OM vi ska ha kvar värnplikten så är det ju självklart att det ska vara könsneutral mönstring.
Nackdelen med att ta bort allmän värnplikt är ju att man riskerar att få en snäv rekrytering till militären.
Motiverade människor, visst, men till vad?
Jag läste en text av Peter Englund idag som jag tycker väl klargör skillnaden mellan yrkessoldater och värnpliktssoldater. Den handlar om Nordbat 2 i Bosnien 1994. Lite utdrag:
-Alla insåg fuller väl att uppdraget skulle bli ovanligt svårt, och vissa trodde att en bataljon bemannad med värnpliktiga inte skulle klara av detta; för detta skulle behövas väl drillade yrkessoldater av den typ som fransmän och britter kunde sätta in. Nu går det att konstatera att det gått över förväntan. Chefen för FN-styrkorna i Bosnien, den brittiske generallöjtnanten sir Michael Rose, har tillochmed kallat Nordbat 2 för sin bästa bataljon - och detta i konkurrens med förstklassiga brittiska förband som "The Coldstream Guards".
Vad är förklaringen?
En av orsakerna till detta är att man fått verka i ett område, nordöstra Bosnien, som i alla fall hittills varit jämförelsevis stabilt både politiskt och militärt. (Men vem vet vad som just nu är på gång runt Brcko?) En annan del av förklaringen är nog svenskarnas taktiska uppträdande ute på fältet. De är mer synliga än många andra. Britterna har få men stora och tungt befästa bataljonsläger, dit deras förband drar sig när mörkret faller - lite granna som de gjorde redan under Boerkriget. Svenskarna är betydligt mer utspridda: de bor i små kompaniläger, och dessutom har de upprättat en rad posteringar ute på landsbygden, posteringar som är bemannade natt och dag.
Något som har gjort de svenska soldaterna populära bland civilbefolkningen är att de, i motsats till vissa andra kontingenter, hållit sig borta från svarta börshandeln. Tidvis har det varit brist på det mesta här i Bosnien, och allt från mat till diesel har bara gått att uppbringa till rena fantasipriser: så kostade 1 kilo kaffe ett tag 120 DM, alltså runt 400 kronor. I det läget har det varit frestande för särskilt de uselt betalda styrkorna från öststaterna att sälja vidare en del av sitt underhåll på den civila marknaden. Svinnet maskeras med kreativ bokföring som egen förbrukning. (Bland annat berättas det att den ukrainska kontingenten utav någon outgrundlig anledning förbrukar tre gånger så mycket diesel som alla andra.)
Det finns dock ytterligare en faktor som är något svårare att fånga, men som är desto viktigare. Det har med människorna att göra.
Många av de brittiska och franska yrkessoldaterna är utan tvekan utmärkta krigare. Problemet är bara att de inte sällan närmat sig FN-uppdraget som sådana, alltså som om det handlade om en ren krigsuppgift. Reflexmässigt vill de ha en fiende att beskjuta, bekämpa och betvinga, och när en sådan inte har stått att uppbringa har de blivit en smula förvirrade. Som professionella militärer är också många av dem professionellt aggressiva - de brittiska förbanden ÄR imponerande, men man får ibland känslan av att ha att göra med fotbollshuliganer i uniform. Och Bosnien är inget som de har valt. För dem är uppdraget där bara ännu en kommendering i raden.
Detta i motsats till svenskarna. De är alla frivilliga. Hos dem finns därför ett engagemang inför uppgiften som ofta saknas hos andra länders yrkessoldater. Vi skall dock inte överskatta svenskarnas idealism. Bara en enda gång hörde jag någon anföra humanitära skäl som orsak till varför han valt att göra FN-tjänst i Bosnien; den vanligaste drivkraften verkar istället vara en väl ihopkokt blandning av 60% arbetslöshet och 40% äventyrslust. Men det faktumet att manskapet och det lägre befälet faktiskt alla är värnpliktiga, med icke-uniformerade arbeten och civila identiteter, gör dem nog ändå sällsynt lämpade för denna fredsbevarande uppgift.
Hela texten finns här:http://www.peterenglund.com/textarkiv/pioplut_bosnien.htm