[OT] Varför sparkar ingen längre?
Är det nån här som någon gång mött en barnspark med frontplog? Enligt experterna lär det ha funnits. Jag vill härmed uppmärksamma dagens utomordentliga sparkartikel i DN av välkände motorreportern Jonas Fröberg. Tyvärr bakom betalvägg. Varför försvann sparken från folkhemmet? Jonas Fröberg ger svar.
Med norrländska rötter har jag ofrånkomligen själv en stark relation till spark som färdmedel, från barndomen. Så mkt roliga, spännande, minnesvärda utflykter man gjort med spark! Ur ett barnperspektiv påminner spark lite grann om cykel, visst gör det?
Mina förfäder startade skotillverkning i Mjällom på 30-talet och körde i början ut sina läder- och limdoftande alster till kunderna i höga kartongstaplar lastade på sparkar. Alla stora entreprenörer vet att börja i liten skala, och att skala upp i varsam takt när vingarna börjar bära. Man börjar inte med lastbilar. Det visste Ingvar Kamprad också.
Den mest ikoniska sparkhändelsen i min släkt är dock det som hände på 40 talet. En ung lovande Alice Babs har just uppträtt på Järesta Folkets hus och behövde nu ta sig tillbaka till Vallen och bussen där. Ingen ledig droska. Då sticker farbror Jonke påpassligt ut hakan och erbjuder henne sparkskjuts denna sträcka på 3 km. Vilket hon accepterar! Vilket scoop! Tyvärr finns inga bildbevis bevarade. Det bör ha gått undan bra i den långa utförslöpan ner mot Vågsfjärden. Men fröken Babs var i goda händer, farbror Jonke var en omdömesgill chaufför och ett proffs på spark och på nämnda vägsträcka.
Vad har sparken betytt i ditt liv? Har du fått sparken nån gång? Har du gett någon sparken? Jag tror vad vi än må tycka om den måste vi förhålla oss till den. En sak jag alltid fascinerats av är hur styrbar och stabil den är, även på spårigt underlag, och vilken fart man kan få utför på bra före. Man kan ana en ganska lång evolution även på denna synbarligen enkla tingest.
Med norrländska rötter har jag ofrånkomligen själv en stark relation till spark som färdmedel, från barndomen. Så mkt roliga, spännande, minnesvärda utflykter man gjort med spark! Ur ett barnperspektiv påminner spark lite grann om cykel, visst gör det?
Mina förfäder startade skotillverkning i Mjällom på 30-talet och körde i början ut sina läder- och limdoftande alster till kunderna i höga kartongstaplar lastade på sparkar. Alla stora entreprenörer vet att börja i liten skala, och att skala upp i varsam takt när vingarna börjar bära. Man börjar inte med lastbilar. Det visste Ingvar Kamprad också.
Den mest ikoniska sparkhändelsen i min släkt är dock det som hände på 40 talet. En ung lovande Alice Babs har just uppträtt på Järesta Folkets hus och behövde nu ta sig tillbaka till Vallen och bussen där. Ingen ledig droska. Då sticker farbror Jonke påpassligt ut hakan och erbjuder henne sparkskjuts denna sträcka på 3 km. Vilket hon accepterar! Vilket scoop! Tyvärr finns inga bildbevis bevarade. Det bör ha gått undan bra i den långa utförslöpan ner mot Vågsfjärden. Men fröken Babs var i goda händer, farbror Jonke var en omdömesgill chaufför och ett proffs på spark och på nämnda vägsträcka.
Vad har sparken betytt i ditt liv? Har du fått sparken nån gång? Har du gett någon sparken? Jag tror vad vi än må tycka om den måste vi förhålla oss till den. En sak jag alltid fascinerats av är hur styrbar och stabil den är, även på spårigt underlag, och vilken fart man kan få utför på bra före. Man kan ana en ganska lång evolution även på denna synbarligen enkla tingest.
Senast ändrad:

