa egenskaper, som inte alls har med verkligheten att göra för mer än en liten minoritet, och knappt ens det.
lugosi sa:
Som jag redan nämnt, så var det inte nåt kall. Jag är intresserad av så många olika saker att det lika gärna kunde ha blivit nåt helt annat. Valet var närmast ett infall, efter att jag läst kurskatalogen. Så här i backspegeln borde jag ha läst en lärarutbildning i stället. Jag var också inne på att läsa en ingenjörsutbildning, men jag insåg att jag aldrig skulle klara matten där.
Jag både ångrar och inte, att jag läste geovetenskap.
Jag ångrar den för att det var en alldeles för smal och okänd utbildning, som ger mycket små möjligheter till jobb efteråt, om man inte träffar mitt i prick och är villig att göra ett antal hundår i mörkaste Norrland.
Samtidigt ångrar jag det inte eftersom det var en väldigt rolig utbildning. Lagom flummig för min smak - jag har alltid avskytt det strikta och prestigefyllda (ytterligare ett skäl till att jag nog hade vantrivts svårt på en ingenjörsutbildning) - och med härliga exkursioner och fältövningar. Det är inte dumt att traska runt i Delsjöområdet flera dagar och kartera berggrund och jordarter i skönt sommarväder. Eller en mysig höstdag ombord på universitetets forskningsfartyg Skagerak där vi mätte salthalt, temperatur, strömningshastighet och riktning, siktdjup, och tog vattenprover för att mäta syrehalt, drog upp borrkärnor för att undersöka bottensediment och så vidare. Skitkul!
[OT] Chans att rädda karriären?
Floflo sa:
Grejen är ju att om jag skulle skriva ansökan som jag skulle känna mig helt bekväm med, så skulle det bli en ganska ledig text, som kanske skulle tas väldigt fel om "fel" person läser.
Floflo sa:
Jag skriver inte efter guider, men allt positivt känns som floskler, hur fan jag än försöker.
Snart är det för övrigt robotar som rekryterar. Grovsorteringen görs redan på många håll på det viset... :)
Floflo sa:
Jo, naturligtvis är chansen noll om jag aldrig skickar in nån ansökan. Men jag har väl aldrig påstått att jag aldrig sökt några jobb?
GoranS
Aktiv medlem
[OT] Chans att rädda karriären?
Jag tror att bästa sättet att komma över avsky för att göra saker är att göra dom så många gånger att man får in någon sorts rutin på dom och de avdramatiseras. Man ska dock hela tiden också se till att verkligen försöka bli bättre på det man gör s.a. man inte blir bra på att göra det på ett dåligt sätt.
Jag avskydde under hela min skoltid att prata inför människor. Muntliga redovisningar var milt uttryckt inte min grej. Fick någon sorts utomkroppslig känsla när jag stod där och det kändes som att jag stod och lyssnade på min egen röst inspelad på ett band. Kombinerat med kraftig nervositet ledde det hela till att det förmodligen var lika inlevelsefullt som uppläsandet av börskurserna som förekom i radion förr i tiden.
Vändningen för mig kom när jag började doktorera. I tjänsten ingick då 20% institutionstjänstgöring i form av att dels rätta tentor & inlämningsuppgifter och dels hålla räkneövningar, d.v.s. stå framme vid tavlan och hålla låda. Kan säga att första räkneövningen jag hade förmodligen kvalar in som en av de sämre i KTH:s historia. Var dock några teknologer som var kloka nog att ge mig lite vänliga tips efter katastrofen. Jag hade förvisso bränt mig och tappat ett antal av de som gick kursen, men gradvis under kursens gång fick jag lite bättre självförtroende och nervositeten och avskyn för att stå framme vid tavlan avtog. Under kommande år fortsatte jag att försöka förbättra mig och kursutvärderingsbetygen indikerade att jag gradvis blev lite bättre. Jag kom förvisso aldrig upp i den nivå som de som var duktiga och hade något som föreföll som naturlig fallenhet för det, men nivån var helt OK. Och, vilket är poängen, jag kan idag stå och prata inför andra utan att känns något värre obehag inför det. Att jag sen inte är någon som gillar att "stå i rampljuset" och inte söker den typen av situationer är en annan sak.
Så, jag skulle säga, tvinga dig till att söka en massa jobb bara för att utsätta dig för situationen. Så länge du försöker förbättra dig på det samtidigt (och inte bara söker jobben pliktskyldigt) så tror jag att du kan lära dig att känna dig mindre obekväm med situationen.
