[OT] Vad lyssnar du på för musik just nu?

[CCS]

 

[MrSthlm]

Minst sagt udda men ändå intressant, hmmmm. ? ?

 

[GoranS]

 

[CCS]

 

[CCS]

 

[storfiskarn]

 

[Manurhin2]

Men var e growlet?

Det var ju inte ens uppfunnet på 80-talet när farbror maŕtin var ung.
Mkt lugn ungdom?

 

[me.I.am]

Det var ju inte ens uppfunnet på 80-talet när farbror maŕtin var ung.
Mkt lugn ungdom?

Är man tillräckligt hård så uppfinner man det själv!

 

[Manurhin2]

Är man tillräckligt hård så uppfinner man det själv!

Det förklarar saken?

 

[SIE]

Mycket bra, och en del inte lika bra:

 

[GoranS]

Det var ju inte ens uppfunnet på 80-talet när farbror maŕtin var ung.
Mkt lugn ungdom?

Fast mongolisk strupsång är väl som jag fattat det lite samma grundteknik och den fanns ju garanterat före extremmetallfolket började growla. Och inom jazzen fanns ju konceptet med growling som ett rått distorderat sound redan på 20-talet även om det då var blåsinstrument som användes snarare än ren(!) ”sång”.

 

[Skruff]

 

[SIE]

Ooh gymnasieflashback!

 

[me.I.am]

Fredakväll, vad passar bättre än en liten anekdot? (retorisk fråga)

Ultravox gästade en gång i tiden ett sånt där fredagsunderhållningsprogram på Statliga Televisionen. Jag kanske har dratt den innan... inte? ok då tar jag den nu.

Det var innan deras megahit Vienna. Dom spelade en väldigt brötig punk-ish musik som var väldigt svår att gilla. Ledaren/sångaren intervjuades och pratade lite flummigt om att dom plockade ner musiken till dess beståndsdelar och plockade ihop igen (till något outhärdligt enligt min åsikt, och då tyckte jag ändå en del punk var bra). Möjligen att det kunde benämnas "new wave".

Nåväl, ett tag efter det, kommer inte ihåg hur lång tid, så hade frontmannen lämnat bandet för en solokarriär. Dom som var kvar ändrade då musikstil, och kom bl.a. med Vienna, och hade en del andra hits.

Kul för den forne ledaren/sångaren.

(om man inte hört den innan så ge det iaf en chans vid 1:17 och framåt, lite seg inledning kanske)

och en live-version (tror inte det är playback)

 

[CCS]

Intervju med Warren om "Vienna" med fåntratten Staffan Schmidt... ?‍??

 

[MrGunnar]

Boggie Hammer ! Skön Rock n Roll!

 

[me.I.am]

Intervju med Warren om "Vienna" med fåntratten Staffan Schmidt... ?‍??

Det borde in på Wiktionary under "pinsamt". Eller "Monty Python-inspirerad sketch" kanske, hade jag sett den utan referensen pinsamt hade jag nog trott det var en sketch.

Vad menar han för övrigt med att det börjar bli vanligt att "göra kassetter och filmer som illustrerar musiken"? Gjorde dom verkligen en film eller menar han "musikvideo"? I så fall är det ännu pinsammare, vilket är en bedrift. Inget minne av den programserien alls.

 

[CCS]

Vad menar han för övrigt med att det börjar bli vanligt att "göra kassetter och filmer som illustrerar musiken"? Gjorde dom verkligen en film eller menar han "musikvideo"?

Han syftar helt enkelt på musikvideon vilket var ett ganska nytt påfund vid den tiden.

 

[Manurhin2]

Fast mongolisk strupsång är väl som jag fattat det lite samma grundteknik och den fanns ju garanterat före extremmetallfolket började growla. Och inom jazzen fanns ju konceptet med growling som ett rått distorderat sound redan på 20-talet även om det då var blåsinstrument som användes snarare än ren(!) ”sång”.

Du har säkert rätt men om man inte tillför metallmelodi så är det ju tämligen värdelöst.
Ungefär som tradjazz där dom spelar på varsin låt, helt galet?

