Alltså ni mäter ju i fel enhet när ni mäter ert båtliv. Rätt enhet är cm fisk. Sen dividerar man det med alla dyra drag, rullar, spön, elektronik osv. Och plussar på Icas kg-pris på makrill. Gånger egentiden och naturupplevelsen men minus nattvakten på båtklubben. Typ så.
Kr/KBT...
Skrev det här till en båttidning för över 20 år sedan. Den blev inte publicerad. Man kan undra varför... Eller så var den bara usel.
Svensken är tokig
Finns det överhuvudtaget några rationella skäl till att ha fritidsbåt i Sverige?
Sverige har en ytterst kort båtsäsong på grund av ett klimat som bara kan betecknas som tjänligt under några korta sommarmånader. Ibland. Är det en dålig sommar rör det sig om veckor. Då behöver man tur. Det gäller att pricka in sina semesterveckor just när vädergudarna beslutat att vara nådiga. Annars får man vänta ett år till på den där perfekta båtsommaren.
Under de futtiga dagar som solen lyser över oss utövar vi dessutom vårt fritidsintresse i ett av världens mest svårnavigerade vatten. Ingen annanstans på vår jord består farvattnen av så lite vatten. Visar man ett sjökort över exempelvis Stockholms skärgård för en utländsk båtbekant bleknar denne och börjar kallsvettas.
Många av oss båtägare har motorbåt och då får man väl också dra in bränslekostnaderna. Skulle det mot förmodan råka bli en bra sommar och båten kommer rikligt till användning, så ska man komma ihåg att summan av elände alltid är konstant. Det har ordnats så lämpligt att man snudd på ruinerar sig när det väl går att njuta sin båt till fullo. Aldrig får man vara riktigt glad.
Börjar man sedan räkna på vad det kostar att ha båt kontra antalet kvalitetsbrukstimmar (KBT) blir man lätt mörkrädd. Man kan här dela upp kostnaderna i pengar och tid. Pengar är lätt. Inköp av båt med tillhörande utrustning, försäkring, bränsle, olja, marina-, klubb-, hamnavgifter, täckställning, bockar eller vagn, osv. Tid är lite svårare att värdera. Man lägger ned X antal timmar per år för att hålla båten i skick, bygga och riva ställning, vaktgående på klubben, åka och titta till, osv. Allt detta sammantaget, pengar och tid, skall sedan divideras med de timmar man faktisk använt båten med behållning. Jag har gjort den här kalkylen själv och säger en enda sak. GÖR DEN INTE! Formeln är; kr båt + kr tid genom KBT = vansinne. Upphovet till uttrycket ”att kasta pengarna i sjön” stod med ens klart. Enheten är kr/KBT. Kognitiv beteendeterapi är klart billigare…
En konsekvens av allt ovanstående är att ens familjeförhållanden under vissa perioder är något ansträngda. Vi börjar om uppifrån i eländesordning. Föreställ dig - du sitter och kör familjens båt. Regnet smattrar på tak och kapell. Det har gjort så oavbrutet i tre veckor. Det är imma på rutorna och vindrutetorkaren kämpar mot övermakten. Din partner som navigerar gör det i blindo – i Stockholms skärgård. En stöt går genom båten när du ränner på och glider över en grynna. Du ser en sjömack och beslutar att ta dig dit för att syna skadorna. Ni passar på att tanka när ni ändå är där. Båten har klarat sig någorlunda och ni kan fortsätta - men efter tankningen fanns det inte tillräckligt i plånboken för att köpa godis till barnen, varvid dessa hatar er och talar om det så hela skärgården hör. Det är vid just sådana här tillfällen som din partner inte ska ha tagit del av uträkningen enligt ovan.
Nu tycker väl läsaren att jag som kverulerar över allt detta elände helt enkelt borde göra mig av med båten och krypa tillbaka under den sten där jag hör hemma. Icke denna skribent. Det finns något som uppväger alla dessa nackdelar, hinder och pålagor. Som gör att jag inte kan vara utan min båt. Förvisso är fritidsbåten en av de få platser där man kan flagga ohämmat utan att bli betraktad som rasist men det är inte det jag menar. Visst förekommer det perfekta dagar när motorn spinner som en katt, fjärden ligger blank och båtlivet leker men det är inte heller detta som det handlar om.
Fritidsbåten är helt enkelt frihetens yttersta och snart enda utpost! I en värld av stress, krav och total mental överbelastning är båten en säkerhetsventil. Skärgården och havet är en stor spelplan med i jämförelse få regler. Utan båten ingen känsla av att utlämnas åt sig själv, naturelementen och ha möjlighet att skapa en egen liten sfär att råda över. Detta är absolut nödvändigt, för att inte säga livsviktigt och uppväger allt!
Man kan tro att denna min mening skulle vara väldigt typisk för vår tid. Vill därför här citera Curt Borgenstam:
”I en hårt rationaliserad tillvaro, som har blivit alltmer nivellerad i sina materiella uttrycksmedel, finns det ett starkt behov för individualismen att få sitt utlopp. Båten ger just denna välbehövliga avledare. Den innebär en tillfällig losskoppling från vardagens grå tristess, en möjlighet för båtägaren att känna sig som en personlighet, som en människa istället för en kugge i samhällsmaskineriet.”
Curt skrev det här i sin bok ”Min motorbåt”, 1955.
Samma väder, samma skärgård och säkert var bränslekostnaderna höga.
(slut)