Jag avskydde under hela min skoltid att prata inför människor. Muntliga redovisningar var milt uttryckt inte min grej. Fick någon sorts utomkroppslig känsla när jag stod där och det kändes som att jag stod och lyssnade på min egen röst inspelad på ett band. Kombinerat med kraftig nervositet ledde det hela till att det förmodligen var lika inlevelsefullt som uppläsandet av börskurserna som förekom i radion förr i tiden.
Vändningen för mig kom när jag började doktorera. I tjänsten ingick då 20% institutionstjänstgöring i form av att dels rätta tentor & inlämningsuppgifter och dels hålla räkneövningar, d.v.s. stå framme vid tavlan och hålla låda. Kan säga att första räkneövningen jag hade förmodligen kvalar in som en av de sämre i KTH:s historia. Var dock några teknologer som var kloka nog att ge mig lite vänliga tips efter katastrofen. Jag hade förvisso bränt mig och tappat ett antal av de som gick kursen, men gradvis under kursens gång fick jag lite bättre självförtroende och nervositeten och avskyn för att stå framme vid tavlan avtog. Under kommande år fortsatte jag att försöka förbättra mig och kursutvärderingsbetygen indikerade att jag gradvis blev lite bättre. Jag kom förvisso aldrig upp i den nivå som de som var duktiga och hade något som föreföll som naturlig fallenhet för det, men nivån var helt OK. Och, vilket är poängen, jag kan idag stå och prata inför andra utan att känns något värre obehag inför det. Att jag sen inte är någon som gillar att "stå i rampljuset" och inte söker den typen av situationer är en annan sak.
Så, jag skulle säga, tvinga dig till att söka en massa jobb bara för att utsätta dig för situationen. Så länge du försöker förbättra dig på det samtidigt (och inte bara söker jobben pliktskyldigt) så tror jag att du kan lära dig att känna dig mindre obekväm med situationen.
[OT] Chans att rädda karriären?
Om någon vill komma i kontakt med frugan kan ni väl skriva det. Jag tar en första kontakt med PM. Så får hon skicka sin bibba och ni kan se om det finns något användbart. Hon har börjat gå loss på huset nu och gör en massa renoveringar och annat. Jag kan inte ha det så här. Bättre hon levererar 100% hos någon annan, och det gör hon.
[OT] Chans att rädda karriären?
geologen sa:
Jag ser inte vad som kan gå så fel utan det värsta som borde kunna hända är väl att du inte går vidare i processen.
Och att du inte kommer känna dig bekväm med att skriva positiva saker om dig själv är nog inget unikt för dig utan det är nog bara att bita ihop och försöka så gott du kan för du uttrycker dig ändå väldigt väl i skrift vilket inte alla gör och det kan vara en nog bra egenskap för vissa jobb ?
Se till att utmana dig själv nu och dra iväg ett par ansökningar!
Lycka till!
/F
H.
Aktiv medlem
[OT] Chans att rädda karriären?
Om du inte för statistik är det kanske en ände att börja i. Jobbsökande kan gärna vara strukturerat och följa en mall från din sida, även om du inte vet exakt hur processen ser ut på andra sidan.
Ett Exceldokument med kolumner för tex företag, benämning på tjänst, sökt datum, sista datum, kontaktperson (med kontaktinfo), status och uppföljning.
Sen för du in alla jobb du tycker är vettiga och sen är det bara att börja beta av. Ansökan och första kontakt med rekryterare är startläge för alla jobb. Kom ihåg att alltid fråga om nästa steg i processen och när de väntar sig komma dit.
Spara ner alla annonser du är intresserad av, så du har datan även om annonsen försvinner.
Och kom ihåg. Att söka jobb är som ett linjelopp. Att skicka in ansökan är att ställa sig på startlinjen. Att följa upp handlar om att positionera sig i klungan och att få jobbet är att vinna. Men för att vinna måste du antingen satsa på en spurt (göra bra ifrån sig på intervjuer) eller ett tidigt ryck som motståndarna inte kan ta igen (spontanansökan). Så länge du är kvar i klungan kommer du inte vinna.
Ett Exceldokument med kolumner för tex företag, benämning på tjänst, sökt datum, sista datum, kontaktperson (med kontaktinfo), status och uppföljning.
Sen för du in alla jobb du tycker är vettiga och sen är det bara att börja beta av. Ansökan och första kontakt med rekryterare är startläge för alla jobb. Kom ihåg att alltid fråga om nästa steg i processen och när de väntar sig komma dit.
Spara ner alla annonser du är intresserad av, så du har datan även om annonsen försvinner.
