Luthman Photography sa:
Men är det verkligen så att vi genetiskt sett har psykologiskt olika grundförutsättningar? Att människor är fysiskt olika är väl inga konstigheter. Men går det verkligen att säga att vi är genetiskt betingade att vara psykologislt olika?
Nu diskuterar vi en massa olika saker här, vilket i sig är intressant. Vissa hävdar att könen gör oss olika, dock oklart vad det skulle innebära i praktiken, andra hävdar att vi diskriminerar pga kön. Andra ifrågasätter om skillnaderna är relevanta, som du gör här.
I min verklighet, som ingenjör på ett ingenjörstungt bolag, så råder det ingen som helst tvekan om att den kvotering av kvinnor som vi haft till chefsposter de senaste åren snarare resulterat i större likriktning än tvärtom. Kvinnorna som valts till chefsposter har inte varit dåliga val - tvärtom ingen skugga ska falla på några individer - men skillnaden mellan en vit svensk man i 35-årsåldern och en dito kvinna med samma ålder och meriter är löjligt liten. Valet att prioritera kvinnor har indirekt inneburit - det blir så pga av urvalet - att man prioriterat gruppen vita civilingenjörer i åldersspannet 30-35 med två barn till chefs- och ledarposter i bolaget.
Det har för mig belyst att fråga om rättvisa i ett samhälle inte kan polariseras eller trivialiseras. I stället visar det på svårigheten i att kombinera saker som mångfald, åldersspridning, succession osv med korta snabba poänger i statistik.
Apropå statistik. Ovan diskuteras rättvisa löner. Den bottnar i en filosofisk frågeställning om rättvisa möjligheter innebär just möjligheter eller utfall. I ett mer socialistiskt synsätt är att utfallet är viktigt. Det går att lösa. Det kräver ingen revolution, men förmodligen så kräver den förändringar som väldigt många kvinnor har svårt att se vitsen med. Det är helt enkelt svårt att få politisk uppslutning för en sådan förändring. Löneskillnaderna är därför irriterande, men en fortsatt strävan och ett medvetandegörande har tagit oss långt och räcker troligen fortsättningsvis också.
Min poäng? Den kommer nedanför följande stycke.
Luthman Photography sa:
Så länge vi har haft större samhällen (små sciala grupperingar innan den neolitiska revolutionen verkar ha varit mer jämställda än senare samhällen) har kvinnor i stort sett varit andraklassens medborgare. I de första nedskrivna lagarna som finns hanteras alla kvinnor ungefär på samma sätt som slavar (att man har slavar säger ju en del om människosynen, men ändå). Ett par tusen år av förtryck kan nog göra en del med hur man medvetet eller omedvetet behandlar vissa människor.
Jag vänder mig mot den här typen av generella sanningar, som jag anser är en av syftet med de feministiska undertonerna i #metoo-rörelsen att etablera. Vi ska hamras i och acceptera svenska kvinnors generella utsatthet - och ibland överlägsna personliga egenskaper - och om vi framför några invändningar ska tystas ned och förknippas med Virtanen. Det gynnar säkert feministerna att vi med politiska ambitioner att vi endast sjunger en sång, men jag kan inte se att det gynnar vårt samhälle eller världen i stort. Jag kan inte heller se att den feministiska revolutionen som vissa vill se i det här har så stort kvinnligt stöd. I själva verket tas många kvinnor - som många gånger förr - som gisslan av de som vill nyttja dem i för att uppnå egna vinningar. Men så långt tillbaka räcker väl inte den idéhistoriska analysen på Mitthögskolans genusprogram!
Och tro mig, det går fortfarande att tycka att sexuella övergrepp och trakasserier inte hör hemma i vårt samhälle!