chripers
Aktiv medlem
PBP 2019
Paris-Brest-Paris 2019 det jag kom ihåg...
Jag hörde nog talas om PBP första gången under UTU förra året, Joakim (Jocke77) talade om loppet och att han skulle köra det.
Kände till en början att det kanske inte var nåt för mig, jag hade siktat in mig på Sverigetempot 2020. Hösten och vintern kom och jag tänkte att PBP kunde vara ett bra generalrep inför Sverigetempot. Jag kontaktade Jocke och sa att jag ville köra med honom, om vi siktar på under 60h, vilket kändes som en rimlig målsättning utifrån min/vår nybörjarstatus inom randovärlden.
Anmäld till A grupp med start 16:00 verkade bra, då kunde snabbare cyklister komma och plocka upp oss efter vägen.
Väl på plats i Paris och starten skulle gå så kändes det ganska oklart om hur allt skulle fortgå. Jag gillar att ha kontroll och veta saker på förhand, här var det många parametrar som fortfarande hängde i luften, hur funkar det med matkontroller, ev. sovplatser, dropbags etc.
Vi rullade ut från Rambouillet i ganska makligt tempo, hade förväntat mig mycket stressigare start, kändes ju bra. Men efter ca 5-6mil så tyckte jag att det var tråkigt att ligga en sån stor klunga, inte alls vad jag hade förväntat mig. Jag frågade nån i klungan om hur länge han trodde att det skulle vara på detta viset, fram till första kontrollen trodde han.
Tror dock att det började spricka av lite innan kontrollen i samband med lite backar, såg att Jocke fick slita lite backarna. I ärlighetens namn blev jag lite orolig, farten var inte så hög, och backarna inte så långa eller branta.
Jag frågade Jocke hur det kändes, inte så bra, kroppen svarar inte. Jag tänkte att han vaknar nog till liv efter ett tag, det brukar vara så med Jocke…
Efter första kontrollen som endast var mat/vattenstopp så sprack hela klungen upp, vi blev ett svenskgäng med några hangarounds. Jocke, Sven, Erik, Tobias var med om jag inte minns fel. Det var en riktigt fin kväll och äntligen lite ytor och ”fri fart”, en av mina favoritepisoder under loppet!
In mot första riktigt kontrollen efter 217km så hakar jag och Jocke på nån grupp som kör lite snabbare, vi tappar dom övriga svenskarna men tänker att dom ansluter vid kontrollen. Vid kontrollen blir det lite rörigt, vi ser Sven och säger att vi står vid cykelställ 33.
Fyller flaskor och väntar ett tag vid cyklarna, ingen kommer, vi beslutar oss för att köra.
Nu följer en natt med rätt tråkig cykling, vi är ett ganska stort gäng 15-20 cyklister, varav 4-5 gör sitt jobb där framme. Jag lackar ur efter ett tag och ber fler om hjälp, en italienare tar illa vid sig och tjafsar lite. Efter det så lägger jag mig alltid efter honom när jag tagit min förning för att se till att han går fram, det lyckas.
Jocke har vaknat till och känns starkare, det känns bra för framtiden. Under senare delen av natten så kör vi med en amerikan och en engelsman, vi följs åt till Loudeac där vi har våra dropbags. Det känns rätt skönt att komma fram till Loudeac det har varit ett delmål på vägen. Vi byter om och äter nåt, tror jag…
Från Loudeac till Brest kör vi med själv Jocke och jag, ganska sega backar och motvind, här har jag en liten svacka men Jocke driver på och ser till så att vi inte tappar för mycket fart. Vi kör tidvis tillsammans med Krister J och Holger, kul att hänga med snabba svenska tänker jag. In mot Brest är det första gången jag börjar fundera på distansen 1200km, vi har fanken bara kört hälften, nu är det dags att HTFU om det här ska bli nån målgång.
I Brest lyxar vi till det med torr pasta och pesto eller tomatsås. Jocke petar i maten, jag sveper den i ett nafs, trots att jag inte är hungrig.
Nu får vi vinden i ryggen, och det känns omgående, farten går upp lite och det känns lättare både i benen och huvudet.