 

[GoranS]

Fredakväll, vad passar bättre än en liten anekdot? (retorisk fråga)

Ultravox gästade en gång i tiden ett sånt där fredagsunderhållningsprogram på Statliga Televisionen. Jag kanske har dratt den innan... inte? ok då tar jag den nu.

Det var innan deras megahit Vienna. Dom spelade en väldigt brötig punk-ish musik som var väldigt svår att gilla. Ledaren/sångaren intervjuades och pratade lite flummigt om att dom plockade ner musiken till dess beståndsdelar och plockade ihop igen (till något outhärdligt enligt min åsikt, och då tyckte jag ändå en del punk var bra). Möjligen att det kunde benämnas "new wave".

Nåväl, ett tag efter det, kommer inte ihåg hur lång tid, så hade frontmannen lämnat bandet för en solokarriär. Dom som var kvar ändrade då musikstil, och kom bl.a. med Vienna, och hade en del andra hits.

Kul för den forne ledaren/sångaren.

(om man inte hört den innan så ge det iaf en chans vid 1:17 och framåt, lite seg inledning kanske)

och en live-version (tror inte det är playback)

Outhärdligt, ..., där blev man ju lite nyfiken ...

Vet inte om jag skulle gå så långt som att rubricera det som outhärdligt. Känns dock inte som något jag kommer att gråta mig till sömns över att jag inte hört tidigare i mitt liv.

 

[me.I.am]

Han syftar helt enkelt på musikvideon vilket var ett ganska nytt påfund vid den tiden.

Nja, inte nytt men kanske inte välkänt bland svenskar i gemen. MTV började 1981, videon till Vienna, eller Venice :) kom också 81 tror jag. Vet inte när intervjun gjordes.
T.ex. Queens video till Bohemian Rhapsody kom 1974.

Musikvideon genom tiderna

Trots att det första försöket till en musikvideo kom redan på 1800-talet skulle det dröja länge innan formatet blev mainstream, och ännu längre innan det etablerades som en seriös konstform. Musikvideon har gått från filmprojektorn, genom tv-rutan och vidare ut på internet. I den här listan...

www.svt.se

 

[me.I.am]

Outhärdligt, ..., där blev man ju lite nyfiken ...

Vet inte om jag skulle gå så långt som att rubricera det som outhärdligt. Känns dock inte som något jag kommer att gråta mig till sömns över att jag inte hört tidigare i mitt liv.

Ingen koll alls hur dom lät innan 1980, min enda referens är låten dom spelade i den där fredagsunderhållningen jag nämnde, och det tyckte jag mest var oljud.

EDIT: Kommer ihåg att jag blev lite förvånad när dom slog genom med Vienna, men när jag läste att frontmannen slutat så fick det sin förklaring...

 

[GoranS]

Du har säkert rätt men om man inte tillför metallmelodi så är det ju tämligen värdelöst.
Ungefär som tradjazz där dom spelar på varsin låt, helt galet?

Du ska nog vara glad att dixielandarna, i alla fall av postade bidrag i tråden att döma, inte är så många här!

Annars tror jag den här mannen skulle kunna göra succé i ngt drone metal-band.

 

[GoranS]

Ingen koll alls hur dom lät innan 1980, min enda referens är låten dom spelade i den där fredagsunderhållningen jag nämnde, och det tyckte jag mest var oljud.

EDIT: Kommer ihåg att jag blev lite förvånad när dom slog genom med Vienna, men när jag läste att frontmannen slutat så fick det sin förklaring...

Utan att ha hört det får jag nog erkänna mig chanslös att säga emot med någon större trovärdighet!

F.ö. kan man ju konstatera att 1981 inte är 2022. Idag hade ungdomarna hunnit rata ett tjugotal låtar innan Vienna kommit fram till 1.17. Och då är ju ändå 1.17 fram till refrängen inte något konstigt, även om den kanske är lite segare än en hel del andra hitlåtar i början. Testade förra sommaren att spela Stairway to heaven för systerdottern. Lärdomen var att ett närmare en minut långt instrumentalt intro i ganska långsamt tempo inte var något för en k-pop-fantast!

