Satt faktiskt och lyssnade igenom ett antal olika pianisters tolkningar av den satsen och i att få fram det maskinmässiga dunkandet tycker jag han var outstanding. Fanns de som spelade fortare och de som försökte sig på en mer gradvis varierande dynamik (hm, saknar rätt vokabulär märker jag), men i mina öron låter Sokolovs tolkning "mer rätt".
Vi får väl hoppas att det blir något nytt tillfälle snart.
Sen har jag ingen egentlig kompetens att uttala mig om hur bra han är jämfört med andra duktiga pianister. Som jag upplever det står han dock på något vis som få andra över alla tekniska svårigheter och kan vid konserterna helt fokusera på att tolka musiken och gör verkligen det till fullo. Var på en konsert för en massa år sen då jag var mer eller mindre övertygad om att han hade preparerat flygeln på något sätt för det var en så isande och spöklik klang i första stycket. När han sen drog igång nästa stycke, direkt efter det första, var klangen helt förändrad och jag kunde bara konstatera att klangen satt i händerna, inte i instrumentet.
Dessutom gillar jag hans lite egna stil - inga leenden och inga stora gester mot publiken, bara ett stramt bockande vid applåderna och att det enda egentliga publikfrieriet är att antalet extranummer, i alla fall vid recitaler, kan dra iväg så att ena handens fingrar inte räcker till för att räkna dom. Lite av pianovärldens motsvarighet till Wassberg.