Vi stöter ihop med bröderna Mölleborn och undrar om dom vill hänga med, dom tackar för erbjudandet men avböjer.
Tillbaka i Loudeac var det nu kaoz bland cykelställen, hittills hade vi stort sett varit ensamma på kontrollerna. Vi hade bestämt oss för att sova 1,5h.
Strax efter kl 23 så lade vi oss i bingen bland 100isch? andra trötta cyklister, väckning 00:30. Vi blev väckta och försökte plocka ihop spillrorna av utrustning och ben, tog ett tag att komma iväg, men väl på cykeln kändes det helt ok.
Lite kallare denna natt samt att man lite sliten så jag satte på mig mer kläder denna natt, bla isolerad väst, buff och mössa, det blev perfekt.
Mr Fullgazz från Frankrike anslöt strax efter Loudeac, då gick tempot upp ett par pinnar och han tog en monsterförning som vi sen skarvade på så gott vi kunde. Vi körde genom natten och morgonen med Fullgazz, jag kände mig pigg. Vi fick även sällskap en engelsman Darren Franks, som bla kört TCR och TABR han var rätt sliten efter att kört ikapp oss efter att vi lämnat Villaines La Juhel så vi höll lagom fart så att Darren skulle få vila lite.
In mot Mortagne au Perche så bestämde Darren att han ville sova en stund, han hade inte sovit nånting ännu, så vi tackade för sällskapet och vi rullade ganska snabbt igenom kontrollen.
Nu började värmen kännas av, samt att mina knän gnällde. Mr Fullgazz körde outtröttligt på och Jocke höll jämna steg med honom men jag började känna mig sliten nu. Jag pratade med Jocke om att antingen sänker vi alla tre farten eller så får Mr Fullgazz köra själv, eller om Jocke ville hänga på honom. Jocke tvekade inte på svaret ”jag kör med dig”. Så efter ett tag fick fransmannen löpa och ev. att vi skulle komma ikapp honom vid nästa kontroll och om jag kände mig piggare så kunde vi köra tillsammans igen.
Här nånstans stötte vi även ihop med Niklas som såg märkbart tagen ut efter att kört med täten stora delar av loppet. Vi snackade några minuter och erbjöd honom dricka eller energi, han behövde inget tyckte han.
Sista kontrollen i Dreux, fortfarande lite seg så sänkte jag en cola åt nån bar, idisslade en baguette i hopp om att kunna få en fin resa i mål, ville inte avsluta med taskiga vibbar.
Nu var det första gången vi började prata tider, Jocke trodde att vi kunde komma in under 52h om vi stod på lite, jag var tveksam.
Jag tog en gel och gnällde lite och tyckte synd om mig ett tag. Gelen gjorde sitt, kanske tillsammans med colan för nu släppte spärrarna och vi körde ett riktigt partempo hela vägen hem.
Grymt skön känsla att komma in i mål, och där väntade Toni med varsin kall öl, stort tack för den Toni!
Vi åt afterbike maten, Jocke petade i den som vanligt, jag svepte den. Växlade några ord med Toni innan vi satte på oss alla kläder vi hade för turen till hotellet ca 25km bort i Dourdan. Det gick inte fort hem, men vi njöt av att vi snart skulle få en härlig dusch och en varm säng!
För er som gillar effektmätare så har jag lite siffror från loppet vilket visar att det inte är några monsterwatt man drar under ett sådant här lopp, tidsvinsterna gör man på kontrollerna.
Totaltid:51h36min
Snittfart:23,8 Km/h (I rörelse 27,6km/h)
Snitteffekt:119W (NP157W) FTP290w
IF:0,54
TSS:1345
KJ:19963
Tack för all pepp under loppet och kommentarer efteråt, det har verkligen värmt!
Sen vill jag ge cred till alla som kämpar mot klockan på 80, 84 eller 90h grupperna, det är ni som är dom riktiga hjältarna!
Kommer jag att köra PBP igen, kanske. Antingen så ska det gå under 50h eller så vill jag uppleva loppet som dom flesta gör det, köandes och med mer upplevelse. Jag kom till randonnee för att uppleva mer, tävla mindre, och det kommer jag att hålla fast vid.