Och kom ihåg. Att söka jobb är som ett linjelopp. Att skicka in ansökan är att ställa sig på startlinjen. Att följa upp handlar om att positionera sig i klungan och att få jobbet är att vinna. Men för att vinna måste du antingen satsa på en spurt (göra bra ifrån sig på intervjuer) eller ett tidigt ryck som motståndarna inte kan ta igen (spontanansökan). Så länge du är kvar i klungan kommer du inte vinna.
[OT] Chans att rädda karriären?
H. sa:
Nja, att räkna hur många jobb jag sökt blir nog mer deprimerande än upplyftande, så det avstår jag från.
H. sa:
Kanske det, ja.
H. sa:
Hmm, så värst många jobb lär jag inte hitta. Det är en annan sak jag tycker är skitsvårt.
H. sa:
Så har jag alltid gjort. Sparar som PDF.
H. sa:
Jag förstår vad du menar. Men cykelloppsliknelser faller lite platt för mig, eftersom jag inte tävlar för att vinna.
GoranS
Aktiv medlem
[OT] Chans att rädda karriären?
geologen sa:
För vissa typer av jobb är det rent idiotiskt att tro att kvantitet (=flera mindre kvalificerade personer) kan ersätta kvalitet (=en riktigt kvalificerad och duktig person). Om man inte inser det har man aldrig jobbat på ett kunskapsföretag.
[OT] Chans att rädda karriären?
Det finns ett problem och det är att du ljuger. Du vill inte förändra din situation. Du skulle vilja vara i en annan situation, men inte tillräckligt mycket för att vilja förändra din nuvarande situation. Sluta ljug för dig själv och du kommer att kunna resonera om vad du faktiskt vill.
[OT] Chans att rädda karriären?
geologen sa:
Snarare tvärt om... Din ansökan ska representera dig själv.... Om du själv tycker att det klingar falskt när nu skriver det, vad tror du då att jag skulle tycka om jag får in ansökan?
Ansökningar som inte känns äkta åker i papperskorgen...
Du säger själv att du hatar skriva krystade ansökningar, och att när du väl skickat in dessa krystade ansökningar får du sällan (aldrig) komma på intervju... Go figure
[OT] Chans att rädda karriären?
Jag hade lovat mig själv att inte skriva mer i tråden då jag insåg att jag inte kunde bidra med mer. Min åsikt i frågan finns för många sidor sedan.
Varför skriver jag då? Hasse#7 lade upp en intressant text om sin fru. Hade hon själv lagt upp den hade det varit bättre. I den presenterades en profil, utan krussidul och med en humoristisk personlig slutkläm.
Ett praktexempel på spontanansökan. Ge en liknande till ditt nätverk och låt dem göra jobbet. (Har pmat, inte säker på att det blir matchning men vi märker hur det blir).
Varför skriver jag då? Hasse#7 lade upp en intressant text om sin fru. Hade hon själv lagt upp den hade det varit bättre. I den presenterades en profil, utan krussidul och med en humoristisk personlig slutkläm.
Ett praktexempel på spontanansökan. Ge en liknande till ditt nätverk och låt dem göra jobbet. (Har pmat, inte säker på att det blir matchning men vi märker hur det blir).
[OT] Chans att rädda karriären?
Geologen sa:
Intressant, hur många personer har du rekryterat de senaste 15åren eftersom du uttalar dig med en sådan säkerhet?
Som jag skrev igår:
Så om du skall komma ur detta, så måste du inse att du har en UPPFATTNING inte FACIT om hur rekrytering går till!frossarn sa:
Om du blivit bortsorterad i grovsorteringen, så kommer du fram igen när du ringer & visar hur intresserad du är. Det är ju det som är hela poängen med uppföljningen, du hamnar i intressant högen igen!
[OT] Chans att rädda karriären?
geologen sa:
Geologen, var vänlig & läs allt här igen!
Ser du inte vilken negativ attityd du uppvisar mot en strukturerad process & en bra liknelse. Du sågar detta förslaget utan att egentligen ta till dig ngt & samtidigt så skriver du att du vill förändra din situation?
Uppenbart så måste du börja med din egna attityd till hjälpen du trots allt får! Först när du är öppen för dessa förslag så kan du förändra ditt egna beteende & det är där du måste börja! Allt utgår ifrån dig själv & har du gett upp på förhand, så lyser det igenom. Dags att se över din attityd & skapa en positiv vibe att rida på istället för den fördömande negativa vågen du rider på där allt är mörkt/svårt/omöjligt. Kan du inte detta själv, så måste du söka hjälp annars kommer du att gå under eller om åtminstone aldrig komma dig ur situationen!
Köp & Sälj
-
Säljes i Östergötland -
Säljes i Skåne -
Säljes i Uppsala -
Köpes i Älvsborg -
Säljes i Norrbotten