 

[me.I.am]

Utan att ha hört det får jag nog erkänna mig chanslös att säga emot med någon större trovärdighet!

F.ö. kan man ju konstatera att 1981 inte är 2022. Idag hade ungdomarna hunnit rata ett tjugotal låtar innan Vienna kommit fram till 1.17. Och då är ju ändå 1.17 fram till refrängen inte något konstigt, även om den kanske är lite segare än en hel del andra hitlåtar i början. Testade förra sommaren att spela Stairway to heaven för systerdottern. Lärdomen var att ett närmare en minut långt instrumentalt intro i ganska långsamt tempo inte var något för en k-pop-fantast!

"Testade förra sommaren att spela Stairway to heaven för systerdottern. Lärdomen var att ett närmare en minut långt instrumentalt intro i ganska långsamt tempo inte var något för en k-pop-fantast!"
Det gör ont att läsa ?

Men får erkänna att jag blivit lite likadan på äldre dar. Om det beror på stigande ålder eller extern påverkan av dagens musik skall jag vara osagt. Kanske en kombination. Flera låtar i denna tråd har jag stoppat efter några sekunder, tror jag hade stoppat även Vienna om jag inte hört den innan. Tyvärr.

Dels är ju utbudet av "riktig" musik inte lika stort nu. Dom riktigt musikaliska på den tiden experimenterade en hel del, och skapade, i mina ögon (öron), väldigt bra musik. Nu kan jag tänka mig att musikgenierna går mer på lättsmält musik.

Och dels så gör man nog ganska mycket annat när man lyssnar på musik idag. Fejsbockar, Instar, gymmar, surfar på mobilen (eller datorn för äldre). Iaf jag satt ner och lyssnade koncentrerat när jag köpt en ny skiva, gärna med albumet framför mig och följde med i texterna.

Mycket av den musik jag då började gilla, Genesis, Pink Floyd, Queen... krävde rätt många lyssningar för att börja gilla, iaf var det så för mig.
Då menar jag Genesis med Peter Gabriel, och Queen t.o.m. den svarta, även om Queen var mer lättlyssnat än Genesis. Selling England by the Pound tog mig många lyssningar, och The Lamb Lies Down on Broadway lyckades jag aldrig helt lyssna in mig på :) förutom någon enstaka låt där.

Tror rent generellt att man har som lättast att lyssna in sig på ny musik sisådär nånstans mellan 15-25 år, den teorin stämmer iaf bra in på mig.

Och texterna på den tiden...
I've got sunshine in my stomach
Like I just rocked my baby to sleep
Genesis, In The Cage, The Lamb Lies Down on Broadway

 

[me.I.am]

Kan ju lika gärna bjuda på In The Cage, notera även skivomslaget.
(lite svårlyssnat som sagt, förutom inledningen)

 

[SIE]

"Testade förra sommaren att spela Stairway to heaven för systerdottern. Lärdomen var att ett närmare en minut långt instrumentalt intro i ganska långsamt tempo inte var något för en k-pop-fantast!"
Det gör ont att läsa ?

Men får erkänna att jag blivit lite likadan på äldre dar. Om det beror på stigande ålder eller extern påverkan av dagens musik skall jag vara osagt. Kanske en kombination. Flera låtar i denna tråd har jag stoppat efter några sekunder, tror jag hade stoppat även Vienna om jag inte hört den innan. Tyvärr.

Dels är ju utbudet av "riktig" musik inte lika stort nu. Dom riktigt musikaliska på den tiden experimenterade en hel del, och skapade, i mina ögon (öron), väldigt bra musik. Nu kan jag tänka mig att musikgenierna går mer på lättsmält musik.

Och dels så gör man nog ganska mycket annat när man lyssnar på musik idag. Fejsbockar, Instar, gymmar, surfar på mobilen (eller datorn för äldre). Iaf jag satt ner och lyssnade koncentrerat när jag köpt en ny skiva, gärna med albumet framför mig och följde med i texterna.