Tack för mig!
Christian
Jag hörde nog talas om PBP första gången under UTU förra året, Joakim (Jocke77) talade om loppet och att han skulle köra det.
Kände till en början att det kanske inte var nåt för mig, jag hade siktat in mig på Sverigetempot 2020. Hösten och vintern kom och jag tänkte att PBP kunde vara ett bra generalrep inför Sverigetempot. Jag kontaktade Jocke och sa att jag ville köra med honom, om vi siktar på under 60h, vilket kändes som en rimlig målsättning utifrån min/vår nybörjarstatus inom randovärlden.
Anmäld till A grupp med start 16:00 verkade bra, då kunde snabbare cyklister komma och plocka upp oss efter vägen.
Väl på plats i Paris och starten skulle gå så kändes det ganska oklart om hur allt skulle fortgå. Jag gillar att ha kontroll och veta saker på förhand, här var det många parametrar som fortfarande hängde i luften, hur funkar det med matkontroller, ev. sovplatser, dropbags etc.
Vi rullade ut från Rambouillet i ganska makligt tempo, hade förväntat mig mycket stressigare start, kändes ju bra. Men efter ca 5-6mil så tyckte jag att det var tråkigt att ligga en sån stor klunga, inte alls vad jag hade förväntat mig. Jag frågade nån i klungan om hur länge han trodde att det skulle vara på detta viset, fram till första kontrollen trodde han.
Tror dock att det började spricka av lite innan kontrollen i samband med lite backar, såg att Jocke fick slita lite backarna. I ärlighetens namn blev jag lite orolig, farten var inte så hög, och backarna inte så långa eller branta.
Jag frågade Jocke hur det kändes, inte så bra, kroppen svarar inte. Jag tänkte att han vaknar nog till liv efter ett tag, det brukar vara så med Jocke…
Efter första kontrollen som endast var mat/vattenstopp så sprack hela klungen upp, vi blev ett svenskgäng med några hangarounds. Jocke, Sven, Erik, Tobias var med om jag inte minns fel. Det var en riktigt fin kväll och äntligen lite ytor och ”fri fart”, en av mina favoritepisoder under loppet!
In mot första riktigt kontrollen efter 217km så hakar jag och Jocke på nån grupp som kör lite snabbare, vi tappar dom övriga svenskarna men tänker att dom ansluter vid kontrollen. Vid kontrollen blir det lite rörigt, vi ser Sven och säger att vi står vid cykelställ 33.
Fyller flaskor och väntar ett tag vid cyklarna, ingen kommer, vi beslutar oss för att köra.
Nu följer en natt med rätt tråkig cykling, vi är ett ganska stort gäng 15-20 cyklister, varav 4-5 gör sitt jobb där framme. Jag lackar ur efter ett tag och ber fler om hjälp, en italienare tar illa vid sig och tjafsar lite. Efter det så lägger jag mig alltid efter honom när jag tagit min förning för att se till att han går fram, det lyckas.
Jocke har vaknat till och känns starkare, det känns bra för framtiden. Under senare delen av natten så kör vi med en amerikan och en engelsman, vi följs åt till Loudeac där vi har våra dropbags. Det känns rätt skönt att komma fram till Loudeac det har varit ett delmål på vägen. Vi byter om och äter nåt, tror jag…
Från Loudeac till Brest kör vi med själv Jocke och jag, ganska sega backar och motvind, här har jag en liten svacka men Jocke driver på och ser till så att vi inte tappar för mycket fart. Vi kör tidvis tillsammans med Krister J och Holger, kul att hänga med snabba svenska tänker jag. In mot Brest är det första gången jag börjar fundera på distansen 1200km, vi har fanken bara kört hälften, nu är det dags att HTFU om det här ska bli nån målgång.
I Brest lyxar vi till det med torr pasta och pesto eller tomatsås. Jocke petar i maten, jag sveper den i ett nafs, trots att jag inte är hungrig.
Nu får vi vinden i ryggen, och det känns omgående, farten går upp lite och det känns lättare både i benen och huvudet.
Vi stöter ihop med bröderna Mölleborn och undrar om dom vill hänga med, dom tackar för erbjudandet men avböjer.
