Mike the bike
Ny medlem
[OT] Nykterist javisst!
Kolhydrat skrev:
-------------------------------------------------------
> Mike the bike skrev:
> --------------------------------------------------
> -----
>
> >
> > Det måste vara upp till var och en att ta
> ansvar
> > för sina handlingar. Jag kan som
> alkoholkonsument
> > inte ta ansvar för att du spöar på din
> pojkvän
> > eller din lilla pekineser så fort du dricker
> en
> > Bacardi Breezer. Det får du ta ansvar för
> > själv. Detsamma ska förstås gälla åt andra
> > hållet.
>
> Med tanke på ditt svart-vita resonemang så vill
> jag bara ställa en enkel fråga. Är din frihet
> att berusa dig värd mer än den olycka samma
> berusning orsakar någon annan?
=====================================================
Mitt resonemang är inte svartvitt vilket du skulle se om du tänkte innan du skrev. Självklart är min frihet att göra vad jag vill med min kropp så länge jag inte skadar andra mer värd för mig än vad som helst. I det resonemanget ingår att dricka med förnuft så att jag inte behandlar människor illa pga att jag är onykter eller att någon kommer till skada pga min alkoholkonsumtion. Att ANDRA inte tar ansvar för sitt alkoholbruk kan JAG inte göra någonting åt.
Jag anser inte att jag ska behöva vara solidarisk med all världens människor bara för att det finns en del som missköter sig när de dricker. Missbruket med allt vad det innebär går inte ned för att jag avhåller mig från att dricka alkohol. Ansvaret ligger på var och en och jag kan bara ta ansvar för mitt eget drickande. Sen kan jag förstås försöka få vänner som blir stökiga när de dricker att låta bli alkoholen och att söka hjälp, men det betyder inte att jag kommer sluta dricka av solidaritet. Däremot kan jag ju låta bli att dricka när jag umgås med den stökige ifråga.
Människor far illa av onyttig mat och snask. Ska jag vara solidarisk med alla överviktiga (jag väger själv för mycket) genom att lobba för förbud av onyttiga livsmedel, lagstadgade portionsstorlekar, motionstvång för alla med Bmi över 25 eller högre försäkringspremier för fetknoppar?
Var går gränsen för egenansvaret?
Så länge vi behandlar vuxna myndiga individer som utvecklingsstörda eller småbarn så kommer de bete sig så. Viljan att avstå alkohol/narkotika måste komma inifrån missbrukaren själv. Omvärlden kan påverka missbrukarna men det är mycket svårt att tvinga någon att avstå för viljan att berusa sig finns kvar och den väger tyngre än lagar och förbud.
-------------------------------------------------------
> Mike the bike skrev:
> --------------------------------------------------
> -----
>
> >
> > Det måste vara upp till var och en att ta
> ansvar
> > för sina handlingar. Jag kan som
> alkoholkonsument
> > inte ta ansvar för att du spöar på din
> pojkvän
> > eller din lilla pekineser så fort du dricker
> en
> > Bacardi Breezer. Det får du ta ansvar för
> > själv. Detsamma ska förstås gälla åt andra
> > hållet.
>
> Med tanke på ditt svart-vita resonemang så vill
> jag bara ställa en enkel fråga. Är din frihet
> att berusa dig värd mer än den olycka samma
> berusning orsakar någon annan?
=====================================================
Mitt resonemang är inte svartvitt vilket du skulle se om du tänkte innan du skrev. Självklart är min frihet att göra vad jag vill med min kropp så länge jag inte skadar andra mer värd för mig än vad som helst. I det resonemanget ingår att dricka med förnuft så att jag inte behandlar människor illa pga att jag är onykter eller att någon kommer till skada pga min alkoholkonsumtion. Att ANDRA inte tar ansvar för sitt alkoholbruk kan JAG inte göra någonting åt.
Jag anser inte att jag ska behöva vara solidarisk med all världens människor bara för att det finns en del som missköter sig när de dricker. Missbruket med allt vad det innebär går inte ned för att jag avhåller mig från att dricka alkohol. Ansvaret ligger på var och en och jag kan bara ta ansvar för mitt eget drickande. Sen kan jag förstås försöka få vänner som blir stökiga när de dricker att låta bli alkoholen och att söka hjälp, men det betyder inte att jag kommer sluta dricka av solidaritet. Däremot kan jag ju låta bli att dricka när jag umgås med den stökige ifråga.
Människor far illa av onyttig mat och snask. Ska jag vara solidarisk med alla överviktiga (jag väger själv för mycket) genom att lobba för förbud av onyttiga livsmedel, lagstadgade portionsstorlekar, motionstvång för alla med Bmi över 25 eller högre försäkringspremier för fetknoppar?
Var går gränsen för egenansvaret?
Så länge vi behandlar vuxna myndiga individer som utvecklingsstörda eller småbarn så kommer de bete sig så. Viljan att avstå alkohol/narkotika måste komma inifrån missbrukaren själv. Omvärlden kan påverka missbrukarna men det är mycket svårt att tvinga någon att avstå för viljan att berusa sig finns kvar och den väger tyngre än lagar och förbud.
a valet är att snabbt styra kosan till närmaste kvartersbutik för ett par fylliga starkporter. En porter i grytan och den andre i Olle; eller så är iaf planen.
