bjby: Tack för sammanhållningen vid TdÖ. Upplysningsvis genomförde mannen i blått PBP enligt plan. Start: sista 90 h gruppen, månd kl 22.50. Målgång: fre kl 10.36. Inga större problem, bortsett från en allvarlig trafikolycka efter ca 300 km, på väg in mot kontrollen i Fougeres. I ingång till korsning i ca 40 km/h efter brant nedförsbacke, låg min uppmärksamhet på att hitta den lilla fleche-vägvisaren, inte inkommande på personbil från vänster. Vid tvärbromsning på regnhal asfalt låser sig hjulen och jag går in sidledes i bilen. Glas-splitter och luftfärd.
Kraftig smärta i höger axel vid minsta rörelse. Båda hjulen skeva och gick ej att rotera. Bilföraren och passageraren talade enbart franska. Misär - trodde detta var slutet på PBP för min del.
En vänlig (tysktalande) förbipassserade erbjöd mig hjälp med transport till kontrollen, och vi lastade upp i hans skåpbil. Cykelmeken bedömde snabbt att bakhjulet kunde riktas medan framhjulet var mera osäkert. Efter en del arbete var dock båda hjulen körbara. Betalning för arbetet ville han inte ha, men ett frivilligt bidrag kunde lämnas i pappkartong - "spargrisen". Sjukstugan fixade ett förband på en mindre handskada, men axelskadan vågade jag inte nämna, vid risk att bli tagen ur leken. Höger arm kunde utan problem användas som en rak stötta mot styret, men var obrukbar för rörelser i sidled. Eftersom jag deklarerat för min grabb att "DNF is not an option, så länge cykeln rullar och jag kan sitta på den" var det bara att försöka rulla vidare mot Brest. Kunde inte ens borsta tänderna med höger arm och än värre - kunde inte möta barnens händer då de hälsade cyklisterna längs vägarna.
Var på röntgen efter hemkomst - inga synliga skelettskador, endast mjukdelsskador.
Mitt enda fysiska besvär av PBP i övrigt är viss fortsatt domningskänsla i handflatorna.
Tacksam att vara vid livet. PBP - en upplevelse!