Tillbaka i Loudeac var det nu kaoz bland cykelställen, hittills hade vi stort sett varit ensamma på kontrollerna. Vi hade bestämt oss för att sova 1,5h.
Strax efter kl 23 så lade vi oss i bingen bland 100isch? andra trötta cyklister, väckning 00:30. Vi blev väckta och försökte plocka ihop spillrorna av utrustning och ben, tog ett tag att komma iväg, men väl på cykeln kändes det helt ok.
Lite kallare denna natt samt att man lite sliten så jag satte på mig mer kläder denna natt, bla isolerad väst, buff och mössa, det blev perfekt.
Mr Fullgazz från Frankrike anslöt strax efter Loudeac, då gick tempot upp ett par pinnar och han tog en monsterförning som vi sen skarvade på så gott vi kunde. Vi körde genom natten och morgonen med Fullgazz, jag kände mig pigg. Vi fick även sällskap en engelsman Darren Franks, som bla kört TCR och TABR han var rätt sliten efter att kört ikapp oss efter att vi lämnat Villaines La Juhel så vi höll lagom fart så att Darren skulle få vila lite.
In mot Mortagne au Perche så bestämde Darren att han ville sova en stund, han hade inte sovit nånting ännu, så vi tackade för sällskapet och vi rullade ganska snabbt igenom kontrollen.
Nu började värmen kännas av, samt att mina knän gnällde. Mr Fullgazz körde outtröttligt på och Jocke höll jämna steg med honom men jag började känna mig sliten nu. Jag pratade med Jocke om att antingen sänker vi alla tre farten eller så får Mr Fullgazz köra själv, eller om Jocke ville hänga på honom. Jocke tvekade inte på svaret ”jag kör med dig”. Så efter ett tag fick fransmannen löpa och ev. att vi skulle komma ikapp honom vid nästa kontroll och om jag kände mig piggare så kunde vi köra tillsammans igen.
Här nånstans stötte vi även ihop med Niklas som såg märkbart tagen ut efter att kört med täten stora delar av loppet. Vi snackade några minuter och erbjöd honom dricka eller energi, han behövde inget tyckte han.
Sista kontrollen i Dreux, fortfarande lite seg så sänkte jag en cola åt nån bar, idisslade en baguette i hopp om att kunna få en fin resa i mål, ville inte avsluta med taskiga vibbar.
Nu var det första gången vi började prata tider, Jocke trodde att vi kunde komma in under 52h om vi stod på lite, jag var tveksam.
Jag tog en gel och gnällde lite och tyckte synd om mig ett tag. Gelen gjorde sitt, kanske tillsammans med colan för nu släppte spärrarna och vi körde ett riktigt partempo hela vägen hem.
Grymt skön känsla att komma in i mål, och där väntade Toni med varsin kall öl, stort tack för den Toni!
Vi åt afterbike maten, Jocke petade i den som vanligt, jag svepte den. Växlade några ord med Toni innan vi satte på oss alla kläder vi hade för turen till hotellet ca 25km bort i Dourdan. Det gick inte fort hem, men vi njöt av att vi snart skulle få en härlig dusch och en varm säng!
För er som gillar effektmätare så har jag lite siffror från loppet vilket visar att det inte är några monsterwatt man drar under ett sådant här lopp, tidsvinsterna gör man på kontrollerna.
Totaltid:51h36min
Snittfart:23,8 Km/h (I rörelse 27,6km/h)
Snitteffekt:119W (NP157W) FTP290w
IF:0,54
TSS:1345
KJ:19963
Tack för all pepp under loppet och kommentarer efteråt, det har verkligen värmt!
Sen vill jag ge cred till alla som kämpar mot klockan på 80, 84 eller 90h grupperna, det är ni som är dom riktiga hjältarna!
Kommer jag att köra PBP igen, kanske. Antingen så ska det gå under 50h eller så vill jag uppleva loppet som dom flesta gör det, köandes och med mer upplevelse. Jag kom till randonnee för att uppleva mer, tävla mindre, och det kommer jag att hålla fast vid.
Tack för mig!
Christian