Mycket av den musik jag då började gilla, Genesis, Pink Floyd, Queen... krävde rätt många lyssningar för att börja gilla, iaf var det så för mig.
Då menar jag Genesis med Peter Gabriel, och Queen t.o.m. den svarta, även om Queen var mer lättlyssnat än Genesis. Selling England by the Pound tog mig många lyssningar, och The Lamb Lies Down on Broadway lyckades jag aldrig helt lyssna in mig på :) förutom någon enstaka låt där.

Tror rent generellt att man har som lättast att lyssna in sig på ny musik sisådär nånstans mellan 15-25 år, den teorin stämmer iaf bra in på mig.

Och texterna på den tiden...
I've got sunshine in my stomach
Like I just rocked my baby to sleep
Genesis, In The Cage, The Lamb Lies Down on Broadway

Generellt hade man väl tid att lyssna in sig innan, då ekonomi inte tillät ett särskilt digert utbud. En konstant för mig verkar vara att en låt som fastnar snabbt inte kommer hänga med särskilt länge då man tröttnar på den relativt omgående, men nu gör det ju inget då man på gott och ont alltid har en ny gratisfix ett klick bort.

The National är ett exempel på ett modernt popband som gör växande musik (det finns säkert många många fler), initialt hade jag väldigt svårt att ta till mig deras musik. Nu vet jag att deras låtar är som att titta på en sån gammal mönsterbild där ett ”tredimensionellt” objekt framträdde om man lyckades hitta rätt fokus, efter en stund trillar poletten ner och plötsligt bara.. ?

 

[ADD]

Som Boris Johnson skulle sagt. Tolkat av en av hans landsmän.

 

[GoranS]

Generellt hade man väl tid att lyssna in sig innan, då ekonomi inte tillät ett särskilt digert utbud. En konstant för mig verkar vara att en låt som fastnar snabbt inte kommer hänga med särskilt länge då man tröttnar på den relativt omgående, men nu gör det ju inget då man på gott och ont alltid har en ny gratisfix ett klick bort.

The National är ett exempel på ett modernt popband som gör växande musik (det finns säkert många många fler), initialt hade jag väldigt svårt att ta till mig deras musik. Nu vet jag att deras låtar är som att titta på en sån gammal mönsterbild där ett ”tredimensionellt” objekt framträdde om man lyckades hitta rätt fokus, efter en stund trillar poletten ner och plötsligt bara.. ?

Vet inte om det är sant men jag har hört det gjorts vetenskapliga studier där de kommit fram till att det generellt sett är så att ny musik man hör i yngre år (med en peak i tonåren om jag minns rätt) gör starkare intryck än musik man hör senare i livet.

Personligen hade jag nog lättare för att spontant ta till mig nya saker i tonåren, men också att lättare såga saker. Gillade inte t.ex. hiphop eller grunge när de dök upp. Lyssnar jag på den musiken nu kan jag höra saker nu som jag inte "orkade höra" då. Sen är ffa mkt grunge fortfarande inte min kopp te.

Sen är det så att även om jag numera objektivt tycker att en hel del musik som jag gillade i tonåren inte är alls lika fantastisk som jag tyckte då så finns det ändå en nostalgisk komponent i det som gör att jag kan hamna och lyssna på någon rätt banal låt

Personligen lyssnar jag också på musik på ett annat sätt nu än när jag var yngre. Då var det mer uteslutande på musik jag gillade. Nu kan jag även lyssna på musik för att jag är nyfiken på vad det är och jag lyssnar gärna på sådana som kan förklara vad det är man hör, vad som är det utmärkande med låten eller stilen, etc. Har t.ex. lyssnat en del på extremmetall senaste åren och även om jag fortfarande har lite svårt för growl och vissa genrers väldigt sparsmakade användning av dynamik kan jag i alla fall här och var höra saker som jag inte kunde tidigare vilket gör det mer intressant.

