Trots att man är en hyfsat flitig randonneur med 3 års dubbla SR distanser , SBS1200, 2 st BRM1000 så skulle jag inte ens tänka på en start om jag så fick allt betalt.
Distansen är så grymt lång att tanken svindlar och elementen med ökenhetta, höjdmeter i Klippiga bergen, monotonin på slätterna är för mig obegripbart att man som människa klarar på den korta tiden.
I klass med bragdmedalj för dom som gjort det, jag lyssnade på Gunnars föredrag på hofvets årsmöte, vilken insats inte bara den som cyklisten gör utan hela teamet. Jag köpte boken Hell on two wheels och lärde mig genom den lite mer om profilerna, etapperna, vedermödorna i och omkring loppet. Synd bara att vår journalistkår inte förstår vad detta lopp innebär, då hade GoranS extraknäckt varje sommar på ngn sportredaktion och suttit i morgonsoffans sportpanel på svt och dragit det senaste dygnets händelser.
Hatten av för alla som ens kommit till startlinjen och R.I.P Jure Robic.