Balans skrev:
-------------------------------------------------------
> Kommer ihåg när jag spelade undervattens-rugby
> för en massa år sedan. Normalt är man inte nere
> så länge i tid men det är fantastiskt hur man
> kan träna upp att "hålla andan" och det dessutom
> under stark fysisk aktivitet. Precis som någon sa
> är det nog till stor del förmågan att bortse
> från andningsreflexen man tränar upp och utöver
> det hittar man snart något slags lugn som gör
> att man vågar vara nere ganska länge - kan bli
> otäckt länge om man är målvakt, klarat ett
> anfall skall och motståndarna återigen
> kontrar...
>
> För övrigt är UV-rugby ingen jättelik
> publiksport, sedär, en likhet med XC kanske...
> :)
He, he. Sysslade med denna sport i fyra år. Efter första träningen svimmade jag i duschen...men man vande sig. Inte vid att svimma, utan att arbeta hårt utan syre.
Värst var väl när man hamnade längst in i en klump med gubbar, alla pressar och mosar på, sliter och drar för att man ska släppa bollen. Själv vill man inget hellre än att göra just det, och simma upp till ytan och andas, men...man sitter fast i denna röra av armar, ben och blodsprängda ögonvitor innanför avsparkade cyklop. En fantastisk sport.
Publiksport är det inte heller, nä. Vi hade uppvisning på ngn Idrottens dag minns jag. Folk höll ut i ca. 2 minuter sen gick dom. Tanken vara tt vi skulle ha kamera och TV-skärmar men det sket sig och då var det hela ganska döfött om man inte som publik själv låg vid kanten med cyklop och snorkel och glodde ner i vattnet.
Men man lärde sig att hålla andan. Om man låg still och bara gled omkring i vattnet som ett vattensjukt lik så var man uppe runt 3 minuter, om man simmade lagom energisnålt och långsamt så kunde man ta tre längder (25 m). Men det var då, har tappat det mesta nu.