Sen är det farligt med att nästa låt bara är ett klick bort. Om man lyssnar lite "undersökande", d.v.s. för att bilda sig en uppfattning om en ny musikstil, behöver det inte vara så illa. Om jag verkligen ska lyssna på något lägger jag mig dock ofta med lurar på sängen och har ingen bortklickningsmöjlighet i rummet som helst ska vara nedsläckt. Dessutom kör jag helst med slutna ögon då jag upplever att alla typer av visuella intryck påverkar/stör min lyssningsupplevelse.

Till skillnad från @me.I.am har texter aldrig egentligen varit viktiga för mig. Sång kan vara viktigt men inte för orden utan för rösten som ett instrument. Sen är röster något som verkligen kan störa mig, mer än de flesta instrument kan. Ett band som Rush har jag t.ex. fått verkligen tvinga mig till att lyssna på p.g.a. Lees röst. Låtarna som sådana är oftast grymma men sången kan göra det bitvis jobbigt. Sen vänjer man sig och efter ett tag har jag kunnat förlika mig med rösten. Undrar dock fortfarande hur de skulle varit med en sångare vars röst jag verkligen gillade.

 

[SIE]

Vet inte om det är sant men jag har hört det gjorts vetenskapliga studier där de kommit fram till att det generellt sett är så att ny musik man hör i yngre år (med en peak i tonåren om jag minns rätt) gör starkare intryck än musik man hör senare i livet.

Personligen hade jag nog lättare för att spontant ta till mig nya saker i tonåren, men också att lättare såga saker. Gillade inte t.ex. hiphop eller grunge när de dök upp. Lyssnar jag på den musiken nu kan jag höra saker nu som jag inte "orkade höra" då. Sen är ffa mkt grunge fortfarande inte min kopp te.

Sen är det så att även om jag numera objektivt tycker att en hel del musik som jag gillade i tonåren inte är alls lika fantastisk som jag tyckte då så finns det ändå en nostalgisk komponent i det som gör att jag kan hamna och lyssna på någon rätt banal låt

Personligen lyssnar jag också på musik på ett annat sätt nu än när jag var yngre. Då var det mer uteslutande på musik jag gillade. Nu kan jag även lyssna på musik för att jag är nyfiken på vad det är och jag lyssnar gärna på sådana som kan förklara vad det är man hör, vad som är det utmärkande med låten eller stilen, etc. Har t.ex. lyssnat en del på extremmetall senaste åren och även om jag fortfarande har lite svårt för growl och vissa genrers väldigt sparsmakade användning av dynamik kan jag i alla fall här och var höra saker som jag inte kunde tidigare vilket gör det mer intressant.

Sen är det farligt med att nästa låt bara är ett klick bort. Om man lyssnar lite "undersökande", d.v.s. för att bilda sig en uppfattning om en ny musikstil, behöver det inte vara så illa. Om jag verkligen ska lyssna på något lägger jag mig dock ofta med lurar på sängen och har ingen bortklickningsmöjlighet i rummet som helst ska vara nedsläckt. Dessutom kör jag helst med slutna ögon då jag upplever att alla typer av visuella intryck påverkar/stör min lyssningsupplevelse.

Till skillnad från @me.I.am har texter aldrig egentligen varit viktiga för mig. Sång kan vara viktigt men inte för orden utan för rösten som ett instrument. Sen är röster något som verkligen kan störa mig, mer än de flesta instrument kan. Ett band som Rush har jag t.ex. fått verkligen tvinga mig till att lyssna på p.g.a. Lees röst. Låtarna som sådana är oftast grymma men sången kan göra det bitvis jobbigt. Sen vänjer man sig och efter ett tag har jag kunnat förlika mig med rösten. Undrar dock fortfarande hur de skulle varit med en sångare vars röst jag verkligen gillade.

Hah, jag minns en polare som hade bestämt sig för att skrota sin (enligt honom själv) musikelitism och anamma en mer tolerant approach, sen hörde han detta på radion..

.. varpå han igen tvärvände och konstaterade ”glöm allt jag har sagt, det finns massa musik som objektivt suger, musikfascism är fan det enda rätta”

 

[SIE]

Texter och deras vikt verkar f ö splittra. I mitt umgänge är vi så vitt jag vet endast två som är av åsikten att även om en låt kan vara fantastisk trots en intetsägande text, så kan en text i sig utgöra en låts hela existensberättigande - återigen kommer vissa National-låtar upp, i samma genre Death Cab for Cutie, på annat håll sticker Tom Waits ut (Martha t ex) och, med risk att maxa gubbfaktorn, såklart Dylan (Tangled up in Blue borde filmatiseras).
Därmed har vi klurat på hur kommer sig att ingen av oss har lyckats uppskatta poesi eller ”de stora författarna”, men det kanske är något som kommer till en med åldern. Eller så krävs kanske en extern röst för att vi skall ta till oss det skrivna ordet.

 

[GoranS]

Hah, jag minns en polare som hade bestämt sig för att skrota sin (enligt honom själv) musikelitism och anamma en mer tolerant approach, sen hörde han detta på radion..

.. varpå han igen tvärvände och konstaterade ”glöm allt jag har sagt, det finns massa musik som objektivt suger, musikfascism är fan det enda rätta”

Det finns ju säkert någon som går igång på detta och verkligen gillar det och blir de glada av det så är det väl bra antar jag.

Sen kan man ju analysera vad som händer och se om det är något som är nytt eller som låter speciellt bra. Jag hittar dock inte något sådant utan det känns väldigt mkt som standardgrepp utan ngt direkt intressant innehåll.

Personligen finner jag det repetitivt och förutsägbart.

 

[GoranS]

Texter och deras vikt verkar f ö splittra. I mitt umgänge är vi så vitt jag vet endast två som är av åsikten att även om en låt kan vara fantastisk trots en intetsägande text, så kan en text i sig utgöra en låts hela existensberättigande - återigen kommer vissa National-låtar upp, i samma genre Death Cab for Cutie, på annat håll sticker Tom Waits ut (Martha t ex) och, med risk att maxa gubbfaktorn, såklart Dylan (Tangled up in Blue borde filmatiseras).
Därmed har vi klurat på hur kommer sig att ingen av oss har lyckats uppskatta poesi eller ”de stora författarna”, men det kanske är något som kommer till en med åldern. Eller så krävs kanske en extern röst för att vi skall ta till oss det skrivna ordet.

Man är väl olika. Den enda sångtext som egentligen haft någon betydelse för mig är inledningsstroferna ur låten nedan och jag är inte ens säkert att jag vet exakt vad han sjunger så jag kan ha lite fel ord. Det är dock en strof jag haft rullande i mitt huvud på repeat många gånger då det gått tungt när jag cyklat uppför backar. Får på något sätt lite energi av upprepa texten som någon slags mantra.

Dylan är f.ö. en person som krossar Geddy Lee vad gäller röster jag har svårt för.

 

[Deleted member 63645]

Ibland kan texten spela mindre roll, finns låtar jag inte förstår men kanske gillar rösten eller musiken. Brukar inte analysera vad låten handlar om men ibland gör jag det. ?

 

[MrSthlm]

Ibland kan texten spela mindre roll, finns låtar jag inte förstår men kanske gillar rösten eller musiken. Brukar inte analysera vad låten handlar om men ibland gör jag det. ?

Ja, herregud, jag har ju en viss dragning till hårdare musik men ibland vill jag verkligen inte veta vad de sjunger om för skit. *LoL*

 

[Paco]

Dags att återställa mangelbalansen i tråden

 

[MrSthlm]

 

[Paco]

Lite pepp inför första dagen på Gefle Metalfestival ??

 

[Manurhin2]

 

[CCS]

 

[GoranS]

Inte nytt, men bra.

 

[Deleted member 63645]

Skinnpaj...

 

[Ustzeust]

Show me how to live - audioslave

 

[Deleted member 63645]

Skinnpaj...

 

[grondahl]

Har uppenbarligen levt under en sten gör länge, hur kan man ha missat zamrock?